Isdraken av George R.R Martin

Adara kan inte minnas när hon såg Isdraken första gången. Det känns som om den alltid funnits i hennes liv, som fjärran glimtar när hon lekt i snön. När hon var fyra år rörde hon vid draken för första gången, när hon var fem år red hon på dess kalla rygg. Men en dag när hon är sju år, sveper eldsdrakar in över nejden. Och med dem följer skräck och ödeläggelse. Bara ett vinterbarn och hennes Isdrake kan rädda världen från förgörelse.

Jag hade sett den här boken flimra förbi någonstans och bestämde mig snabbt för att det skulle bli en av julklapparna till barnen. Eftersom vi firade jul i Sverige blev det ett besök på Akademibokhandeln. Så jag stegade fram till tjejen i kassan och sade att jag ville ha en barnbok skriven av George R.R Martin. Tyvärr kom jag inte ihåg titeln men tänkte att så svårt kan det ju inte vara. Tjejen slog in något i datorn och sökte men verkade inte hitta något och bad mig upprepa. Jag upprepade namnet, extra tydligt. ”Aanää, vi har inget av han.”

Varm och svettig efter några timmars julhandlande var jag inte form för att diskutera. Så jag orkade inte upplysa henne om att de hade en hel jäkla hylla med hans böcker ungefär två meter från kassan. Det fick bli andra böcker istället.

Men nu har jag äntligen läst den och den fastnade inte riktigt hos mig. På ett sätt gillar jag Adara eftersom jag ser glimtar av en karaktär som möjligen var ursprunget till Daenerys Targaryen. Samtidigt är berättelsen väldigt ytligt berättad och jag fick ingen direkt känsla varken för handlingen eller karaktärerna. Det är möjligt att det finns massa underliggande betydelser som jag inte uppfattade, men det är svårt att leta efter sådant när man inte riktigt bryr sig.

Jag gillade heller inte slutet. Hela berättelsen går ut på att Adara är annorlunda och att Isdraken alla är rädda för visar sig vara räddningen. Om de bara hade besvärat sig att titta lite närmare, istället för att sky det okända. Men slutpunkten verkar ändå vara att alla blir lyckliga när normen är återställd. Kanske ville han visa hur sorglig världen är på det just det sättet, men jag uppfattar det inte så.

Men det är ändå en fin fantasybok med vackra illustrationer. Åldern är satt 6-9 år vilket känns jättemärkligt. Från 9 år skulle jag säga och uppåt på grund av brutaliteten som finns där. Samtidigt ändå för unga eftersom det är en kort, lättläst och ganska ytligt berättad bok. För de yngre som vill ha fantasy, men ännu inte riktigt klarar tjockare böcker, är den här nog ett bra val.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Booklovin, Biblioteksbubbel och Annas bokblogg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till

%d bloggare gillar detta: