En smakbit av Margarets Atwoods Rövarbruden

Idag är det söndag och därmed också dags för veckans smakbit som den norska bloggen Betraktninger håller i. Kika in där för att läsa fler smakbitar.

Min kommer från boken Rövarbruden, skriven av Margaret Atwood. Med banbrytande böcker som The Handmaid´s tale och Oryx & Crake har hon seglat upp som en av mina favoritförfattare senaste åren. Så lyckan var stor igår när jag hittade den här godbiten på second hand.

Välj ut vilken tråd som helst och klipp av den så kommer historien att nystas upp. Så brukar Tony börja en av sina mera invecklade föreläsningar, den som handlar om dynamiken hos de spontanta massakrerna. Hon tycker om att använda metaforer som för tankarna till vävning eller stickning och till vanliga brodersaxar, för det tilltalar henne att se åhörarna bli en smula chockade. Det är blandningen av enkla hushållsbestyr och blodbad som åstadkommer det, en blandning som Zenia skulle ha uppskattat eftersom hon njöt av den sortens förvirring och våldsamma motsägelser. Hon inte bara njöt av dem, hon skapade dem. Tony förstår fortfarande inte varför.

Tony vet inte varför hon känner att absolut måste veta. Vem bryr sig så här långt efteråt om varför? En katastrof är alltid en katastrof, de som blev skadade är fortfarande invalider, och de som dog är döda, de krossade stenarna är grus. Det är inte viktigt att försöka hitta orsaken. Zenia var ett stycke ondska som det är bäst att man låter vara ifred. Varför skulle man försöka avslöja hennes motiv?

Men Zenia är en gåta, en sorts knut. Bara Tony lyckas hitta en trådända att börja nysta i så är det mycket som skulle klarna för de inblandade, och för henne själv också. Det är i alla fall det hon hoppas. Som den historiker hon är, tror hon på förklaringarnas läkande kraft.

Annonser

Ett steg åt sidan av Hans Olsson

Att färdas mellan dimensioner är lika enkelt som att ta ett steg åt sidan. Men något har gått fel och människor försvinner spårlöst, trots att de följer tidtabeller och kartlagda rutter. Liio är en av de saknade. Finns hon där ute på någon okänd plats, eller är hon för evigt förlorad?

Jag blev ju omåttligt förtjust i Hans Olssons bidrag till antologin Bortom Portalen 2, så jag letade rätt på den här fina pärlan.
Jag tycker om noveller även om de sällan når till samma höjder som romaner gör, av naturliga skäl. Man får snarare en aptitretare än en hel måltid. Men ibland händer det, för den här novellen är nog faktiskt hela enchiladan.
Vi får hela bakgrunden till hur man upptäckte att det faktiskt fanns andra dimensioner. Vi får veta hur det gick till när människan lärde sig hoppa mellan dessa, vilka dess nack- och fördelar var, och vi får också veta hur allting började gå fel.
Någon önskade att novellen skulle komma som hel bok och det är klart, jag hade naturligtvis också gärna läst den. Men det behövs inte. Hela berättelsen finns här, och den är allt jag kunde önska mig. Spännande, nördig och scienceig utan att vara obegriplig.
Novellen finns som e-bok hos Nextory samt hos Adlibris och Bokus.

Veckans topplista – Exotiska platser ( ja, jag fuskar lite )

Veckans topplista hos Johannas Deckarhörna handlar idag om böcker som utspelar sig i exotiska länder. Jag fuskar lite som vanligt och har valt fantasy och science fiction ( eftersom min blogg oftast handlar om dessa genrer ) som utspelar sig i exotiska länder, eller på platser inspirerade av exotiska länder.

Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez – Klassiker som utspelar sig i den colombianska staden Macondo.

Evig natt av Michelle Paver – En spökhistoria som utspelar sig på Svalbard.

Children of blood and bone av Tomi Adeyemi – Fantasy i en miljö inspirerad av Nigeria och dess kultur.

Nomadplaneten av Emanuel Blume – Lite extra fusk här, men ett rymdskepp och en ny planet är ju ändå exotiskt. Resan på rymdskeppet beskriver ändå vår galax rätt ingående.

Över näktergalens golv av Lian Hearn – Fantasy i en Japaninspirerad miljö där man nästan kan känna doften av äkta samurajer och ninjor.

Metro 2033 – Utspelar sig i Moskvas tunnelbanesystem, fast i en lite mer skrämmande framtid. Tunnelbanesystemet existerar dock på riktigt.

 

 

 

 

 

 

The Rain – Skandinavisk postapokalyps på Netflix

Hur bra ser inte den här serien ut att vara då? En apokalyps som utspelar sig i Norden om jag förstått det hela rätt. Språket verkar vara främst danska, men trailern är med engelsk berättarröst, så kanske det blir olika för olika länder. Till Netflix kommer den i alla fall och den verkar riktigt intressant. Datum 4/5-2018

Som så ofta är filmatiseringen baserad på en bok, i det här fallet The Rain av Virginia Bergin. En postapokalyptisk YA-trilogi ( med en twist tydligen ) där tv-serien verkar ha en del ändringar redan från början. Ser dock ytterst lovande ut.

They don’t believe it at first. Crowded in Zach’s kitchen, Ruby and the rest of the partygoers laugh at Zach’s parents’ frenzied push to get them all inside as it starts to drizzle. But then the radio comes on with the warning, ”It’s in the rain! It’s fatal, it’s contagious, and there’s no cure.”

Two weeks later, Ruby is alone. Anyone who’s been touched by rain or washed their hands with tap water is dead. The only drinkable water is quickly running out. Ruby’s only chance for survival is a treacherous hike across the country to find her father-if he’s even still alive.

Owlcrate, Lootcrate, Fairyloot eller varför inte en Japancrate?

Jag försöker bestämma mig för att bjuda mig själv på en slags månadsbox. Men det finns några att välja på, och det är en djungel. Jag vill ha alla.

 I love Lit från Lavender lit

Mest vill jag ha en bokbox, men så ser jag geekboxarna hos Lootcrate och händerna börjar darra av ha-begär efter alla fina funko-poper. Så visar någon en box med japanskt godis och första tanken är ju att allt måste vara typ som Harry Potter-godis. Gröna snören som smakar armhåla, lila hallonprickar med smak av skäggstubb osv. Men så börjar alla kommentera hur otroligt jäkla gott allt är i boxen är och då måste jag helt plötsligt ha en sådan också. Men det är ju bara inse, man kan inte få allt. Så nu ska jag bestämma mig för en box. Bara en.

Fairyloot

 

Japancrate

Owlcrate

Lootcrate

 

Obsidio

Kady, Ezra, Hanna, and Nik narrowly escaped with their lives from the attacks on Heimdall station and now find themselves crammed with 2,000 refugees on the container ship, Mao. With the jump station destroyed and their resources scarce, the only option is to return to Kerenza–but who knows what they’ll find seven months after the invasion? 

With time running out, a final battle will be waged on land and in space, heroes will fall, and hearts will be broken.

Skulle jag skriva så som jag faktiskt känner, skulle det bli ett totalt obegripligt inlägg med versaler, inga punkter, fulgråt mellan varven, versaler, alla synonymer som finns för ordet fantastisk och ännu fler versaler. För det här är så himla bra. Så himla himla bra!

Serien håller hela vägen ända till den absolut sista meningen. Hela boken är ett fantastiskt samspel av karaktärer jag älskar, en handling som lockar, drar och lurar mig om och om igen, och ett format som förstärker och ramar in hela berättelsen till något helt nytt jag aldrig sett förut. Så himla bra!

Serien som genomgående är fullproppad med action, skräck, känslor och spänning landar till slut i människan. Även om krig utkämpas med missiler, handeldvapen och order så är vi alla till slut bara små människor. Människor som dör på ena sidan, människor som dör i mitten och människor som dör på andra sidan. Författarna lyckas verkligen få fram krigets faktiska brutalitet på ett sätt som gör känslomässigt ont.

But this is war, chum. This is dead friends and burning skies and seven months of nightmares filled with the faces of everyone you´ve killed. This is helplessness and rage and confusion, adrenaline and fatique and shock, explosions and gunfire and pure fucking chaos. And one mistake can last a lifetime.

Utöver detta så måste jag också nämna svärandet. En liten detalj i det stora hela som ändå gör läsningen extra rolig. Hur skickliga våra karaktärer än är på att kringgå systemen och skapa hemliga chattar, få fram filer och dokument, så lyckas de av någon anledning inte komma runt censuren gällande svärord. Det betyder att alla fula ord ( ganska många, de har ett kraftfullt språk ) är överstrukna. Helt överstrukna, som i oläsligt. Vilket gör att läsaren själv får fylla i det som verkar passa bäst i sammanhanget. Och det är överraskande uppfriskande att sitta för sig själv mitt uppe i läsningen och hela tiden få svära hej vilt i huvudet för att hitta rätt ord.

Det här var en av de bästa läsupplevelserna jag haft, på så många plan. Med allvar och galenskap, humor och en jäkla massa kick ass, lyckas författarna få mig att känna exakt så som de troligen ville få läsaren att känna sig. Sida för sida, mening för mening. Ända till slutet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Tickmicks blogg och Carolina läser.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till