Pågående novelltävlingar!

För den som skriver är noveller ett bra sätt att komma igång på, mest på grund av sitt korta format. Det ger också bra övning i att redigera och träna upp dramaturgin ordentligt, för det är inte alldeles lätt att få fram en hel berättelse på bara några sidor.

Så jag letade upp några pågående novelltävlingar och hittade dessa. Det finns säkert fler för den som är nyfiken.

Novellix är förlaget som publicerar just noveller. I vackra utgåvor som mer än väl fyller ytterligare funktion som inredningssmycken, kan du hitta allt från klassiker till nyutgivna pärlor. Du hittar all information här.

 

Svensk Sci Fi är ett nystartat förlag som jag inte hört talas om innan. Deras novelltävling låter dock smaskens för oss som gillar genren. Temat är Malmö 2048! Hur kittlande låter inte det? All information hittar du här.

 

Seraf förlag söker noveller till en kommande antologi på temat paranormal romance. De vill ha bidrag fyllda av varma, heta känslor kryddade med övernaturliga element och toppade med lyckliga slut. Hur fint låter inte det? Du hittar all information du behöver här.

Annonser

Makten

På ytan är allt som vanligt. En nigeriansk dotter som slöar i familjens pool. En barnhemsflicka, vars religiösa föräldrar döljer sin sanna natur. En amerikansk lokalpolitiker. En okammad Londontjej med trasslig bakgrund. Men något är annorlunda. Något som får deras liv att smälta samman med förödande resultat. En mäktig, märklig kraft slår rot i världen och ger tonårsflickor monumental fysisk styrka. En styrka som kan skapa fruktansvärd smärta och död. En liten justering av verkligheten, och en hel värld sätts i gungning.

Makten är skriven av Naomi Alderman.

På engelska heter boken The Power, vilket är en bättre titel även om Makten fungerar bra. För det handlar dels om krafter, men mest om makt och dess fördelning.

I en snar framtid upptäcker man att alla unga flickor har utvecklat en härva vid nyckelbenet. En härva som alstrar elektricitet och ger flickor kraft. Det visar sig också att de unga flickorna i sin tur kan ge kraften till äldre kvinnor där härvan legat latent innan den utvecklats helt hos nästa generation.

Det här är ingen bok om superhjältar eller superkrafter. Det är en bok om vad som händer när makten förskjuts. När de i underläge blir de starkare.  För vad händer när en ung flicka som utnyttjas sexuellt av sin fosterfar helt plötsligt har styrkan att hämnas? När en källare full  med traffickingoffer kan slå sig fria och ta tillbaka makten? Eller när en helt vanlig ung flicka kan gå ut vilken tid som helst på dygnet utan att behöva oroa sig för våldtäktsmän eller övergrepp?

Vad händer när makten förskjuts och det blir männen som ska hålla sig borta från mörka gångvägar eller tänka på hur de agerar så de inte provocerar i onödan? Eller när man i vissa delar av världen börjar skapa lagar som gäller enbart män och regler kring deras kläder och rörelsefrihet?

Förutom att Makten är en välskriven bok, där personliga berättelser varvas med vetenskap kring fenomenet, så är det framförallt känslan den framkallar hos mig som stannar kvar. För ett par gånger under läsningen så känner jag, verkligen känner, skillnaden i att tillhöra det svagare könet jämfört med om vi inte var det. Det slår ner som en bomb djupt inom mig hur det skulle kännas att kunna röra sig helt fritt utan rädsla. Och jag blir medveten om hur djupt den sitter, den där rädslan. Så djupt att det mer är en instinktiv känsla, än uttalad rädsla. För jag har sällan känt mig uttalat rädd. Ändå hade jag alltid nycklarna i handen på väg hem i mörkret, gick lite fortare om jag hörde steg bakom mig och lättnaden när stegen antingen försvann eller det visade sig vara en kvinna som gick bakom. Och när jag läser om den här kraften, den här styrkan hos kvinnorna som gör att de kan gå fritt vart de vill utan nycklar i handen, och utan att bry sig om stegen bakom, blir jag så medveten om maktfördelningen idag och hur det skulle kännas utan den.

På sätt och vis förstår jag också de många oförstående män som idag inte alls begriper den här rädslan. För precis som med männen idag så är kvinnorna i boken oftast vanliga kvinnor, trots sitt fysiska övertag. Kvinnor som inte skadar andra även om de skulle kunna. Ändå är männen i boken rädda, eftersom de inte vet om stegen bakom tillhör en av dessa vanliga kvinnor eller inte. Det enda de vet är att om kvinnan bakom vill skada dem, så kan hon. Och det räcker för att hålla nycklarna lite hårdare, rätta till greppet så den vassaste sticker ut mest.

Och det var så nära att den här boken blev en av de bästa jag läst, men tyvärr höll den inte hela vägen. Dels eftersom utvecklingen som så småningom sker i boken känns märklig. Men mest eftersom inramningen av berättelsen inte tilltalar mig. Den slutar som den började och eftersom jag hade glömt bort hur den började blev slutet ett verkligt antiklimax. Ändå en riktigt stark bok som jag på alla sätt rekommenderar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Och dagarna går, Ms Hisingen och Just nu, just här. 

Binas historia

Det är år 2098 och kinesiska Tao lever i en värld där bina helt dött ut, med svältdöd och världskrig som följd. För att överleva tvingas befolkningen handpollinera fruktträd. Tao bär på drömmen att hennes egen son ska bli en av de utvalda som får gå i skolan, men ambitionerna leder till en oförklarlig tragedi. I sitt desperata sökande efter svar hittar Tao en bok om biodling från 1800-talet Nu förstår hon vad som har hänt och vad som måste göras.

Binas historia är skriven av Maja Lunde.

Jag kan mycket väl tänka mig att förlaget grät av lycka när de fick in det här manuset. Själv är jag tacksam för att det finns bokbloggare som leder mig in på böcker jag normalt aldrig hade plockat upp annars.

Jag tror att boken hade tjänat på att ha en annan titel. Binas historia ger lätt ett felaktigt intryck att det här är en faktabok om bin. Och visserligen får vi en hel del fakta, men framförallt är det en väldigt realistisk och skrämmande dystopi.  För det som händer i boken pågår just nu.

Vi får följa tre familjer i olika generationer. George som i nutid driver sin bifarm och som inte kan förstå sonens ointresse av att ta över familjeföretaget.

William som i dåtid kämpar för att förena livet som försörjande familjefader med sin önskan om att bli framgångsrik forskare.

Och Tao som i en ganska snar framtid tvingas arbeta med att pollinera träd. I en värld där bina inte finns längre och samhällskatastrofen är ett faktum.

Det låter så torrt och ointressant men boken hade mig redan vid de första sidorna. Varje karaktär är intressant och de korta kapitlena har ett driv som fick mig att läsa bara lite till. Tills jag hade sträckläst hela boken. Den som följer mig vet också att jag gillar böcker med sympatiska karaktärer. Det får vi inte här. Några av huvudpersonerna är så gnälliga, trångsynta och självömkande att jag vid ett flertal tillfällen hade lust att kasta boken ( läsplattan ) i väggen. Och trots att min uppfattning om dem ( speciellt en av dem ) inte ändras kunde jag inte låta bli att känna mig tagen av deras berättelse. För katastrofen väljer inte ut sina offer, den drabbar oss alla.

Däremellan googlade jag som en galning och böcker som får en att googla vid var och varannan sida är bra böcker. Och jag lovar att nästa sommar kommer jag inte skrika när jag ser ett bi. Istället kommer vår trädgård innehålla både bi-bevattning och bihotell även om jag tyvärr tror det kan vara försent. För trots att boken också vill ge hopp känns det kanske ändå rätt kört.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Fiktiveter, Beas Bokhylla och Villa Freja.

Slutet – Årets bästa bok!

Du är sjutton år gammal. Det är sommar och världen ser ut precis som vanligt. Men du vet vad som är på väg. Om en månad är vi alla borta.
Vad vill du göra den sista tiden? Vem vill du vara med när allt tar slut? Hur känns det att veta exakt vilket klockslag du ska dö? Och vad spelar ett liv mer eller mindre för roll?

Slutet är skriven av Mats Strandberg.

Jag läser väldigt mycket om apokalyps. Böcker som handlar om tiden före, efter och under tiden. Men jag har aldrig läst en bok som faktiskt handlar om slutet. Det har alltid funnits hopp. Ett rymdskepp som tar ut överlevare till rymden, bergsrum som förvarar fröer, konst och historia, en ark som byggs, oljeborrare som ska spränga kometen och ofta någon form av överlevare efter katastrofen. Här finns det inget hopp alls, utan det är verkligen slutet på allt som kommer. Slutet för hela mänskligheten och dess historia. En utradering som suddar bort hela vår existens och samtliga bevis för att vi någonsin funnits. Och det kunde ha blivit nattsvart, men Strandberg lyckas på något sätt göra Slutet till en oerhört vacker och minnesvärd berättelse.

Vi får följa Simon från det att världen får reda på att det är tre månader kvar tills Jorden utplånas av en komet. Simon som är nykär och en minut före beskedet hade hela livet framför sig, har nu ingen framtid alls. Han vet det exakta datumet och den exakta tidpunkten för när allting tar slut. På något sätt fortsätter vardagen samtidigt som allt är förändrat. Och det som kunde ha blivit ett intensivt men vackert avslut tillsammans med vänner och flickvän, visar sig bli något helt annat.

Parallellt med Simons berättelse får vi även Lucindas. Hon ägnar dagarna åt att skriva ner tankar och känslor i appen Tell Us ( briljant namn ). En app som skickar upp all information till en satellit i omloppsbana runt Jorden och det enda hoppet att någon ute i rymden någon gång ska få reda på att människan har existerat.

Vi får kapitel som räknar ner tiden, från tre månader till veckor till dagar och det är mer ångestfyllt än jag kan beskriva. På något sätt hoppas jag ändå att räddningen ska komma, önskar intensivt att livet inte ska ta slut för Simon och Lucinda. Ändå är det egentligen inte handlingen som är det viktiga. Den är fin och bra och spännande, men det är i slutändan känslorna boken väcker som stannar kvar. Tankar och handlingar som Strandberg lyckas pricka in så spot on. Hur vissa förnekar hotet ( kometförnekare, hur kul! ), hur vissa försöker döva rädslan med alkohol och droger eller spel. Men framförallt de små sakerna. Hur Simon inte vill vara hemma eftersom allt umgänge ska vara så innerligt. Att det kanske inte är läge att vara rädd och hålla saker inom sig. Hur man på något sätt ändå måste förneka det för att orka kliva upp nästa morgon. Och samtidigt en lättnad för vissa. En lättnad att slippa lämna människor kvar i sorg om man är den som dör bort, en lättnad att jordens undergång ändå inte var vårat fel och en lättnad att få veta hur allt slutar. Att slippa vara den som lämnar medan allt rullar på och man själv är ensam om att missa allt.

Det är ungefär två veckor sedan jag läste boken och jag tänker på den nästan dagligen i olika sammanhang. När jag ute ser en familj på promenad och en mamma som rättar till mössan på sitt barn, en fru som vill åt ett håll och maken åt ett annat. I sådana ögonblicksskeenden funderar jag spontant på hur gatulivet skulle se ut om vi bara hade veckor kvar? När jag på kvällen ser stjärnorna på himlen funderar jag på hur det skulle kunna kännas om en av dem närmade sig dag för dag. Lyste lite starkare, kom lite närmare, tills allt var upplyst som i dagsljus även på natten.

Men framförallt funderar jag på meningen med mänskligheten. Det har alltid varit så självklart att den finns kvar, i någon form. Att vår historia finns kvar i någon variant. Och tanken att allt bara skulle raderas förändrar allt på något sätt och plötsligt förstår jag tron på en Gud. Behovet av att det på något djupare plan finns en mening. Att vi har någon mening.

Men jag ska inte tråka ut er med mina existentiella funderingar mer. Däremot rekommenderar jag att ni läser boken, alla borde läsa den. Årets bästa bok enligt mig. En av de allra bästa faktiskt. En bok som jag tror kommer ta med Mats Strandberg på en hisnande resa och jag blir inte ett dugg förvånad om vi om något år ser boken som hypad Hollywoodfilm på bio. Jag kommer köpa en biljett direkt.

Slutet finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Enligt O, I hyllan och  Eli läser och skriver.

 

 

Swedavien – En dystopisk thriller

I en nära dystopisk framtid har det skett en elektronisk revolution i Sverige och en grupp företagsledare styr nu i hemlighet medborgarna utan deras vetskap. I denna nya värld Swedavien existerar livet som en slöja framför ögonen på människorna. En analog motståndsrörelse har valt att stå utanför Swedavien och har skapat ett alternativt liv i gångarna under Kymlinge tunnelbanestation dit inga elektroniska signaler hittar. Deras mål är att störa ut det elektromagnetiska fältet för att få människorna i Swedavien att välja ett liv i den fysiska verkligheten istället.

Swedavien är första delen i en trilogi skriven av Johanna Juneke.

Vilken debut! Johanna Juneke imponerar rejält med sin futuristiska dystopi där vi alla lever inneslutna i en elektronisk verklighet.

Man blir ju mer svårflirtad med åren och det är inte så ofta böcker fångar mig redan med de första raderna, men här hände det. Det är också en relativt kort bok så jag sträckläste allt i en enda sittning. Och när läsningen var klar hände ytterligare en ovanlig grej. Jag känner mig manad att läsa om början eftersom den helt plötsligt kändes väldigt mycket viktigare än jag först trodde. Den där känslan att man inte är helt färdig med boken trots att den är slut är riktigt härlig.

Vissa frågetecken kanske uppstår gällande den elektroniska verkligheten vs den analoga, eftersom många arbeten måste utföras genom att faktiskt se verkligheten. Vi får till viss del en förklaring som fungerar, men den täcker bara ytligt och världsbygget kanske känns aningen skälvande emellanåt. Men det är väl också mitt enda förbehåll.

Med sitt lättillgängliga språk, en kittlande high tec-värld  och spänning i bästa thrilleranda är det här en smashing debut och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Håkans hylla, Bokhyllan och Zidsel.

Äntligen finns säsong 2 på Netflix! 3%

Det har varit lite tunt med inlägg senaste veckan men jag har haft fullt upp. En deadline att hålla, släkt på besök hela helgen och valpfunderingar ( ja det blir en liten Gizmo här hemma om ungefär en månad ).

Nu är dock ordningen återställd och jag börjar med att peppa för den här pärlan, igen.

3%

 

Har ni inte tagit er i kragen och tittat på Netflix dystopiska serie 3% än, så föreslår jag att ni sätter igång nu. För äntligen har säsong 2 kommit! För er som inte sett serien och inte minns mitt hyllningsinlägg om första säsongen, in och kika här. Ni andra kan bänka er och börja njuta av säsong 2.