Vingar av rök – Marcus Olausson

Du är en mördare nu Elderim. Inget kan ändra på det.

Mörkrets grepp om Serahema hårdnar och vem som helst kan vara en fiende. Elderim och hans vänner är på flykt, rättmätigt efterlysta för mord och i deras spår följer den fruktade maghran, en varelse som avskyr magi.

I den kareshiska öknen väntar deras största prövning någonsin när Cal tvingas göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillägnar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan. Trots viktiga ledtrådar verkar de ständigt lika långt från att finna svärdet Åskvigg och Elderim måste bestämma sig – är han beredd att förråda sina vänner för att ha en chans mot den onde guden Naemin?

WOW! När jag hade läst klart den här boken var det som om luften gick ur mig. Bara wow alltså, vilken fortsättning. Ni som följer mig vet att Vingar av rök var årets mest efterlängtade fantasy för mig och jag är inte besviken. Vilken bok!

Vingar av rök är allt annat än den vanliga mellanboken. Tvärtom gasar Olausson på för fullt och boken är en fullkomlig explosion av magi, världsbygge och berättarglädje. Det är en berättelse med extra allt, utan att för den skull ge avkall på fördjupning av karaktärer eller vilopauser som ger oss lite tid att andas. Och vilopauserna är verkligen välbehövliga, för däremellan händer massor och jag skrattar och gråter om vartannat. Intrigerna som vecklar ut sig och mörkret som tar över håller mig i ett järngrepp.  Och jo, jag gråter faktiskt på riktigt när berättelsen tar en fullständigt oväntad vändning. Jag blev så chockad att jag var tvungen att ta en paus från läsningen för jag kunde inte tro mina ögon. Rejäl chockvarning alltså.

En stor eloge också till Catoblepas förlag som ger ut serien på nytt. De har verkligen fått omslagen fantastiskt vackra och piskar tydligen författaren lagom mycket med tanke på den fina redigeringen. Jag är oerhört imponerad och oerhört glad över Serahemas utveckling och kan varmt rekommendera böckerna till alla som gillar fantasy.

Nästa års mest efterlängtade fantasy är nu uppenbarligen Till hjärtats sista slag.

Vingar av rök finns hos Adlibris och Bokus.

 

Stockholmspesten

Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna.

Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över.

Stockholmspesten är skriven av Sofia Albertsson.

Berättelsen är fruktansvärt obehaglig. På det där härliga sättet en riktigt ryslig skräckis ska vara. Och även om vi känner igen konceptet till viss del, så tar Stockholmspesten det där med undergång till en helt egen nivå.

Förfallet sker långsamt och Elins vardag blir dag för dag mer skitig, mer svårnavigerad och helt plötsligt har liksom allt gått åt helskotta utan att någon riktigt märkt det. Ändå känns det mesta realistiskt, trots att jag ibland undrar över avsaknaden av information och insikt hos Stockholmsborna. Men kanske är det ändå lite så det skulle fungera om förfallet sker så gradvis att det normaliseras hos folk. Helt plötsligt sitter man där i skiten utan att förstå hur det kunde gå till. Under läsningen ökar också mitt obehag konstant. Förnimmelsen av smuts blir otrevligt påtaglig och sakta men säkert kommer det där obehagspirret i magen som riktigt bra skräck ska ha. Känslan av att vara invaderad är emellanåt så konkret att den ger ont i magen-skräck som vid några tillfällen nästan kröker ihop mig dubbelvikt av äckel. På ett bra sätt!

Det finns delar jag inte förstår och vissa stycken känns som de tillhör en helt annan bok. Det blir en märklig blandning av realism och surrealism som inte helt fungerar för mig. Jag kan heller inte bestämma mig för om dessa stycken borde ha skippats helt eller utvecklats mer. Som helhet är Stockholmspesten ändå en rejält ryslig bok som ger läsaren ont i magen vid mer än ett tillfälle. Stämningen i boken är alltså på topp, även om den i slutändan får en fyra av mig på Goodreads.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Andra som skrivit om boken är Tentakelmonster, Oarya och Nerd reading books.

Livstjuvarna

Vem känner sig egentligen redo för döden när man är sexton år gammal? Inte Mariell i alla fall.

När Mariell dör i en bussolycka tillsammans med resten av sitt basketlag kan hon inte skaka av sig känslan av att det inte var meningen. Vilse i dödsriket bestämmer hon sig för att försöka ta reda på vad som egentligen hände.

Driven av viljan att ta sig tillbaka till de levandes värld ger sig Mariell ut på en hisnande och farlig resa igenom ett dödsrike där ingenting är vad det utger sig för att vara, och där folk sällan säger hela sanningen förrän det är för sent. Är Mariell verkligen redo att offra evigheten för en livstid?

Livstjuvarna är första delen i en trilogi skriven av Linda Andersson.

Jag tror att det här är författarens debutbok men är inte helt säker. Nackdelen med att heta något vanligt är ju att information om ens person kan vara lite svår att hitta. Men oavsett debut eller inte så är det en välskriven bok i en unik miljö. Dödsriket. Något vi alla kanske funderat på någon gång. Om det finns och hur det i så fall är där. Vad du än tänkt är jag rätt säker på att du inte kommit fram till något lika kreativt som Linda Andersson.

Mariell hamnar alltså i dödsriket tillsammans med hela sitt basketlag och det låter ju rätt makabert och mörkt. Men faktiskt är det rätt trevligt till att börja med. Bortsett från vetskapen att man är död för dem där hemma förstås. Men i dödsriket är det lätt att glömma saker då tankarna inte riktigt fungerar som de ska där. Tills Mariell får reda på att det faktiskt går att ta sig tillbaka. Visserligen kräver det ett mänskligt offer, men ibland måste man ju tänka på sig själv i första hand. Eller?

Jag gillar det här. Miljön är kreativ och spännande och karaktärerna känns genuina. Framförallt Mariell är en stark karaktär som gör tydligt avtryck med sin egensinnighet och bitska humor. Boken har överlag en sarkastisk humor rakt igenom, samtidigt som de moraliska och sorgmodiga frågorna också tar en självklar plats. För Mariell fattar inte alltid ( typ aldrig ) beslut som jag förstår eller tycker är rätt, ändå följer jag villigt med henne hela vägen genom det märkliga dödsriket medan hon letar efter en väg tillbaka till de levande. Berättelsen tar lite onödiga kringelikrokvägar ibland med upprepningar som inte behövs, samtidigt som det emellanåt ändå är lite otydligt vad som händer. Som helhet är det ändå en välskriven och rapp berättelse med fängslande karaktärer.

Boken har jämförts både med Alice i Underlandet och Den gudomliga komedin och kanske naggar den lite i kanterna på båda dessa berättelser. Det är inte lätt att skapa unika berättelser idag när det känns som det mesta redan har berättats. Ändå har det lyckats här och jag återvänder gärna till dödsriket för att följa Mariell vidare i hennes kamp för överlevnad.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som skrivit om boken är Marias bokhylla, Håkans hylla och Maria Wälsäter.

Skärvor av en brusten värld

Den söndertrasade världen Lyraak är blott en skärva av vad den en gång var. Sliten itu för trettio mansåldrar sedan svävar dess kontinenter i luften likt flytande öar över ett hav av ingenting. Och än är det inte över. Den blinde pojken Daewar, hans plikttrogna syster Adea, den tungsinta krigardottern Olem och den svårbegriplige opportunisten Spelemannen måste välja. Och valen i en värld där misstro och hunger är markens enda gödsel är aldrig självklara. Inte heller deras konsekvenser.

Skärvor av en brusten värld är första delen i trilogin Sönderfallets symfoni, skriven av Mattias Kuldkepp.

Det var tyvärr alldeles för länge sedan jag läste den här, vilket gör att recensionen kommer bli betydligt kortare och ytligare än den förtjänar. För det här är bra, riktigt bra.

Vi får en värld som bokstavligt talat är brusten. Skärvor av den tidigare världen flyter runt med ett ingenting emellan. Skärvor av landmassa som flyter ovanför andra skärvor och ger skärvan under evigt mörker. Med fyra huvudpersoner och en profetia i den här brustna världen tror man ändå på något sätt att man vet ungefär hur det ska gå. Tankarna flyger fram under läsningen. Är det hon som är den utvalda? Nej, det måste vara han som är den utvalde. Eller vänta, finns det ens en utvald? Och det visar sig att vi inte vet någonting alls.

Kuldkepp bygger skickligt upp våra förväntningar och gissningar, för att därefter gira iväg åt ett helt annat håll vilket gör berättelsen totalt oförutsägbar. Lägg till ett världsbygge i världsklass och ett språk som verkligen har det där lilla extra, så tar Kuldkepp en välförtjänt plats i det absoluta toppskiktet bland våra svenska fantasyförfattare.

Boken blir lite långsam i mitten och hade tjänat på att vara aningen kortare, men det är en petitess i sammanhanget. För det finns nog inte en rad i boken som inte är bra, det är mer så att allt kanske inte behövs. Jag är heller inte superförtjust i omslaget. Jag tycker inte riktigt det förmedlar det färgsprakande världsbygget och den nästan poetiska berättartonen vi får.

Jag älskar dock innehållet och det finns nog en favoritkaraktär till alla. Min är Spelemannen som med sin humoristiska ton förstärker det mörka och sorgliga vi också får. En fantastisk bok som jag verkligen varmt kan rekommendera!

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Svensk fantasy och Lagom lycklig.