Årets bästa bok!

stjarnklart

 

Jag visste redan då att den var årets bästa. Jag har rekommenderat den här till så många olika människor vilket ändå är rätt ovanligt. Men så är det, en ruskigt bra bok som passar de flesta.

Handlingen och berättarstilen påminner om en klassisk katastroffilm. Och ändå inte. Kampen i boken är oftast inte ädel. Den är skitig, dödlig och våldsam. Vissa slåss, några samarbetar, de galna blir ännu galnare och de sjuka går under. Och hela boken är bara så otroligt bra. Den har allt som behövs för en riktig nagelbitare.

Visserligen är inte året slut än, men jag vågar mig ändå på att utnämna Stjärnklart till årets bästa bok. Dessutom har Sverige fått en ny hjälte och Carl Hamilton kan slänga sig i väggen.

Årets sorgligaste

oceanene

Ingen bok har orsakat så mycket huvudbry under året som den här. Jag är fortfarande inte säker på vad jag egentligen tyckte, vilket på sätt och vis är det bästa betyg en bok kan få.

Vilket jag tror Neil Gaiman visar med den här boken. Att den symboliskt beskriver en kedja av händelser där de vuxna traumatiserar ett barn totalt och han inte har någon alls. Mamman är frånvarande, pappan begår fruktansvärda övergrepp och Ursula Monkton som trasar sönder en hel familj är monstret.

Årets bästa: Dystopi

champion

Det finns inget som jag inte gillar i den här trilogin. Det betyder inte att varje rad var perfekt men som läsupplevelse var den det.

När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.

 

Årets bästa: Skräck

himmelstrand

Sveriges egen skräckmästare gjorde det igen, skrev en helt fantastiskt bok som skakade om min själ.

Det här är den mest obehagliga bok jag någonsin läst. Mörkret de här människorna har inom sig är ofattbart. Så mycket trauma, så många hemligheter och så mycket ondska som sakta pyser ut allteftersom handlingen drivs framåt, gjorde att jag var tvungen att ta läspauser. Det har aldrig hänt tidigare. När det mörka släpps ut förändras karaktärerna sakta och ingen kan göra det här som Lindqvist. De griper tag i mig och jag vill gråta för någon, slå till en annan rakt i ansiktet och i slutet kan jag inte göra annat än hoppas. Hoppas att det på något sätt ska gå att laga allt som är trasigt. För trasigare än så här blir det inte.

Årets bästa: Feelgood

under-vintergatans-alla-stjarnor

En härligt varm bok som fick mig att må så bra, att le och att fasa för sista sidan när berättelsen når det oundvikliga slutet. Feelgood när det är som allra bäst.

Känslan av vandringen är påtaglig och jag känner mig närvarande. Som om jag är en del av upplevelsen. När slutet närmade sig drog jag ut på läsningen, allt i ett försök att dra ut på avskedet som jag visste skulle komma. Det kändes som att säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt.

Årets bästa: Ungdom

rod-som-blod

För att Lumikka helt enkelt är den coolaste jag vet.

Man förstår tidigt att Lumikka har en trasig bakgrund, något som tvingat henne till att bli en mästare i förklädnad för att vara osynlig, hitta gömställen för att inte bli hittad och bli doftexpert för att känna doften av fienden innan det är försent. Dessutom är hon riktigt bra på att slåss. Lumikka engagerar. Hennes strävan efter att vara osynlig, att inte lita på någon, skär lite i hjärtat. Trots hennes egen skräck för att blanda sig i, bli synlig, så riskerar hon ändå allt för att hjälpa sina nästan-vänner i nöd.

Och hon gör det Så. Jävla. Bra

Livsregler för en medelstor get

livsregler-for-en-medelstor-get

Livsregler för en medelstor get är skriven av Ina Ekegård.

Sammanför ett psykfall med en dryg stekare, ett missbrukarbarn och ett CP. Placera dem i en ovanligt gammal bil och skicka iväg dem på en road trip genom landet. Lägg därtill en mörk hemlighet, en samling borttappade manuskript och en strävan att någon gång
innan sommaren är slut, nå grekisk mark. Resultatet blir Livsregler för en medelstor get, en varm berättelse om att köra vilse.

När den här boken hittade hem till mig, efter lite omvägar, blev jag ganska ställd. Baksidestexten i kombination med titel och omslag gjorde mig helt konfys. Å ena sidan ger baksidestexten lite information som pekar åt ett håll, medan både titel och omslag lovar något helt annat.

Boken återges ur två berättarperspektiv, Julias och Patriks. Julia är introvert med förmodade ätstörningar och hatar hela världen. Hon hatar så mycket att hon ibland till och med glömmer att det hon hatar mest av allt är sig själv. Julia sommarjobbar på ett äldreboende och håller sig på sin kant. Tills en av de boende, Bernt, en dag visar Julia fotografier på sitt barnbarn som han aldrig träffat. Han ber Julia om hjälp att kontakta sondottern Elvira. Av någon anledning Julia inte förstår själv gör hon det och ordnar en träff mellan Bernt och Elvira. Tyvärr dör Bernt dagen innan Elvira ska komma på besök. Elvira och Julia ses kort på Bernts begravning och känner därför igen varandra när de senare stöter på varandra på gatan.

Patrik är Elviras nästan brorsa. Vilket innebär att hon troligen aldrig kommer vilja ligga med honom, men Patrik är inte den som ger upp sina drömmar. Han ska till exempel till Grekland med sin bästa kompis. Ett inte helt enkelt företag när båda resenärerna är CP och sitter i rullar och dessutom vill bila till Grekland. Det krävs alltså lite planering för åkdon, medföljande assistenter och plats för rullarna. När de hittat den perfekta bussen att åka med, är det självklart att Elvira som fått ärva Bernts gamla bil kör Patrik till Karlskrona och den väntande bussen som ska föra honom vidare till Grekland. Dagen innan de ska åka stöter de på Julia och hennes kollega Adam som av olika anledningar bestämmer sig för att följa med till Karlskrona. Konstellationen för resan blir psykfallet Julia, missbrukarbarnet Elvira, stekarn Adam och CP-Patrik.

Redan efter bara någon sida inser jag att boken är bra. Den är riktigt jäkla bra! Språket är vackert och flytande och det är ett härligt driv rakt igenom hela boken. Det finns inte en enda onödig sida, inget som inte måste finnas med. Julia och Patrik har varsitt språk och det är hela tiden tydligt vems perspektiv som berättar. Från Julias arbete på äldreboendet, under roadtripen och längs alla hinder på vägen nystas karaktärerna upp. Deras förflutna är ett pussel där man får delarna bit för bit. Min irritation över den självömkande Julia övergår i djup empati när skärvorna samlas ihop och visar en skrämmande bakgrund. Och precis när man tror att man vet allt, dyker ännu en skärva upp, och det man trodde var självvalt visar sig vara en löst sammanfogad kopia av en människa. Någon som låtsas leva för att överleva. Det är trasigt, skitigt och förfärligt. Men i den här boken finns det där miraklet som jag ofta saknar i andra böcker. För här finns samtidigt varm humor, empati och hopp. Massor av hopp. För mig är det här en av årets bästa böcker. En klar fullträff rakt i hjärtat.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.