Tusende våningen

tusende-vaningenTusende våningen är skriven av Katharine McGee.

Från tusende våningen är fallet högt. Manhattan, år 2118.

Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.

På Goodreads haglar jämförelserna med Gossip Girl och Pretty little liars. Den ena har jag sett, den andra inte. Men troligen har de rätt. För det här är en smaskig relationshistoria som cirklar kring några unga och deras kärleks/drog/vänskapsproblem. Intriger i mängder med lögner, otrohet och svek. Alltihop inbakat i en futuristisk inramning. Och jag är faktiskt helt såld.

Boken börjar med en ung kvinnas fall från tusende våningen. Vi får inte veta vem som faller och hela boken är en tillbakablick i händelserna som ledde till fallet. Vi får heller inte veta om hon hoppat, ramlat eller blivit knuffad, även om intrigerna så småningom pekar mot det senare. Bokens kärna är relationerna, de olika klasstillhörigheterna och intrigerna som uppstår. Och även om jag med spänning ( och skämskudde ibland ) följer deras mellanhavanden och allt som händer, är det inramningen som är grädden på moset för mig. Science fiction-delen.

Även om boken hade kunnat utspela sig i vilken skola eller stad som helst, är det miljön som verkligen gör det hela extra intressant. Ett torn på tusen våningar i ett framtida Usa. Ett torn så stort att det är byggt ovanpå Central Park och där man istället byggt om hela parken i tornet. Ett torn där de nedre våningarna är så stora att man får ta tåg mellan de olika kvarteren. Där de övre våningarna är omgivna av faktiska gator med planterade träd och gatubelysning. Där några av våningarna består av nattklubbar, enorma shoppingcenter och skolor.

Vi får följa ett flertal karaktärer, något jag trodde skulle bli rörigt när jag märkte hur många det faktiskt är. Men mängden karaktärer är inget problem. Alla har tydliga röster som sticker ut klart och tydligt. De bor i olika delar av tornet där ens boende visar klasstillhörigheten. Ju lägre ner, desto lägre klass. Extra tydligt blir det med alla futuristiska gadgets som omger karaktärerna. Där de rika tar svävare eller helikopter till sina våningar om de varit ute, där man använder kontaktlinser för ständig uppkoppling. Något som ibland blir tragikomiskt. Till exempel när en familj sitter tillsammans men alla stirrar de rakt ut i luften, helt inne i sina egna chattar eller filmer som utspelar sig inför deras ögon medan de mumlar lite ibland för att ge kommandon till sina linser. Eller en karaktär som gett instruktioner till sitt kylskåp om maxmängden kalorier som får förbrukas per dag. Där kylskåpet vägrar att släppa ifrån sig mer mat eller dryck om den inte får bevis på att ägaren har en gäst, genom att gästen lägger handen på kylskåpet så den kan läsa av handavtrycket. Boken är fullkomligt genomströsslad med alla de här futuristiska små sakerna, och jag är förtjust. Stort + på att vi även får samkönad kärlek som inte problematiseras.

Allt är skildrat med ett tilltalande språk och ett driv som manar till sträckläsning. Tusende våningen är uppfriskande och underhållande läsning från första till sista sidan. Till min glädje slutar boken med en liten cliffhanger och det visar sig vara första delen i en serie.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Midnattsord och Hobbybibliotekarien.

Eliten – Katniss tröttnade nog på balen och gick hem istället.

eliten-the-selection-2Eliten är andra boken i serien The selection skriven av Kiera Cass.

Av de trettiofem deltagarna i Urvalet återstår nu bara sex, Eliten. Endast en kan stå som segrare, och mycket står på spel. Den som lyckas vinna prins Maxons hjärta får förutom sin drömprins ett liv i överflöd i det kungliga palatset. Men America är inte helt säker på sina känslor. När hon är med Maxon känns det så pirrigt, så bra, så rätt. Men varje gång hon ser Aspen kommer minnen av deras kärlek tillbaka. Samtidigt blir rebellattackerna mot slottet mer och mer brutala. Kommer de beröva America på alla utsikter till ett lyckligt slut?

Katniss går på bal. Så beskrev jag första boken i den här serien och jag gillade den rejält trots att romance egentligen inte är min grej. Eller det är ju egentligen romance-dystopi, vilket är en rätt ovanlig mix som funkade oväntat bra tyckte jag. I den här delen, inte lika bra tyvärr.

America som i första boken ändå var rätt självständig och smart, blir helt plötsligt en velande och trulig tonåring som mest irrar runt och är svartsjuk åt alla håll och kanter. Hon är kär/inte kär i Maxon och velar hit och dit. Hon stöter honom ifrån sig samtidigt som hon är kär/ inte kär i Aspen och velar hit och dit även med honom. Samtidigt blir hon svartsjuk på att Maxon börjar ägna sin tid åt andra tjejer än henne, trots att hon själv beter sig helt irrationellt mest hela tiden och kuckilurar med Aspen mellan varven.

Samtidigt blir rebellerna mer påstridiga. Det sker attacker mot slottet var och varannan dag, folk dör som flugor och hotet trappas upp. Medan America mest funderar över vem av killarna hon ska välja/ inte välja. Oh the agony liksom. Och det här är ju naturligtvis problemet. Att balansen mellan romance och dystopi är totalt ojämn. Världsbygget är fortfarande minimalt medan Americas velande hit och dit tar största delen av boken. Och det hade väl varit ok om America varit en någorlunda sansad person. Men trots att hon tillhör den lägre klassen i en diktatur framstår hon som den mest bortskämda och aningslösa av dem alla. Jag gillar till och med hennes värsta antagonist mer än jag gillar America. Hon har i alla fall ett mål, något som America än så länge verkar sakna totalt.

Serien har alltså än så länge inte utvecklats så som jag hade hoppats. Tvärtom har författaren förstärkt alla de dåliga delarna och lyckats få en hel bok att bli nästan meningslös. Nästan, för någonstans hoppas jag ändå på någon slags positiv karaktärsutveckling för America. Jag hoppas få mer världsbygge och mer substans. Vi får väl se, jag lär läsa nästa bok också. Kanske.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula och Mitt liv som Miimz.

Ingenting och allting

ingentingIngenting och allting är skriven av Nicola Yoon.

Maddy lider av en extremt ovanlig sjukdom som i princip innebär att hon är allergisk mot världen. På sjutton år har hon aldrig varit utanför huset. Hon fördriver sina dagar med att plugga på distans, umgås med sin mamma och sköterskan Carla och läser mängder av böcker.

Så en dag flyttar den jämnårige Olly in i huset bredvid – svartklädd, graciös som en katt och med ögon blåa som Atlanten. Fascinerade betraktar de varandra från varsitt fönster. Men när de börjar chatta och lär känna varandra på riktigt inser Maddy att hon måste få träffa honom, vilka riskerna än är. För vad är egentligen livet värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?

Det är nästan omöjligt att skriva om den här och inte jämföra med vissa andra verk. Speciellt eftersom nästan alla refererar till Nicola Yoon som en ny John Green eller Rainbow Rowell. Så jag tänker jämföra lite. Bättre än Förr eller senare exploderar jag och nästan lika bra som Eleanor & Park, nästan.

På vissa sätt är den bättre än båda. Den har ett fantastiskt driv med sina korta kapitel och ett unikt språk där boken utöver den vanliga texten även innehåller chattar, mail, bilder och anteckningar. Kreativt och framförallt gripande. Och trots att den är sorglig, riktigt sorglig, lyckas Yoon hålla sig borta från en rejäl gråtfest, på gott och ont. Jag gillar att den inte grottar ner sig i det sorgliga, att boken ändå mest uttrycker förälskelse, livsglädje och hopp. Samtidigt kanske hon lyckas lite för bra att hålla det sorgliga på avstånd? För hur gripen och känslomässigt involverad jag än var under läsningen, stannade den känslan inte kvar så länge efteråt. Om man nu ska jämföra med Eleanor & Park som hängde sig fast som en känslomässig igel alldeles för länge.

Vi kanske inte kan förutsäga framtiden, men vissa saker går ändå att förutspå. Som att jag kommer att bli kär i Olly. Och att det kommer att sluta i katastrof.

Ingenting och allting är alltså en underbar bok, för stunden. Och även om jag gissade twisten redan efter bara några sidor förstörde det ingenting av läsupplevelsen. Snarare tvärtom.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Prickiga Paula, Agnes bokblogg och naturligtvis Oarya som fick mig att läsa den här.

Björnstad av Fredrik Backman – Årets bästa?

bjornstad

Björnstad är skriven av Fredrik Backman.

Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av. 

Ok, jag kommer bli lite dramatisk och överdådig men håll ut. Och egentligen finns det inget mer att säga om boken som inte redan sagts utan att låta som en härmande papegoja. Jag skulle kunna sammanfatta hela känsloregistret och upplevelsen med ett ord, tack. Och det skulle täcka allt. Men som sagt, dramatiskt och överdådigt är vad ni får.

Ja den handlar om hockey. Ja den handlar om en random småstad i Sverige och ja, den handlar om människor. Och det är just det, de där människorna som Backman skriver om, som är hela grejen. För jag tänker mig att han måste ha ett särskilt sätt att se människor för att kunna skriva på det här sättet. Hur han tittar på en främling eller vän och på något sätt uppfattar själva kärnan i det som gör människan. Och så tar han den där kärnan och sätter ihop med andra kärnor och så skriver han om dem och så blir de människor. För Backman ger oss inte karaktärer, han ger oss ett levande persongalleri och människor att lära känna.

Vi får lära känna många människor som alla på något sätt är involverade i klubben, i hockeyn. Det enda som betyder något. Som betyder allt. Ungdomarna och deras föräldrar, tränare och direktörer. Och vi får se och uppleva hur ett helt samhälle skapar en hora och en hjälte. Och vi får lära oss varför det inte är så konstigt att vi läser om det i tidningarna och hur det kan hända igen och igen och igen.

Ska jag nämna något som hade kunnat arbetas lite på är att Backman även här är aningen repetitiv. Han hamrar gärna in känslan lite för entusiastiskt, men precis som i Britt-Marie var här går det över och resten är bara hänga med på. Det tog alltså några sidor innan jag på riktigt kom in i boken, men sedan … Ja, jävlar vilken resa.

Det bästa sättet att beskriva läsupplevelsen är att börja med början. Så oerhört dramatiskt och något som lätt kan ta över en hel bok. Malin Persson Giolito har också en dramatisk början i Störst av allt, men till skillnad mot den boken där jag plöjde igenom sidorna i jakten på vad var det som hände, så glömmer jag helt bort startskottet i Björnstad. Ungefär halvvägs in i boken minns jag plötsligt att men herregud, någon kommer ju ta ett hagelgevär och … Precis som det ska vara. Läsupplevelsen försvinner inte bakom det dramatiska, utan varje känsla och händelse får sitt utrymme att synas och upplevas.

Hade jag vågat skriva det här om jag hade varit kvinna? Och svaret på det är nej.

Jag skulle kunna skriva tusen rader till och ändå inte kunnat beskriva Björnstad på rätt sätt, så jag nöjer mig med att avsluta med ett tack. Tack för att du faktiskt skrev den här boken som alla borde läsa. Inte bara för att den är viktig, utan även för att det är en av årets bästa böcker. Den bästa?

Björnstad är märkligt nog första boken av tre och jag fattar inte alls hur fortsättningen kan tänkas bli. För det finns ingen cliffhanger utan vi får ett rejält avslut, så jag har faktiskt ingen aning om vad tanken är. Mer än att det kommer vara bra.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Vargnatts bokhylla, Bims blogg och C.R.M. Nilsson.

Minirecensioner x 2

Ibland läser man en bok som man av någon anledning vill lyfta även om det inte var en wow-upplevelse. Då får det bli lite kortare omdömen som idag.

 

hon-bad-om-detHon bad om det skriven av Louise O´Neill.

En superviktig bok som tyvärr inte nådde hela vägen fram. Om ett samhälle som dömer våldtäktsoffret och backar gärningsmännen, trots både bildbevis och filmer på övergreppet. För att offret klädde sig fel, betedde sig fel och agerade fel efteråt. För att pojkarna ingår i ett sammanhang, för att de är populära, för att de har mäktiga föräldrar, för att de har hela sportlaget som backar inklusive tränare och lärare.

En superviktig bok eftersom boken baseras på sanna händelser vi alla kunnat ta del av i tidningar. Eftersom det händer i Sverige och inte bara någon annanstans.

Tyvärr är berättelsen alltför platt och distanserad för att gripa tag och kännas ända in i märgen, så som en bok som den här borde göra. För att jag aldrig riktigt fastnar och för att karaktärerna inte stannar kvar efter läsningen. Värd att läsa ändå. Bara för att.

 

 

slutetSlutet är den avslutande delen i en trilogi skriven av Ursula Poznanski.

Dystopi om Ria och hennes vänner som försöker avslöja maktspelet bakom sfärernas jakt på de som lever utanför. En bra dystopi som ändå inte fastnar helt.

Jag gillade verkligen serien och jag gillade verkligen hur den slutade, men ändå var det rätt bortglömt kort därefter. Bör ändå läsas av de som gillar dystopier tycker jag.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till