Dark Matter – En ganska usel bok som jag ändå rekommenderar starkt för scifi-läsaren.

Dark Matter är skriven av Blake Crouch.

Är du nöjd med livet? Det är bland det sista Jason hör innan han slås medvetslös. När han vaknar är han fastspänd vid en bår och omringad av främlingar i skyddsdräkter. En man han aldrig har sett tidigare ler mot honom och säger ”Välkommen tillbaka”. Men Jason känner inte igen sitt liv. Han har hamnat i en värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. Jason själv är inte en vanlig lärare utan ett uppmärksammat geni som har åstadkommit något revolutionerande. Något som borde vara omöjligt.

Är det hans gamla liv som är falskt, eller det nya? Jason ger sig ut på en resa för att hitta tillbaka till sin familj. En resa som tvingar honom att konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en skrämmande, till synes oslagbar fiende.

Så många gånger jag funderade på att ge upp boken. För den är faktiskt inte speciellt bra. Ändå kommer jag avsluta hela ranten med en uppmaning att läsa den, hur märkligt det än kan låta.

Vi kan ju börja med språket. Boken är skriven i jag-form, något jag vanligen gillar. En stor risk när man skriver så är dock att man fastnar i jag-fällan. Där varje mening tenderar att börja med jag såg, jag gick, jag gjorde och så vidare. Och den här författaren fastnar inte bara i träsket, han vadar och plaskar i det hej vilt. Det blir alltså oerhört tröttsamt att läsa mening efter mening som börjar med ordet jag. Oerhört tröttsamt.

Sedan har vi då själva berättelsen och protagonisten. Jason som hamnat i en värld han inte känner igen. Jason som är hur smart som helst och som kunde ha blivit en framstående vetenskapsman, vaknar upp på det här nya stället och beter sig som en nyfödd idiot. Han gör den ena dumma saken efter den andra medan man själv sitter och suckar av irritation och, så småningom, även av uttråkning. För läsaren förstår ganska omgående vad som hänt, medan ljuset inte går upp för Jason förrän i andra halvan av boken. Ett grepp jag är ganska undrande till. Är det meningen att det ska vara så? Inte helt omöjligt eftersom författaren faktiskt kommer att överraska oss och kanske använder det förutsägbara för att förstärka det som komma skall. Å andra sidan är risken rätt hög att läsaren ruttnar helt på boken och slutar läsa.

Och det var så nära att jag slutade läsa. Speciellt när författaren ska förklara vad som hänt för oss. Något han väljer att göra i en lång ( JÄTTELÅNG ) tirad av vetenskapligt mumbo jumbo. Rad efter rad som sedan blir sida efter sida med en torr vetenskaplig förklaring som bara experter inom området kan förstå. Som tur var slutade jag inte läsa utan bläddrade bara förbi eländet. Som tur var!

För efter allt det här eländet bjuder författaren nämligen på en av de största överraskningarna jag stött på. En supermegatwist som jag varken såg komma eller ens förstod i början. Och helt plötsligt satt jag där med en bok jag inte gillade men som jag ändå måste rekommendera starkt. Gillar du science fiction bör du alltså läsa den här. Trots att två tredjedelar av boken inte ger så mycket mer än suckar av irritation. Den sista tredjedelen var faktiskt värt allt det där.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

En natt på akuten på grund av en fis på tvären?

Igår var jag för trött efter Sverigeresan för att skriva ( åker ju regelbundet och hälsar på mina föräldrar som båda efter stroke bor på äldreboende ) och inatt satt jag på akuten med äldsta sonen 10 år. Misstänkt blindtarmsinflammation men naturligtvis gick allt det onda över när vi väl kom dit och proverna visade inget, så det var nog en fis på tvären bara.

Ändå tacksam för att det här på Åland bara är att åka in och man blir omhändertagen direkt. Inget nekande, väntande eller omdirigerande till annat ställe ( finns ju bara ett ). Så det började kl 2 inatt, vid 3 åkte vi in och sedan var vi hemma igen kl 5 och idag är vi alla tröttare än tröttast. Att dessutom vakna till en kolsvart himmel piggar ju inte upp en direkt, men imorgon är en ny dag. Friska och krya och förhoppningsvis en sol att se fram emot. Det är vad jag hoppas på.

Håll i hatten

Veckorna rusar iväg då vi haft fullt upp varje helg sedan några veckor tillbaka. Idag är inget undantag tyvärr. Ska alldeles snart hoppa på båten till Sverige och det blåser rejält, så en får hålla i hatten ordentligt och på med sjömansfötterna. Tyvärr har jag inget av detta men det ska väl förhoppningsvis gå bra ändå.

Den försvunne hjälten av Rick Riordan – Snuttefiltsläsning

Den försvunne hjälten av Rick Riordan. Spinoffserie från Percy Jackson.

Jason vaknar upp på en klassresa och vet inte vem han är, var han kommer ifrån eller vad han gör där. Piper hävdar dock att hon är hans flickvän, typ, och Leo verkar vara hans bästa vän. Så varför minns han dem inte?

Mitt i allt dyker det upp några stormandar som gör sitt bästa för att döda Jason, Piper och Leo. Gympaläraren Hedge visar sig vara en satyr och räddar dem, men blir själv tagen av stormandarna. AnnaBeth dyker upp och för dem till halvblodslägret, för naturligtvis är de halvgudar även om Jason känner att han inte hör hemma där. 

Tillsammans måste de ge sig ut på en resa över USA för att befria en tillfångatagen gudinna, hitta den försvunne Percy Jackson, och ta upp kampen mot en av gudarnas farligaste fiender någonsin. 

Med Rick Riordan vet man alltid vad man får. Det här är i mitt tycke den sämsta boken av Riordans serie om Percy Jackson, och även sämst jämfört med nya serien om Magnus Chase. Men det betyder liksom ingenting. Riordan underhåller alltid. Det är ändå action, drakar, spänning och lättläst underhållning som fungerar när inget annat lockar. Sämst betyder ändå bra. Snuttefiltsläsning som jag och Oarya kallar det. Och boken handlar inte om Percy. Han är försvunnen och istället möter vi Jason, Piper och Leo. Tre färska halvgudar som måste rädda världen. Varav den ena lider av minnesförlust och inte vet någonting.

Vi får pusselbitar längs vägen. Dels pusselbitar om vem Jason är och dels om faran som hotar. Och det här är nytt. Som en mysteriedeckare där vi ska försöka lösa gåtorna som kastas åt oss. Tanken är bra men det blir väldigt rörigt. Det brukar visserligen vara ganska rörigt i Riordans böcker men snödrottningar avlöser stormandar som avlöser vargar. Och så två gåtor mitt i alltihop, det blir lite mycket.

Men det gör som sagt ingenting. Trots röran känns allt välbekant och trots att jag googlar gudar och ledtrådar som en tok under läsningen lyckas jag inte spoila handlingen för mig själv. Riordan lyckas faktiskt hålla gåtorna ända till slutet. Och vilket slut vi får! Cliffhanger gone mad, det är allt jag säger. Och jag ljuger inte. Se bara på Riordans dedikation i boken som följer.

 

Tillägg: Efter att jag skrev den här recensionen har jag läst hela serien, och jag pudlar lite. Jag var inte superentusiastisk efter den här boken, men serien som helhet visade sig faktiskt vara Riordans bästa. Enligt mig. 

Härlig läsning alltså. Härlig bok i typisk Riordan-stil även om den inte tillhör favoriten.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna, Bokfrossa och Mitt bokliga liv.

 

John Romeo: Konstnären

Konstnären är skriven av Diane Karlström och Magnus Carling.

När en ung pojke hittas mördad tillsammans med sina föräldrar står det snart klart att dottern i familjen är försvunnen. Kriminalkommissarien John Romeo, som brottas med alkoholism och en underlig gåva som ibland låter honom uppfatta ekon av starka känslor, får reda ut morden samtidigt som han försöker hitta den unga kvinnan. Är hon inblandad i morden på sina föräldrar och hennes lillebror, eller är hon ytterligare ett offer? Snart står han inför en värre motståndare än vad han någonsin träffat på i den korrumperade, smutsiga staden Göteborg Noir. 

Jag blev väldigt förvånad när jag fick förfrågan att läsa den här boken. Det torde vara ganska tydligt att jag inte läser deckare. Men så beskrevs den som en annorlunda deckare med övernaturliga inslag så jag blev ändå nyfiken. Nu var det här tyvärr före sommaren så den har legat på min skämslista och bara väntat på att bli läst. Nu har jag alltså läst den och känner kanske inte att den var så himla annorlunda.

Det övernaturliga består av John Romeos förmåga att känna av ekon från händelser och personer. Extra behändigt vid mordplatser eftersom det ger fler ledtrådar för John Romeo och hans partner Madde att följa. Tyvärr ( från min sida ) så håller sig den här förmågan hela tiden i periferin. Där, men ändå hela tiden på ganska stort avstånd. Den får lite mer plats och en avgörande roll precis i slutet, men i övrigt är det en deckare jag läser. En ständigt bakfull kommissarie, en mordgåta och en arg ex-fru. Med en extra touch av whisky noir. Det blir inte mer deckare än så liksom.

Boken är helt klart välskriven och John Romeo är säkert en intressant huvudkaraktär. För deckarfantasten. För trots sitt övernaturliga inslag är det i slutändan en ganska vanlig deckare vi får. På gott och ont.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som skrivit om boken är Ylva Kort och Gott, Hanneles bokparadis och Bokhyllan.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Ett smakprov ur Drömverk – Fantastikhjälpens kommande bok

Idag använder jag Flukten fra virkelighetens smakebit till skamlös reklam för vårt projekt Fantastikhjälpen. Det är ett projekt där vi ideellt kommer ta fram en barn-/ungdomsbok och låta merparten av vinsten från försäljningen gå till en hjälporganisation. Den som jobbar hårdast är naturligtvis vår författare och grundare till hela projektet, Marcus Olausson. Nedan en bild av honom från bokmässan där han agerade levande reklampelare.

Boken Drömverk handlar om den ensamkommande flickan Nahrina vars hela värld slagits i spillror. Tills hon en dag får en gåva som tar henne med  till världen kallad Avigsidan. Där finns de forna gudarna, otämjda vattenfall, vidunder, jättar och troll. Men där finns också Maran och hennes skuggvittror och de vill ta över allt, ersätta människornas drömmar med rädsla och skräck. För att stoppa dem måste Nahrina använda både list och fantasi. Och svårast av allt – hon måste finna sitt mod och våga lita på andra igen.

Första smakprovet är från Nahrinas hemland. Från den dagen allt går sönder. 

Nahrina förstår inte vad som händer. Plötsligt är allt hon hör ett tjutande ljud som hotar att spränga sönder hennes öron inifrån. Och av någon underlig anledning faller svartbrända fjädrar mot marken runt omkring henne. Hon ligger på mage på marken men minns inte att hon har ramlat. Det gör ont i bröstet och svider på armar och ben. Mamma skriker utan att höras och pressar Aram mot famnen samtidigt som hon böjer knä bredvid pappa, men varken pappa eller Aram rör sig. Det luktar bränt och dammrök sveper fram över dem. Pappa öppnar sakta ögonen, möter Nahrinas blick och ler mot henne, men sluter sedan ögonlocken igen.

Något hårt pressar mot Nahrinas bröst och hon sätter sig upp och ser att det är stenen hon fick av pappa. Den är röd av blod. Som ett hjärta av sten. Hon tar sig för bröstet och ser att det är hennes eget blod, att stenen rivit upp ett sår. Nahrina börjar gråta och ropar på mamma och pappa.

Det fortsätter att tjuta i hennes öron när starka armar lyfter upp Nahrina och bär henne därifrån. Hon håller krampaktigt tag om stenen och skriker medan världen faller sönder. Stenen bultar i takt med hennes hjärta.

Andra smakprovet är från en rast i skolan. Nahrina har kommit som ensamkommande till Sverige och har det inte lätt, varken i skolan eller med mardrömmarna som plågar henne. Den här rasten möter hon en pojke som har med sig en gåva till Nahrina. 

”Ta boken”, säger han. ”Den är din nu.” Sedan tar han på sig ryggsäcken igen och går tillbaka till buskaget, men stannar och vänder sig om. ”Jag heter Hadar förresten! Vi kanske ses igen, på Avigsidan.”

Nahrina kastar en blick mot skolgården där alla barnen nu försvinner in till lektionen. Pojken är borta men boken ligger kvar. Med försiktiga steg går hon fram och plockar upp den. Omslaget är av nött ljusbrunt läder. Där finns en inpräntad bild som föreställer en uppslagen bok där en pojke och en flicka går hand i hand över boken. Nästan som om de går i boken. Flickan har flätor, precis som Nahrina. ”En saga ur Bokvandrarnas Krönikor” står det under bilden. Hon öppnar boken och flämtar till. På första sidan finns en teckning som ser ut precis som hon själv. En flicka med mörka ögon och svarta flätor, hängselbyxor och en jacka med huva. Nahrinas hjärta bultar när hon slår igen boken, bara för att mötas av nästa överraskning. Nu har en rubrik tillkommit på omslaget, ovanför bilden på barnen som vandrar över boken. Med förgylld text står där nu ordet ”Drömverk”.

Vad är det här? tänker Nahrina och sätter sig ner i gräset med boken framför sig.

Hon öppnar den försiktigt igen och tittar på teckningen som liknar henne själv. Porträttet ser inte lika sorgset ut som hennes spegelbild brukar göra. Snarare finurligt. Modigt. Hon vänder blad, men nästa sida är blank. Förvånad bläddrar hon vidare i boken men alla sidor gapar tomma. Då plockar hon upp en pennstump ur fickan och skriver sitt namn på sidan efter porträttet.

NAHRINA

En svag vibration känns från boken och Nahrina backar undan när bokstäver träder fram under hennes namn. Boken skriver något till henne och Nahrina stakar sig fram genom orden.

Hej Nahrina. Nu börjar din berättelse.

 

 

Nu närmast väntar redigering av Drömverk och jakt på sponsorer av bokens tryckning. Om man vill hjälpa till och stötta Fantastikhjälpen får man gärna sprida vårt budskap i sociala medier (använd hashtaggarna #fantastikhjalpen #drömverk eller #bokvandrarna) och kanske rentav gå in som sponsor. Alla belopp och all hjälp är välkomna. Skicka ett mejl till info@fantastikhjalpen.se om du vill hjälpa till eller bara veta mer.

 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till