Owlcrate, Lootcrate, Fairyloot eller varför inte en Japancrate?

Jag försöker bestämma mig för att bjuda mig själv på en slags månadsbox. Men det finns några att välja på, och det är en djungel. Jag vill ha alla.

 I love Lit från Lavender lit

Mest vill jag ha en bokbox, men så ser jag geekboxarna hos Lootcrate och händerna börjar darra av ha-begär efter alla fina funko-poper. Så visar någon en box med japanskt godis och första tanken är ju att allt måste vara typ som Harry Potter-godis. Gröna snören som smakar armhåla, lila hallonprickar med smak av skäggstubb osv. Men så börjar alla kommentera hur otroligt jäkla gott allt är i boxen är och då måste jag helt plötsligt ha en sådan också. Men det är ju bara inse, man kan inte få allt. Så nu ska jag bestämma mig för en box. Bara en.

Fairyloot

 

Japancrate

Owlcrate

Lootcrate

 

Annonser

Obsidio

Kady, Ezra, Hanna, and Nik narrowly escaped with their lives from the attacks on Heimdall station and now find themselves crammed with 2,000 refugees on the container ship, Mao. With the jump station destroyed and their resources scarce, the only option is to return to Kerenza–but who knows what they’ll find seven months after the invasion? 

With time running out, a final battle will be waged on land and in space, heroes will fall, and hearts will be broken.

Skulle jag skriva så som jag faktiskt känner, skulle det bli ett totalt obegripligt inlägg med versaler, inga punkter, fulgråt mellan varven, versaler, alla synonymer som finns för ordet fantastisk och ännu fler versaler. För det här är så himla bra. Så himla himla bra!

Serien håller hela vägen ända till den absolut sista meningen. Hela boken är ett fantastiskt samspel av karaktärer jag älskar, en handling som lockar, drar och lurar mig om och om igen, och ett format som förstärker och ramar in hela berättelsen till något helt nytt jag aldrig sett förut. Så himla bra!

Serien som genomgående är fullproppad med action, skräck, känslor och spänning landar till slut i människan. Även om krig utkämpas med missiler, handeldvapen och order så är vi alla till slut bara små människor. Människor som dör på ena sidan, människor som dör i mitten och människor som dör på andra sidan. Författarna lyckas verkligen få fram krigets faktiska brutalitet på ett sätt som gör känslomässigt ont.

But this is war, chum. This is dead friends and burning skies and seven months of nightmares filled with the faces of everyone you´ve killed. This is helplessness and rage and confusion, adrenaline and fatique and shock, explosions and gunfire and pure fucking chaos. And one mistake can last a lifetime.

Utöver detta så måste jag också nämna svärandet. En liten detalj i det stora hela som ändå gör läsningen extra rolig. Hur skickliga våra karaktärer än är på att kringgå systemen och skapa hemliga chattar, få fram filer och dokument, så lyckas de av någon anledning inte komma runt censuren gällande svärord. Det betyder att alla fula ord ( ganska många, de har ett kraftfullt språk ) är överstrukna. Helt överstrukna, som i oläsligt. Vilket gör att läsaren själv får fylla i det som verkar passa bäst i sammanhanget. Och det är överraskande uppfriskande att sitta för sig själv mitt uppe i läsningen och hela tiden få svära hej vilt i huvudet för att hitta rätt ord.

Det här var en av de bästa läsupplevelserna jag haft, på så många plan. Med allvar och galenskap, humor och en jäkla massa kick ass, lyckas författarna få mig att känna exakt så som de troligen ville få läsaren att känna sig. Sida för sida, mening för mening. Ända till slutet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Tickmicks blogg och Carolina läser.

Lost in Space – Netflix

Så jag började titta på den här igår och har bara sett ett avsnitt, vilket egentligen är för lite för att tycka någonting alls. Men jag tänker tycka till lite ändå.

Serien handlar om familjen Robinson som ska bli kolonister på en annan planet, men resan dit går inte riktigt som planerat och de blir strandsatta på en okänd planet. Naturligtvis börjar saker gå åt helskotta direkt och de får börja med att kämpa för sina liv.

Varning för spoiler från första avsnittet.

De kraschlandar alltså på en okänd planet, och råkar hamna på en isglaciär. Omedelbart efter att de lyckats ta sig ut sjunker rymdskeppet ner under isen i vatten. Och ungefär här går trovärdigheten åt fanders. För ett av barnen ska ta sig in i rymdskeppet för att hämta lite grejer och det går jättebra, tills vattnet helt plötsligt fryser till is och hon blir fångad i isen. Hela sjön fryser alltså till under de sekunder det tar för henne att försöka ta sig några meter upp. Under tiden sitter resten av familjen bredvid sjön i sina rymddräkter,  utan hjälm, mössa eller någonting och ingen fryser det minsta lilla. Så vill du se en någorlunda trovärdig science fiction-serie så är det här inget för dig.

Däremot är det rätt snyggt ändå, så jag kommer hålla ut lite till. Snyggt foto, snygg teknik, snygg alien och en spännande cliffhanger lockar mig ändå tillräckligt för att se nästa avsnitt också. Och det är ju ändå hyggligt att man får veta premisserna för serien redan efter bara några minuter, så har man ett litet hum om vad man kan förvänta sig.

 

Bortom Portalen 2 – Helveteshundar, örtmagi, tentakler och science fiction

Bortom Portalen 2 är en novellantologi utgiven av Fantastikportalen. Det var ganska självklart att jag skulle gilla den här. Och jag brukar jämföra antologierna med godispåsar, lite smått och blandat där det mesta smakar rätt gott. Men om Bortom Portalen var en blandad godispåse så är det här mer som belgisk choklad. Ni vet, den allra finaste chokladen.

I hallen kläs barnen på för en ny dag. Frukosten är uppäten och Jannike vinkar hej då till sin familj. Går in, städar undan lite och börjar göra i ordning sig själv för dagen. En helt vanlig morgon. Tills världen blir skev. 

Familjegrejen av Camilla Olsson lyckas med konststycket att vara hela berättelsen. Vi får inte bara början eller slutet eller en skymt av den. Via de ögonblicksbilder som författaren ger oss vecklar hela berättelsen ut sig som ett paraply. Novellen är exakt de antal ord den behöver vara för att vi ska få allt, utan att egentligen berätta någonting rakt ut. Familjegrejen är en lysande novell. Så oerhört obehaglig i sin förrädiska enkelhet.

Härlig tvättäkta science fiction möter Agatha Christie i Eva Holmquists novell Attentat mot Kreomen. Säkerhetspådraget är enormt under det viktiga mötet där ett handelsavtal med utomjordiska varelser ska undertecknas. Ändå lyckas ett mord inträffa. Mordet riskerar att sabotera hela avtalet och det faller på Dani, som tillhör säkerhetspersonalen, att lösa det och förhindra att ytterligare mord sker.

Militäriska hemliga expertiment och vampyrer ( -ish ) med hämndbegär bjuder Gabriella P. Kjeilen oss på i Levande död. En actionfylld novell om något som ändå inte känns helt omöjligt.

Jazztimmen av Lupina och Didrik Ojala är en framtidsdystopi som lyckas kännas både futuristisk och historisk på samma gång. Med en känsla av återgång till andra världskriget möter vi istället en framtid där Irva lever i ett toppstyrt samhälle. Där egna åsikter kan vara en dödsdom, tills den dag Irva vågar ta klivet och utforska det som finns gömt bakom ytan. En kort novell som lyckas berätta en hel roman på bara ett par sidor. Väldigt skickligt gjort.

Oskar Källners Dödens ängel och Christian Gripenviks Den andres val har lustigt nog liknande budskap om religion vs vetenskap i sina berättelser, fast tvärtom. Från olika synvinklar kanske man kan säga. Var för sig blir kanske budskapet lite väl påtagligt, men tillsammans kompletterar de varandras noveller till högre höjder.

Helveteshundar och diskbänksrealism i mörka norrländska skogar bjuder KG Johansson oss på i Porten, medan Jenny Greens Krafttider tar oss till trolska dungar där stanken från häxbränningarna hänger kvar och vi nästan kan skymta älvorna dansa i gryningen. En novell som balanserar mellan magi och realism med mörkt familjedrama omgivet av gammal folktro. Jenny Green var en av vinnarna i Fantastikportalens novelltävling och det är lätt att förstå varför. Språket är närmast poetiskt vackert och väver in den svarta berättelsen i en doft av örtmagi och svensk folktro.

Anna Jakobsson Lund lyser lika klart som alltid. Fantasy-dystopi mellan kobbar och skär passar ju mig som handen i handsken, med tanke på att jag bor just bland kobbar och skär här på Åland. I en framtid där andra dimensioner och dess varelser hittat hit, möter vi Sonia som en dag stöter på en varelse som inte liknar något hon mött förut.  Revan är hjärtskärande i sin sorglighet. Där valet för en som förlorat det viktigaste i livet är självklart.

Det finns liksom inget som bara smakar gott här, allt är utsökt. Men naturligtvis finns det några som sticker ut lite extra, det gör det alltid. Och jag blev glatt överraskad när min absoluta favorit visade sig vara något helt oväntat. Nämligen tentakelfrossa.

The Hang man står nere i Hornstulls tunnelbana och synar myllret av människor som befinner sig där, fångade i underjorden utan att veta om det. Hans publik och blivande undersåtar som alldeles strax ska få njuta av The Hang Mans första föreställning i sin plan att förslava mänskligheten. 

The Hang Man av Hans Olsson är helt oemotståndlig. Den är morbid och blodig med en subtil humor som gör att jag sitter och skrattmyser mig igenom hela novellen. Det är ett fullständigt splatter av kladdighet, men eftersom humorn är helt spot on blir det snarare mysläsning än obehag. Vi får sånt frosseri i tentakler att det närmast kan beskrivas som tentakelporr. Utomordentligt underhållande tentakelporr.

Bortom Portalen 2 är som en skattkista med sin sprakande kavalkad av mörker, science fiction, filosofi och tentakler. En enastående antologi som ger ytterligare dimension till ordet magisk.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Tusen sidor ( kan vara roligt att notera hur våra åsikter skiljer sig åt om novellerna ).

#teamDanius

Det är verkligen helt ofattbart. Att det ändå, trots allt, blev en kvinna som fick ta skulden för åratals svineri från gubbväldet i Svenska Akademien. Att en kvinna fick ta skulden för vad alla de tidigare ständiga ( manliga ) sekreterarna medvetet blundat för och låtit fortgå.

Att Svenska Akademiens visade sig förkroppsliga allt det kvinnorna som vrålat #metoo pekat på. Som Sofia Mirjamsdotter så vältaligt skrev igår,

Det är detta #metoo handlar om. Om män med makt och som missbrukar den. Om män som ropar ”inte alla män” men som inte lyfter ett finger när deras vänner begår övergrepp. Som faktiskt till och med försvarar vännen eftersom ”han är en bra kille”. 

Svenska Akademien är rutten och måste göras om från grunden. Jag tänkte att den enda räddningen torde vara Kungen, men läser i tidningen idag att det verkar vara samtalet med just Kungen som föranlett det här. Vilket gör det hela ännu mer obegripligt. Är det här Svenska Akademiens död?

#TeamDanius #TeamGittan

Gender Bender – En av världens mest sålda författare + en liten bonus

Dagens Gender Bender kommer från en av världens mest sålda författare någonsin. Jag slängde även in en liten bonus längst ner bara för att den var rolig.

Jag har som vanligt bytt kön på karaktärerna och vilken författare det gäller finns längst ner i inlägget.

Peter hade en osviklig blick för detaljer och skapade en atmosfär av värme och elegans som fick människor att blomma upp. Han gjorde det inte bara för Paris skull, utan också för sin egen. Paris tog också mer än väl hand om hans försörjning och hade alltid varit generös mot honom och barnen. Huset som hon köpt åt dem tio år tidigare var stort och vackert.

Han hade velat starta eget, men när graviditeten kom under andra året på handelshögskolan hade Peter istället bestämt sig för att stanna hemma hos barnen. Det beslutet hade han aldrig ångrat och Paris stödde hans val. Hon tyckte inte att han behövde arbeta. I tjugofyra år hade han känt sig fullt sysselsatt och nöjd med att ägna all sin tid åt Paris och barnen. Han bakade kakor, ordnade skolbasarer, skötte skolauktionen varje år, sydde halloweendräkter till barnen, tillbringade ändlösa timmar på tandregleringsmottagningen och gjorde i största allmänhet det som många andra äkta män och fäder gör.

Han hade själv haft trevligt när han, som han ofta gjorde, pratade om affärslivet med de yrkeskvinnor som satt bredvid honom. Deras kvinnliga vänner tyckte om att samtala med honom. Han var intelligent och allmänbildad och, i motsats till somliga andra män i bekantskapskretsen, tyckte han om att prata om annat än sina barn.

Utdragen är bara ett axplock. Det är sida upp och sida ner med hur hustrun har vårdat hemmet, maken och barnen i halva sitt liv och hur himla nöjd hon varit med att göra bara det.

Har vi åkt tillbaka 100 år med en tidsmaskin? Nej, det är från boken Dejtingleken utgiven 2005 av världens bäst säljande, nu levande, författare. Danielle Steel heter hon och är dessutom den fjärde bäst säljande författaren någonsin. Hon är även med i Guinness rekordbok för mest tid ( 390 veckor ) på New York Times bästsäljarlista.

Ni får en liten bonus idag, bara för att jag tyckte den var så rolig.

Staden vaknade, gäspade och sträckte på sig. Så gjorde även Saga Bauer. Vaknade, gäspade och sträckte på sig. Sen lade hon en stor luden hand på den elektriska väckarklockan, slog undan filten och svängde sina lurviga ben ur sängen.

Sen tittade hon i spegeln och såg en mycket stor blond kvinna, fortfarande en och nittiotvå lång men numera vägande etthundrafem kilo. Hon blev lite tyngre för varje år och det var inte längre enbart muskler som bulnade under det vita tyget. Men hon var i fin trim och kände sig starkare än någonsin, vilket inte ville säga lite. Stirrade några sekunder in i sina egna porslinsblå ögon under rynkad panna. Strök tillbaka det ljusa håret med handen, drog isär läpparna och granskade sina stora starka tänder.

Tänk, till och med Saga Bauers ( Gunvald Larsson egentligen, i boken Den vedervärdigen mannen från Säffle, av Sjöwall & Wahlöö )  ) tänder är stora och starka.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till