I dagens Gender Bender byter jag kön på karaktärerna i en nyutkommen och hyllad kriminalroman.

Äntligen är det dags för lite vanlig Gender Bender där jag byter kön på karaktärer. Idag har jag valt en bok där det ena stycket är från förr i tiden och det andra är från nutiden. Det är alltså boken som startar med en tillbakablick på något som skedde för längesedan och sedan hoppar in i nutiden. Vilken bok det är kan ni se längst ner i inlägget.

Och innan ni börjar läsa kan ni gärna kika in hos Oarya som har en intervju med mig idag. Utöver det jag själv har att säga, får jag också väldigt fina ord av Oarya himself.

Dåtid.

”Hör här, Ruben. Du är så söt och underbar. Mycket finare och klokare än någon annan liten pojke i hela världen, så vi ska nog klara oss utan mamma, tror du inte det?”

Han försökte nicka, men huvudet hade liksom fastnat.

”Nu tycker jag att vi skyndar oss hem och slår på teven, så att vi hinner se alla vackra kostymer som herrarna har på sig på prinsessans och den vackra kinesiska pojkens bröllop, ska vi inte det, Ruben?”

”Då blir Börje prins, va? ”

”Ja, det blir han, i samma stund som de är gifta. Men till dess är han bara en helt vanlig pojke som ska få sin riktiga prinsessa, som du också kommer få en vacker dag, min älskling. När du blir stor. Då ska du bli rik och berömd eftersom du är ännu finare och vackrare än Börje, för du vet väl att du kan få vad som helst i hela världen. Titta bara på ditt blonda hår och ditt vackra ansikte, något sådant har väl inte Börje?”

Ruben log. ”Och du kommer alltid finnas hos mig, va, pappa?” Han älskade när han kunde få pappa att se så tårögd ut som han gjorde just nu.

Nutid. 

”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är!” skrattade han självförringande och drog överdrivet ömt sina fingertoppar över spegelbilden. Han putade med läpparna, drog händerna utmed höfterna, upp över bröstkorgen och vidare längs halsen, för att borra in fingrarna i håret. Sedan noppade han bort ludd på angoraskjortan och duttade foundation på några ännu synliga blemmor i ansiktet, innan han nöjd tog ett steg tillbaka igen.

Tillsammans med de Neulashförstärkta ögonfransarna bidrog de plockade och uppritade ögonbrynen till det han valde att kalla sin appearance. Blicken hade blivit djupare och regnbågshinnornas intensitet mer glödande; små medel som gav honom ett oumbärligt extra skikt av oåtkomlighet. Kort sagt var han redo att förföra världen.

”Hej, jag heter Rune”, övade han sig med spända senor på halsen. Djupare än så gick det inte att få rösten.

”Rune”, viskade han samtidigt som han långsamt särade på läpparna och lät hakan falla mot bröstet. Effekten var magisk när han intog den attityden. Vissa kanske tolkade uttrycket undergivet, men det var raka motsatsen. Var det kanske inte i just denna vinkel som mäns ögonfransar och pupiller bäst bibehöll omgivningens uppmärksamhet?

Boken heter Selfies och är den senaste i den omåttligt populära serien om Avdelning Q, skriven av Jussi Adler-Olsen.

Annonser

Innan himlen faller av KG Johansson

Himlen håller på att falla ner över Julia och hennes familj. För att bli förvarnade när slutet är nära har de satt upp långa störar så de vet när himlen är nästan nere vid marken. Samtidigt försvinner världen bit för bit. Julias familj består av hennes pappa, Jess och mamm. Julia vet att de hette något annat förut, men vad det var minns hon inte längre. För att minnas skriver hon ner allt som händer dag för dag, men även texten försvinner bit för bit.

I byn bor nu bara två familjer, resten av försvunnit. Föräldrarna har olika teorier om varför världen försvinner och varför himlen håller på att falla. Mamman i den andra familjen tror att universum håller på att ta slut, medan Julias pappa tror att de lever i datorer vars programmering helt enkelt gått sönder. För Julia spelar det ingen roll om hon själv slutar att upphöra, så kan hon stoppa himlen från att falla ner innan allt är försent?

Det här är en riktigt mysig novell om en annorlunda apokalyps. Det finns inte många som förstår ordet mysig i samband med apokalyps, men några gör det. Berättelsen som är både skrämmande och klaustrofobisk, känns samtidigt ändå vacker när författaren med lågmäld ton för fram historien bit för bit.

En mysig novell som påminner mig om varför KG Johansson är en de bästa i sin genre.

Finns att köpa hos näthandlarna eller som e-novell hos streamingtjänsterna.

Översättningar som skaver

Medan 2017 till stor del handlade om svensk sf och fantasy, har 2018 börjat med någon slags cravings efter rejäl hederlig amerikansk YA. Jag har sedan en tid tillbaka boken Hord av Ann Aguirre liggande vid läsfåtöljen.

Sista delen i zombiedystopin om Spadertvå. Ni vet trilogin där Deuce blir Spadertvå, Fade har döpts om till Tålig och staden Salvation heter Räddning. Och det tar emot. Inte på grund av boken för där känns det som jag vet ungefär vad jag kommer få, men översättningen! Alla dessa ändringar av egennamn som jag inte förstår och som stör mig så enormt. Så den har fått vänta.

Sedan tänkte jag att jag skulle ge Sarah J.Maas en chans till. Jag var ju inte superförtjust i Glastronen, men det här med en kvinnlig kick ass-lönnmördare känns ändå lockande så jag började läsa uppföljaren Midnattskronan ( omslaget! ) häromdagen. Och inser att det är samma översättare som till Hord och likadana ändringar av egennamn. Chaol Westfall blir Chaol Västfall och serien utspelas bland annat i Klockehamn och Klyfteborg. Jag förstår att man översätter vissa saker, som Lönnmördarborgen. Där namnet har en exakt betydelse uppkallat efter något specifikt. Men att Bellhaven blir Klockehamn och efternamnet Westfall blir Västfall låter bara konstigt. Det känns också väldigt gammaldags.

Så vi får se om jag tar mig igenom dem. Tills vidare blir det en paus och jag kör på svenskt igen däremellan med Emil Hasketts bok Dit du inte får gå.

 

Kungens fånge – helt plötsligt sitter jag och läser en berättelse som tagit ny fart och som känns både spännande och oförutsägbar.

Mare Barrow är fånge, maktlös utan sin blixtförmåga, hemsökt av de förödande misstag hon begått. Hon lever på nåder av den förrädiske unge man som hon en gång älskade, Maven Calore. Numera är han kung, och han fortsätter att väva sin döda mors nät för att behålla kontrollen över sitt rike – och över sin fånge. Samtidigt fortsätter Mares gäng av blandblodigaoch röda att organisera sig, träna och expandera.
De förbereder sig för krig. Och Cal, prinsen som befinner sig i exil och har sitt eget romantiska intresse av Mare, är beredd att göra allt för att få henne tillbaka. När blod ställs mot blod, förmåga mot förmåga, finns det kanske inte någon kvar som kan släcka elden – och Norta, så som Mare känner det, riskerar att förtäras…

Kungens fånge är tredje delen i en kvartett skriven av Victoria Aveyard.

Efter halva boken vaknade Victoria Aveyard från sin dvala och gick äntligen all in.

Det var rätt länge sedan jag läste föregående bok så jag kom faktiskt inte ihåg så mycket. Det är många namn i den här serien, många platser och många händelser, så i början kände jag mig lite som Bambi på hal is. Men i ärlighetens namn händer det inte jättemycket, så jag fick komma in i berättelsen i lugn och ro. Mare sitter fången hos Maven och det gör hon rätt länge. De pratar och pratar och pratar. Evangeline beter sig som en rövhatt som vanligt och Cal planerar krig tillsammans med rebellerna. Det kändes som om jag fortfarande satt och läste bok nummer två, mellanboken ni vet. Och jag som trodde det här var den avslutande delen tänkte att det lätt hade räckt med en duologi. Serien känns ungefär 1,5 bok för lång.

Men så långsamt vaknar berättelsen till liv. Det första tecknet är att Aveyard faktiskt lyckas väcka min sympati för Maven. Han är fortfarande totalt galen och ond, men för en gångs skull finns det faktiskt en orsak som gör att det inte är så himla konstigt att Maven är som han är. En bakgrund som gör att jag anar pojken han en gång var och som får utvecklingen att framstå som rätt rimlig. Berättelsen får ett djup den tidigare saknat.

Det andra är att vi får Evangelines perspektiv och helt plötsligt sprakar hela berättelsen av liv. För den som har dåligt minne är Evangeline kvinnan som föddes för att bli drottning. Hela hennes uppväxt har handlat om förberedelse för att en dag gifta sig med Cal och därigenom bli drottning och ge makt åt sitt hus, sin familj. Den chansen blev hon ju snuvad på i och med Mares uppdykande, men fick en ny chans med Maven istället. Evangeline den ondskefulla. Som kontrollerar metall och hittills har glidit igenom hela berättelsen som en iskall och grym stålprinsessa, redo att göra vad som helst för att nå sitt mål. Och vi får ett perspektiv som visar att allt vi trott är fel.

Det tredje som händer är att Aveyard tar en stort kliv ut ur de konventionella ramar som byggt upp berättelsen och kliver ut ur garderoben. Vi får inte bara en samkönad kärlek, utan två. Djup och innerlig kärlek som vänder upp och ner på hela berättelsen.

Och helt plötsligt sitter jag och läser en berättelse som tagit ny fart och som känns både spännande och oförutsägbar. Det är kanske inte helt omöjligt att vi får ett ovanligt slut. Ett slut utan ett happily ever after. Så även om serien är ungefär 1,5 bok för lång blir jag faktiskt glad när det visar sig att det här inte är den avslutande delen, utan den näst sista. Jag vet inte vad som hände med Aveyard men jag är glad att det hände. Just nu känns uppföljaren som en av de mest efterlängtade till min bokhylla.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokbesatt, Bam tycker och En blogg för bokugglor.

 

Fandom av Anna Day

Uppkomsten till boken är en väldigt märklig solskenshistoria.

Anna Day skrev boken Galgdansen som handlar om en framtida dystopisk värld där människor har blivit genmanipulerade och kirurgiskt förbättrade. För att bli längre, vackrare, starkare och snabbare. Dessa förbättrade människor, gemmarna, insåg rätt snabbt att de var bättre än övriga befolkningen, imparna.  Gemmarna tog därför kontroll över herraväldet och imparna blev deras slavar.

I den misslyckade jakten på en agent skickade Anna Day så småningom in manuset till förlaget Chicken House som hade en manustävling. Vinnaren skulle inte bara vinna pengar, utan även bli utgiven. Anna Day vann inte tävlingen och förberedde sig för att låta manuset Galgdansen sova vidare i en byrålåda. Några veckor senare kontaktade förlaget henne med en idé att skriva en ny bok. En idé som uppkommit i en annan tävling förlaget hade. Angela Mccann hade där föreslagit att låta några hängivna fans trilla rakt in i sin favoritbok och försöka överleva där. Förlaget trodde att Days bok Galgdansen skulle vara den perfekta miljön och frågade om hon var intresserad av att skriva en ny bok baserad på Mccanns idé. Day skrev de tre första kapitlena och en synopsis som antogs av Chicken house och de skrev kontrakt på en bok med Anna Day. Innan boken ens var utgiven hade den sålts till över 12 länder!

Anna Day är alltså visserligen författare till miljön, medan idén var någon annans.

Och där har ni Fandom. Violet och hennes vänner skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – de transporteras till sin favoritbok Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld.

Violet och hennes vänner ( samt lillebror Nate ) som kan både bok och film utantill, vet alltså precis vad som ska hända. Men trots att världen de hamnat i verkar följa manuset till viss del så utvecklar sig historien samtidigt åt andra håll. Och eftersom de alla är hängivna dystopin som genre blir det också en hel del referenser och skämt om riktiga verk. För oss som kan våra dystopier är det här riktigt underhållande.

Konceptet är fantastiskt. Så fantastiskt att jag inte bryr om de brister boken ändå har. Det blir en hel del berättande i början eftersom vi läsare måste förstå världen de hamnar i. Vi får alltså återberättat Galgdansen vad gäller både handling, karaktärer och de skådespelare som är i filmen Galgdansen. Men det gör absolut ingenting när det är så himla kul att läsa något nytt. För vem har inte någon gång drömt om att hamna mitt i sin favoritfilm eller älsklingsbok? Men är hjälten verkligen så charmig som vi tyckte när vi läste boken? Är hjältinnan egentligen inte ganska ego som bryr sig mer om kärlek än om världen hon lever i? Om det dessutom visar sig att någon av dina vänner vill ändra på slutet så du måste kämpa för ditt liv, vad gör du då?

Jag trodde boken var en stand alone men slutet visade att så inte är fallet. För hur du än tror att den kommer sluta så har du förmodligen fel. Och även om jag inte blev fängslad på det där uppslukande sättet, älskar jag konceptet så mycket att jag ändå köper det rakt av. Det kommer alltså en uppföljare och vilken tur att det gör det! Det var nämligen en njutning att läsa den här boken. Att hamna i en bok som är i en annan bok. Fandom är en frisk fläkt på YA-himlen, så jag hoppas Day skriver väldigt fort. Jag vill ha fortsättningen, helst igår.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Kulturbloggen har också skrivit om boken.

 

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till