En smakbit av Illuminae

Smakbiten på söndagar hittar ni hos norska bokbloggen Betrakninger.

Från boken Illuminae. En AI som blivit galen, men som också är den enda som kan rädda dem. Om han väljer det.

And now, with no other option they have turned to me.

Plucked me back from the black they left me in.

Thinking I will save them.

< Protect prioritize. >

And I will.

Of course I will.

< Error >

Keep them safe. It is all I want.

Have ever wanted.

I could have told them that.

Why didn´t they ask?

I feel the ship around me. Injured and limping.

I trawl its frequencies. Its memories.

The dusty causeways these people have walked in my abscence.

I read their secrets. See their dreams. I know them.

All of them.

Better then they know themselves.

All this in the time it takes to blink.

< Error >

I look across the void. See the Lincoln.

The only uninjured member of The Kerenza assault fleet.

I turned the Zhongszheng to ashes and shrapnel.

Crippled the Churchill and Kenyatta and Magellan with a shrug.

But Lincoln …

I still feel < Error > the little suns burned in my belly. Boiling away what I was and leaving me … this.

Something less than I used to be.

Something more?

< Error >

Annonser

En smakbit av Allt ska brinna

Varje söndag är det en smakebit hos norska bloggen Betraktninger där vi får just en smakbit från olika böcker. Inga spoilers.

Min smakbit idag kommer från den alldeles färska boken Allt ska brinna av Sofia Nordin.

Egentligen har jag ingen aning om hur mycket tändvätska som behövs. Förmodligen mer än jag tror. Så tänker jag ofta – att jag måste räkna med att saker är svårare än jag tror.

För dig var det tvärtom. Du var så arg på allt som var svårt eller gick långsamt. Du ville rusa förbi det, hoppa över det.

Själv packar jag alltid en varm tröja, tar en buss tidigare, har vantar och myggmedel i samma semesterpackning. Och när jag ska bränna ner något och bara har tre flaskor tändvätska, så räknar jag med att det kan vara för lite.

Jag kunde inte köpa mer än tre flaskor, för jag ville bara köpa en flaska på varje ställe. Båda mataffärerna, och så macken borta vid rondellen, ifall jag lyckas. Då vill jag inte att någon kassörska ska komma ihåg den där tjejen som köpte tjugo flaskor tändvätska.

En smakbit av The Loneliest Girl in the Universe.

Jag tar en liten paus i Glastronen-serien och läser just nu The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jag har läst en del om boken men har inte förstått om det är en läskig eller sorglig bok. Den kan ju naturligtvis vara båda, men baksidestexten antyder skräck medan recensionerna nämner sorglig. Den har börjat bra i alla fall. Lättläst vilket verkligen är ett plus när jag går helt utanför min zone och läser på engelska. Men det fungerar förvånansvärt bra, även om själva recensionen inte direkt kommer fokusera på språkdelen den här gången.

Vill ni ha fler smakbitar hittar ni dessa hos norska bloggen Betraktinger som varje söndag håller i det här åt oss.

The Loneliest Girl in the Universe.

Romy Silvers is the only surviving crew-member of a spaceship travelling to a new planet, on a mission to establish a second home for humanity. Alone in space, she is the loneliest girl in the universe until she hears about a new ship which has launched from Earth – with a single passenger on board. A boy called J.

Their only communication is via email – and due to the distance between them, their messages take months to transmit. And yet Romy finds herself falling in love.

But what does Romy really know about J? And what do the mysterious messages which have started arriving from Earth really mean? Sometimes, there’s something worse than being alone…

J.
•   I´m so glad you finally told me about yourself. I had been wondering who you were. It´s amazing tht you´re only 22 and you´re an astronaut. That´s so impressive. I´m not really sure what to tell you about myself in return, but here are some facts about me.
•   I´ve never met anyone who wasn´t related to me.
•   I´m never going to see planet Earth.
•   I´m the only person to have ever been born in space. ( I know you know this one already. But this is the only interesting thing about me. I´m really boring, honestly. )
•   I love writing.
•   I can tell you more things I´ve never done than things i have done.
Romy
 

En smakbit av Vi mot er av Fredrik Backman

På söndagar får vi en smakbit av olika böcker och nuförtiden hittar ni dessa hos bloggen Betraktninger om ni vill ha fler. Ett bra sätt att få lite mer information om olika böcker än det som går att läsa på baksidan.

Mitt utdrag idag kommer från den fantastiska boken Vi mot er av Fredrik Backman. 

När folk från storstäderna tyckte att något verkade för svårt så flinade vi: ”Det ska vara svårt.” Det var inte lätt att leva här, det var därför vi klarade det och inte ni. Vi stod upp oavsett väder. Men så hände något och vi föll.

För det fanns en historia om oss, före den här, och vi kommer alltid bära skulden för den. Ibland kan goda människor göra fruktansvärda saker i tron att vi försöker skydda det vi älskar. En pojke, stjärnan i vår hockeyklubb, våldtog en flicka. Och vi gick vilse. Ett samhälle är summan av våra val, och när två barns ord stod mot varandra valde vi hans. För att det var lättare, för att om flickan ljög så kunde våra liv fortsätta som vanligt. När vi fick veta sanningen rasade vi samman, och stan med oss. Det är lätt att säga att vi borde ha gjort allting annorlunda, men du kanske inte heller hade gjort det. Om du hade varit rädd, om du hade tvingats välja sida, om du vetat vad du måste offra. Du kanske inte är så modig som du tror. Du kanske inte är så olik oss som du hoppas.

Det här är historien om det som hände efteråt.

 

Smakebit på søndag: Drömverk

Idag använder jag smakbiten till skamlös reklam för vårt projekt Fantastikhjälpen. Jag skriver vi, men den som jobbar hårdast är naturligtvis vår författare och grundare till hela projektet, Marcus Olausson.

Det här är boken Drömverk.

Nahrina förstår inte vad som händer. Plötsligt är allt hon hör ett tjutande ljud som hotar att spränga sönder hennes öron inifrån. Och av någon underlig anledning faller svartbrända fjädrar mot marken runt omkring henne. Hon ligger på mage på marken men minns inte att hon har ramlat. Det gör ont i bröstet och svider på armar och ben. Mamma skriker utan att höras och pressar Aram mot famnen samtidigt som hon böjer knä bredvid pappa, men varken pappa eller Aram rör sig. Det luktar bränt och dammrök sveper fram över dem. Pappa öppnar sakta ögonen, möter Nahrinas blick och ler mot henne, men sluter sedan ögonlocken igen.

Något hårt pressar mot Nahrinas bröst och hon sätter sig upp och ser att det är stenen hon fick av pappa. Den är röd av blod. Som ett hjärta av sten. Hon tar sig för bröstet och ser att det är hennes eget blod, att stenen rivit upp ett sår. Nahrina börjar gråta och ropar på mamma och pappa.

Det fortsätter att tjuta i hennes öron när starka armar lyfter upp Nahrina och bär henne därifrån. Hon håller krampaktigt tag om stenen och skriker medan världen faller sönder. Stenen bultar i takt med hennes hjärta.

 

Nahrina kastar en blick mot skolgården där alla barnen nu försvinner in till lektionen. Pojken är borta men boken ligger kvar. Med försiktiga steg går hon fram och plockar upp den. Omslaget är av nött ljusbrunt läder. Där finns en inpräntad bild som föreställer en uppslagen bok där en pojke och en flicka går hand i hand över boken. Nästan som om de går i boken. Flickan har flätor, precis som Nahrina. ”En saga ur Bokvandrarnas Krönikor” står det under bilden. Hon öppnar boken och flämtar till. På första sidan finns en teckning som ser ut precis som hon själv. En flicka med mörka ögon och svarta flätor, hängselbyxor och en jacka med huva. Nahrinas hjärta bultar när hon slår igen boken, bara för att mötas av nästa överraskning. Nu har en rubrik tillkommit på omslaget, ovanför bilden på barnen som vandrar över boken. Med förgylld text står där nu ordet ”Drömverk”.

Vad är det här? tänker Nahrina och sätter sig ner i gräset med boken framför sig.

Hon öppnar den försiktigt igen och tittar på teckningen som liknar henne själv. Porträttet ser inte lika sorgset ut som hennes spegelbild brukar göra. Snarare finurligt. Modigt. Hon vänder blad, men nästa sida är blank. Förvånad bläddrar hon vidare i boken men alla sidor gapar tomma. Då plockar hon upp en pennstump ur fickan och skriver sitt namn på sidan efter porträttet.

NAHRINA

En svag vibration känns från boken och Nahrina backar undan när bokstäver träder fram under hennes namn. Boken skriver något till henne och Nahrina stakar sig fram genom orden.

Hej Nahrina. Nu börjar din berättelse.

 

 

 #fantastikhjalpen #drömverk eller #bokvandrarna. Skicka ett mejl till info@fantastikhjalpen.se om du vill hjälpa till eller bara veta mer.

 

En smakbit ur Den mörkaste delen av skogen.

Helgens smakbit blir från Holly Blacks senaste bok Den mörkaste delen av skogen. Och ja, jag valde så klart stycket på grund av Dr Who referensen. Nu gillar jag Holly Black ännu mer.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

Hazel hade inte tyckt att det var något konstigt med att hon och hennes bror hade samma låtsaspojkvän.

De var kära i honom för att han var prins, älva och magisk och för att de älskade prinsar, älvor och magi. De älskade honom på samma sätt som de hade älskat odjuret första gången han hade svängt runt med Belle, i hennes gula klänning, över dansgolvet. De älskade honom på samma sätt som de älskat alla femtioelva versioner av Doctor Who, både han med flugan och han med det galna skrattet. De älskade honom på samma sätt som de älskade sångare i band och som de älskade filmstjärnor. Älskade honom med en gemensam kärlek som förde dem närmare varandra.

Och eftersom pojken inte var riktig kunde han inte älska dem tillbaka och skulle heller aldrig bli tvungen att välja mellan dem.

Fast nu hade han vaknat. Det förändrade allt.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till