En smakbit ur Den mörkaste delen av skogen.

Helgens smakbit blir från Holly Blacks senaste bok Den mörkaste delen av skogen. Och ja, jag valde så klart stycket på grund av Dr Who referensen. Nu gillar jag Holly Black ännu mer.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

Hazel hade inte tyckt att det var något konstigt med att hon och hennes bror hade samma låtsaspojkvän.

De var kära i honom för att han var prins, älva och magisk och för att de älskade prinsar, älvor och magi. De älskade honom på samma sätt som de hade älskat odjuret första gången han hade svängt runt med Belle, i hennes gula klänning, över dansgolvet. De älskade honom på samma sätt som de älskat alla femtioelva versioner av Doctor Who, både han med flugan och han med det galna skrattet. De älskade honom på samma sätt som de älskade sångare i band och som de älskade filmstjärnor. Älskade honom med en gemensam kärlek som förde dem närmare varandra.

Och eftersom pojken inte var riktig kunde han inte älska dem tillbaka och skulle heller aldrig bli tvungen att välja mellan dem.

Fast nu hade han vaknat. Det förändrade allt.

Annonser

En smakbit av Människorna

Över en vecka har jag legat i soffan från morgon till kväll. För sjuk för att orka med något annat än se på tv, så det har blivit en hel del både filmer och tv-serier. Närmaste tiden kommer det alltså bli lite mer TV än vanligt här, men har även massor av fantastiska böcker på gång. Ni hittar en del av dem på instagram @bokhuset.

en-smakebitDagens smakbit har jag dock inte läst än, inte ens börjat på faktiskt, trots att jag galopperade i full fart till bokaffären när jag fick nys om den här. Men det kommer. Tills dess får vi hålla till godo med den här smakbiten.

Huvudpersonen ( en utomjording )  har precis landat på jorden iklädd den människokropp han ska föreställa. Dessvärre råkar han vara naken och blir ganska omgående tagen av polisen för förargelseväckande beteende.

De tittade i sina papper. ”Ja”, sa den förste. ”Vi ser att ni undervisar vid Fitswilliam College. Men det förklarar inte varför ni gick omkring spritt naken utanför Corpus Christi. Antingen är ni galen eller också är ni en fara för samhället, eller bådadera.”

”Jag tycker inte om att bära kläder”, sa jag avmätt. ”De skaver. De känns obekväma runt mina genitalier.” Och sedan kom jag att tänka på det jag lärt mig i Cosmopolitan och böjde mig fram mot dem och tillade någonting som jag trodde skulle avgöra saken. ”De kan leda till svårigheter för mig att uppnå tantrisk fullkroppsorgasm.”

Det var då de fattade ett beslut, och det beslutet var att låta mig genomgå en psykiatrisk undersökning. Detta innebar att jag flyttades till ett annat rätvinkligt rum för att tvingas titta på en annan människa med en annan framträdande näsa. Denna människa var kvinnlig. Olyckligtvis var hon lika ful som alla de andra jag hittills hade träffat.

”Ska vi börja?” sa hon. ”Jag skulle vilja inleda med att fråga om ni har varit utsatt för stress på sista tiden. Är det något som har tryckt er?”

Jag blev förbryllad. Vilken sorts tryck talade hon om? Atmosfäriskt? Tyngdlagen? ”Ja”, sa jag. ”En hel massa. Överallt utsätts jag för tryck.”

Det tycktes vara rätt svar.

 

manniskorna

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten här.

En smakbit – Störst av allt

På söndagar kan man läsa smakbitar hos Flukten fra virekligheten, och mitt bidrag den här veckan kommer från Malin Persson Giolitos bok Störst av allt. Smakbiten är bokens första sida.

en-smakebit

Vid den vänstra bänkraden ligger Dennis, som vanligt iklädd reklamT-shirt, stormarknadsjeans och oknutna gymnastikskor. Dennis är från Uganda. Han säger att han är sjutton, men han ser ut som en fet tjugofemåring. Han går på verkstadslinjen och bor i Sollentuna på en inrättning för sådana som han. Bredvid honom, på sidan, har Samir hamnat. Samir och jag går i samma klass eftersom han lyckades komma in på skolans specialutbildning i internationell ekonomi och samhällskunskap.

Vid katedern finns Christer, klassföreståndare och självutnämnd världsförbättrare. Hans kopp har vält ut över bordet och det droppar kaffe på hans byxben. Amanda sitter inte mer än två meter därifrån, lutad mot elementet under fönstret. För några minuter sedan var hon bara kashmir, vitt guld och sandaler. Diamantörhängena hon fick när vi konfirmerade oss glittrar fortfarande i försommarsolen. Nu skulle man kunna tro att hon är lerig. Jag sitter på golvet mitt i klassrummet. I mitt knä ligger Sebastian, son till Sveriges rikaste man Claes Fagerman.

Personerna härinne passar inte ihop. Sådana som vi brukar inte träffas. Kanske på en tunnelbaneperrong under en taxistrejk, eller i en restaurangvagn på ett tåg, men inte i ett klassrum.

Det stinker ruttna ägg. Luften är grå och suddig av krutrök. Alla är skjutna utom jag. Jag har inte så mycket som ett blåmärke.

storst-av-allt

En smakbit av Hon bad om det.

Söndagar betyder att vi får smakbitar från olika böcker och min kommer från Hon bad om det av Louise O´Neill. Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten här.

hon-bad-om-det

Emma har varit på fest och tuppat av. När hon kommer tillbaka till skolan visar det sig att det finns bilder och filmer från festen som Emma själv inte minns något av. När smakbiten börjar har Emma gömt sig undan allas blickar på skoltoaletten och hör hur de pratar om henne.

”Förlåt”, säger Caroline. ”Jag antar …” Hon tvekar. ”De där fotona är väl rätt konstiga ändå? Emma ser ut att vara helt borta. Sov hon?”

”Jag vet inte”, säger den andra tjejen.

”Nä, inte jag heller. Men Olivia sa att Mia hade sagt att Emma var helgalen, att hon definitivt hade tagit något. Hon dansade i evigheter och hennes klänning hade åkt ner så hon var topless i, typ, fem minuter innan Maggie Bennett märkte det och drog upp den igen.

Någonting spricker inombords. Skär sönder allt. 

”Och sedan släpade hon in Paul i Sean Caseys föräldrars sovrum. ”

”Men usch. Hans föräldrars sovrum? Så himla äckligt.”

”Jag vet.”

”Ja.” Caroline låter fortfarande osäker. ”Men om hon hade tuppat av?”

”Car.” Den första tjejen håller på att tappa tålamodet. ”Kom igen. Ingen tvingade ned spriten i halsen på henne, eller fick henne att ta andra grejer. Och vilken kille skulle säga nej om han fick det serverat på en tallrik? ” Hon skrattar. ”Hon bad fan om det.”

 

En smakbit av World After.

Söndagar betyder smakbitar från olika böcker och du hittar alla hos Flukten fra virkeligheten.

Min smakbit är från boken World After av Susan Ee. Jag tyckte ju så mycket om Änglafall att jag köpte tvåan på engelska och läsningen funkar faktiskt. Men jag kommer ändå kasta mig över den svenska versionen när den kommer också. Smakbiten är från sidan 7.

A lot of people stare at us as the rest of the small caravan stops in the parking lot. They all saw me in the arms of the demon-winged creature that was actually Raffe, and they all thought I was dead. I feel self-conscious so I sit down on the bench beside my sister.

One of the men reaches out to touch my arm. Maybe he wants to see if I´m warm like the living or cold like the dead.

My sister´s face changes instantly from a blank slate to a growling animal as she snaps at the man. Her razorgrafted teeth flash as she moves, emphasizing the threat. As soon as the man backs off, she goes back to her blank expression and doll-like stance.

The man stares, looking back and forth between us for clues to questions I can´t answer. Everyone in the parking lot saw what just happened, and they all stare at us too.

Welcome to the freak show.

world-after (1)

En smakbit av I am Legend.

Jag har såklart sett filmen I am Legend med Will Smith som jag tyckte var riktigt bra, så när jag hittade boken på bokrean igår slog jag till. Och därmed blir det dagens smakbit, Legend av Richard Matheson.

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.

Han låg där i sängen, drog djupa andetag av mörkret och hoppades att sömnen skulle infinna sig. Men tystnaden hjälpte inte riktigt. Han kunde fortfarande se dem framför sig där ute, männen med vita ansikten som strök runt hans hus och oförtrutet letade efter ett sätt att ta sig in till honom. Några av dem satt säkert hukande som hundar och tittade med glittrande ögon på huset, medan de långsamt gnisslade tänder, fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Och kvinnorna …

Var han tvungen att börja tänka på dem igen? Han vände sig över på mage med en svordom och pressade ner ansiktet i den varma kudden. Han låg där och andades tungt, medan kroppen vred sig lite på lakanet. Låt det bli morgon. Hans medvetande uttalade orden det uttalade varje kväll. Käre Gud, låt det bli morgon.

legend

Ni hittar fler smakbitar hos Flukten fra virkeligheten.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till