Norra Latin

Norra Latin är skriven av Sara Bergmark Elfgren.

Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.

Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?

Jag trodde det skulle bli lätt att skriva om den här boken. Att det skulle bli en hyllning rakt igenom, men så blev det inte. Den är bra. Jag gillar den på alla sätt och vis och det är också den första bok jag faktiskt slutat läsa ett tag för att den blev för läskig. Och ändå har den inte fastnat riktigt. Istället hamnade jag i ett slags halvupplevelse där jag mest skummade mig igenom sidorna bara för att få veta vad som hände.

Jag har funderat på vad som gjorde att jag inte fastnade och kommit fram till att det inte har något med själva berättelsen att göra. För jag kommer inte på något jag inte gillade. Tamars och Cleas berättarröster är tydliga och sympatiska. Det läskiga är ett par gånger riktigt läskigt trots den ofrivilliga distansen till berättelsen. Speciellt ett moment i boken där en av dem råkar ut för det där vi alla någon gång tänkt. Sociala medier används skickligt och trovärdigt som tidsmarkörer utan att alltför tydligt pekas ut vilket gör att boken kommer hålla länge utan att kännas daterad. Sexismen bakom kulisserna i kulturlivet som skildras blir också högaktuellt mitt i #metoo-uppropet som just nu pågår.

Allt det här gillar jag och berättelsen vi får är spännande och tankeväckande på så många sätt att jag borde ha fastnat. Men det gjorde jag inte och jag skyller det på förordet i boken. Innan berättelsen börjar talar nämligen författaren om för mig att allt jag strax kommer att läsa är hittepå. Hon talar också om i detalj varför det är hittepå. Vad som finns och inte finns på riktigt. Och det här är ju ett märkligt drag kan jag tycka. Vem kom på idén att sätta den här informationen före berättelsen? Och det är klart jag fattar att böckerna jag läser är påhittade, men hela läsupplevelsen går ofta ändå ut på illusionen att det kanske ändå har hänt. Någon gång, någonstans. Speciellt när det gäller skräck, vilket det här ju ändå till stor del är. Den illusionen stack författaren hål på innan jag ens närmat mig den. Och eftersom författaren tydligt och klart har berättat att illusionen är omöjlig så tror jag inte på det jag läser. Hela läsupplevelsen blev skev innan jag ens hunnit börja och det förstörde allt.

Men Norra Latin är bra. Så mycket får jag med mig trots den spruckna läsupplevelsen. Jag rekommenderar den starkt ändå, men skippa för guds skull förordet och gå raka vägen till berättelsen istället. Så blir det nog bättre för dig än det var för mig.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokkoll, Bims blogg och Bina´s books.

Annonser

7 responses

  1. Hej hej!
    Brukar inte kommentera negativa inslag i recensioner, men jag tänkte att du kanske kunde tycka att det var intressant att veta varför förordet finns, eftersom du frågar dig det i texten.
    Många stockholmare vet att NL är nerlagd, men de allra flesta (ffa yngre, eftersom de knappast har varit där på konferens, hehe) har ingen som helst aning. Att skriva kontrafaktiskt som jag gjort utan att ge någon information, kändes exkluderande. Som ett internskämt där majoriteten inte fick vara med. Jag tog hellre risken att vissa skulle störa sig på förordet än att en trettonåring från Sövelsborg skulle sätta sig och googla och känna sig lurad. Om du förstår för vad jag menar. Det är intressant för många upplever förordet som stämningsskapande och som en introduktion till ett parallellt Stockholm. Andra är mindre förtjusta. Säkert något av en vattendelare. Nu vet du varför det finns där i alla fall. Det gör väl inte så mycket för att reparera din läsupplevelse men du slipper grubbla iaf! 😀

    Gilla

    • Hej Sara, vad kul att du skriver. Jag gillar alltså själva informationen, den har jag inget emot. Tvärtom så tycker jag väldigt mycket om när författaren ger extra bakgrundsinformation till boken. Jag hade bara föredragit att få det i efterordet istället för innan. Tusen tack dock för en fin bok och jag ser mycket fram emot att läsa mer av dig. 🙂

      Gilla

      • Ja, jag övervägde det också, men kände att många nog skulle känna att jag drog bort mattan under fötterna på dem då, så att säga – först efter att ha läst hela boken får de veta det som de insatta vetat från början, att skolan inte längre finns. 🙂 Plus att väldigt många hoppar över efterord, haha! Jag tänkte nog lite extra på detta eftersom så många trodde att De dödas röster var en riktig dokumentär. Många kände sig lurade när de insåg att det inte var så (vi tyckte vi var tydliga men …). Oh well.

        Tack, vad fint att höra! I nästa bok kommer det nog inte finnas behov av ett förord. 😉

        Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: