Artemis av Andy Weir – Från årets bästa till årets sämsta?

Den här var nog årets mest efterlängtade bok. Jag tokälskade ju Andy Weirs förra bok  och väntade mig något liknande. Och omslaget ser ju bra ut, lite lagom scifi sådär med månen i bakgrunden.

Så börjar jag läsa och möter Jazz, en kvinna som bor på månen. Hon är väldigt positiv till prostitution. Jazz är också smugglare förstår vi rätt snabbt ( och månmutta enligt jordisar ) . Och så gillar hon att ligga, helvete vad hon ligger. Med allt och alla tydligen, det här är väldigt viktigt för det upprepas ofta ( vi får inte vara med när hon ligger, det är Jazz som skryter om det för oss ). Jazz smugglar i alla fall grejer till en miljardär som hon dessutom verkligen är tjenis med. Vid en leverans blir hon inbjuden att sitta och småprata med miljardären och en gäst som verkar ha en topphemlig grej med sig.

Sedan får vi veta att på månen får man ligga med ungar, för de har ingen åldersgräns där. Bara man vill liksom så är allt ok. Och Jazz vill, jättemycket. Vilket alla vet för hon är månens egen lilla sköka ( höhö ).  Att hon blir kallad för sköka rakt i ansiktet eller ombedd att testa en ny kondom ( för att hon ligger så jäkla mycket ) i random konversation är liksom inget konstigt. Jazz bara skrattar, för hon ligger ju faktiskt runt jättemycket. Bordeller tipsar Jazz glatt istället, det finns bordeller! Urtjusiga, sjaskiga, hur man än vill ha dem. För det är ju bara en tjänst mot betalning, vad är det för konstigt med det ( citat )? I alla fall så erbjuder miljardären Jazz massor med pengar om hon genomför ett sabotage. Massor med pengar för en liten terrorgrej, helt ok.

Innan Jazz ( som är icke praktiserande muslim, jag glömde berätta det ) sliter på sig niqaben ( eftersom de är fantastiska plagg om man inte vill väcka misstankar ( citat från boken ) ) för att utföra sitt sabotage, förtydligas det igen att sex med barn inte räknas som våldtäkt. Ifall vi skulle glömma det. Efter allt det här börjar äntligen någon slags berättelse ( fast nu kommer bögen in i historien och därmed byts Jazz liggande ut mot massa bögskämt ), men vid det här laget var jag så jävla irriterad att jag mest skummade igenom sista halvan. Men ok, det tar sig, det gör det. Fast jag köper det inte ändå.

Jazz är skitsmart och jättelat ( att hon orkar ligga så mycket är förvånande ). Hon måste tjäna en exakt summa pengar , till vad får vi inte veta, men hon vill göra det med minsta möjliga ansträngning. Och det är väl ok. Men sättet hon hamnar i hela den här soppan ( det blir lite mord och en jättekonspiration ) är osannolik. Därmed blir den också rätt ointressant. Och allt det här som gjorde The Martian så oerhört bra, allt förklarande, all vetenskap och miljoner grejer man inte förstod ett smack av men som ändå var superintressant, blir liksom rätt meningslöst här. Det funkar inte riktigt.

Och Jazz som person är också osannolik. Hon är som en 12-årig Mark Watney på crack. En kåt pubertal kille som bara kan tänka på sex och sin egen snopp hela tiden. Fast tvärtom då. En vuxen kvinna, hur frigjord hon än är, funkar inte så. Och humorn som funkade så himla bra för en snubbe som är ensam på en öde planet, funkar inte här. Det är mer självklart att man pratar med sig själv ( förklarar för oss )  allt man gör ifall man är strandad ensam långt ute i galaxen, men det blir helt obegripligt varför Jazz gör det.

Så, min första uppeldade tanke i början av läsningen var att Andy Weir tappat det helt och blivit både sexist och rasist. Men efter att jag lugnat mig och läst klart, plus lite google på det, insåg jag att det inte är så. Tvärtom så är han nog bara en snubbe som inte förstår sig på något annat än andra snubbar. En snubbe som faktiskt försökt göra rätt, men misslyckas kapitalt. Han har en supersmart kvinnlig saudisk smugglare som huvudperson och en ( föredetta ) bästa kompis som är bög. Och på något sätt misslyckas han totalt i sin framställning av båda. Båda blir bara platta skämt, karikatyrer. Så jag blir irriterad på Weir, men ännu mer irriterad på hans förlag och människorna runt honom. Någon borde ha sagt stopp.

Filmrättigheterna är redan sålda och den kommer säkert bli en megasuccé ( med en huvudkaraktär som springer runt utan byxor, for sure ). Weir själv skrattar nog hela vägen till banken trots kritik från ganska många håll, och förhoppningsvis gör han bättre ifrån sig nästa gång.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln,  Adlibris, Bokus och CDON.

 

Annonser

12 responses

  1. Fast jo, om en gestaltar kvinnor med male gaze och obsessar om att de vill ligga och drar ”bögskämt”, då är en faktiskt sexist, och homofob. Den sorten är tristare än flera andra sorter, för de går omkring och tror att de förstår kvinnor, och tycker att det beteende de har är helt okej, för innerst inne vill nog alla kvinnor ändå ligga (med just denna man) och allt annat är bara ett utslag av moralism som gått fel. Och homosexuella är jätteöppna för skämt, för de tycker också att deras läggning är skrattretande. Och om de inte gör det har de ingen humor. Kvinnor som säger ifrån har heller ingen humor. Eller så behöver de ligga mer.

    Tycker att det allra tristaste med hela soppan är att Bookmark valt att översätta boken. Det gör mig så beklämd, och tyvärr stärkt i min tanke om att det här med #metoo, det var bara något som fick kvinnor att öppna sig om allt skit de varit med om, men någon riktig förändring, det är makten inte intresserad av.

    End rant…

    Gilla

    • Jag återkommer med svar. Måste fundera lite först för jag håller nog inte riktigt med, måste bara sortera ut vad jag egentligen tycker och varför jag tycker så. 🙂

      Gilla

    • Ok, ska försöka få det begripligt fast jag själv inte är helt på det klara med hur jag menar.
      Jag möter tre sorters män ute i forumen på nätet tex.
      1. De som har fattat grejen.
      2. De som håller på att fatta grejen och försöker men fortfarande tänker/gör fel.
      3. De som inte fattar alternativt fattar men skiter i det pga pk-maffia, bara PMS:iga kärringar som tramsar etc.

      Jag ser Weir som nummer två i det här. Dels pga uppfattningen jag fått via google ( jag var besatt av honom ( hans författarroll ) ett tag om ni minns ), dels hur boken fortsätter och även pga tacktalet i boken. Han tackar ett antal kvinnor för hjälpen i att skriva om en stark kvinnlig karaktär. Den hjälpen kan man ju diskutera, men att han ens tagit in en tyder för mig på att han försökt. Samma med islam ( fast meningen med niqaben är ändå helt obegriplig ) i boken och även homosexualiteten. Det går ju inte att komma ifrån att det han faktiskt skrivit är helt åt helvete, men för mig är det en dealbreaker om det är ett misslyckande från ett ärligt försök att tänka om. Jag tänker att män också är offer för kultur, samhällsstruktur och normer. Och jag kan ha tålamod med en som aktivt försöker bryta sig loss från den strukturen.

      Men allt det här är bara en tolkning, jag kan ha totalt fel. Att boken är rutten går dock inte att komma ifrån.

      Gilla

      • Jag har nog bara dåligt tålamod med män som 2018 liksom behöver hjälp för att tänka om, och inte ens lyckas. Han har ju inte bott under en sten. Men jag har ju allmänt rätt dåligt tålamod med folk. MVH Folkilsk är en bra egenskap…

        Liked by 1 person

  2. Knepigt att som du skriver att ingen har kunnat säga till om att denna bok är helt fel. Har ännu inte läst den men hört massa negativa tankar om den, och vet inte ens om jag vill läsa längre.
    Hoppas bara inte att The Martian kommer att vara författarens enda fullpoängare, utan att han kommer skriva flera bra romaner.
    Han kan ha känt sig pressad att få ut en bok till utan ha fått tid till att ”finjustera” det han skrivit.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: