#TBT – Allas vår Astrid. Vilken är din favorit?

Torsdag idag vilket betyder Throwback Thursday hos Oarya, vilket betyder att det nästan är helg.

De böckerna jag har allra bäst minnen av från barndomen är såklart Astrid Lindgrens böcker. Jag kan liksom inte komma ihåg vad jag läste för barnböcker förutom hennes. Det är som om jag gått direkt från Astrid till Sidney Sheldon. Men Astrids böcker, vilka härliga minnen jag har från dem. Min första bok var Ronja Rövardotter, jag fick som ni kanske minns boken på min 8-årsdag och har den kvar ännu. Men mina absoluta favoriter var novellen Allrakäraste syster och boken Bröderna Lejonhjärta.

allra käraste syster

Båda är ju märkligt sorgliga nu sådär i efterhand men jag minns dem inte som det. För mig var det vänskapen mellan Barbro och Ylva-Li som var viktig, precis som kärleken mellan Skorpan och Jonathan. Och naturligtvis äventyret.

Bröderna Lejonhjärrta

Bröderna Lejonhjärta är nog den jag älskar allra mest. Jag har kvar boken och även Mio min Mio ( fullklottrad med någons namn jag tydligen var väldigt kär i just då ). Mio min Mio har jag dock försökt läsa för mina barn men det är hopplöst, den passar inte alls för högläsning känner jag.

Det som allra allra mest framkallar den där varma barndomskänslan är dock Astrids berättarröst. Att lyssna på när Astrid själv läste sina sagor är magi. Ren magi.

Den lille prinsen

den-lille-prinsen

Den lille prinsen är skriven av Antoine de Saint-Exupéry.

Mitt ute i Saharaöknen, där en pilot tvingats nödlanda sitt flygplan, dyker en liten prins upp från ingenstans. Det tar lite tid för dem att förstå varandra. Men så kommer också den lille prinsen från en annan planet, där hans ros väntar på honom. En dag reste han hemifrån, efter smärre osämja med rosen, för att hitta nya vänner och lära sig saker. Det var så han mötte människan, som förbryllar honom. Varför värderar hon så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten ju inte går att se med ögonen? Det är några av de frågor som begrundas medan flygaren och prinsen »tämjer« varandra, vilket enligt prinsens lärdom är svaret på kärlekens mysterium.

Precis som hos många andra trillade den här oväntat ner i min brevlåda. En underbart vacker liten historia som behandlar de stora livsfrågorna. Den lille prinsen som lämnar sin lilla planet möter olika människor där han förbryllas över deras livsval och åtaganden. Som kungen som ensam härskar på sin ödsliga planet. Eller geografen som sitter och antecknar var oceanerna, bergen och öknarna finns, men som aldrig lämnar sitt skrivbord för att se dessa själv. Och slutligen piloten som en gång hade drömmar och visioner, men som glömde dessa när han försökte passa in i de vuxnas mall för hur saker och ting ska vara.

I slutet blev boken för mig väldigt sorglig. Jag förstår att boken är en hyllning till barnen inom oss, men för mig kändes det som en förälders kärlekshyllning till ett älskat barn.

Jag läste hos Bokhora om en som samlar Den lille prinsen i olika utgåvor från hela världen och jag förstår faktiskt varför. Jag känner nästan för att börja jag med.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Minirecension – Djurfarmen av George Orwell

djurfarmendjurens-gard-en-saga

Animal farm är skriven av George Orwell.

Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper.

Animal farm heter den alltså på engelska. Den svenska titeln är inte lika självklar då jag hittat en som både heter Djurfarmen ( mitt låneexemplar heter så ) eller den numera vanliga Djurens gård. Nu har jag visserligen valt att skriva om boken här eftersom jag faktiskt tycker den lämpar sig för barn, men namnet Djurens gård låter tillkämpat barnsligt.

Hursomhelst. En liten bok i behändigt format som skrevs med kommunismen i åtanke. Djuren på gården Manor farm har fått nog när deras ägare glömmer att ge dem mat och super och har sig istället. De gör således revolution. När människan är bortjagad kommer man tillsammans överens om vilka nya regler som ska gälla, och alla jobbar lika mycket ( nåja, nästan ) för att nå sina mål. Men undan för undan tar grisen Napoleon över makten mer och mer. Ja, ni förstår ju själva hur det går. Napoleon och hans närmaste tar så småningom över helt och med vältaliga medarbetare lyckas de hålla den stackars djurbehållningen i schack där de tror att de fortfarande har något att säga till om.

Man kan med fördel jämföra boken med dagens Nordkorea, men jag tycker inte man behöver gå så långt heller. Europa fungerar också bra som jämförelse. Grisen Napoleon har medarbetare som är bra på att prata, bra på att skylla problemen på någon annan och när man väl hittar en specifik syndabock blir resten ganska lätt. Om man bortser från det där med lika för alla och bort med klassamhället, kan man lätt se högerextremismen i det hela. Hittar man väl en syndabock att peka på med hela handen blir skocken blinda för allt annat.

Vill man inte använda boken till politiska funderingar går det även alldeles utmärkt att läsa den som en saga. En saga med moralkakor förvisso, men ändå en ganska underhållande sådan.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Hanas resväska – för barn om Förintelsen

9789127105874_200_hanas-resvaska

Hanas resväska är skriven av Karen Levine.

En sann historia som börjar med en resväska och slutar med att människor från tre kontinenter engagerar sig i sökandet efter dess ägare, flickan Hana som levde med sin familj i Tjeckoslovakien på 1930-40-talet.

Min kompis frågade mig häromveckan om jag kände till någon bra bok för barn om Förintelsen. Förutom Anne Franks dagbok kände jag inte till fler. Så jag googlade fram denna och den lät så intressant att jag beställde den på mitt bibliotek. Och vilken underbar bok jag hittade.

Berättelsen börjar i Japan år 2000 med öppnandet av ett informationscenter för barn om Förintelsen. En ung kvinna vid namn Fumiko tänker att barnen får lättare att ta till sig och förstå Förintelsen om de har något konkret att relatera till, så hon ber om hjälp från muséer runtom i Europa. Från Auschwitz får hon några ägodelar, en strumpa, en giftgasbehållare, en sko och en resväska. Resväskan är märkt med namnet ( tysk stavning med 2 n ) Hanna Brady, hennes födelseår och ordet Waisenkind, som betyder föräldralös. Fumiko och barnen kan inte släppa tanken på resväskans ägare. Vem var Hana? Vad råkade hon ut för? Överlevde hon Förintelsen? Vi får omväxlande följa Fumikos sökande efter Hana i nutid och Hanas eget öde i dåtid.

Berättelsen är så enkel och samtidigt vacker. Jag tar till mig inte bara Hana, utan även de japanska barnen som engagerar sig så otroligt i sökandet efter ett barn som fanns för så många år sedan. Båda berättelserna i boken berör mig verkligen, fast på olika sätt. Sorg över det som hände, men glädje över de nutida barnens engagemang i Hanas öde. Boken passar barn väldigt bra. Den ger något att relatera till, ett sammanhang till nutiden och en stark känsla för Hana som verklig person. Är det någon bok jag anser att alla ska ha läst, som borde vara obligatorisk läsning i varenda skolklass i hela världen, så är det denna. Jag skulle säga att den passar från 8 – 100 år.

Berättelsen släpptes även som film 2009 och heter Inside Hana´s suitcase. 

Boken är märkligt svår att få tag på, så du får nog ta dig en tur till biblioteket.

 

Kalle som lucia

9789197668163_200_kalle-som-lucia

Kalle som lucia är skriven av Anette Skåhlberg och illustrerad Katarina Dahlquist.

Kalle vill också vara magisk och strålande vacker.
Han vill skrida fram med ljus i håret som lucia.
Läsa sin alldeles egen skrivna dikt.
Därför blir han så glad när han blir framröstad av kompisarna i förskoleklassen.
Och ledsen när läraren och rektorn säger ifrån.
De säger att det är tradition att det alltid är en flicka som är lucia.
Men Kalle vill inte vara någon stjärngosse med strut!
I smyg gör han sig en plan…

På samma sätt som jag blir glad över att sådana här böcker finns, så blir jag samtidigt ledsen över att de behövs.

Jag tycker normalt inte om när man tar upp normbrytande trender eller genusperspektiv och problematiserar det. Hellre ser jag böcker där dessa saker bara är. Att Kalle i en berättelse vill vara Lucia och blir lottad till att vara det. Utan diskussioner om pojkar eller flickor eller vad som är tradition och inte. Tyvärr ser jag dock dagligen att dessa pekpinnar behövs. Det finns år 2015 fortfarande mängder med människor som anser att Kalle minsann inte ska vara Lucia, att vi ska följa traditionerna ( den första dokumenterade Lucian i Sverige var dock manlig ), att dessa tankar är helt galna och att man för guds skull ska låta pojkar vara pojkar och flickor vara flickor…

Varför inte bara låta barn vara barn?

Som tur är ser jag även en pågående förändring. Den går långsamt men den finns och under tiden är böcker som dessa ändå en glädje. För visst är det klart att Kalle ska få vara Lucia om han vill. Boken problematiserar förvisso frågan, men den gör det med glimten i ögat och en charm som är svår att motstå. Illustrationerna är som alltid utsökta när de är gjorda av Katarina Dahlquist.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Sagolikt bokförlag för recensionsexemplar.

Mysteriet på High chaparall

mysteriet-pa-high-chaparral

Mysteriet på High chaparall är skriven av Lisa Kiddo.

”Folk försvinner. Barn och gamla… Så är det.” Gus nickade för sig själv. ”Det är därför jag aldrig går här ensam. Och jag håller mig borta från de gamla husen.”

Simon sa till Maja, Klara och Örjan att den gamle trappern bara berättade en spökhistoria för dem. Men det var någonting skumt i görningen inne på High Chaparral, det måste till och med Simon medge.

En kväll smyger de sig in i parken för att undersöka de gamla husen, och samtidigt som det fruktansvärda åskvädret brakar loss upptäcker de något mycket hemskare än de någonsin kunnat föreställa sig.

Simon, Maja, Klara och Örjan är på High chaparall och träffar där den trevliga trappern Gus. Han berättar en ruskig spökhistoria om de bleka barnen som sägs finnas på High chaparall. Gänget beslutar sig för att försöka lösa mysteriet med de bleka barnen, samtidigt som de gång på gång stöter på en mystisk man med en hund. Vem är mannen och kan Gus spökhistoria verkligen vara sann?

Boken är välskriven och Lisa Kiddos språk är tilltalande stramt på ett sätt som passar både yngre och äldre barn. Från 9 år snarare än 12 år och uppåt. Jag tycker kanske att startsträckan är lite väl lång och innehåller lite för mycket hästprat. Det är helt klart en fördel om man är hästintresserad när man läser den här. Det viktiga är dock mysterierna som faktiskt blir ganska läskiga. Mannen med hunden visar sig vara farlig på riktigt och de bleka barnens historia är lika tragisk som hemsk. Ändå håller ruskigheten en lagom nivå. Den är väldigt spännande och blandningen av det konkreta hotet från mannen med hunden och mystiken i spökhistorien, ger läsaren de rejäla ryggradsrysningar som ett riktigt bra mysterium kräver. Det här är helt enkelt en charmigt läskig bok som passar många.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

The sleeper and the spindle – Neil Gaiman

the-sleeper-and-the-spindle

The sleeper and the spindle är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Chris Riddell.

On the eve of her wedding, a young queen sets out to rescue a princess from an enchantment.
She casts aside her fine wedding clothes, takes her chain mail and her sword and follows her brave dwarf retainers into the tunnels under the mountain towards the sleeping kingdom.

Jag blev så nyfiken på den här att jag beställde den på originalspråk trots att jag är totalt ovan att läsa på engelska. Jag älskar ju omgjorda moderniserade sagor, sk fairytale-retellings, och vad kan vara bättre att öva läsning på engelska med än just en saga.

Boken börjar mitt i Snövits bröllopsbestyr. Hon har besegrat den onda styvmodern och står just i begrepp att gifta sig med prinsen som väckte henne med en kyss. Snövit är tveksam. Hon älskar prinsen men värderar även sin frihet högt. Samtidigt har en fruktansvärd pest spridit sig från kungariket bakom bergen. Det sägs att en prinsessa för cirka sjuttio år sedan eller så, stack sig på en förtrollad slända och föll i sömn tillsammans med resten av invånarna i slottet. Sömnen har spridit sig och nu är även Snövits kungarike hotat. Snövit som redan en gång överlevt magisk sömn är nu det enda hoppet och hon ger sig av tillsammans med tre dvärgar för att rädda båda kungarikena och den sovande prinsessan.

Eftersom jag läste boken på engelska har jag svårt att bedöma språket, är det vackert skrivet eller bara random text liksom? Nu litar ju jag på Neil Gaiman som författare och utgår från att språket är lika utsökt som sagan. För The sleeper and the spindle är en alldeles förtrollande saga. Gaimans Snövit är en kickass hjältinna som inte tvekar att dra svärdet om hon måste. Illustrationerna är fantastiska och understryker Gaimans mörka berättelse. För det är en mörk saga med zombieliknande faror som jagar Snövit och hennes vänner. Trots det så tycker jag absolut att man kan läsa den här med lite större barn. Man får hoppa över lite likmaskar och sånt, men sagan som helhet passar både barn och vuxna.

Jag gillar att Gaiman tänjer gränserna lite, men jag hade önskat att han gått några steg längre. Men kanske gör han ändå helt rätt. Så som sagan är skriven kan ändå de flesta, även de trångsynta, ta till sig sagan och våga läsa den med sina barn. Något tänjda gränser är ändå bättre än inte alls. Och att göra om stereotypa sagofigurer till självständiga starka kvinnor känns som en fantastisk utveckling bara det. Dessutom lyckas han överraska mig när sagan inte alls tar den vändning jag förväntade mig.

Gaiman har lyckats förvandla Snövit och Törnrosa till en modern storslagen saga som jag verkligen kan rekommendera alla. Vuxna som barn.

snow white

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.