Kärt barn har många titlar men vi nöjer oss med Love, Simon

Simon är homosexuell, men har inte kommit ut. Han är rädd för att hamna i strålkastarljuset och föredrar att spara dramatiken till musikalen som han är med om att sätta upp. Men så råkar skolans dramaking läsa Simons mail och hans hemlighet riskerar att avslöjas. Nu måste han visa för alla vem han är, men hur ska han göra det utan att det blir konflikter med hans vänner, utan att han måste kompromissa med sig själv? Och framför allt, utan att förlora chansen med Blue, den mest bedårande kille han aldrig mött.

Love, Simon är skriven av Becky Albertalli.

Bokens ursprungstitel var Simon vs the Homosapiens Agenda. Den svenska titeln blev istället Bara tre ord. När sedan boken blev film och filmen fick namnet Love, Simon, ändrade man även titeln på nyutgåvorna av boken till Love, Simon. Den första titeln är ju roligare, men den senaste passar faktiskt innehållet bättre och är lättare att komma ihåg.

Hursomhelst, boken är bra. Mer än bra, jag gillade den enormt.

“It feels like we’re the last survivors of a zombie apocalypse. Wonder Woman and a gay dementor. It doesn’t bode well for the survival of the species.” 

För det första gillar jag språket i boken. Även om det ibland kommer farligt nära den där käcka och supersmarta verbaliteten ( ni vet som i Gilmore Girls där de kastar smartheter mellan varandra som pingpong-bollar ) tycker jag författaren begränsar det bra. Istället ramar det in Simons fina personlighet som är så full av glädje, funderingar och känslor på ett perfekt sätt. Språket fungerar också som en avskiljare till den vardagliga världen och mailen mellan Simon och Blue. Där mailen mellan två personer som aldrig mötts och inte känner till varandras riktiga identitet, på något sätt är det mest äkta ändå.

-“The closest thing I’ve ever had to a journal
is probably you.””
 

Boken är också fullproppad med härliga oneliners, twoliners  och ännu mer fina liners. Sådant som man bara vill stryka under och mumla för sig själv eller läsa högt för andra. Ändå blir det inte cheesy, tungt ( ok en viss passage är rätt tung ) eller överslätande. Jag uppskattar också rejält hur boken tar upp vithetsnormen, något man faktiskt ser alldeles för sällan.

Simon vet att han och Blue går i samma skola, men utöver det har han ingen aning om vem Blue är. Det har inte vi läsare heller, och när vi genom boken introduceras för de olika killarna i Simons närhet blir det en gissningslek om vem av dem som är Blue. Även för läsaren. Och här är det enda som störde mig lite, för jag kände ett enormt sug att skumma igenom boken för att få veta vem Blue är. Men det gjorde jag inte eftersom boken även handlar om så mycket annat ( och på grund av alla fina oneliners och twoliners man riskerar att missa ). Och när vi äntligen får reda på vem Blue är har jag redan gissat mig igenom alla möjliga kandidater både en och två gånger, och ändå sitter jag med ett stort flin när jag äntligen får veta.

Ändå handlar det egentligen inte om Blue, utan om att komma ut och hur omgivningen kräver att man kommer ut. Och hur mycket svårare omgivningen kan göra det bara genom att vara så himla förstående. Som om det är något andra måste förstå, eller ens har något med att göra.

“White shouldn’t be the default
any more than straight should be the default.
There shouldn’t even be a default.”

Jag blev uppmärksammad på att @bokdrommar på instagram lyfter vissa problematiska aspekter ( ett inslag om något som ironiskt nog heter Gender Bender day ) och var därför tvungen att fundera över min syn på boken jag nyss läst. Jag funderade och läste om vissa partier, men jag kan inte se samma sak. Jag tolkar det helt enkelt på ett annat sätt, även om jag håller med om att författaren kanske kunde ha varit tydligare med syftet just här. Är du nyfiken så kikar du in på Instagram och läser diskussionen själv.

Så min första reaktion kvarstår. Jag älskar Love, Simon. Möjligen känns de sista sidorna lite onödiga och aningen tillrättalagda, men ändå. Så himla fint allting. ❤

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, Prickiga Paula och Annas Bokblogg.

Annonser

Trailer – Love, Simon

Jag håller på med recensionen av boken, men fastnade lite när jag uppmärksammades på en del kommentarer jag inte sett om den. Inte för att det ändrar hur jag ser på boken, men de rörde till det lite angående hur jag ska ta mig an recensionen. Istället får ni trailern till filmen idag och bokrecension imorgon.

Bokhandeln på Riverside Drive

Charlotte är för ung för att vara änka, för ung för att förlora den hon älskar. I sitt vilsna tillstånd tar hon en paus från sitt framgångsrika företag och söker ro på den skånska landsbygden. Men så får hon får ett oväntat besked, hon har ärvt ett hus i London av en moster hon knappt visste att hon hade. Och huset inrymmer en bokhandel.

Inställd på att sälja huset flyger Charlotte till England, där den konkursfärdiga Riverside Bookshop och den excentriska personalen verkar bortom all räddning. Men trots att Charlotte inte vet något om hur man driver en bokhandel växer snart en gemenskap med den motsträviga personalen fram. Samtidigt som Charlotte kämpar för att rädda bokhandeln inser hon att det är något som inte riktigt stämmer. Varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster och vad är det för mörk hemlighet som döljer sig i huset?

Bokhandeln på Riverside Drive är skriven av Frida Skybäck.

Böcker som handlar om böcker är ganska oemotståndligt. Så även om jag inte kastade mig över den här när den kom, har den legat och surrat i bakhuvudet och pockat på att bli läst. Och det är verkligen en mysig bok i äkta feelgood-anda.

Trots att det finns ett flertal böcker inom samma tema, tycker jag Frida Skybäck lyckas bra med att göra konceptet till sitt eget. Charlotte till exempel har knappt läst en bok i vuxen ålder och kan därmed ingenting om litteratur. Desto mer kan hennes nya kollegor. Vilket är tur för oss eftersom vi får både gamla klassiker som Stolthet och fördom, men även nyare och yngre litteratur i form av Harry Potter och Percy Jackson. För att nämna några exempel. Karaktärerna är inte de vanliga stereotypiska och bokhandeln ligger i London istället för i en liten landsortsby. Ändå finns den där varma och mysiga känslan med hela vägen, även när det blir jobbigt. För det är långt ifrån bara solsken och rosor, utan stundtals ganska mörkt mitt i det fina.

I bakgrunden finns även mysteriet om varför just Charlotte fick ärva bokhandeln, så vi får nutid varvat med dåtid och Skybäck lyckas bra med balansen. Jag hade dock helt missat att det här är första boken i en serie och blev ordentligt överraskad när texten fortsatte efter det jag trodde var slutet. Vilket är bra, för jag vill gärna ha mer av den här lockande berättelsen.

Om du gillar böcker om böcker rekommenderar jag verkligen Bokhandeln på Riverside Drive. Speciellt om du dessutom råkar gilla Harry Potter …

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Vargnatts bokhylla, Jag och mina böcker och Tinaeh.

Den sista mrs Parrish

Amber Patterson är en oansenlig kvinna, och hon är trött på att ingen lägger märke till henne. Ibland fantiserar hon om att vara som Daphne Parrish, hennes raka motsats. Daphne är inte bara blond, blåögd och vacker. Hon har pengar och makt, och alla vet vem hon är eftersom hon är gift med fastighetsmogulen Jackson Parrish. Det Daphne inte vet är att Amber har en plan. Hon ska bli den nästa mrs Parrish. Genom att spela på Daphnes medkänsla och omtanke börjar hon nästla sig in i familjen. Snart har de blivit nära vänner och förtrogna, och Amber kommer allt närmare Jackson. Men det finns mörka hemligheter i det förflutna som kan förändra allt …

Den sista mrs Parrish är skriven av Liv Constantine.

Ibland går jag utanför min comfort zone och återgår till forna tiders allätar-läsning. Och efteråt förstår jag aldrig varför, för jag blir konstant så besviken över hur illa skrivna dessa böcker är. Jag är inte imponerad.

Boken är lättläst så den slukas lätt i en sittning för den som ägnar sig åt sådant. Lite trevligt blir det emellanåt med all lyx och flärd, men plotten är totalt förutsägbar och författaren ägnar mesta tiden åt att skriva oss på näsan.

Här har vi alltså Amber. En kvinna som vill ha allt, lyx, rikedom och en plats i societeten, och enda sättet att få detta är tydligen att skaffa en superrik man. Tyvärr är den hon siktar in sig på upptagen, så hon ägnar väldigt lång tid åt att kartlägga frun för att istället nästla sig in den vägen. Amber blir alltså vän med Daphne efter mycket planering och manipulerande. Och om vi inte fattar redan här att Amber är en elak jäkel, så förtydligar författaren det så pass att hela boken blir totalt löjeväckande.

Vid första lunchdejten med Daphne sitter Amber och gäspar inombords eftersom Daphne är så otroligt, fruktansvärt tråkig. Så att vi verkligen ska fatta att Amber bara låtsas gilla Daphne. Och om vi ändå inte fattar så fortsätter det i samma stil, för säkerhets skull liksom. Amber hånskrattar inombords, måste trycka tillbaka gäspningar konstant, svär i tysthet över hur tråkiga och hemska barnen är och hur fult hem Daphne har. Men risken finns ju faktiskt att vi läsare fortfarande inte har fattat hur hemsk Amber är, så författaren ger inte upp.  Hon låter Amber hånskratta varje gång hon lyckas göra något elakt, ler elakt i mjugg och fortsätter kväva sina gäspningar i jakten på Daphnes man. Hela boken igenom.

Och sedan finns det en twist också. Och när den väl uppenbarar sig ( men eftersom författaren är övertydlig även här så är det inte direkt någon överraskning när ”twisten” kommer ) så förklarar författaren sedan steg för steg hur allt gått till. Ifall vi inte fattat det genom alla hundratals övertydliga hintar vi fått.

Så nej, jag är verkligen inte imponerad och förstår som vanligt inte hur en sådan här bok lyckats bli så hypad.

Boken hittar du på Adlibris, Bokus och CDON.

Hon som kom före – En irriterad rant fullsmockad av spoilers

Det här blir ingen vanlig recension, utan mer en genomgång av en bok som verkligen irriterade mig. Varning alltså för massiva spoilers av hela handlingen inklusive slutet.

Efter att Jane fått ett sent missfall behöver hon sätta livet på paus. När hennes mäklare berättar att den unge excentriske stjärnarkitekten Edward Monkford söker en ny hyresgäst till ett av sina och stadens mest spektakulära hus känner hon sig oväntat tilltalad av tanken. I den högteknologiska och avskalade villan ska hon finna ro. Men drömhuset visar sig snarare bli något av en mardröm.

Vi får två parallella berättelser. I nutid följer vi Jane som inleder ett förhållande med sin excentriske hyresvärd. I takt med att hennes känslor fördjupas blir han mer och mer kontrollerande, hårdhänt och våldsam.

I dåtid får vi följa Emma som dog i huset och som också hade ett förhållande med Edward. Emma som i sitt tidigare hem blev rånad och våldtagen och därför fastnade för den högteknologiska säkerheten i huset. Hon flyttar in med sin pojkvän, en snäll och mesig kille av den typen som konstant undrar hur i hela friden han lyckats få en så snygg tjej som Emma. När Emma inleder ett förhållande med Edward bryter hon med pojkvännen och han flyttar ut. Även här får vi följa hur Edward blir alltmer hårdhänt och våldsam, vilket gör att vi undrar varför stackars Emma som blivit så brutalt våldtagen utsätter sig för det. Framförallt eftersom det är just sexet som blir allt våldsammare. Blodigt, brutalt och en älskare hon kallar pappa under klimax.

Våldtäkten Emma råkade ut för bevisades genom en videoinspelning som fanns på hennes mobil man hittade hos inbrottstjuven. En film som visar Emma på knä, tagen hårt oralt. Gärningsmannen får vi aldrig se. Och när det visar sig att Emma ljugit om våldtäkten börjar jag få otroligt dåliga vibbar av boken. Filminspelningen visar sig i själva verket vara Emma som är otrogen mot sitt ex med hans bästa vän och det här ville hon naturligtvis inte skulle komma fram, därav den falska våldtäkten. När sanningen kommer fram anmäler hon istället exets bästa vän för våldtäkt. Eftersom hon var full vid tillfället, flirtade vilt med exets bästa vän och ångrade sig mitt under avsugningen blir han inte fälld. Dessutom har ju Emma ljugit redan så hennes trovärdighet är på noll.

Av någon anledning hade jag fått för mig att författaren var kvinna, men känslan att boken var skriven av man ( som dessutom avskyr kvinnor ) växte sig starkare för varje sida, så jag kollade naturligtvis upp det. Och författaren är en man. Huruvida han verkligen avskyr kvinnor vet jag inte, men han verkar inte ha höga tankar om kvinnosläktet i alla fall, för det blir värre.

Jag vill inte bli omhuldad. Jag vill bli beordrad. Jag vill ha en skräckinjagande man, en man andra män avskyr och avundas och som inte bryr sig ett skit. En man av sten.

Emma fortsätter ljuga. För att ställa sig in hos grannen hittar hon på att hon har cancer och får den uppmärksamhet hon hela tiden kräver. Hon provocerar också Edward till att bli mer och mer brutal, eftersom hon gillar det. Hon vill att han slår henne till lydnad, tar henne våldsamt tills hon blodig och skrikande av extas kallar honom pappa. Hela boken igenom tror vi att det är Edward som mördat Emma, men det visar sig vara hennes ex. Den snälla, mjuka myskillen. Som i nutid  försöker mörda även Jane.

Jane överlever, men det visar sig att hon oväntat är gravid med Edwards barn. Jane och Edward hade en överenskommelse att förhållandet skulle vara kravlöst och hon försäkrade att hon var med på det, att hon åt p-piller. Som slutplot visar det sig att hon lurat Edward ända från början. Från första stund hon såg honom visste hon att hon ville ha ett barn med honom, kosta vad det kosta ville. Så hon lurade honom. Ljög och manipulerade tills hon fått det hon ville. Stackars Edward.

Vi får alltså fyra karaktärer.

En snäll och mesig myskille som visar sig vara galningen.

En kvinna som är otrogen, ljuger om våldtäkter, hittar på cancer för att få uppmärksamhet, tigger och ber om att bli slagen blodig.

En annan kvinna som medvetet lurar på en stackars man ett barn han inte vill ha.

Och till slut den mörka och snygga Edward. Vid en första blick dominant, våldsam och brutal. Som visar sig vara den enda oskyldiga i allt. Som är allt en kvinna innerst inne vill ha. Stackars stackars Edward som råkat ut för dessa hemska kvinnor.

Författaren har alltså tagit några av de mest omdiskuterade kvinnofrågorna och lagt hela ansvaret på kvinnan. Kvinnan som blir misshandlad har själv provocerat fram det, för att hon egentligen gillar det. Kvinnan som blir våldtagen ljuger antingen helt och hållet, eller ljuger för att hon ångrat sexet efteråt. Kvinnan som väljer att behålla barnet mot mannens vilja ( trots att alla vet att sex kan leda till graviditet )  har medvetet och manipulativt lurat till sig barnet, mot den stackars mannens vilja. Stackars stackars Edward.

Anledningen till att jag läste den här var att den hyllades av så många. Framförallt av kvinnor. Spännande till sista sidan. Vad boken egentligen säger går obemärkt förbi. Men kanske ville författaren bara skriva en spännande bok. Och kanske hade jag trott det om bara en av frågorna behandlades. Men att ta inte bara en, utan tre, så kontroversiella ämnen som våldtäkt, kvinnomisshandel och kvinnans rätt till sin egen kropp, känns väldigt medvetet. Så för mig är det här bara en sunkig ( minst sagt ) bok, skriven av en sunkig författare.

Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till