Hon som kom före – En irriterad rant fullsmockad av spoilers

Det här blir ingen vanlig recension, utan mer en genomgång av en bok som verkligen irriterade mig. Varning alltså för massiva spoilers av hela handlingen inklusive slutet.

Efter att Jane fått ett sent missfall behöver hon sätta livet på paus. När hennes mäklare berättar att den unge excentriske stjärnarkitekten Edward Monkford söker en ny hyresgäst till ett av sina och stadens mest spektakulära hus känner hon sig oväntat tilltalad av tanken. I den högteknologiska och avskalade villan ska hon finna ro. Men drömhuset visar sig snarare bli något av en mardröm.

Vi får två parallella berättelser. I nutid följer vi Jane som inleder ett förhållande med sin excentriske hyresvärd. I takt med att hennes känslor fördjupas blir han mer och mer kontrollerande, hårdhänt och våldsam.

I dåtid får vi följa Emma som dog i huset och som också hade ett förhållande med Edward. Emma som i sitt tidigare hem blev rånad och våldtagen och därför fastnade för den högteknologiska säkerheten i huset. Hon flyttar in med sin pojkvän, en snäll och mesig kille av den typen som konstant undrar hur i hela friden han lyckats få en så snygg tjej som Emma. När Emma inleder ett förhållande med Edward bryter hon med pojkvännen och han flyttar ut. Även här får vi följa hur Edward blir alltmer hårdhänt och våldsam, vilket gör att vi undrar varför stackars Emma som blivit så brutalt våldtagen utsätter sig för det. Framförallt eftersom det är just sexet som blir allt våldsammare. Blodigt, brutalt och en älskare hon kallar pappa under klimax.

Våldtäkten Emma råkade ut för bevisades genom en videoinspelning som fanns på hennes mobil man hittade hos inbrottstjuven. En film som visar Emma på knä, tagen hårt oralt. Gärningsmannen får vi aldrig se. Och när det visar sig att Emma ljugit om våldtäkten börjar jag få otroligt dåliga vibbar av boken. Filminspelningen visar sig i själva verket vara Emma som är otrogen mot sitt ex med hans bästa vän och det här ville hon naturligtvis inte skulle komma fram, därav den falska våldtäkten. När sanningen kommer fram anmäler hon istället exets bästa vän för våldtäkt. Eftersom hon var full vid tillfället, flirtade vilt med exets bästa vän och ångrade sig mitt under avsugningen blir han inte fälld. Dessutom har ju Emma ljugit redan så hennes trovärdighet är på noll.

Av någon anledning hade jag fått för mig att författaren var kvinna, men känslan att boken var skriven av man ( som dessutom avskyr kvinnor ) växte sig starkare för varje sida, så jag kollade naturligtvis upp det. Och författaren är en man. Huruvida han verkligen avskyr kvinnor vet jag inte, men han verkar inte ha höga tankar om kvinnosläktet i alla fall, för det blir värre.

Jag vill inte bli omhuldad. Jag vill bli beordrad. Jag vill ha en skräckinjagande man, en man andra män avskyr och avundas och som inte bryr sig ett skit. En man av sten.

Emma fortsätter ljuga. För att ställa sig in hos grannen hittar hon på att hon har cancer och får den uppmärksamhet hon hela tiden kräver. Hon provocerar också Edward till att bli mer och mer brutal, eftersom hon gillar det. Hon vill att han slår henne till lydnad, tar henne våldsamt tills hon blodig och skrikande av extas kallar honom pappa. Hela boken igenom tror vi att det är Edward som mördat Emma, men det visar sig vara hennes ex. Den snälla, mjuka myskillen. Som i nutid  försöker mörda även Jane.

Jane överlever, men det visar sig att hon oväntat är gravid med Edwards barn. Jane och Edward hade en överenskommelse att förhållandet skulle vara kravlöst och hon försäkrade att hon var med på det, att hon åt p-piller. Som slutplot visar det sig att hon lurat Edward ända från början. Från första stund hon såg honom visste hon att hon ville ha ett barn med honom, kosta vad det kosta ville. Så hon lurade honom. Ljög och manipulerade tills hon fått det hon ville. Stackars Edward.

Vi får alltså fyra karaktärer.

En snäll och mesig myskille som visar sig vara galningen.

En kvinna som är otrogen, ljuger om våldtäkter, hittar på cancer för att få uppmärksamhet, tigger och ber om att bli slagen blodig.

En annan kvinna som medvetet lurar på en stackars man ett barn han inte vill ha.

Och till slut den mörka och snygga Edward. Vid en första blick dominant, våldsam och brutal. Som visar sig vara den enda oskyldiga i allt. Som är allt en kvinna innerst inne vill ha. Stackars stackars Edward som råkat ut för dessa hemska kvinnor.

Författaren har alltså tagit några av de mest omdiskuterade kvinnofrågorna och lagt hela ansvaret på kvinnan. Kvinnan som blir misshandlad har själv provocerat fram det, för att hon egentligen gillar det. Kvinnan som blir våldtagen ljuger antingen helt och hållet, eller ljuger för att hon ångrat sexet efteråt. Kvinnan som väljer att behålla barnet mot mannens vilja ( trots att alla vet att sex kan leda till graviditet )  har medvetet och manipulativt lurat till sig barnet, mot den stackars mannens vilja. Stackars stackars Edward.

Anledningen till att jag läste den här var att den hyllades av så många. Framförallt av kvinnor. Spännande till sista sidan. Vad boken egentligen säger går obemärkt förbi. Men kanske ville författaren bara skriva en spännande bok. Och kanske hade jag trott det om bara en av frågorna behandlades. Men att ta inte bara en, utan tre, så kontroversiella ämnen som våldtäkt, kvinnomisshandel och kvinnans rätt till sin egen kropp, känns väldigt medvetet. Så för mig är det här bara en sunkig ( minst sagt ) bok, skriven av en sunkig författare.

Annonser

Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.

En smakbit av The Loneliest Girl in the Universe.

Jag tar en liten paus i Glastronen-serien och läser just nu The Loneliest Girl in the Universe av Lauren James.

Jag har läst en del om boken men har inte förstått om det är en läskig eller sorglig bok. Den kan ju naturligtvis vara båda, men baksidestexten antyder skräck medan recensionerna nämner sorglig. Den har börjat bra i alla fall. Lättläst vilket verkligen är ett plus när jag går helt utanför min zone och läser på engelska. Men det fungerar förvånansvärt bra, även om själva recensionen inte direkt kommer fokusera på språkdelen den här gången.

Vill ni ha fler smakbitar hittar ni dessa hos norska bloggen Betraktinger som varje söndag håller i det här åt oss.

The Loneliest Girl in the Universe.

Romy Silvers is the only surviving crew-member of a spaceship travelling to a new planet, on a mission to establish a second home for humanity. Alone in space, she is the loneliest girl in the universe until she hears about a new ship which has launched from Earth – with a single passenger on board. A boy called J.

Their only communication is via email – and due to the distance between them, their messages take months to transmit. And yet Romy finds herself falling in love.

But what does Romy really know about J? And what do the mysterious messages which have started arriving from Earth really mean? Sometimes, there’s something worse than being alone…

J.
•   I´m so glad you finally told me about yourself. I had been wondering who you were. It´s amazing tht you´re only 22 and you´re an astronaut. That´s so impressive. I´m not really sure what to tell you about myself in return, but here are some facts about me.
•   I´ve never met anyone who wasn´t related to me.
•   I´m never going to see planet Earth.
•   I´m the only person to have ever been born in space. ( I know you know this one already. But this is the only interesting thing about me. I´m really boring, honestly. )
•   I love writing.
•   I can tell you more things I´ve never done than things i have done.
Romy
 

Den mörkaste delen av skogen

I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black.

Berättelsen är precis så mycket saga som titeln antyder. Befolkningen i den lilla staden har alla växt upp med vetskapen att älvorna finns i skogen, att man kan råka ut för bortbytingar om man inte är försiktig, och med älvprinsen som vilar i skogen. Ändå är den förvånansvärt mycket nu. Ungdomarna har sina fester i skogen, dansar på glaskistan och häller ut öl för älvprinsen som sover. Och alla vet att kistan inte går att krossa.

Hazel och Ben har båda förälskat sig i älvprinsen. De har berättat sina innersta drömmar, sina önskningar och gråtit vid kistan. Och de har båda hemligheter för varandra. Hemligheter som skulle krossa om de kom fram. När så älvprinsen vaknar ( för det gör han ju ) och försvinner, blir det både komplicerat och farligt.

Jag gillar Holly Black mer och mer för varje bok. Hon är inte alltid spot on ( ja Magisterium #3 jag tittar på dig ) men hennes lägstanivå är ändå tillräckligt hög för att alltid vara bra. Och hon skriver utanför boxen, vågar kanske lite mer än andra amerikanska ungdomsförfattare. Jag gillade ju Den kallaste flickan i Coldtown just för att Holly Black öste på som hon gjorde. Hon gick all in i hela vampyrgrejen och detsamma har hon gjort här. Hon smackar på ordentligt och sagokänslan genomsyrar hela boken. Både karaktärer, miljö och berättelse har ett trolskt skimmer över sig. Och samtidigt aningen tillskruvat så det känns nytt och fräscht. Tillsammans med den lite Jandy Nelsonska syskonberättelsen vid sidan om blir resultatet väldigt charmigt.

Ändå stannar den inte kvar så länge. Jag är totalt engagerad under läsningen ( vilket ledde till sträckläsning ) men jag glömmer ändå boken direkt efter. För tillfälligt engagemang är den alltså perfekt, men vill du ha något som berör djupare får du leta någon annanstans.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, Tusen sidor och BokLus.

 

Visheten vaknar

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar är skriven av Elin Säfström.

När man har läst en bok som man verkligen gillar ( årets charmigaste bok förra året ), då känns en uppföljare rätt läskig. För hur många gånger har man inte lagt undan bok nummer två och suckat lite av besvikelse? För att den inte lever upp till det där glittrande crescendot man önskat och förväntat sig. Så det var en läskig bok jag packade upp ur det vackra paketet som kom en dag. Så läskig att jag låtit den ligga. Tittat på den, klappat lite på den ibland och sedan avvaktat lite till. Så det är med väldigt glatt och lättat hjärta jag kan meddela att Visheten vaknar levererar. Den är till och med bättre än debuten. Det här inlägget kommer faktiskt bli rätt löjligt. Det blir hyllningar åt både höger och vänster. En enda stor megahyllning blir det. Jag TOKÄLSKAR det här!

Älvdansen är i full gång i Vasaparken när jag går förbi på väg hem. Det är inte helt smidigt att släpa på klubban, så jag lutar den mot ett elskåp och tittar en stund på den böljande, självlysande, lite småsuddiga älvklungan. Det är oerhört vackert. Det är så sällan jag verkligen tittar på dem. Tills för några månader sedan brukade jag mest krypa omkring i gräset på lagom avstånd från dansen och skrapa upp älvasnön som de lämnar efter sig.

Tilda Modigh som huvudperson är så fin. Hennes lojalitet till Plikten som väktarskapet för med sig. Hennes försök att samtidigt hålla relationer i normalläge. Något som inte alltid är så lätt som väktare. Speciellt inte när man mitt under en dejt blir störd av ett firande tomtegäng som går bärsärk på Stockholms gator. Jag känner också att Tilda Modigh verkligen hittat sin röst. Allt känns trovärdigt, trots myllret av rådare på stadens gator. Hon kanske är lite väl smart för sin ålder ibland, men samtidigt så trevande på det sätt jag tror vi alla känner igen. Någorlunda säker i sin roll som väktare, mer osäker på relationsbiten.

För trots att det kryllar av tomtar och troll och naturligtvis ett hot som måste besegras, så finns allt det vardagliga där. En jobbig föräldrarelation, kompisar som känner sig bortvalda och naturligtvis den ständiga frågan, hur vet man att man är kär? Kär på riktigt? Att försöka bena ut allt det här samtidigt som trollen firar att den mystiska Visheten ska vakna är inte helt lätt. Säfström lyckas balansera allt otroligt bra. Allt kryddat och strösslat med torr härlig humor. Trots att vi möter Största Bästa Jättetrollet ( bara för att det är så underbart tar vi det igen, Största Bästa Jättetrollet! ) blir det inte tramsigt i Rick Riordan-anda. Säfström smackar inte dit knäppheter i onödan, utan i precis lagom dos för att det ska vara charmigt småknasigt. Jag sitter med ett fnissleende hela boken igenom och bara myser. Och emellanåt lider jag lite, med Tilda som oförtrutet kämpar på. Som aldrig ger upp. Så himla himla fint alltihop!

Jag vill också verkligen understryka att båda böckerna passar alla åldrar. Det är visserligen klassat som ungdomsbok men låt inte det skrämma bort er. Alla som tilltalas av fantasy kan ( bör ) läsa det här.

Och som tur är för mig och alla andra läsare som tokälskar det här, så har författaren lyckats makalöst bra med konceptet att göra det här till en serie. För den passar ypperligt som evighetsserie! Jag ser framför mig hur det kommer en bok ( eller två ) om året där vi får följa Tilda i hennes uppväxt, hennes relationer, hur hon besegrar olika hot och tar sig an utmaning efter utmaning i bok efter bok? Visst låter det fantastiskt! Jag är säker på att författaren håller med ( ingen press ) så vi säger väl så. Det gör vi.

Och ja, det är klart även den här blir årets charmigaste bok. Utan konkurrens.

Boken finns hos Adlibris, Bokus, Science Fiction Bokhandeln och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Tusen sidor och Bokpool.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Tv-serie jag rekommenderar starkt – Anne with an E ( Grönkulla )

Senaste månaden har sjukdomarna bara cirkulerat i familjen känner jag och det var naturligtvis dags igen den här veckan. Och precis när yngsta barnets feber börjar leta sig neråt, kommer barn nummer två hem idag och är sjuk. Som tur är har vi några avsnitt kvar av serien Anne with an E att titta igenom. För det är en helt fantastisk remake av Anne på Grönkulla. Kanske till och med den allra bästa versionen?!

Jag trodde faktiskt inte att mina pojkar på 9 och 10 år skulle uppskatta den, men det gör de. De älskar den till och med. Trots att den föreställer förr i tiden får vi en sådan blandning av mörker och hopp, skratt och gråt, att även pojkarna fastnade omedelbart. Och när det jättepinsamma avsnittet kom då Anne får sin första mens, var de redan så inne i serien att det inte ens var på tal att sluta titta. Istället går frågorna och diskussionerna höga här hemma så fort vi tittar.

För Anne with an E vågar mer än andra familjeserier. Serien tar djärvt och kaxigt upp så många viktiga frågor utan att någon gång bli uppläxande, vilket bara det är en bedrift. Att de dessutom hittat den perfekta Anne i Amybeth McNulty som gestaltar rollen med en perfekt blandning av charm och galenskap är en storartad bonus. En serie som jag verkligen ( verkligen ) rekommenderar starkt. För såväl vuxen som barn.

Man bör dock antingen förstå engelska eller kunna läsa svensk text för att hänga med och förstå sammanhanget. I övrigt passar den alla åldrar. 

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till