I dagens Gender Bender byter jag kön på karaktärerna i en nyutkommen och hyllad kriminalroman.

Äntligen är det dags för lite vanlig Gender Bender där jag byter kön på karaktärer. Idag har jag valt en bok där det ena stycket är från förr i tiden och det andra är från nutiden. Det är alltså boken som startar med en tillbakablick på något som skedde för längesedan och sedan hoppar in i nutiden. Vilken bok det är kan ni se längst ner i inlägget.

Och innan ni börjar läsa kan ni gärna kika in hos Oarya som har en intervju med mig idag. Utöver det jag själv har att säga, får jag också väldigt fina ord av Oarya himself.

Dåtid.

”Hör här, Ruben. Du är så söt och underbar. Mycket finare och klokare än någon annan liten pojke i hela världen, så vi ska nog klara oss utan mamma, tror du inte det?”

Han försökte nicka, men huvudet hade liksom fastnat.

”Nu tycker jag att vi skyndar oss hem och slår på teven, så att vi hinner se alla vackra kostymer som herrarna har på sig på prinsessans och den vackra kinesiska pojkens bröllop, ska vi inte det, Ruben?”

”Då blir Börje prins, va? ”

”Ja, det blir han, i samma stund som de är gifta. Men till dess är han bara en helt vanlig pojke som ska få sin riktiga prinsessa, som du också kommer få en vacker dag, min älskling. När du blir stor. Då ska du bli rik och berömd eftersom du är ännu finare och vackrare än Börje, för du vet väl att du kan få vad som helst i hela världen. Titta bara på ditt blonda hår och ditt vackra ansikte, något sådant har väl inte Börje?”

Ruben log. ”Och du kommer alltid finnas hos mig, va, pappa?” Han älskade när han kunde få pappa att se så tårögd ut som han gjorde just nu.

Nutid. 

”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är!” skrattade han självförringande och drog överdrivet ömt sina fingertoppar över spegelbilden. Han putade med läpparna, drog händerna utmed höfterna, upp över bröstkorgen och vidare längs halsen, för att borra in fingrarna i håret. Sedan noppade han bort ludd på angoraskjortan och duttade foundation på några ännu synliga blemmor i ansiktet, innan han nöjd tog ett steg tillbaka igen.

Tillsammans med de Neulashförstärkta ögonfransarna bidrog de plockade och uppritade ögonbrynen till det han valde att kalla sin appearance. Blicken hade blivit djupare och regnbågshinnornas intensitet mer glödande; små medel som gav honom ett oumbärligt extra skikt av oåtkomlighet. Kort sagt var han redo att förföra världen.

”Hej, jag heter Rune”, övade han sig med spända senor på halsen. Djupare än så gick det inte att få rösten.

”Rune”, viskade han samtidigt som han långsamt särade på läpparna och lät hakan falla mot bröstet. Effekten var magisk när han intog den attityden. Vissa kanske tolkade uttrycket undergivet, men det var raka motsatsen. Var det kanske inte i just denna vinkel som mäns ögonfransar och pupiller bäst bibehöll omgivningens uppmärksamhet?

Boken heter Selfies och är den senaste i den omåttligt populära serien om Avdelning Q, skriven av Jussi Adler-Olsen.

Annonser

10 responses

    • Det här var dessutom första boken jag plockade av författaren och styckena är från de allra första sidorna. Man kan ju undra hur de tidigare böckerna ser ut och hur den här boken fortsätter. Prisbelönt och hyllad. Vad fan liksom.

      Liked by 1 person

  1. Kollade inte vilken bok det var förrän jag hade läst klart. Och inte gissade jag på att det var en sådan känd deckare.
    Sen fick jag vibbar att det kunde vara beskrivning av en pojke/man som försöker vara kvinna skulle kunna uppföra sig. Jag har inget emot de som är HBTQ+ eller så, men just det beteendet får mig att tycka att det är så onormalt. Inte ens en kvinna uppför sig så (eller vad vet jag?), 😉

    Gilla

    • Det var först en liten flicka och sedan samma flicka som vuxen. Och det där koketta fåfänga är det ytterst få som ägnar sig åt, på riktigt. Förutom kvinnor i böcker. Om och om igen.

      Gilla

  2. Glömde bort att det stod kriminalroman i inledningen och började fundera på om det var en retelling av Askungen och senare Snövit (spegeln). Det blir så tydligt när jag läser dina gender benders, men har svårt att upptäcka sunkigheten själv när jag läser – jag sugs liksom med i berättelsen och det analytiska glöms bort.

    Gilla

    • Jag ser ju inte de här heller när jag är mitt uppe i läsningen, även om vissa texter såklart är tydligare än andra. Men är man mitt uppe i berättelsen flyter det lätt förbi, speciellt då det är så normaliserat också.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: