Bechdeltestet. Bara trams eller något att fundera på?

Jag följer just nu en diskussion om Bechdeltestet och det verkar dela åsikter som Moses delade Röda havet, så jag tänkte reda ut lite hur i alla fall jag tänker kring det hela. Testet är inte någon politisk styrning och det är heller inte censur. Det är inte ett facit för ett bra eller dåligt verk. Däremot kan det vara ett bra verktyg att analysera sitt eget arbete, eller för att granska andras produktioner ur ett större perspektiv.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:

1. Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer

2. som pratar med varandra

3. om något annat än män.

Om vi tar boken Maze runner som exempel. Den handlar om ett antal tonårspojkar som vaknar upp, inlåsta i ett område omgärdat av en gigantisk labyrint. Boken handlar alltså uteslutande om pojkar och har därför misslyckats enligt Bechdeltestet.

Filmen En oväntad vänskap ( Les intouchables ) handlar om Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, som anställs som personlig assistent till miljonären Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. Mot alla odds utvecklar de en varm vänskap. Den misslyckades också enligt Bechdeltestet.

Alla fattar det här. Även de som förespråkar testet förstår att vissa filmer och böcker misslyckas enligt testet utan att det på något sätt säger något om hur dålig eller bra den är. Att en bok som bara handlar om tonårspojkar inte har kvinnor i filmen är liksom självklart. Vi fattar det. Att en film om två män handlar om just dessa män är också självklart. Vi fattar det.

Däremot är det fullständigt obegripligt hur 10 av 14 filmer från Pixar misslyckas helt i testet.

I en genomgång av 41 Disneyfilmer klarar sig 23 stycken och 18 misslyckas. Det kunde se bättre ut men det är ändå över hälften som klarar sig, så det borde vara ok. Eller? Av dem som klarar sig är det ett antal filmer som innehåller exakt det som behövs enligt testet, och inget mer. I Big Hero 6 utspelar sig följande dialog mellan två karaktärer GoGo: Get the mask.  Honey Lemon: I’m right behind you! Och det räcker för att klara testet. En enda kort ordväxling och inget mer.

Det är också obegripligt att 14 av 25 Marvelfilmer misslyckas. Och några av de som klarar sig gör det nätt och jämt. DC lyckas faktiskt bättre trots att de har filmer ända från 60-talet, jämfört med Marvel vars samtliga filmer är från senaste årtiondet.

Bechdeltestet är alltså på inget sätt perfekt. Filmer/böcker som klarar det kan egentligen vara ett stort misslyckande ur genus-perspektiv ändå, medan filmer/böcker som misslyckas kan vara perfekta precis som de är. Vi fattar det. Men det kan också ge en tydlig fingervisning om hur industrin ser ut. Framförallt kan det vara ett bra test för att se vad man själv producerar och varför. Skriver du en ny Flugornas herre är utgången av testet självklart och inget som behöver funderas på. Skriver du däremot en roman med både kvinnor och män i fokus och misslyckas enligt testet, ja då bör du kanske fundera lite extra på varför det blev så och om det var detta du tänkt dig.

Annonser

6 responses

  1. De som tycker att sånt här är snömos är ofta väldigt insnöade på att diskutera enskilda verk, även om den enda anledningen att ha ett så förbannat enkelt test (hur kan en bok eller film INTE ha två namngivna kvinnor som pratar med varann om något annat än män?) är att visa på tendenser i en bransch, hos ett företag eller hos ett författarskap, precis som du gjort. Ett konstant misslyckande på detta test säger något, inte bara om upphovspersonernas syn på kvinnor, men också om kvaliteten på det de gör. För ja, jag hävdar med en dåres envishet att om det finns en tendens att utesluta dynamiska karaktärer av ett kön (eller för den delen av en etnicitet, en socioekonomisk bakgrund, sexuell läggning eller ålder) så kommer det att påverka kvaliteten på verken. De kommer helt enkelt ALDRIG att bli lika bra som de hade blivit med dynamiska karaktärer.

    Och ibland blir jag bara så trött på att det här aldrig går fram i en diskussion, för att den som vill hålla kvar i Status Quo bara kastar tillbaka ”men en film MÅSTE ju inte vara pk för att vara bra”. Då finns det inget jag kan säga för att övertyga. Vi pratar inte ens om samma sak.

    Med det sagt är det ändå viktigt att vi fortsätter prata, problematisera och kvalitetsbedöma också verkens förmåga att beskriva verkligheten dynamiskt (dvs med fler än bara vita, straigtha cis-män i alla spännande roller).

    Liked by 2 people

    • Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag är mållös av det jag läst idag, så mina svar blir bara argare och argare. Man blir trött helt enkelt, jag stannar där just nu. 🙂

      Gilla

  2. Pingback: Representation i film – Bechdeltestet och andra verktyg – Pedagog Trelleborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: