Gender Bender – Fantasy ( Varning för extremt grovt innehåll )

Dagens Gender Bender handlar om våldtäkt. Trots att det är fantasy är våldtäkterna hos den här författaren så frekventa, att det hade varit löjligt att göra en vanlig Gender Bender där jag bara byter ut namn ur vissa scener. Det hade varit att sila mygg och svälja kameler. Så det blir brutalt idag.

Jag funderade ändå på att skriva ut några av våldtäktsscenerna, men de är så många och så hemska att jag bestämde mig för att avstå. Det räcker med lite statistik och kortare redovisningar. Ändå måste jag varna för extrem brutalitet nedan. Samtliga namn är utbytta.

 

Det är ofta barn som våldtas eftersom pojkarna anses mogna när de haft sina nattliga ejakulationer, något som ofta inträffar i början av tonåren, eller strax före.

Nedan, kortare beskrivningar på några av våldtäkterna i böckerna.

Robert: Cirka 30 år och gruppvåldtagen av minst 50 män.

Våldtäkt på en död ung bondpojkes lik.

12 män blir våldtagna av en grupp fredlösa.  Ett av offren är en 12-årig pojke som blir våldtagen med en pinne och därefter får näsan och bröstvårtorna avhuggna. Ett annat är en man som blir gruppvåldtagen av ett flertal män och därefter får bröstvårtorna avslitna.

Sam: Slavpojke ungefär 13-14 år som blir våldtagen av Magnus. Därefter räddad och senare brutalt våldtagen igen av Magnus och 6 andra medlemmar i gruppen.

Ned: Pojke på 13 år som blir gruppvåldtagen av minst 6 män.

En grupp män får fly med en halv dags försprång och blir därefter jagade av män med hundar. De blir sedan våldtagna, levande flådda och matade till hundarna.

En man blir våldtagen medan hans fru hänger död ( mördad ) ovanför honom.

John: Åldern är inte uttalad men jämförd med en annan karaktär, och utifrån det kan man gissa att han är ungefär 13-14 år när han blir våldtagen av Rodney Bark och hans hundar.

En man är gift med sina egna söner och sexet måste ( till viss del åtminstone )  räknas som våldtäkter eftersom det startar när de är barn. Utöver detta blir sönerna även våldtagna av soldater.

Adam: Pojke 13 år våldtas regelbundet av sin ( via tvångsgifte ) make som är mer än dubbelt så gammal. Pojken blir sedan oerhört förälskad i sin våldtäktsman.

Det handlar naturligtvis om George R.R. Martin och hans serie A song of Fire and Ice. Våldtäktsoffren är egentligen unga flickor och kvinnor.

A song of fire and ice innehåller 214 våldtäkter/våldtäktsförsök och har 117 offer.

Game of Thrones innehåller 50 våldtäkter/våldtäktsförsök och har 29 offer.

Det här är bara ett axplock av våldtäkterna i serien. Anledningen till att jag byter kön på sådant här är för att kvinnovåld är så oerhört normaliserat. Jag tänker att bytet av kön gör att texten går utanför normen och därmed, förhoppningsvis, har större genomslag. Så vi tänker efter lite. Jag läste själv Järntronen utan att ens reflektera över att Daenerys bara är 13 år när hon blir bortgift och regelbundet blir våldtagen av den dubbelt så gamla Khal Drogo. Jag reagerade inte. Hur sjukt är inte det? Hur sjukt är det inte att vi läser och tittar på allt det jag beskrivit ovan, för nöjes skull? Ofta utan att ens reagera.

Statistiken och beskrivningarna samt mer information hittar du här.

Annonser

Gender Bender – En av världens mest sålda författare + en liten bonus

Dagens Gender Bender kommer från en av världens mest sålda författare någonsin. Jag slängde även in en liten bonus längst ner bara för att den var rolig.

Jag har som vanligt bytt kön på karaktärerna och vilken författare det gäller finns längst ner i inlägget.

Peter hade en osviklig blick för detaljer och skapade en atmosfär av värme och elegans som fick människor att blomma upp. Han gjorde det inte bara för Paris skull, utan också för sin egen. Paris tog också mer än väl hand om hans försörjning och hade alltid varit generös mot honom och barnen. Huset som hon köpt åt dem tio år tidigare var stort och vackert.

Han hade velat starta eget, men när graviditeten kom under andra året på handelshögskolan hade Peter istället bestämt sig för att stanna hemma hos barnen. Det beslutet hade han aldrig ångrat och Paris stödde hans val. Hon tyckte inte att han behövde arbeta. I tjugofyra år hade han känt sig fullt sysselsatt och nöjd med att ägna all sin tid åt Paris och barnen. Han bakade kakor, ordnade skolbasarer, skötte skolauktionen varje år, sydde halloweendräkter till barnen, tillbringade ändlösa timmar på tandregleringsmottagningen och gjorde i största allmänhet det som många andra äkta män och fäder gör.

Han hade själv haft trevligt när han, som han ofta gjorde, pratade om affärslivet med de yrkeskvinnor som satt bredvid honom. Deras kvinnliga vänner tyckte om att samtala med honom. Han var intelligent och allmänbildad och, i motsats till somliga andra män i bekantskapskretsen, tyckte han om att prata om annat än sina barn.

Utdragen är bara ett axplock. Det är sida upp och sida ner med hur hustrun har vårdat hemmet, maken och barnen i halva sitt liv och hur himla nöjd hon varit med att göra bara det.

Har vi åkt tillbaka 100 år med en tidsmaskin? Nej, det är från boken Dejtingleken utgiven 2005 av världens bäst säljande, nu levande, författare. Danielle Steel heter hon och är dessutom den fjärde bäst säljande författaren någonsin. Hon är även med i Guinness rekordbok för mest tid ( 390 veckor ) på New York Times bästsäljarlista.

Ni får en liten bonus idag, bara för att jag tyckte den var så rolig.

Staden vaknade, gäspade och sträckte på sig. Så gjorde även Saga Bauer. Vaknade, gäspade och sträckte på sig. Sen lade hon en stor luden hand på den elektriska väckarklockan, slog undan filten och svängde sina lurviga ben ur sängen.

Sen tittade hon i spegeln och såg en mycket stor blond kvinna, fortfarande en och nittiotvå lång men numera vägande etthundrafem kilo. Hon blev lite tyngre för varje år och det var inte längre enbart muskler som bulnade under det vita tyget. Men hon var i fin trim och kände sig starkare än någonsin, vilket inte ville säga lite. Stirrade några sekunder in i sina egna porslinsblå ögon under rynkad panna. Strök tillbaka det ljusa håret med handen, drog isär läpparna och granskade sina stora starka tänder.

Tänk, till och med Saga Bauers ( Gunvald Larsson egentligen, i boken Den vedervärdigen mannen från Säffle, av Sjöwall & Wahlöö )  ) tänder är stora och starka.

Gender Bender – En möjlig kandidat till Nobelpriset, yppiga bröst och väldigt mycket sex

Idag gör vi saker och ting lite annorlunda. Jag kommer först presentera en text av en författare som förutspås vinna Nobelpriset inom en snar framtid, och därefter lotsar jag er vidare till ett inlägg som handlar om hur samma författare skriver om sex.

Utdraget är från en novellsamling. Huvudpersonen behöver en chaufför och får tips av sin bilmekaniker. Detta är alltså enbart en yrkesmässig relation som eftersöks. Jag har som vanligt bytt kön på personen i texten.

”Hur gammal är han?”

”Någonstans runt tjugofem, skulle jag tro. Fast jag har ju aldrig frågat honom”, sa Ooba.

Sedan fick hon ett stramt drag i ansiktet. ”Som jag sade tidigare, så är det åtminstone inga problem med hans körning …”

”Men?”

”Ja, alltså han är, hur ska jag säga, lite märklig.”

”På vilket sätt då?”

”Han är ganska tystlåten, men samtidigt burdus. Dessutom kedjeröker han”, sa Ooba. ”Ni förstår vad jag menar när ni träffar honom. Det är inte precis någon liten viol. Han ler knappt. Och, för att säga det rent ut, så är han ganska ful.”

”Det gör inget. Vore han alltför vacker skulle man ju inte kunna koppla av. Och dessutom skulle det kunna börja ryktas. ”

”Då kanske det här är rätt man för er.”

”Men hur som helst så är han alltså en skicklig bilförare?”

”Ja, det är han helt klart. Inte skicklig för att vara man, utan helt enkelt skicklig. ”

 

Nästa utdrag är från en roman och huvudpersonen blir mottagen på ett kontor av en receptionist.

Han var någonstans runt fyrtiofem, hade en mörk kostym med breda axlar och svarta pumps med stadiga klackar. Mannen hade så perfekta drag att det nästan var omöjligt att hitta några skönhetsfläckar. Hans hår var kortklippt, han hade ett markerat käkparti och såg verkligen effektiv ut. Någon gång emellanåt stöter man på medelålders män som ser ut att klara av att göra vad som helst, vad man än ber dem göra. Den här mannen var en sådan man. Hade han varit skådespelare, hade han fått spela roller som den erfarne sjukskötaren eller lyxbordellens innehavare.

 

Det första utdraget är från Haruki Murakamis novellsamling Män utan kvinnor och det andra från hans roman Den färglöse herr Tazaki.

Jag gillar Murakamis språk väldigt mycket. Han har ett korrekt språk som tilltalar mig. Det korrekta som så lätt kan bli stelt och stramt, blir i Murakamis händer förstärkare till känslor och upplevelser. Däremot har han ett väldigt speciellt sätt att skriva om kvinnor. De beskrivs alltid detaljerat och deras utseende blir alltid bedömt. Inte vacker, sagolik skönhet, yppiga bröst, stora bröst, inga bröst, plattbröstad, toppiga bröst, oattraktiv, ful, tilltalande … Hela tiden bedöms kvinnans utseende.

I boken Den färglöse herr Tazaki beskrivs huvudpersonens flickvän hela tiden som en äldre kvinna. Herr Tazakis äldre flickvän, att han gillar äldre kvinnor, att han passar med mogna kvinnor. Genomgående i hela romanen beskrivs hon som äldre. Och hon är äldre än Tazaki. Hela två år äldre …

En annan kvinna omfamnar herr Tazaki i slutet av boken och han känner hur hennes yppiga bröst pressas mot honom och det här återkommer han till ett flertal gånger. Minnet av hennes yppiga bröst mot honom. Hela tiden hennes yppiga bröst.

Så hur skriver Haruki Murakami om sex? Titta in här och njut av Bokfuriens välskrivna inlägg. Varning dock för detaljerade sexscener.

Gender Bender – Ungdomsfantasy

Viktiga personer!

Anna är känd för sin lojalitet och sitt mod och har gått segrande ur otaliga strider.

Carl, eller prins Carl som han kallas i formella sammanhang, är prinsregent Horaces och Lady Cassandras femtonårige son. Han är klipsk och munter.

Katherine är en mystisk figur som är känd för att hon aldrig låter sig hindras. Katherine har en kraftig långbåge och är en fenomenal skytt.

Lady Cassandra är gift med prins Horace, som en dag kommer ärva tronen, och deras son kommer en dag bli kung. Lady Cassandra är mycket lojal och följer riddarnas hederskodex. Hon är också känd för sin goda aptit.

Magda är den enda spejaren som bär svärd. Hon anses ofta vara kårens mästare på att röra sig utan att synas. Trots sitt skojfriska sätt tar Magda spejarlivet på stort allvar, och hon har tack vare sina färdigheter snabbt klättrat till spejarkårens toppskikt.

Jorun är en gammal legosoldat. Hon leder ett  gäng med brottslingar. Jorun har bevisat att hon är beredd att mörda oskyldiga för att bevara sin frihet, och Anna är fast besluten om att stoppa henne och hennes gäng – kosta vad det kosta vill.

Vi får också träffa några av karaktärerna i första kapitlet, så här ser det ut.

Spejaren stod alldeles bakom kuskens stol. Är så länge hade den surmulne kvinnan ingen aning om att hon var där. Huvan kastade en skugga över nykomlingens ansikte och allt som syntes var ett stålgrått hår. Sedan drog hon bak huvan så att ett bistert ansikte med mörka ögon och grått, tovigt hår blottades.

Samtidigt hade hon fiskat upp en tung, lång kniv, och nu lade hon mjukt flatsidan mot kuskens axel så att kvinnan kunde se den ur ögonvrån.

Sedan möter vi pojken Carl.

En nätt gestalt hade kommit ut mellan träden. Nykomlingen var klädd i en jakttunika som nådde till låren och hade dragits åt med ett läderbälte i midjan. Han hade en tjock, långärmad ylleskjorta och knäbyxor av samma material. Byxorna hade han stoppat ned i ett par knähöga stövlar av mjukt, ogarvat läder.

Det var inget med figuren som tydde på att det var en pojke.

Boken börjar alltså så här, med att lista berättelsens viktiga personer. Vi har fem kvinnor en pojke. Alla kvinnor har beryktade färdigheter medan pojken är typ prins, ja och munter och klipsk. Dessutom poängteras det tydligt redan på första sidorna att pojken inte ser ut som en pojke, utan kan passera som flicka. Vilken tur, jag blev lite orolig ett tag där.

Jag har som vanligt bytt könen på karaktärerna. Boken heter Den nya lärlingen som är en av de senaste i serien Spejarens lärling skriven av John Flanagan. Författaren vann Australian Publishers Association’s Book of the Year for Older Children 2008.

Magi och subtila övergrepp – Gender Bender

Veckans Gender Bender är också en fantasygigant. Inte lika gigantisk som förra veckans, men första boken hade sålts till massor av länder redan innan den ens var färdigskriven och filmrättigheterna sålts. Det blev inte en film, men väl en tv-serie.

Jag har bytt kön på ena karaktären ( inte huvudkaraktären, namnet är dock ändrat ) och vilken bok det är finns längst ner i inlägget. Längre ner finns också ett intressant stycke som kanske, eller kanske inte, faktiskt är ett övergrepp.

Vår huvudkaraktär har precis snubblat över ett lik och tillkallat ambulans och en sjukskötare sitter böjd över kroppen.

Hans kinder var röda efter att ha suttit nedhukad över kroppen. Han var högst tjugofem, och hade på sig en mörkblå kortärmad button down-skjorta, prydligt struken, med en udda knapp – en steward på anslutningsflyget till helvetet.

Tomas önskade att han inte var så attraktiv. Osnygga män var så mycket enklare att handskas med i vissa avseenden, man behövde inte möta smärtan i deras osannolika ouppnåelighet. Men nu var han inte osnygg. Han var blek och smal och orimligt underbar med en bred, löjligt sexig mun.

Lite senare i boken får vi möta huvudkaraktärens rumskompisar.

Tomas beskriver sin manliga rumskompis.

Han var söt snarare än vacker och hade en platt, ungpojksaktig figur, men han drog maximal nytta av de tillgångar han hade – han skickade hem sina uniformer för att låta figursy dem – och det fanns något vibrerande sexigt i hans glupska, alltför vidöppna blick. Man ville möta den och slukas av den.

Tomas beskriver sin kvinnliga rumskompis.

Maya gick alltid i den vanliga skoluniformen men lyckades få det att se ut som om hon inte gjorde det – kavajen passade aldrig riktigt hennes breda, runda kroppsbyggnad, den satt alltid snett, var skrynklig eller stramade åt kring axlarna. Hela hennes personlighet var som ett raffinerat skämt som hon aldrig slutade dra.

Här under har det blivit lite annorlunda av naturliga skäl. Jag har inte bara bytt kön på ena karaktären, utan även några andra saker. Mer om det längre ner.

Tomas högg tänderna i det tjocka hullet på hans hals. Det verkade inte göra det minsta ont på honom, åtminstone inte på ett sätt som som med lätthet kunde skiljas från njutning. Något galet och angeläget höll på att hända, och det gick absolut inte att stoppa det eller så kanske det gick, men varför skulle man vilja det? Att stoppa detta var en av de där meningslösa, uppgivna mänskliga impulserna för vilka hans upprymda hjärna inte hyste annat än förakt.

Han fick en skymt av Elliots vilda mörka ögon som rullade runt av skräck och sedan var halvslutna i njutning. Deras små hastiga andetag sände ut vita rökmoln, blandades och försvann. Hans vita hud var grov och slät på samma gång, och han utstötte små gläfsande morrningar varje gång Tomas trängde djupare in i honom. Han ville aldrig sluta.

Inget av detta är tydligt, utan det är relativt subtila skillnader i hur författaren beskriver kvinnor och män. Lika subtilt är övergreppet längst ner.

Huvudpersonen och hans rumskompisar har förvandlats till rävar i det sista stycket. Som räv känner han doften av Alice och till slut kan han inte motstå hennes doft utan agerar enligt ovan. Och i rävform blir det inte helt tydligt, det handlar ju om djuriska behov. Men det är inget annat än ett övergrepp om man översätter det till mänsklig form. De är ju ändå människor egentligen, och hon är en människa som rullar med ögonen av skräck och som blir biten, men inte så man enkelt kan urskilja smärta från njutning. Hennes rävform gläfser och morrar och ögonen rullar av skräck, men hon är oförmögen att säga nej. Om hon skulle vilja. Han bara tar henne. Och det blir på något sätt acceptabelt i djurform. Antar jag, eftersom det trycktes och blev en slags kärlekshistoria av det hela.

Boken det handlar om är Magikerna av Lev Grossman och huvudpersonen heter Quentin. Jag har också bytt ut rävpäls till hull.

Gender Bender – En fantasygigant under lupp idag

Eftersom bloggen handlar mest om fantasy och science fiction är det ju inte mer än rättvist att även dessa genrer hamnar under lupp emellanåt. Jag har som vanligt bytt namn och kön på karaktärerna, men även ändrat en viss benämning. Helt enkelt för att inte alltför snabbt spoila vilken bok och författare det handlar om. Svaret finns längst ner i inlägget.

Thomas lyfte förstrött blicken och såg Katherine stå bara ett litet stycke längre bort och prata med en liten grupp unga adelskvinnor. Han stelnade till. En del av honom – den gamla vanliga Thomas – ville kila undan och gömma sig. Han skulle rymmas under ett bord, med kostym och allt.

”Du har undvikit mig”, sa han.

”Nej, det skulle jag inte säga. Jag har bara varit upptagen. Familjeangelägenheter, du vet. Förresten varnade jag dig för att jag är ohövlig och …” Rösten dog bort. ”Thomas? Hur är det fatt?”

Thomas insåg att han snyftade lite, och han kände en tår på kinden. Idiot! tänkte han och klappade runt ögonen med Goodletters näsduk. Du förstör sminket!

”Thomas, du skakar ju!” sade Katherine oroat. ”Kom, vi går till balkongen så du får lite frisk luft.”

Han lät henne lotsa honom bort från musiken och sorlet och de steg ut i den tysta, mörka luften.

”Vad är det frågan om?, frågade Katherine. ”Jag erkänner att jag har ignorerat dig. Förlåt. Du har inte förtjänat det, jag har bara … ja, du verkade passa in så bra att du inte behövde en bråkmakerska som mig som …”

”Har du någonsin legat med en fattig man?” frågade Thomas.

Katherine stod häpet tyst. ”Är det det som det här handlar om? Vem har sagt det?”

”Har du det?” krävde Thomas att få veta.

”Sätt dig”, sa Katherine och hämtade en stol åt honom.

”Det är sant, eller hur?” sa Thomas och satte sig. ”Du har gjort det. Hon hade rätt, ni är monster allihop.”

”Jag …” Hon lade handen på Thomas arm men han drog undan den, bara för att känna hur en tår rann över ansiktet och satte en fläck på kostymen. Han sträckte upp handen och torkade ögonen, och när han tog bort näsduken var den färgad av smink.

”Det hände när jag var tretton år”, sa Katherine lågt. ”Min mor tyckte att det var dags att jag blev en kvinna. Jag visste inte ens att de skulle döda mannen efteråt, Thomas. Ärligt, det gjorde jag inte.”

”Och efter det?” undrade han och började bli arg. ”Hur många pojkar har du mördat, Katherine Volturi?”

”Inga! Aldrig mer, Thomas. Inte sedan jag fått veta vad som hänt den där första gången.”

”Väntar du dig att jag ska tro på det?”

”Jag vet inte”, sa Katherine. ”Du, jag vet att det är på modet för männen vid hovet att påstå att alla kvinnor är odjur, men du måste tro mig. Vi är inte sådana allihop.”

Thomas sträckte upp handen för att klappa runt ögonen, och Katherine tittade på näsduken.

”Vem har gett dig den där?” frågade hon nyfiket.

”En frierska”, sa Thomas.

”Är det hon som har sagt sådant där om mig?”

”Nej, det var en annan”, sa Thomas. ”Hon … sa att alla adelskvinnor – eller snarare alla adelskvinnor i Newport – är hemska människor. Hon sa att männen vid hovet inte ens anser sig bedragna när deras kvinnor ligger med fattiga manshoror.”

Katherine fnös. ”Då känner din sageskvinna inte män särskilt väl. Jag slår vad om att du inte kan hitta en enda man som inte blir störd när hans kvinna kurtiserar någon annan – fattig eller adlig.”

Thomas nickade och tog ett djupt andetag för att lugna sig. Han kände sig fånig … men han kände sig också fridfull. Katherine föll på knä bredvid hans stol, fortfarande tydligt bekymrad.

”Jaha”, sa han, ”så din mor tillhör den där tredjedelen?”

Katherine rodnade i det svaga ljuset och tittade ner. ”Hon tycker om alla sorters älskare – fattiga eller adliga, det spelar henne ingen roll. Jag tänker fortfarande på den där natten, Thomas. Jag önskar … jag vet inte.”

”Det var inte ditt fel Katherine”, sa han. ”Du var bara en trettonårig flicka som gjorde det hennes mor sagt till henne att göra.”

Boken heter Mistborn – Sista riket och är skriven av Brandon Sanderson. De två som pratar heter Vin och Elend Venture och de fattiga männen är egentligen skaakvinnor. Skaa är egentligen ett folkslag, men eftersom de alla är fattiga och förtryckta hittade jag ingen annan benämning än just fattig. Jag funderade på ordet slavmän, men alla skaa är inte slavar, de är dock alla förtryckta och fattiga.

Jag bör tillägga att när jag skummade igenom boken efter stycken att citera, så fastnade jag i berättelsen och helt plötsligt hade jag läst i två timmar. Så ingen av oss är felfri och även jag kan fastna tillräckligt för att bortse från en boks brister ( även när jag letar efter dem tydligen ). Det betyder dock inte att problemet inte bör uppmärksammas, tycker jag.