I dagens Gender Bender byter jag kön på karaktärerna i en nyutkommen och hyllad kriminalroman.

Äntligen är det dags för lite vanlig Gender Bender där jag byter kön på karaktärer. Idag har jag valt en bok där det ena stycket är från förr i tiden och det andra är från nutiden. Det är alltså boken som startar med en tillbakablick på något som skedde för längesedan och sedan hoppar in i nutiden. Vilken bok det är kan ni se längst ner i inlägget.

Och innan ni börjar läsa kan ni gärna kika in hos Oarya som har en intervju med mig idag. Utöver det jag själv har att säga, får jag också väldigt fina ord av Oarya himself.

Dåtid.

”Hör här, Ruben. Du är så söt och underbar. Mycket finare och klokare än någon annan liten pojke i hela världen, så vi ska nog klara oss utan mamma, tror du inte det?”

Han försökte nicka, men huvudet hade liksom fastnat.

”Nu tycker jag att vi skyndar oss hem och slår på teven, så att vi hinner se alla vackra kostymer som herrarna har på sig på prinsessans och den vackra kinesiska pojkens bröllop, ska vi inte det, Ruben?”

”Då blir Börje prins, va? ”

”Ja, det blir han, i samma stund som de är gifta. Men till dess är han bara en helt vanlig pojke som ska få sin riktiga prinsessa, som du också kommer få en vacker dag, min älskling. När du blir stor. Då ska du bli rik och berömd eftersom du är ännu finare och vackrare än Börje, för du vet väl att du kan få vad som helst i hela världen. Titta bara på ditt blonda hår och ditt vackra ansikte, något sådant har väl inte Börje?”

Ruben log. ”Och du kommer alltid finnas hos mig, va, pappa?” Han älskade när han kunde få pappa att se så tårögd ut som han gjorde just nu.

Nutid. 

”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som skönast i landet är!” skrattade han självförringande och drog överdrivet ömt sina fingertoppar över spegelbilden. Han putade med läpparna, drog händerna utmed höfterna, upp över bröstkorgen och vidare längs halsen, för att borra in fingrarna i håret. Sedan noppade han bort ludd på angoraskjortan och duttade foundation på några ännu synliga blemmor i ansiktet, innan han nöjd tog ett steg tillbaka igen.

Tillsammans med de Neulashförstärkta ögonfransarna bidrog de plockade och uppritade ögonbrynen till det han valde att kalla sin appearance. Blicken hade blivit djupare och regnbågshinnornas intensitet mer glödande; små medel som gav honom ett oumbärligt extra skikt av oåtkomlighet. Kort sagt var han redo att förföra världen.

”Hej, jag heter Rune”, övade han sig med spända senor på halsen. Djupare än så gick det inte att få rösten.

”Rune”, viskade han samtidigt som han långsamt särade på läpparna och lät hakan falla mot bröstet. Effekten var magisk när han intog den attityden. Vissa kanske tolkade uttrycket undergivet, men det var raka motsatsen. Var det kanske inte i just denna vinkel som mäns ögonfransar och pupiller bäst bibehöll omgivningens uppmärksamhet?

Boken heter Selfies och är den senaste i den omåttligt populära serien om Avdelning Q, skriven av Jussi Adler-Olsen.

Annonser

Uppenbarligen vill vi varken se eller höra män prata. Men i de få fall när vi gör det, vilka roller vill vi se män i? En annorlunda Gender bender.

Uppenbarligen vill vi varken se eller höra män prata. Men i de få fall när vi gör det, vilka roller vill vi se män i?

När jag letade information till mitt inlägg om Bechdeltestet hittade jag en riktigt intressant sida. Där har man gått igenom 2000 filmer från IMDB och tagit fram siffror som visar hur mycket dialog de båda könen har ( man har räknat två kön, man och kvinna, så det är vad jag utgår från ). Jag har sorterat ut en del bitar och tänkte visa lite hur det ser ut.

Hur är dialogen uppdelad om man ser totalt på samtliga filmer och en ren uppdelning bara baserat på kön?

Antal filmer där minst 90% av dialogen framförs av kvinnor = 307 st

Antal filmer där minst 90% av dialogen framförs av män = 9 st

Antal filmer där 60-90% av dialogen framförs av kvinnor = 1206 st

Antal filmer där 60-90% av dialogen framförs av män = 164 st

Slår vi ihop könen här blir siffran 1513 filmer där kvinnor dominerar filmtiden och 173 filmer för männen. Jag har tittat närmare på de 9 filmer där män står för minst 90% av dialogen. Vad vill vi se män i för roller?

Film 1. Storyn är baserad på en dröm som den kvinnliga regissören hade. En dröm hon inte fattade själv men valde att göra film av. Den blyga Donald träffar självsäkre Edgar och de blir vänner ( älskande? ) . När Donald har sex med Millie hoppar Edgar ( svartsjuk ) från balkongen men landar i poolen nedanför och hamnar i koma. När Edgar vaknar från koman börjar han istället ha sex med Mille, men Edgar insisterar nu på att kallas för Donald. I slutet av filmen har Edgar psykiskt gått till barnstadie och kallar nu Donald för pappa. 

Film 2. Den vita societetsmannen John återvänder till Södern, men något i John har förändrats. Han kommer i kontakt med den svarta hemhjälpen Ruben och tillsammans börjar de skriva en bok om den diskriminering svarta män utstått. En blivande klassiker om manlig vänskap, mod och kärlekens kraft. Från ett vitt perspektiv. 

Film 3. Den unga Howard väntar barn med sin fru men blir sexuellt antastad vid ett läkarbesök av den kvinnliga läkaren Anna. Howard polisanmäler Anna för sexuellt ofredande varpå Anna tar sitt liv. Kvar blir Annas man Truman som anklagar Howard för sin frus död. Truman söker jobb som Howards barnpojke och börjar sin hämnd. Han anklagar familjens husfru Rose för sexuella övergrepp mot barnet och ser till att hon blir avskedad. I en sekvens tappar Truman kontrollen i badrummet och blir galen. När sanningen hotar att komma fram bestämmer Truman att Howard måste dö. 

Film 4. En ung mans hämnd för den tortyr han fick utstå som pojke. Filmen gjorde ordet tortyrporr till ett begrepp. Filmen om vännerna ( älskande?) Norbert och Barney som söker upp familjen som Norbert säger utsatte honom för övergrepp som liten, men som själva fastnar i tortyr och övergrepp. Norbert och Barney blir sönderslagna, sönderklippta ( ! ), svultna, flådda och sönderskurna från topp till tå. Vid ett tillfälle hittar de ännu en ung pojke i källaren vars ögon är täckta med ett metallvisir som blivit inspikat i hans skalle. Sekten rövar bort främst unga män eftersom unga män är mer känsliga och mer troliga att en lång tid överleva den brutalaste av tortyr för att därefter bli martyrer. Den franska filmen blev så populär att man även gjorde en amerikansk version. 

En recensent skriver ”Och filmens sista avsnitt, som fokuserar på Norberts vän och älskling Barney, är nästan helt och hållet sammansatt av långvariga, olikartade kliniska scener av tortyr ”.

Så här tycker kvinnor om filmen:

”En av de bästa filmerna jag någonsin sett! Den tar tortyrporren längre än jag någonsin sett tidigare. Spoiler: Den innehåller det grövsta barnövergrepp och den brutalaste tortyren jag någonsin sett begås på en hjälplös ung man tidigare. ”

”En klassiker i lidande!”

”Nivån av brutalitet och psykisk tortyr kan blåsa iväg mänskligheten hos vem som helst ( 4 av 5 stjärnor ). ”

”Poetiskt vackert.”

”Den bästa filmen jag sett i hela mitt liv.”

Kvinnor älskar uppenbarligen att se unga män bli brutalt torterade i vad som kallats ”den sjukaste filmen någonsin”.

Film 5. Den 16-årige Walter bor hos sin pappa. Walter är kraftigt överviktig och kan varken läsa eller skriva. Pappan som nästan aldrig lämnar lägenheten utsätter Walter för fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Det visar sig också att Walter blivit våldtagen av sin mamma flera år tidigare där de tillsammans fått sonen Mongo. Mongo bor hos Walters farfar då Walter själv är oförmögen att ta hand om sitt barn. 

Film 6. Fyra män minns sin barndom, sin vänskap, ett mysterium och de händelser som ledde fram till idag. 

Film 7. En munk hittas i sitt rum blodig och avsvimmad. I papperskorgen hittas en nyfödd död baby. En psykiatriker tillkallas för att avgöra om munken är galen eller frisk nog att kallas inför rätta för mord på sitt eget nyfödda barn.

Film 8. Två tonårspojkar, Arnold och Norman, blir först vänner och sedan ett kärlekspar. Deras kärlek innehåller fantasier om både brutala mord och hämnd mot alla dem som förtryckt dem tidigare. De kommer fram till att Arnolds pappa är den som står i vägen för deras kärlek och mördar honom. Man hittar dock pojkarnas dagböcker och de ställs inför rätta för mord.

Film 9. Den här kommer få ett eget inlägg.

Sammanfattning. Tittarna kan gå med på att låta män få mer filmtid om de innehåller antydd sexuell attraktion mellan männen, förtryck av män, sexuella övergrepp på män och tortyr på män. Riktigt onda män gillar vi också, men helst inget däremellan.

Motsvarande statistik ( de 307 filmerna där kvinnor har mest dialog ) för vad vi gillar att se kvinnor i för roller, så är det alla roller. Som vanliga personer tydligen.

 

Jag har naturligtvis som vanligt bytt kön överallt i inlägget. I statistik såväl som i filmerna jag går igenom. Facit i kommentarer. Statistiken hittar du här. Kommentarerna jag citerat till ena filmen hittar du här.

Bechdeltestet. Bara trams eller något att fundera på?

Jag följer just nu en diskussion om Bechdeltestet och det verkar dela åsikter som Moses delade Röda havet, så jag tänkte reda ut lite hur i alla fall jag tänker kring det hela. Testet är inte någon politisk styrning och det är heller inte censur. Det är inte ett facit för ett bra eller dåligt verk. Däremot kan det vara ett bra verktyg att analysera sitt eget arbete, eller för att granska andras produktioner ur ett större perspektiv.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:

1. Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer

2. som pratar med varandra

3. om något annat än män.

Om vi tar boken Maze runner som exempel. Den handlar om ett antal tonårspojkar som vaknar upp, inlåsta i ett område omgärdat av en gigantisk labyrint. Boken handlar alltså uteslutande om pojkar och har därför misslyckats enligt Bechdeltestet.

Filmen En oväntad vänskap ( Les intouchables ) handlar om Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, som anställs som personlig assistent till miljonären Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. Mot alla odds utvecklar de en varm vänskap. Den misslyckades också enligt Bechdeltestet.

Alla fattar det här. Även de som förespråkar testet förstår att vissa filmer och böcker misslyckas enligt testet utan att det på något sätt säger något om hur dålig eller bra den är. Att en bok som bara handlar om tonårspojkar inte har kvinnor i filmen är liksom självklart. Vi fattar det. Att en film om två män handlar om just dessa män är också självklart. Vi fattar det.

Däremot är det fullständigt obegripligt hur 10 av 14 filmer från Pixar misslyckas helt i testet.

I en genomgång av 41 Disneyfilmer klarar sig 23 stycken och 18 misslyckas. Det kunde se bättre ut men det är ändå över hälften som klarar sig, så det borde vara ok. Eller? Av dem som klarar sig är det ett antal filmer som innehåller exakt det som behövs enligt testet, och inget mer. I Big Hero 6 utspelar sig följande dialog mellan två karaktärer GoGo: Get the mask.  Honey Lemon: I’m right behind you! Och det räcker för att klara testet. En enda kort ordväxling och inget mer.

Det är också obegripligt att 14 av 25 Marvelfilmer misslyckas. Och några av de som klarar sig gör det nätt och jämt. DC lyckas faktiskt bättre trots att de har filmer ända från 60-talet, jämfört med Marvel vars samtliga filmer är från senaste årtiondet.

Bechdeltestet är alltså på inget sätt perfekt. Filmer/böcker som klarar det kan egentligen vara ett stort misslyckande ur genus-perspektiv ändå, medan filmer/böcker som misslyckas kan vara perfekta precis som de är. Vi fattar det. Men det kan också ge en tydlig fingervisning om hur industrin ser ut. Framförallt kan det vara ett bra test för att se vad man själv producerar och varför. Skriver du en ny Flugornas herre är utgången av testet självklart och inget som behöver funderas på. Skriver du däremot en roman med både kvinnor och män i fokus och misslyckas enligt testet, ja då bör du kanske fundera lite extra på varför det blev så och om det var detta du tänkt dig.

Gender Bender Day med varning för grovt språk

Idag är det återigen dags att byta kön på karaktärer. Jag har velat lite fram och tillbaka gällande dagens bokval, men kände ändå att den måste med.

Jag skriver vilken bok det är längst ner om någon vill ägna sig åt att gissa. Jag har naturligtvis bytt kön på karaktärerna i vanlig ordning, och här har jag även ändrat vissa öknamn och anatomiska beskrivningar så de passar könsbytet.

Bettan drog på sig en t-shirt som hon hittade på golvet i köket. Den dög på jobbet. Det fanns ju ändå inga grabbar där om man inte räknade gubbkräken på elektriska. Säkert bögar hela bunten. För fina för en grovis som hon i alla fall. Det hade de gjort klart redan från början. Ett hårt skott i krysset skulle de behöva. En liten påminnelse om vad de gick miste om när de snaskade kotte hela nätterna kanske skulle få dem på rätt spår.

 

Bettan knöt nävarna. Hon var bara ett par meter ifrån henne nu. Tjejen backade, upptryckt mot väggen nu. Skakade på huvudet.

”Nej, jag menade bara …”

Bettan högg till. Greppade henne om halsen och tryckte upp henne mot väggen. Tjejen pep till. Bettan lutade sig framåt, ansiktet bara ett par centimetrar från tjejens.

”Bettan, för fan”, sa Lisa. ”Hon menade inget med det.”

Bettan låtsades inte höra. ”Är du en sådan där lebbjävel? Du ser ut som en lebbjävel.”

”Jag är inte …”

”Håll käften när jag pratar med dig!”

Tjejen knep ihop ögonen, hennes händer på Bettans arm, försökte få henne att släppa. Bettan var starkare, mycket starkare.

”Jag vill aldrig se dig i omklädningsrummet samtidigt som mig. Är det uppfattat? Jag vill inte ha nån jävla lebbjävel där som glor på mig.”

Tjejen snyftade.

”Fattar du!?” skrek hon så små droppar av spott pepprade tjejens ansikte.

Bettan släppte taget och vände sig om. Flinade, spottade på marken och lät blicken vandra över de andra. Ingen av dem mötte hennes blick. Så där skulle det gå till. Hon kanske inte var mycket i livet, men här var det hon som var drottning.

”Fan”, sa hon till Lisa. ”Jag är törstig. Är det inte fika snart? Har du nån bärs med dig?”

Boken heter Kalldrag och är skriven av Markus Sköld.

En världssuccé byter kön i dagens Gender Bender Day!

Jag blev lite sen med veckans Gender Bender, tur då att andra är mer på hugget. Midnatts ord har ett sjukt roligt inlägg där hon bytt kön på karaktärer i en svensk bestseller.

När jag letade efter inspiration till veckans Gender Bender vände jag mig den här gången till min egen bokhylla. Vilken bok det är hittar ni längst ner i inlägget.

Kvinnan var kraftig och mörk och påminde något om en neandertalare. Hennes mörka, dubbelknäppta kostym stramade över de breda axlarna, benen var korta och kraftfulla, och hon utstrålade auktoritet.

Polischef Jaqueline rörde sig som en argsint oxe, med de breda axlarna bakåt och hakan djupt sänkt mot bröstet.

 

Innan Roberta hann vända sig om för att se vad det var hörde hon en mansröst klinga bakom sig.

Roberta vände sig om och såg en ung man närma sig. Stegen var långa och lediga … och det fanns en påtaglig säkerhet i rörelserna. Han var klädd i knälång, gräddfärgad irländsk tröja och tajta svarta byxor, han såg bra ut och var i trettioårsåldern. Det tjocka mörkröda håret hängde löst ner över axlarna och ramade in det varma ansiktet. Till skillnad från de utmärglade blonda killarna som prydde väggarna på studentrummen på Harvard var det här en man som besatt en genuin, okonstlad skönhet, och han utstrålade ett påfallande gott självförtroende.

”Jag kommer från DCPJ:s avdelning för kryptologi.” Orden rundade sig generöst kring hans svaga franska brytning. Roberta fattade hans mjuka hand och kände sig för ett ögonblick fasthållen av den starka blicken. Ögonen var olivgröna och blicken var klar.

Jag är inte imponerad. Tvärtom är jag chockad. Dels över skillnaden i antalet män och kvinnor ( den är enorm ), dels över hur olika de beskrivs, men framförallt över att den enda som benämns som mörk jämförs med neandertalare. Vad fan? Författaren åker ut ur min bokhylla.


 

the_gender_bender

 

 

Författaren är Dan Brown och boken är Da Vinci-koden.

Gender Bender Day- Idag byter karaktärerna kön igen.

Jag har bytt kön på några karaktärer igen. Det är helt klart lättare att hitta material till det här i deckare än i andra genrer, även om chiclit visade sig vara en ganska bra källa också.

Vilka böcker det är står längst ner i inlägget.

Bok 1 

”Nya byxor?” frågade Gunnar, ointresserad av Rogers svar.

Hans ögon gled ogillande över Rogers trollsländemönstrade skapelse från Dressman. Gunnar tyckte uppenbarligen att Rogers kläder var oprofessionellt glättiga.

Roger hade på sig färgglada skortor, mönstrade byxor, ballerinaskor och en hallonrosa kappa. Gunnar hade enfärgade basplagg från Next. Och gorillor på fötterna.

Folk sade att Roger hade en väldigt utpräglad manlig stil. Han blev glad och överraskad av det, eftersom den mest berodde på på nödvändighet. Jeans och androgyna kläder passade inte bra på hans manliga figur med stor byst och kurviga höfter.

Bok 2

Saga Bauer var en och nittiotvå lång och vägde nittioåtta kilo. Hon hade axlar som en proffstungviktare och väldiga händer, tätt bevuxna med blond ragg. Hon hade också blont bakåtstruket hår och missnöjda klarblå ögon.

Kollberg brukade fullständiga signalementet med att säga att hon hade ett ansiktsuttryck som en mopedförare.

Bok 3

Hon noterar att Gunborgs senaste fynd är en affisch med reklam för SAS: en ung lagom exotisk man i minimala speedos står och dricker en fruktdrink med sugrör. Gunborg blev så provocerad av förbudet mot almanackor med utvikningskillar att de flesta trodde att hon skulle säga upp sig. Istället har hon i många år ägnat sig åt en tyst och envis protest. Den första varje månad byter hon väggdekoration. Ingen har sagt att det är förbjudet med reklam för flygbolag, bilder på isprinsar med benen brett isär, yogainstruktioner eller underklädesreklam från Dressman. Jonna minns en plansch på kortdistanslöparen Christer Garpenborg och en vågad litografi av konstnären Vera Nilsson som föreställde en rödhårig man som satt och skrevade i ett par fluffiga mamelucker.

Den här var ganska rolig och samtidigt tragisk eftersom jag råkat ut för det på två arbetsplatser. Inte att någon protesterat på just det här sättet, men att man förbjudit männen att sätta upp utvikningsbilder på kvinnor i tex fikarum och/eller toaletterna. Och det är ju helt sjukt. Att så många män haft ett sådant behov av nakna kvinnor att de satt upp bilder på sina arbetsplatser. Att behovet varit så stort att det inte räckt att påpeka saken, utan att man faktiskt har varit tvungen att uttryckligen förbjuda det. Under mycket protester kan tilläggas.

Nu var det här ganska många år sedan så jag gissar att bilderna förpassats in i de privata mobilerna. Som tur är.

the_gender_bender

Bok 1 är från boken Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. 

Bok 2 är Mannen från balkongen av Sjöwall&Wahlöö där jag bytt ut Gunvald Larsson mot Saga Bauer. 

Bok 3 är Hypnotisören av Kepler. 

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till