Mamma Mia vilket lyckopiller och Here we go again!

Mamma Mia är en fantastisk film, helt totalt jäkla amazing. Mitt lyckopiller som kan få mig att le, skratta och gråta av mysglädje oavsett vilket humör jag än är på. Och då är jag ändå inte jätteförtjust i musikalfilmer, men hela filmen har en sådan varm och mysig känsla att den är som en gigantisk snuttefilt som bara sveper in en i magi. Och snart är det dags för uppföljaren. Skitläskigt.

Men efter att ha sett trailer 1 och 2 är jag faktiskt inte speciellt orolig längre. Jag tror det blir bra. Känslan verkar finnas även här och vi får dessutom ytterligare en spännande skådespelare ( hela castingen i första filmen är ju briljant  ) till den fantastiska ensemblen. Kolla bara!

Annonser

Jag skippade bokrean och beställde de här pärlorna istället.

Det kommer bli en del läsning på engelska för mig framöver. Just nu läser jag ju Eldens arvtagare av Sarah J Maas, men när den är slut är det också slut på översatta delar, så resten blir på engelska. Har redan köpt e-boken på engelska ( kommer köpa pappersböckerna också senare pga omslagen ).

Men så var jag också så himla sugen på de här två pärlorna. Den ena för att den är enormt hyllad ( ja, jag faller för grupptrycket ibland ) och den andra för att den låter så lockande. Så jag skippade bokrean och beställde annat istället. Jag är överhuvudtaget lite besviken på bokrean faktiskt ( fysisk butik ) . Det är inte samma sak som förut när det var de vanliga böckerna som reades ut. När man fick den riktiga boken för en billig peng och verkligen kände att man gjort ett fynd. Nu är det så många böcker som trycks i reaupplaga och de känns bara billiga i sitt utförande. Plastiga och billiga. Jag förstår naturligtvis varför man gör så, men jag fattar inte varför man trycker plastiga inbundna böcker när man kan välja vackra mjukpärmar istället. Mjuka pärmar kan vara minst lika fint som inbundet. Så den här vurmen för just inbundet, oavsett hur plastigt det är, fattar jag inte riktigt.

Men jag förstår att rean är en räddning för många bokläsare, så jag ska inte klaga för mycket. Det är ändå väldigt trevligt att den finns och för barnfamiljer är den ju en skattkista.

Men i alla fall, de här härliga böckerna är på väg till min brevlåda.

Illuminae av Amie Kaufman och Jay Kristoff  och The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jay Kristoff har även skrivit serien The Nevernight Chronicle som jag är nyfiken på. Så om min läsning på engelska inte blir en katastrof kanske det här blir nästa köp.

Isdraken av George R.R Martin

Adara kan inte minnas när hon såg Isdraken första gången. Det känns som om den alltid funnits i hennes liv, som fjärran glimtar när hon lekt i snön. När hon var fyra år rörde hon vid draken för första gången, när hon var fem år red hon på dess kalla rygg. Men en dag när hon är sju år, sveper eldsdrakar in över nejden. Och med dem följer skräck och ödeläggelse. Bara ett vinterbarn och hennes Isdrake kan rädda världen från förgörelse.

Jag hade sett den här boken flimra förbi någonstans och bestämde mig snabbt för att det skulle bli en av julklapparna till barnen. Eftersom vi firade jul i Sverige blev det ett besök på Akademibokhandeln. Så jag stegade fram till tjejen i kassan och sade att jag ville ha en barnbok skriven av George R.R Martin. Tyvärr kom jag inte ihåg titeln men tänkte att så svårt kan det ju inte vara. Tjejen slog in något i datorn och sökte men verkade inte hitta något och bad mig upprepa. Jag upprepade namnet, extra tydligt. ”Aanää, vi har inget av han.”

Varm och svettig efter några timmars julhandlande var jag inte form för att diskutera. Så jag orkade inte upplysa henne om att de hade en hel jäkla hylla med hans böcker ungefär två meter från kassan. Det fick bli andra böcker istället.

Men nu har jag äntligen läst den och den fastnade inte riktigt hos mig. På ett sätt gillar jag Adara eftersom jag ser glimtar av en karaktär som möjligen var ursprunget till Daenerys Targaryen. Samtidigt är berättelsen väldigt ytligt berättad och jag fick ingen direkt känsla varken för handlingen eller karaktärerna. Det är möjligt att det finns massa underliggande betydelser som jag inte uppfattade, men det är svårt att leta efter sådant när man inte riktigt bryr sig.

Jag gillade heller inte slutet. Hela berättelsen går ut på att Adara är annorlunda och att Isdraken alla är rädda för visar sig vara räddningen. Om de bara hade besvärat sig att titta lite närmare, istället för att sky det okända. Men slutpunkten verkar ändå vara att alla blir lyckliga när normen är återställd. Kanske ville han visa hur sorglig världen är på det just det sättet, men jag uppfattar det inte så.

Men det är ändå en fin fantasybok med vackra illustrationer. Åldern är satt 6-9 år vilket känns jättemärkligt. Från 9 år skulle jag säga och uppåt på grund av brutaliteten som finns där. Samtidigt ändå för unga eftersom det är en kort, lättläst och ganska ytligt berättad bok. För de yngre som vill ha fantasy, men ännu inte riktigt klarar tjockare böcker, är den här nog ett bra val.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Booklovin, Biblioteksbubbel och Annas bokblogg.

Brev från Cosmos – Temakarens dotter och Olori.

Brev från Cosmos är en webantologi kan man säga. Den innehåller noveller och annat smått och gott, bokrecensioner till exempel. Men novellerna är det som lockar mig mest ( alltid läsning i första hand ) och den här gången var det en specifik författare som lockade mig till läsning. Markus Olausson som är författare till fantasyserien Serahema, bidrar med två noveller till Brev från Cosmos #3. Jag rekommenderar verkligen båda varmt. Ni hittar Brev från Cosmos här.

Temakarens dotter handlar om Thea som tillsammans med sin far lever nere på jorden, bland fattigdom och förorenad luft. De försöker överleva genom att hitta den alltmer sällsynta växten blodklamra, samtidigt som Thea längtansfullt ser på de stora luftskeppen som glider högt uppe bland molnen. Där man kan andas ren luft och inte behöva kämpa för livet varje dag. En steampunk-inspirerad novell som jag verkligen tyckte om.

I science fiction-novellen Olori möter vi Abeni och hennes morfar Enitan, som i en framtid där miljöförstörelsen är ett faktum, drömmer om en bättre värld. Enitan har ända sedan Abeni föddes lärt henne att lösningen är kunskap, drömmar och förståelse. Något Abeni tar till sig, men kanske inte på det sättet Enitan har tänkt sig. Kommer lösningen leda till en dystopi eller utopi?

Jag har hört att Olausson planerar att vidareutveckla den här världen, något som jag ser emot.

Det finns naturligtvis fler noveller i det här brevet som jag kommer att läsa, men tills dess kan ni själva kika in här. Brev från cosmos är som sagt gratis läsning och en riktig skattgömma för alla fantastik-läsare.

Stargate Origins äntligen här!

Eller äntligen var lite och ta i kanske, för det är inte riktigt så som jag trodde det skulle bli.

En webserie med 10 minuters avsnitt, vad sägs om det? Ja det suger, jag vet. Men om din längtan efter Stargate nu varit jättestor så hittar du ändå avsnitten här på Stargatecommand.co

Det kanske står att serien inte kan visas i ditt område, men om du registrerar dig och skapar ett login fungerar det alldeles utmärkt. Och gratis är det också.

Stargate Origins följer karaktären Catherine Langford från SG 1. Jag har inte sett något själv än ( bara kollat så att det faktiskt fungerar att titta ) men har hört att händelserna säger emot sig själva. Om det som händer i Stargate Origins hade hänt, så framstår Catherine Langford inte som riktigt klok i SG 1, när saker hon redan känner till inträffar och hon inte har en aning om vad som pågår. Men sånt är kanske inte jätteviktigt när vi pratar om en serie med 10 minuters avsnitt. Titta och ( förhoppningsvis ) njut säger jag istället. Det ska jag försöka göra.

Midnattskronan – Äntligen brakar det loss

Jag var ju inte superförtjust i första boken Glastronen så den här låg inte direkt högt på min läslista. Men så blev jag typ övertalad till att ge serien en chans till, så det gjorde jag. Och vilken överraskning som väntade.

Celeana vann tävlingarna i förra boken och är nu kungens lönnmördare. Enda anledningen till att jag visste att hon var världens främste lönnmördare var ju för att författaren berättade det. Inte för att jag på något sätt fick uppleva det själv. Istället fick vi lite ( mycket ) romance, vackra klänningar och smaskiga tårtbakelser, varvat med berättande i efterhand om hur Celeana vunnit ditten och datten. Så hon vann till slut hela tävlingen och är nu kungens kämpe. En tjänst han tvingar henne till med diverse hot om att döda prinsessan Nehemia som Celeana är god vän med. Och äntligen händer det grejer.

Celeana ska mörda upprorsmakare åt kungen och det gör hon. Fast inte de personer det är meningen att hon ska mörda. Chaol och Celeana kommer närmare varandra, samtidigt som hon och prinsessan Nehemia försöker lista ut hur kungen fått den enorma makt han har. Hur han lyckats utplåna magin och varför folk pratar om vingslag, mörker och någonting som närmar sig. Vad är vålnaden i det kungliga biblioteket och var kommer den ifrån? Vi blir introducerade för det grymma fefolket, för häxklanerna när vi möter Baba Gulben med sina järntänder och järnklor och för hemska varelser från andra dimensioner. Och när Celeana upptäcker att allt hon trodde på är en lögn går något sönder och vi får äntligen möta hennes mörkaste jag. Och när jag säger mörkt menar jag mörkt. Brutalt, blodigt och nattsvart. Vi får till slut också veta vem Celeana faktiskt är.

Det känns lite som att första boken var en bedräglig maskering för att invagga oss i tron att det här är en medioker dystopi möter romance. Oh nej, inte alls. Maas startar bok nummer två med Celeana som levererar ett avhugget huvud till kungen. Och därefter går det bara uppför. Det som utvecklar sig i sakta mak visar sig vara storslagen fantasy.

Jag kommer att göra jämförelser med två av de största fantasyförfattarna i min nästa recension för Eldens Arvtagare, för vi har inte riktigt kommit dit än i den här delen. Maas har nämligen ingen brådska. Det är först i andra halvan av Midnattskronan som det brakar loss och i nästa bok går hon äntligen all in i fantasyvärlden.

Och jag kan inte låta bli att nämna det igen, trots att jag redan rantat om det i tidigare inlägg. Men översättningen! Förutom att vi får ord som oomkullrunkelig ( i kick ass fantasy! )  så upptäcker jag nu att översättaren har bytt namn på huvudstaden. I Glastronen heter den Rämnafäste och här har den plötsligt bytt namn till Klyfteborg. Obegripligt. Men läser du inte på engelska så låt inte det hindra dig, berättelsen är ändå värd det.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Tusen sidor, Bokraden och Bam tycker.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till