Äntligen finns säsong 2 på Netflix! 3%

Det har varit lite tunt med inlägg senaste veckan men jag har haft fullt upp. En deadline att hålla, släkt på besök hela helgen och valpfunderingar ( ja det blir en liten Gizmo här hemma om ungefär en månad ).

Nu är dock ordningen återställd och jag börjar med att peppa för den här pärlan, igen.

3%

 

Har ni inte tagit er i kragen och tittat på Netflix dystopiska serie 3% än, så föreslår jag att ni sätter igång nu. För äntligen har säsong 2 kommit! För er som inte sett serien och inte minns mitt hyllningsinlägg om första säsongen, in och kika här. Ni andra kan bänka er och börja njuta av säsong 2.

 

Annonser

The Rain – Skandinavisk postapokalyps på Netflix

Hur bra ser inte den här serien ut att vara då? En apokalyps som utspelar sig i Norden om jag förstått det hela rätt. Språket verkar vara främst danska, men trailern är med engelsk berättarröst, så kanske det blir olika för olika länder. Till Netflix kommer den i alla fall och den verkar riktigt intressant. Datum 4/5-2018

Som så ofta är filmatiseringen baserad på en bok, i det här fallet The Rain av Virginia Bergin. En postapokalyptisk YA-trilogi ( med en twist tydligen ) där tv-serien verkar ha en del ändringar redan från början. Ser dock ytterst lovande ut.

They don’t believe it at first. Crowded in Zach’s kitchen, Ruby and the rest of the partygoers laugh at Zach’s parents’ frenzied push to get them all inside as it starts to drizzle. But then the radio comes on with the warning, ”It’s in the rain! It’s fatal, it’s contagious, and there’s no cure.”

Two weeks later, Ruby is alone. Anyone who’s been touched by rain or washed their hands with tap water is dead. The only drinkable water is quickly running out. Ruby’s only chance for survival is a treacherous hike across the country to find her father-if he’s even still alive.

Bortom Portalen 2 – Helveteshundar, örtmagi, tentakler och science fiction

Bortom Portalen 2 är en novellantologi utgiven av Fantastikportalen. Det var ganska självklart att jag skulle gilla den här. Och jag brukar jämföra antologierna med godispåsar, lite smått och blandat där det mesta smakar rätt gott. Men om Bortom Portalen var en blandad godispåse så är det här mer som belgisk choklad. Ni vet, den allra finaste chokladen.

I hallen kläs barnen på för en ny dag. Frukosten är uppäten och Jannike vinkar hej då till sin familj. Går in, städar undan lite och börjar göra i ordning sig själv för dagen. En helt vanlig morgon. Tills världen blir skev. 

Familjegrejen av Camilla Olsson lyckas med konststycket att vara hela berättelsen. Vi får inte bara början eller slutet eller en skymt av den. Via de ögonblicksbilder som författaren ger oss vecklar hela berättelsen ut sig som ett paraply. Novellen är exakt de antal ord den behöver vara för att vi ska få allt, utan att egentligen berätta någonting rakt ut. Familjegrejen är en lysande novell. Så oerhört obehaglig i sin förrädiska enkelhet.

Härlig tvättäkta science fiction möter Agatha Christie i Eva Holmquists novell Attentat mot Kreomen. Säkerhetspådraget är enormt under det viktiga mötet där ett handelsavtal med utomjordiska varelser ska undertecknas. Ändå lyckas ett mord inträffa. Mordet riskerar att sabotera hela avtalet och det faller på Dani, som tillhör säkerhetspersonalen, att lösa det och förhindra att ytterligare mord sker.

Militäriska hemliga expertiment och vampyrer ( -ish ) med hämndbegär bjuder Gabriella P. Kjeilen oss på i Levande död. En actionfylld novell om något som ändå inte känns helt omöjligt.

Jazztimmen av Lupina och Didrik Ojala är en framtidsdystopi som lyckas kännas både futuristisk och historisk på samma gång. Med en känsla av återgång till andra världskriget möter vi istället en framtid där Irva lever i ett toppstyrt samhälle. Där egna åsikter kan vara en dödsdom, tills den dag Irva vågar ta klivet och utforska det som finns gömt bakom ytan. En kort novell som lyckas berätta en hel roman på bara ett par sidor. Väldigt skickligt gjort.

Oskar Källners Dödens ängel och Christian Gripenviks Den andres val har lustigt nog liknande budskap om religion vs vetenskap i sina berättelser, fast tvärtom. Från olika synvinklar kanske man kan säga. Var för sig blir kanske budskapet lite väl påtagligt, men tillsammans kompletterar de varandras noveller till högre höjder.

Helveteshundar och diskbänksrealism i mörka norrländska skogar bjuder KG Johansson oss på i Porten, medan Jenny Greens Krafttider tar oss till trolska dungar där stanken från häxbränningarna hänger kvar och vi nästan kan skymta älvorna dansa i gryningen. En novell som balanserar mellan magi och realism med mörkt familjedrama omgivet av gammal folktro. Jenny Green var en av vinnarna i Fantastikportalens novelltävling och det är lätt att förstå varför. Språket är närmast poetiskt vackert och väver in den svarta berättelsen i en doft av örtmagi och svensk folktro.

Anna Jakobsson Lund lyser lika klart som alltid. Fantasy-dystopi mellan kobbar och skär passar ju mig som handen i handsken, med tanke på att jag bor just bland kobbar och skär här på Åland. I en framtid där andra dimensioner och dess varelser hittat hit, möter vi Sonia som en dag stöter på en varelse som inte liknar något hon mött förut.  Revan är hjärtskärande i sin sorglighet. Där valet för en som förlorat det viktigaste i livet är självklart.

Det finns liksom inget som bara smakar gott här, allt är utsökt. Men naturligtvis finns det några som sticker ut lite extra, det gör det alltid. Och jag blev glatt överraskad när min absoluta favorit visade sig vara något helt oväntat. Nämligen tentakelfrossa.

The Hang man står nere i Hornstulls tunnelbana och synar myllret av människor som befinner sig där, fångade i underjorden utan att veta om det. Hans publik och blivande undersåtar som alldeles strax ska få njuta av The Hang Mans första föreställning i sin plan att förslava mänskligheten. 

The Hang Man av Hans Olsson är helt oemotståndlig. Den är morbid och blodig med en subtil humor som gör att jag sitter och skrattmyser mig igenom hela novellen. Det är ett fullständigt splatter av kladdighet, men eftersom humorn är helt spot on blir det snarare mysläsning än obehag. Vi får sånt frosseri i tentakler att det närmast kan beskrivas som tentakelporr. Utomordentligt underhållande tentakelporr.

Bortom Portalen 2 är som en skattkista med sin sprakande kavalkad av mörker, science fiction, filosofi och tentakler. En enastående antologi som ger ytterligare dimension till ordet magisk.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Tusen sidor ( kan vara roligt att notera hur våra åsikter skiljer sig åt om novellerna ).

De vandrande städerna av Philip Reeve kommer som film.

För några år sedan läste jag boken De vandrande städerna, en salig blandning av postapokalyps och steampunk. En bokserie som borde ha tilltalat mig, men som jag inte alls fastnade för. Jag gillade konceptet, att man i en postapokalyptisk framtid byggt svävande städer, men författarens språk tilltalade inte mig. Jag läste en hel bok och kände absolut ingenting för karaktärerna, så det var liksom ingen mening att fortsätta.

Och nu kommer den alltså som film. Kanske kan det här bli ett av de där sällsynta tillfällena när filmen faktiskt är bättre än boken? Jag vill gärna tro det. Speciellt när Peter Jackson håller i spakarna. Det dröjer ett tag till dock, i december släpps filmen.

 

Efter floden av P.C. Jersild

Efter floden är en postapokalyptisk science fiction-roman från 1982. Boken utspelar sig på en plats som en gång i tiden kallades Sverige. Ett globalt atomkrig har utplånat civilisationen och en liten människospillra hankar sig fram i Stockholms skärgård, där sanden har smält till glas. Edwin »Fittmun« försörjer sig som älskare åt sjökaptener och överges en dag på en ö bebodd av åldrade straffångar…

Det var ett tag sedan jag läste den här och hemskheterna hela boken igenom fick mig till slut att stänga av. Jag lade hela känsloupplevelsen åt sidan och läste raskt igenom texten bara för att komma till slutet.

För boken är hemsk. Edwin Fittmun är ungefär 30 år, han vet inte riktigt själv, men i andras ögon är han en liten pojke. Det finns inte så många unga kvar. Det finns överhuvudtaget inte många människor alls kvar,  mest åldrade män. Dels på grund av kärnvapenkrig och efterföljande översvämningar som har förändrat Sverige till oigenkännlighet och gjort landet ogästvänligt och kargt. Människor har dött av svält och sjukdomar. Resten gör sitt bästa för att ta död på varandra.

Kvinnor finns det knappt några kvar. Vi får inte veta direkt varför men får antydningar att de helt enkelt våldtagits och slagits ihjäl allt eftersom. Vilket gör Edwins ungdom eftertraktad. Baksidan anger att han är älskare åt äldre män, men sexslav är mer korrekt eftersom hans reflexmässiga agerande vid kvällsdags är att sätta sig på knä vid sängen och gapa stort. Förberedd och lydig.

När han blir strandsatt på Gotland verkar det ljusna, men icke. Hemskheterna fortsätter och det blir bara värre och värre. Nattsvart rakt igenom. Och det här är jobbigt. Vi får liksom inte ens en tillstymmelse till människor som försöker bygga ett nytt samhälle. Överlevnaden går ut på att stjäla, slå ihjäl och våldta det som går att våldta. Männen har mördat och skändat sig igenom apokalypsen och kommer fortsätta göra det tills ingen finns kvar.

Hoppet om människan, och framförallt om mannen saknas alltså helt. Männen har ingen godhet, ingen eftertanke eller mänsklighet i sig, De består av våld, själviskhet, kroppsliga behov och ingenting mer. Jag förstår ärligt talat inte hur en enda man kan läsa den här och gilla det han läser. Till skillnad mot The Road där männen också står för våld och skändande finns åtminstone en förebild i fadern som är beredd att ge sitt liv för att rädda sin son. En lysande fackla i all misär. Här finns ingen sådan. Inget ljus, inget hopp. Bara mörker, våld och misär.

Jag vill ha åtminstone en tillstymmelse till hopp, så den här läggs åt sidan och kommer aldrig mer att öppnas.

Boken finns ( kanske så småningom ) hos Adlibris och Bokus.

Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till