En smakbit ur Den mörkaste delen av skogen.

Helgens smakbit blir från Holly Blacks senaste bok Den mörkaste delen av skogen. Och ja, jag valde så klart stycket på grund av Dr Who referensen. Nu gillar jag Holly Black ännu mer.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

Hazel hade inte tyckt att det var något konstigt med att hon och hennes bror hade samma låtsaspojkvän.

De var kära i honom för att han var prins, älva och magisk och för att de älskade prinsar, älvor och magi. De älskade honom på samma sätt som de hade älskat odjuret första gången han hade svängt runt med Belle, i hennes gula klänning, över dansgolvet. De älskade honom på samma sätt som de älskat alla femtioelva versioner av Doctor Who, både han med flugan och han med det galna skrattet. De älskade honom på samma sätt som de älskade sångare i band och som de älskade filmstjärnor. Älskade honom med en gemensam kärlek som förde dem närmare varandra.

Och eftersom pojken inte var riktig kunde han inte älska dem tillbaka och skulle heller aldrig bli tvungen att välja mellan dem.

Fast nu hade han vaknat. Det förändrade allt.

Annonser

Bondi Ink

Under valpledighet blir det en massa dötid eftersom valpar behöver sova rätt mycket. Nära ska det vara också, i Dobbys fall på mina ben under ett varmt och mörkt täcke. Så det blev en hel del tid i soffan första veckan och då hittade jag turligt nog Bondi Ink på Netflix. Jag behöver inte ens förklara vad det är för serie, ni fattar säkert.

Så jag plöjde igenom två säsonger på tre dagar och det funkade ju. Lika bra som jag tyckte Miami Ink var?  Inte ens i närheten faktiskt, även om den duger. Första säsongen består mest av halvbra tattoos ( med vissa fantastiska undantag ) och bråk mellan personalen. Drama alltså. Och ett visst mått av drama är ok, men det här var liksom bara otrevligt och jobbigt att se.

Andra säsongen däremot var klart bättre, främst på grund av gästtatuerarna de fått dit men också mindre drama. Så serien funkar, även om jag önskar att Netflix skulle ta in Miami Ink också.

Högen är inte helt absurd i alla fall.

Eftersom jag är mer restriktiv nuförtiden med recensionsexemplar är högen som ligger på vänt inte helt absurd. Två mastodonter och två tunnisar bör gå hyfsat snabbt att läsa. Sedan har jag fått order av min äldsta son ( 9 år ) att läsa Rum 213 av Ingelin Angerborn också. Sjukt bra enligt sonen.

Mina bilder verkar från och med nu också få med mer eller mindre av Dobby. Bilder med extra allt helt enkelt.

Så det här hände.

Att det blev helt tyst här är ju rätt uppenbart men nu är jag här igen. Det som hände var valpköp. Helt oväntat ledde detta i sin tur till akutflytt då det blev problem med grannarna ( deras hundar gillar inte andra hundar tydligen ). Så för allas bästa valde vi att flytta. Och med tanke på att det blev akut sökande efter boende, akut flytt och direkt därefter valpköp så blev det tyvärr tyst här. Jag är ändå oerhört tacksam över att vi bor på Åland. Inom 24 timmar efter att ”grannfejden” uppstod så hade vi två fantastiska boenden att välja på och inom 48 timmar hade vi varit på två visningar och tackat ja till ett av dem. Och nu, bara fyra veckor senare är vi färdigflyttade och har bara flyttstäd och försäljning av gamla boendet kvar.

Så flytten är i stort sett klar, Dobby är på plats, och jag känner äntligen att jag kan fokusera på de viktiga sakerna, nämligen läsning. Jag har recensionsexemplar på vänt, recensionsexemplar på kommande och även en del annat nyutkommet som lockar, så jag hoppas vara i full gång inom ett par dagar. För det finns ju ett problem med bloggpaus. Bloggpaus beror nämligen oftast på läspaus. Jag har inte öppnat en bok sedan mitt senaste inlägg och har därför inte direkt något supernytt att skriva om.

Som tur är har jag sett en del på tv-serier och hann även läsa några böcker innan allt hände, så jag ska förhoppningsvis kunna hålla er sysselsatta medan jag läser in mig på det senaste.

Och jag ska verkligen försöka att hålla mig till böcker och tv-serier, men det är svårt när man precis fått hem världens sötaste familjemedlem. Men jag ska försöka. En liten bild bara …

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till