Norra Latin

Norra Latin är skriven av Sara Bergmark Elfgren.

Tamar drömmer om att bli skådespelare. Clea är uppvuxen på teatern och filminspelningar. En regnig augustidag börjar de teaterprogrammet på Norra Latin i Stockholm. De går i samma klass, men lever olika liv. Tamar har lämnat både familj och vänner och flyttat till en ny stad. Clea har bott i Stockholm hela sitt liv och har en självklar position på skolan.

Men den anrika byggnaden döljer många hemligheter. En tragedi som sägs ha inträffat i aulan när skolan var pojkläroverk, har förvandlats till en vandringssägen. Vad är sanning och vad är myt? Och vad väntar i skuggorna på Norra Latin?

Jag trodde det skulle bli lätt att skriva om den här boken. Att det skulle bli en hyllning rakt igenom, men så blev det inte. Den är bra. Jag gillar den på alla sätt och vis och det är också den första bok jag faktiskt slutat läsa ett tag för att den blev för läskig. Och ändå har den inte fastnat riktigt. Istället hamnade jag i ett slags halvupplevelse där jag mest skummade mig igenom sidorna bara för att få veta vad som hände.

Jag har funderat på vad som gjorde att jag inte fastnade och kommit fram till att det inte har något med själva berättelsen att göra. För jag kommer inte på något jag inte gillade. Tamars och Cleas berättarröster är tydliga och sympatiska. Det läskiga är ett par gånger riktigt läskigt trots den ofrivilliga distansen till berättelsen. Speciellt ett moment i boken där en av dem råkar ut för det där vi alla någon gång tänkt. Sociala medier används skickligt och trovärdigt som tidsmarkörer utan att alltför tydligt pekas ut vilket gör att boken kommer hålla länge utan att kännas daterad. Sexismen bakom kulisserna i kulturlivet som skildras blir också högaktuellt mitt i #metoo-uppropet som just nu pågår.

Allt det här gillar jag och berättelsen vi får är spännande och tankeväckande på så många sätt att jag borde ha fastnat. Men det gjorde jag inte och jag skyller det på förordet i boken. Innan berättelsen börjar talar nämligen författaren om för mig att allt jag strax kommer att läsa är hittepå. Hon talar också om i detalj varför det är hittepå. Vad som finns och inte finns på riktigt. Och det här är ju ett märkligt drag kan jag tycka. Vem kom på idén att sätta den här informationen före berättelsen? Och det är klart jag fattar att böckerna jag läser är påhittade, men hela läsupplevelsen går ofta ändå ut på illusionen att det kanske ändå har hänt. Någon gång, någonstans. Speciellt när det gäller skräck, vilket det här ju ändå till stor del är. Den illusionen stack författaren hål på innan jag ens närmat mig den. Och eftersom författaren tydligt och klart har berättat att illusionen är omöjlig så tror jag inte på det jag läser. Hela läsupplevelsen blev skev innan jag ens hunnit börja och det förstörde allt.

Men Norra Latin är bra. Så mycket får jag med mig trots den spruckna läsupplevelsen. Jag rekommenderar den starkt ändå, men skippa för guds skull förordet och gå raka vägen till berättelsen istället. Så blir det nog bättre för dig än det var för mig.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokkoll, Bims blogg och Bina´s books.

Annonser

Equilibrium – Smugglare, nickelskojare och illusionister.

Equilibrium är skriven av Anna Jakobsson Lund.

Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här. Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det? Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod.

Ok. Så här är det. Jag var oerhört nervös för att läsa den här. Jag har hittills hyllat allt Anna Jakobsson Lund skrivit och bara där fanns orsak till nervositet. Inte för att jag inte trodde jag skulle gilla det här, hon hade mig redan vid omslaget ( OMSLAGET! ), smugglare, nickelskojare och illusionister. Utan för att det kändes som att jag måste klaga lite. För jag har inte bara hyllat allt, jag känner även Anna en del via sociala medier sedan något år tillbaka och man vill ju vara trovärdig liksom. Så jag kände en press på mig att kritisera, om än bara lite grann. Men det blir inte riktigt så. Jag kan inte hitta på klagomål som inte finns, så ni får stå ut med att jag hyllar igen. För jag älskar det här. ÄLSKAR!

Faktiskt så tycker jag det här är det bästa hon har skrivit. Hur mycket jag än gillade trilogin om Systemet så faller jag ändå handlöst för den här världen Anna har skapat. Jag kan till och med gå så långt att det är ett av de bästa världsbyggen jag läst. Inte bara för att den är kreativ, innovativ och en värld jag väldigt väldigt gärna skulle besöka själv. Utan för att hon bryter mot så många normer att jag inser hur insnöad jag själv är. Jag, som ändå tycker jag har hyfsad koll vad gäller könsidentitet, får se all min självgodhet blåsa åt fanders. För mer än en gång måste jag faktiskt tänka till och fundera på hur det egentligen ligger till med könet på den och den karaktären. Tills jag också inser hur mycket jag själv snöar in på kön trots att jag trott tvärtom och ( innerst inne i tysthet ) klappat mig på axeln för mina djupa och fördomsfria insikter. Som tydligen inte var så jäkla bra trots allt. Anna Jakobsson Lund utmanar. Och hon gör det bra.

Porto do Luando. En färgstark karnevalstad full av härliga dofter, vackra kläder och nickelskojare. Smugglare och illusionister. En stad där Ari möter både vänner och fiender och hotet från militären är konstant närvarande. Könsidentiteten som exponeras genom vilken färg ens tatuering har. Ari som inte är varken kvinna eller man har en grön och jag tyckte det här var så fint så fint. Tills det kanske inte var det längre.

Jag tycker om allt. Framförallt tycker jag om tonen i berättelsen. Aris röst. Som eftertänksamt och rakryggat tar sig an alla utmaningar hen ställs inför. Kanske ibland lite självgod och egoistisk, men alltid sympatisk. Det enda jag personligen inte tycker om i boken är sexet. Vi får nämligen hett och detaljerat sex också. Och jag har inget emot själva sexet, det är väldigt omtumlande och fint. Men jag gillar inte sex i fantasyböcker. Så det här är inget fel och det är absolut inte illa skrivet, utan mina egna preferenser som sätter stopp. För mig blir detaljerade sexscener väldigt mycket här och nu. Som i nutid. Vilket gör att jag kastas ut från bokvärlden jag befinner mig i och tappar fokus. Så man kanske kan kalla det här fake kritik. För någon annan kritik har jag inte. Berättelsen blir visserligen lite långsam två tredjedelar in, men det gör absolut ingenting. Världsbygget och karaktärsutvecklingen känns både mer angeläget och intressant. För i slutändan blir det här inte en berättelse om fiender eller könsidentitet, utan om personlighet och att hitta sig själv. På alla sätt och vis.

Jag älskar Equalibrium. Jag skulle bo där om jag kunde. Med Ari, Ezra, Herr Gallonge, Isobel och alla andra. ÄLSKAR den!

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Världarna jag lever i och Vargnatts bokhylla.

Tack till författaren för recensionsexemplar. 

För oss är natten ljus

För oss är natten ljus är skriven av Christoffer Holst.

Namnet Christoffer Holst kommer jag troligen för alltid förknippa med värme och charm. Han skrev nämligen en av de finaste feelgood-böcker jag läst, Mitt hjärta går på. Boken var författarens debut och vilken debut han gjorde. Årets charmigaste bok blev den för mig då och karaktärerna Pontus och Chavve stannar kvar hos mig som goda vänner jag inte sett på länge. Och det är ju en förskräcklig utgångspunkt när man då ska skriva fler böcker. Sådana förväntningar är svåra att nå upp till. Holst har hunnit skriva en bok efter den som heter Mindfullness för losers och den har jag faktiskt inte vågat läsa. Den känns liksom så annorlunda på något sätt jämfört med med debuten och jag ville inte krossa min rosaskimrande Holst-bubbla, så den har blivit liggande. Men så kom då den här och omslaget ser så mysigt ut att jag vågade mig på den. Och det är jag glad för.

Oliver har blivit strandsatt i New York med sin dysfunktionella familj och det enda de behöver göra är att stå ut några dagar tillsammans utan att slå ihjäl varandra. Det går sådär. Alla i familjen Brickman har sina problem. Mamma Maggan som bitter efter skilsmässan fastnat i vinpavans ljuva glömska. Präktiga systern som bara har sitt kommande bröllop i tankarna och nyförälskade pappan med sin nya unga fru. Och Oliver själv som är rädd för livet. Rädd för att våga någonting överhuvudtaget.

För oss är natten ljus innehåller fler karaktärer än Mitt hjärta går på och de kommer inte riktigt lika nära som Pontus och Chavve gjorde, men tillräckligt nära för att Holst-charmen ska nå fram.

Christoffer Holst har lite av det där Backmanska i sig, förmågan att se bortom de dåliga sidorna hos människor. Och en förmåga att förmedla det dåliga. Att få oss att känna både irritation och medömkan med karaktärerna, men sedan ändå lyckas vända allt till något fint och varmt. Ja, boken följer en ganska typisk feelgood-mall men det gör liksom inget. Sedan får man inte glömma att just den här författarens böcker faktiskt är viktiga böcker. Hur många feelgood-böcker ( eller vilken genre som helst ) hittar du på topplistan som handlar om samkönad kärlek? Nä, just det.

Ett glittrande New York, svärta, musikaler och hångel. Jag är fullständigt nöjd och min rosaskimrande Holst-bubbla är fortfarande intakt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bloggbohemen, Beas Bokhylla och Nadines bokhylla.

Första hösten: Blå gryning

Första hösten: Blå gryning är skriven av E.P Uggla.

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Jag gillar apokalypser. Jag blir därför extra glad när jag hittar apokalyps som faktiskt är riktigt bra. Som den här. Själva berättelsen känner vi igen. Femtonåriga Charly som befinner sig i Malmö försöker desperat ta sig hem till storasyster Lisen i Stockholm. Omständigheterna gör att de blir fler som slår följe och vi får följa gruppen på sin färd. Samtidigt kämpar Lisen för att ta reda på vad hotet egentligen består av. Att de små blå blommorna är orsak till apokalypsen står klart, men varför och hur?

Första hösten: blå gryning är en stark debut. Välskriven med en stark story och intressanta karaktärer. Bokens styrka är dock det vetenskapliga. Dels får vi något helt nytt och det märks även att författaren kan sin sak. Om författaren jobbar som forskare eller bara gjort sin research väldigt bra vet jag inte. Oavsett känns det verkligen som ett troligt scenario och vi får allt förklarat på ett sätt som ändå känns någorlunda begripligt för oss okunniga.

Det här är första boken i en serie och vissa saker får av naturliga skäl större plats på bekostnad av annat. Det är ett starkt driv från första sidan till sista. Vi får en solid bakgrund till katastrofen varvat med hemskheter och action. Det som får stå tillbaka lite här är karaktärerna. Vi får visserligen ganska klara grunder till varför de är och beter sig på ett visst sätt, men vi får inte lära känna dem på djupet. Framförallt Charly känns så driven och stark redan från början att jag trots hens unga ålder ändå aldrig tvivlar på att hen kommer klara det. Vilket på ett sätt är bra, men lite mer ångest i läsningen hade inte heller varit fel. Stort ( megastort ) plus dock till en huvudkaraktär som förefaller vara icke-binär. Ledsen om jag spoilade lite nu, men hur ska man hitta böcker med karaktärer som avviker från cisnormen om ingen talar om var de finns?

Bra läsning alltså. En komplex, spännande och trovärdig apokalyps som lyser starkt. Väldigt bra gjort och jag ser mycket fram emot nästa bok i serien.

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Håkans Bokhylla, Oarya och Fear not the dark.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Saknar du redan Priden, gråt inte! Vinn istället årets hetaste bok – Du, bara

Ja förlåt, jag blev borta jättelänge på grund av barn som har sommarlov, långa sovmorgnar och varma dagar som smälte bort hjärnan. Men nu är sommarlovet slut för min del så jag tänkte kicka igång med en rivstart. Nämligen utlottning av årets hetaste bok! Jag visste inte att förlaget skulle skicka ett recensionsexemplar, så jag hade redan köpt boken när den kom i brevlådan. Jag har alltså en bok för mycket och den tänkte jag lotta ut till en lycklig vinnare.

Du, bara är en ångande het kärlekshistoria som kommer få ditt hjärta att smälta och kroppen att pirra ända ner till tårna.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att dela och kommentera.

Dela i din egen blogg och kommentera här, eller dela mitt facebookinlägg och kommentera där.

Fredag den 12/8 klockan 18.00 avslutas utlottningen och jag drar en lycklig vinnare!

du-bara

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

 

Tack till Raben & Sjögren för utlottnings ( recensions ) exemplar. 

Årets hetaste – Du, bara

du-baraDu, bara är skriven av Anna Ahlund.

”Frank, det här är min lillebror John.”

Han tittar upp och ser på mig.

Jag håller andan.

Hans ögon är elektriska. Svarta som ett natthav där blixten slagit ner. Utan att släppa mig med blicken reser han sig upp, ler och sträcker fram handen. Jag tar två steg fram och fångar den. Hans handflata är sval.

”Hej John.”

Du, bara är en romantisk och hjärteknipande historia om sextonåriga John som blir kär i den två år äldre Frank. Frank är oturligt nog redan är tingad av Johns storasyster Caroline. Och Caroline är van att få som hon vill. John är van att backa, men det tänker han inte göra nu. Dessutom har Frank en egen vilja. Och ett krossat hjärta i bagaget, vilket krånglar till saker.

Förälskelsen mellan John och Frank liknar ingenting jag läst inom svensk ( all? ) ungdomslitteratur. En totalt normbrytande berättelse på så många sätt att jag applåderar både författaren som skrivit den och Rabén & Sjögren som varit modiga nog att ge ut den här boken. För den är het. Ångande, rykande het.

Det finns så mycket bra med den här boken. Dels att förälskelsen mellan John och Frank får vara bara en vanlig förälskelse. Ingenstans problematiseras det att kärleken råkar vara samkönad. De är lika pirriga, osäkra och vilsna som alla andra nyförälskade tonåringar. Och de är så fina. Speciellt John som med sitt eftertänksamma lugn ändå nästan drunknar i känslor. Under läsningen önskar jag emellanåt att jag kunde ta Johns hand och tala om att allt blir bra. Att allt kommer ordna sig. Ändå är det på något sätt John som istället lugnar mig. Trots allt det hjärtskärande finns det en tillförsikt i hans karaktär som övertygar mig om att det ordnar sig. Att han klarar det här, hur det än går.

Det som får mitt hjärta att nästan stanna är den första sexscenen. Så explicit och detaljerad att jag rodnar mellan meningarna. Kikar över axeln för att försäkra mig om att ingen ser vad jag läser. Intimitet i böcker är annars något många författare väjer för. I alla fall om det även handlar om känslor. Ofta låter författaren sina karaktärer komma fram till en liten del hetta, för att sedan hoppa direkt till eftersnacket utan att passera Gå. Inte här. Anna Ahlund guidar oss varsamt men säkert igenom hela registret av fysisk och psykisk upplevelse. Rykande hett och så skickligt framfört att jag får gåshud när jag läser.

Ungdomar och unga vuxna behöver den här boken. De kommer älska Du, bara medan en del föräldrar säkerligen kommer förfasa sig. Låt dem förfasa sig. Jag önskar att jag haft något liknande att läsa när jag var tonåring. Något som på ett så här naturligt och skickligt sätt fick magen att pirra och hjärtat att bulta. Och någon som John, som visar att man klarar hjärtesorg även när det inte känns så.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Rabén & Sjögren för recensionsexemplar.

PS. Jag har en kommande överraskning på lut. Håll utkik. 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till