Läser just nu

Jag trodde inte att jag ägnade mig åt slalomläsning längre, men den här veckan slirar det lite ändå.

Jag läser just nu både Klockan och spegeln av Patrik Centerwall, samtidigt som jag påbörjat Hallahem – Staden under berget av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Och på vänt har jag Warcross av Marie Lu. Mycket härlig läsning att se fram emot alltså.

  

Annonser

Tre dagars litteraturhäng med härliga människor

Tre dagars intensiv samvaro har det varit. Otroligt härligt.

Jag uppskattar verkligen Åcon. Att få lyssna på och prata med andra där alla har samma intresse som en själv är mycket värt. Man väljer själv vilka paneler man vill gå på, så mellan varven blev jag sittande på uteterrassen medan människor kom och gick i de konstant pågående samtalen. På lördag klockan 19 tog det dock stopp. På en sekund gick jag ner i totalt off-läge och avslutade den här trevliga samvaron för att åka hem och njuta av Eurovision med barnen istället.

Men före det hann jag göra en intervju med finlandssvenske Bjarne Ismark, som bestämde sig för att börja skriva science fiction-böcker efter att han gått i pension. Hittills har han gett ut två böcker på eget förlag och en tredje är på väg. Jag tycker det är så otroligt häftigt att våga ta tag i sin dröm oavsett vilken ålder man än råkar vara i, så vi pratade lite om varför, hur och vad. Jag återkommer med det så småningom.

Jag kommer också skriva mer om Emma Newman lite längre fram ( min nya idol, vilken fantastisk människa ), när jag läst hennes böcker. Hon är aktuell med en science fiction-trilogi där man kan läsa böckerna i vilken ordning man vill. Hur häftigt är inte det?!

  

Det senaste jag läste var dock varken i kategorin fantasy eller scifi, utan handlar om böcker. Böcker som handlar om böcker är ibland oemotståndligt. Den berättar jag mer om imorgon.

Jag nördar loss på fantastiska Åcon 9

Så det här händer just nu och därför är det lite tyst här just nu. Tre dagars härligt nörderi i fantasy och science fiction på hemmaplan. Vädret är fantastiskt och människorna awesome, så det har varit riktigt härligt som vanligt.

Hedersgäst i år är Emma Newman som skrivit bland annat boken Planetfall. Det har varit grymt kul att lyssna på henne och tankarna bakom hennes författande för hon är så otroligt medveten. Medveten om vad hon vill berätta och med starka åsikter om feminism, politik och samhället i stort. Hon har ett otroligt engagemang, härlig humor och en vilja att berätta om sådant som andra räds för. Jag återkommer med mer om det.

På agendan idag är roliga timmen med Emma Newman och senare underhållning med Fia som driver fina bloggen Boktimmen. Och förstås blir det Eurovision ikväll. Jag håller tummar och tår så hårt jag kan för Israels fantastiska Netta Barzilai!

 

 

Deklaration Sverige vs Finland

Nu deklarerar många via nätet vilket ju har förenklat allt enormt. Men i de fall när man inte kan det, ja då är jag oerhört glad över att slippa deklarera i Sverige. För det är nämligen det jag har sysslat med idag, deklarerat.

I Finland är det först och främst så att om du inte lämnar in deklarationen alls så räknas den som godkänd. Man får alltså ingen straffavgift för att man glömt lämna in ett papper. En gissning är att de pengar svenska skatteverket får in på dessa straffavgifter ändå inte täcker kostnaderna för att hantera mängden ”onödiga” deklarationer.

Sedan kan man göra som jag och maken, strula till det rejält genom att dels missa deklarationsdatum samt göra fel när den väl gjordes. Dubbelfail. Till vårt försvar har vi sålt en fastighet och det var tusen miljarder konstiga avdrag som skulle göras. Så idag, som var inlämningsdatum för de flesta utom just oss, åkte vi till skattekontoret för att rätta till allt och lämna in korrigeringar. Och vi kom in direkt eftersom det var tomt där. Medan köerna ringlar sig orimligt långa i Sverige, så är skattekontoret här tomt. På deklarationsdagen! Säkert till stor del för att många deklarerar på nätet, men framförallt för att man inte måste lämna in något som ändå inte ska ändras på.

Så det gick snabbt, vi fick hjälp direkt och vi slapp straffavgift. Bara det gör ju Finland ( Åland i mitt fall ) till ett av de bästa länderna i världen att bo i.

Imorgon slipper ni läsa om deklarationer, då får ni skräck här istället. Bra skräck.

 

Vårläsning på veckans topplista – Efterlängtat, påbörjat och märkligt.

Johannas Deckarhörna har veckans topplista som den här gången handlar om vårläsning. De böcker jag läser har normalt inte omslag som får en att tänka på våren, men jag har lyckats hitta några efterlängtade pärlor som med lite god vilja kan påminna om vårfärger. Dessa är i alla fall några kommande böcker hos mig.

 

Ann Leckies science fiction-trilogi som vunnit flertalet priser har jag längtat länge efter. Jag tycker visserligen att omslagen är sjukt konstiga, men har hört så mycket bra om den här serien att den står på tur.

På en avlägsen isplanet gör soldaten Breq något som kommer att få väldiga efterverkningar.
   Breq är inte riktigt den hon utger sig för att vara. För många år sedan hette hon Justice of Toren och var ett rymdskepp vars AI kopplade samman tusentals omedvetna soldatkroppar i den rachska militären. Hon blev förådd och lämnades i en bräcklig, biologisk kropp. Nu tänker hon utkräva hämnd på Radch-imperiets mäktiga härskare, den närmast odödliga Anaander Mianaai.

  

 

Finns det björkar i Sarajevo av Christina Lindström är redan påbörjad och Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck är reserverad hos biblioteket.

 

Mitt sista val har inte kommit ut än och den har jag valt enbart på grund av titel och författare. Blixtra, spraka, blända av Jenny Jägerfeld.

Titeln är fantastisk, men beskrivningen är märklig. Jag förstår den inte alls faktiskt. Först trodde jag det var andra boken i en serie och när jag väl fattat att det inte är det, så förstår jag ändå inte riktigt vad boken handlar om. Tur att titeln är fantastisk.

AaaaaaaaAAAAAHHHHHHH! Förskottet är slut, mer än slut, alldeles för mycket pengar har gått åt på alldeles för kort tid och i helt fel sällskap i London och någon ny roman är inte i sikte. Får vi lov att presentera Penny Löwe, kometdebuten från häromåret, som med sin roman ”Strid” blev ett namn på allas läppar, ett stjärnskott som slocknade.

Pennys bästa vän och värsta ovän heter Lola, och när hon dyker upp igen i Stockholm efter att de skilts åt utan värme alls i London börjar karusellen igen. Hon kan inte låta Penny leva sitt liv, och Penny vet inte vilket liv hon förväntas leva. Det enda hon vet är att hennes liv just nu inte är något vidare ämne för en roman, så Lola, konstnär och manipulatör, anmäler sig frivillig. Lola iscensätter Pennys liv med kärlek och dramatik så att Penny ska få något att skriva om. Vilket väl inte kan sluta särskilt väl?