Sonen – Vad är poängen egentligen?

Sonen är fjärde och avslutande boken i en serie av Lois Lowry.

Vi kastas tillbaka till den klaustrofobiska miljö där vi befann oss i Den utvalde, en på ytan perfekt värld. Vi möter en ny huvudperson, 14-åriga Claire, som har tilldelats rollen som barnaföderska men nu degraderats till att arbeta med fiskodling eftersom hennes första ”produkt” (en son) föddes
med kejsarsnitt.

Claire kan inte glömma sitt barn och börjar ifrågasätta samhället hon lever i. Hon lyckas stjäla sig till stunder med sitt barn i hemlighet tills han en dag försvinner. Tillintetgjord av sorg inser Claire att hon inte kan stanna i samhället längre och ger sig av i en desperat kamp att försöka hitta sitt barn. 

Och nu blir det varning för spoilers eftersom det är näst intill omöjligt att skriva om en avslutande bok utan att spoila de tidigare.

Ok, i första boken hittade vi huvudpersonen Jonas i samma dystopiska samhälle som Claire nu växer upp i. Ett samhälle där invånarna tar ett känslobedövande piller om dagen. Jonas lyckas rädda ett barn och flyr samhället. I andra boken träffade vi Kira. En flicka som lever i en annan del av samma värld som Jonas, men i ett samhälle där hat och ilska styr. Kira flyr tillsammans med pojken Matt och hamnar i samhället Jonas hjälpt till att bygga upp. Ett välkomnande kärleksfullt samhälle där alla är glada. Tills ondskan kommer i bok tre och människorna börjar bli giriga. För att få saker byter de bort delar av sig själv, empati till exempel, och samhället börjar återigen bli hatiskt. Av någon anledning är även skogen ond och Matt måste till slut slåss mot skogen för att rädda Kira. Och i den här sista boken kommer så småningom Claire också till det här samhället, där Jonas och hennes son finns. Men ondskan har återigen hittat hit och riskerar att rasera allt Jonas byggt upp.

Snyggt och prydligt kan man tycka. Icke alls. Jag har läst böckerna en i taget och liksom inte förstått vad författaren vill säga, men allt har pekat mot ett större sammanhang så jag har lydigt läst vidare. Och nu är det slut och det finns inget sammanhang. Inget. Det finns ingen poäng alls! 

Det är som när man ser ett deckarmysterium i en film där största ledtråden är ena halvan av ett foto och bara man hittar den andra halvan så har man lösningen. Och sedan slutar filmen med att någon slarvat bort den andra halvan och typ, ja det var det gott folk. Sorry, men ni får ingen lösning.  Lägg till några dussin lösa trådar som bara fortsätter hänga så fattar ni. Det finns inget sammanhang alls, bara tusen frågor som inte får något svar. Det är inte en pusselbit som saknas, det är halva jäkla pusslet. Och kvar sitter jag och undrar vad poängen med det hela var.

Slösa inte bort tiden som jag gjorde, läs något annat istället.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

 

Annonser

6 responses

  1. Jag läste Den utvalde för länge sen, gillade boken men inte slutet. Och så har jag tänkt många gånger att jag borde tagit tag i att läsa de tre övriga böckerna i serien för att få svar. Nu vet jag att jag glatt kan strunta i det – bra!

    Gilla

    • Nej, jag känner mig lurad haha. Men faktiskt. Böcker i en serie kan ju vara bra i sig själv även om slutet sedan suger, men här kände jag på något sätt att det utlovades så mycket som författaren sedan inte höll. Varje bok ( utom faktiskt den första som trots snöpligt slut ändå stod rätt stadigt själv ) kändes halvfärdig på något sätt. Och serien avslutades också så, halvfärdig. Så nöj dig med den första tycker jag.

      Gilla

  2. Jag läste den första och tyckte inte om den alls, fortsatte aldrig med resten. Ser folk hylla serien ibland, men tänker också (inte så) lite elakt att det är folk som ofta hyllar ”litterära” böcker i fantastikgenren som jag ofta inte alls uppskattar, och som jag dessutom ofta tycker inte alls använder sig av allt det fantastiska som fantastik kan vara.

    Gilla

    • Ja det är jättekonstigt tycker jag faktiskt. De här böckerna har så många brister, både i berättande och språk, att jag inte förstår hur det kunnat bli så hyllat.

      Gilla

  3. Kollade Goodreads för skojs skull, för det säger ju faktiskt rätt mycket om vad gemene man egentligen tycker. Första delen i den här serien har – håll i er nu – 1.361.218 ratings och den ligger på ett snittbetyg på 4,12. Det enskilda betyg som det finns flest av är 5 – det rör sig om 591.782 femmor. Så folk verkar ju faktiskt gilla på riktigt.

    Men jag litar mer på dig än den i runda slängar en och en halva miljonen människor som läst:)

    Gilla

    • Hahaha du har dina prioriteringar i ordning uppenbarligen. 🙂
      Men ärligt, jag förstår inte heller faktiskt. Lite tror jag att det är som Anna skriver. Av någon anledning anses dessa böcker som extra litterära, varför förstår jag inte då de är väldigt lättlästa, nästan åt barnbokshållet. Vilket såklart hade varit ok om de var barnböcker. Och böckerna är förvisso som underhållande enkla sagor, en och en. Det känns också som att det fanns en poäng i tanken med böckerna. Något författaren verkligen ville säga när hon började skriva, men att hon på något sätt slarvade bort hela poängen längs vägen och bara skrev vidare ändå.
      I den här sista delen finns tex ett äkta Rocky Balboa-kapitel. På riktigt. Claire måste över ett jättehögt berg för att komma till sitt barn så hon måste träna. Vilket hon gör i äkta Sylvester Stallone-stil. Hon bär tunga kassar fulla med sten. Sen lär hon sig bära dem i uppförsbacke. Sen utan skor, för fötterna måste härdas och slutligen med ögonbindel för hon måste kunna hitta fram i mörker. Och sen i regn. Och därefter i kyla. Utan skor och med ögonbindel. I flera år tränar hon, sida upp och sida ner. Jättekonstigt alltihop. Så lyssna på mig du. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: