Moxie

Vivian har fått nog. Nog av stan hon bor i, där killar som spelar amerikansk fotboll får göra vad de vill. Nog av skolans sexistiska klädregler, och de eviga trakasserierna i korridorerna. Inspirerad av sin mammas tid som Riot Grrrl på nittiotalet, och fanzinet som Vivian hittar från den tiden, gör hon det första numret av MOXIE – ett fanzine som uppmanar till feministisk aktion. Och snart visar det sig att Vivian är långt ifrån ensam om att ha fått nog. I skolan börjar tjejer – som Vivian inte ens känner – kalla sig för Moxie girls, och snart kan ingen längre blunda för sanningen. Det är dags för revolution.

Jag var superpepp på den här men den nådde inte upp till mina förväntningar tyvärr. Dels för att jag förstås hade för höga förväntningar, men framförallt för att jag absolut inte är målgruppen ( vilket i och för sig inte brukar vara ett hinder ) men jag kände heller inte igen mig i den. Det fanns liksom inget i boken jag kunde relatera till själv.

När jag läste Engelsfors-trilogin kände jag igen allt jag läste, förutom magin då. Alla karaktärer fanns i skolan när jag gick där, alla grupperingar, all sexism och allt utanförskap. Varje karaktär representerade någon jag känt, eller till och med mig själv i vissa fall. I Moxie känner jag inte igen någonting.

Jag tror att det till största delen beror på skillnaden i skolkulturen mellan Usa och Sverige. I Moxie är de största rövhattarna skolans sportkillar. De bästa, de populäraste och de mest lovande talangerna. Vilket gör att de kommer undan med i stort sett vad som helst, även våldtäkt. Och även om det här problemet såklart hittas även i det svenska samhället ( bara googla Bjästa-fallet ), att förneka eller inte vilja se, så är det inte lika tydligt skyddat av religion och talang i vår skolmiljö som i Usa. Där tjänar ju även skolorna på sina sporttalanger. Ju fler talanger de kan producera, desto mer pengar och berömmelse får skolan. Vilket gör att ingen vuxen, ingen lärare och ingen rektor varken vill eller vågar agera på de eventuella problem deras guldkalvar ställer till med.

Det här gör att killarna i Moxie kan göra i stort sett vad som helst, när som helst och framför vilken lärare som helst utan att någon reagerar. Tjejerna är alltså extremt utsatta i boken. Inte bara av eleverna, utan även av de amerikanska påfund skolorna hittar på ( oförberedda inspektioner där man mäter de kvinnliga elevernas kjolar så att de inte är för korta tex ). Och när revolutionen kommer, så kommer den med myrsteg. Verkligen myrsteg. Bara första steget som Vivian tar, att med ett hemmagjort fanzine i smyg peppa tjejerna till att inte ta skit, är revolutionerande. Det känns lite som en snäll Bamse-variant av hur svenska tjejer skulle reagera och agera mot allt det som sker.

Men även om jag inte kan relatera till de exakta händelserna här, tvivlar jag inte på att det ändå är en viktig bok. Framförallt i Usa, men för unga tjejer i stort. Moxie-känslan är viktig. Den där djupare känslan av gemenskap mellan tjejer. Peppen, kraften och tillhörigheten som Moxie uppmanar till är nödvändig för att förändringar ska ske. Så heja Moxie och heja alla de som redan är, vill vara eller kommer att vara Moxie-tjejer.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Romeo and Juliet, Stories from the city och  Röda rummet.

Annonser

Pågående novelltävlingar!

För den som skriver är noveller ett bra sätt att komma igång på, mest på grund av sitt korta format. Det ger också bra övning i att redigera och träna upp dramaturgin ordentligt, för det är inte alldeles lätt att få fram en hel berättelse på bara några sidor.

Så jag letade upp några pågående novelltävlingar och hittade dessa. Det finns säkert fler för den som är nyfiken.

Novellix är förlaget som publicerar just noveller. I vackra utgåvor som mer än väl fyller ytterligare funktion som inredningssmycken, kan du hitta allt från klassiker till nyutgivna pärlor. Du hittar all information här.

 

Svensk Sci Fi är ett nystartat förlag som jag inte hört talas om innan. Deras novelltävling låter dock smaskens för oss som gillar genren. Temat är Malmö 2048! Hur kittlande låter inte det? All information hittar du här.

 

Seraf förlag söker noveller till en kommande antologi på temat paranormal romance. De vill ha bidrag fyllda av varma, heta känslor kryddade med övernaturliga element och toppade med lyckliga slut. Hur fint låter inte det? Du hittar all information du behöver här.

Skräck, ångest, ( töntiga ) detektiver och en superhjälte – Kommande filmer

Det dyker upp några filmer alldeles snart som jag längtar lite extra efter.

Halloween ( som ju redan kommit ) med comeback av Jamie Lee Curtis är ju ett måste. Inte bara på grund av nostalgiska skäl, utan filmen ser faktiskt riktigt kul ut och för att Jamie ser så jäkla kick ass ut i trailern.

 

Boy erased. Bara trailern är svår att titta på utan att känna ångest, men filmen är nog en måste-se. Om en homosexuell pojke som blir skickad av sina föräldrar till ett terapiläger för att bli botad från sin homosexualitet. Något som tydligen fortfarande är en realitet för tusentals ungdomar i Usa.

Russel Crowe är ingen favorit hos mig, men han känns ändå som ett klockrent val att spela pappan i den här filmen. Nicole Kidman som jag annars gillar, känns inte lika självklar men kan säkert överraska mig.

 

Holmes and Watson. Namnet säger ju allt och här är radarparet i ny tappning. Töntigt skådispar förvisso och filmen ser ju inte helt seriös ut ( minst sagt ), men den verkar faktiskt rätt rolig. Töntigt kan vara kul, om det görs rätt.

 

Aquaman. Jason Momoa, är allt jag säger.

Kärt barn har många titlar men vi nöjer oss med Love, Simon

Simon är homosexuell, men har inte kommit ut. Han är rädd för att hamna i strålkastarljuset och föredrar att spara dramatiken till musikalen som han är med om att sätta upp. Men så råkar skolans dramaking läsa Simons mail och hans hemlighet riskerar att avslöjas. Nu måste han visa för alla vem han är, men hur ska han göra det utan att det blir konflikter med hans vänner, utan att han måste kompromissa med sig själv? Och framför allt, utan att förlora chansen med Blue, den mest bedårande kille han aldrig mött.

Love, Simon är skriven av Becky Albertalli.

Bokens ursprungstitel var Simon vs the Homosapiens Agenda. Den svenska titeln blev istället Bara tre ord. När sedan boken blev film och filmen fick namnet Love, Simon, ändrade man även titeln på nyutgåvorna av boken till Love, Simon. Den första titeln är ju roligare, men den senaste passar faktiskt innehållet bättre och är lättare att komma ihåg.

Hursomhelst, boken är bra. Mer än bra, jag gillade den enormt.

“It feels like we’re the last survivors of a zombie apocalypse. Wonder Woman and a gay dementor. It doesn’t bode well for the survival of the species.” 

För det första gillar jag språket i boken. Även om det ibland kommer farligt nära den där käcka och supersmarta verbaliteten ( ni vet som i Gilmore Girls där de kastar smartheter mellan varandra som pingpong-bollar ) tycker jag författaren begränsar det bra. Istället ramar det in Simons fina personlighet som är så full av glädje, funderingar och känslor på ett perfekt sätt. Språket fungerar också som en avskiljare till den vardagliga världen och mailen mellan Simon och Blue. Där mailen mellan två personer som aldrig mötts och inte känner till varandras riktiga identitet, på något sätt är det mest äkta ändå.

-“The closest thing I’ve ever had to a journal
is probably you.””
 

Boken är också fullproppad med härliga oneliners, twoliners  och ännu mer fina liners. Sådant som man bara vill stryka under och mumla för sig själv eller läsa högt för andra. Ändå blir det inte cheesy, tungt ( ok en viss passage är rätt tung ) eller överslätande. Jag uppskattar också rejält hur boken tar upp vithetsnormen, något man faktiskt ser alldeles för sällan.

Simon vet att han och Blue går i samma skola, men utöver det har han ingen aning om vem Blue är. Det har inte vi läsare heller, och när vi genom boken introduceras för de olika killarna i Simons närhet blir det en gissningslek om vem av dem som är Blue. Även för läsaren. Och här är det enda som störde mig lite, för jag kände ett enormt sug att skumma igenom boken för att få veta vem Blue är. Men det gjorde jag inte eftersom boken även handlar om så mycket annat ( och på grund av alla fina oneliners och twoliners man riskerar att missa ). Och när vi äntligen får reda på vem Blue är har jag redan gissat mig igenom alla möjliga kandidater både en och två gånger, och ändå sitter jag med ett stort flin när jag äntligen får veta.

Ändå handlar det egentligen inte om Blue, utan om att komma ut och hur omgivningen kräver att man kommer ut. Och hur mycket svårare omgivningen kan göra det bara genom att vara så himla förstående. Som om det är något andra måste förstå, eller ens har något med att göra.

“White shouldn’t be the default
any more than straight should be the default.
There shouldn’t even be a default.”

Jag blev uppmärksammad på att @bokdrommar på instagram lyfter vissa problematiska aspekter ( ett inslag om något som ironiskt nog heter Gender Bender day ) och var därför tvungen att fundera över min syn på boken jag nyss läst. Jag funderade och läste om vissa partier, men jag kan inte se samma sak. Jag tolkar det helt enkelt på ett annat sätt, även om jag håller med om att författaren kanske kunde ha varit tydligare med syftet just här. Är du nyfiken så kikar du in på Instagram och läser diskussionen själv.

Så min första reaktion kvarstår. Jag älskar Love, Simon. Möjligen känns de sista sidorna lite onödiga och aningen tillrättalagda, men ändå. Så himla fint allting. ❤

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, Prickiga Paula och Annas Bokblogg.

Trailer – Love, Simon

Jag håller på med recensionen av boken, men fastnade lite när jag uppmärksammades på en del kommentarer jag inte sett om den. Inte för att det ändrar hur jag ser på boken, men de rörde till det lite angående hur jag ska ta mig an recensionen. Istället får ni trailern till filmen idag och bokrecension imorgon.

Bokhandeln på Riverside Drive

Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.

Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram. Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

Bokhandeln på Riverside Drive är skriven av Frida Skybäck.

Böcker som handlar om böcker är ganska oemotståndligt. Så även om jag inte kastade mig över den här när den kom, har den legat och surrat i bakhuvudet och pockat på att bli läst. Och det är verkligen en mysig bok i äkta feelgood-anda.

Trots att det finns ett flertal böcker inom samma tema, tycker jag Frida Skybäck lyckas bra med att göra konceptet till sitt eget. Charlotte till exempel har knappt läst en bok i vuxen ålder och kan därmed ingenting om litteratur. Desto mer kan hennes nya kollegor. Vilket är tur för oss eftersom vi får både gamla klassiker som Stolthet och fördom, men även nyare och yngre litteratur i form av Harry Potter och Percy Jackson. För att nämna några exempel. Karaktärerna är inte de vanliga stereotypiska och bokhandeln ligger i London istället för i en liten landsortsby. Ändå finns den där varma och mysiga känslan med hela vägen, även när det blir jobbigt. För det är långt ifrån bara solsken och rosor, utan stundtals ganska mörkt mitt i det fina.

I bakgrunden finns även mysteriet om varför just Charlotte fick ärva bokhandeln, så vi får nutid varvat med dåtid och Skybäck lyckas bra med balansen. Jag hade dock helt missat att det här är första boken i en serie och blev ordentligt överraskad när texten fortsatte efter det jag trodde var slutet. Vilket är bra, för jag vill gärna ha mer av den här lockande berättelsen.

Om du gillar böcker om böcker rekommenderar jag verkligen Bokhandeln på Riverside Drive. Speciellt om du dessutom råkar gilla Harry Potter …

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Jag och mina böcker och Tinaeh.