Hoppa av Love Kölle

Hoppa av Love Kölle läste jag för någon månad sen och det var riktigt trevlig läsning. Framförallt gillar jag hur han har vridit språket som används i den avlägsna framtid som presenteras. Ett språk som utvecklats fonetiskt, så det har likheter med ursprungsspråket men ändå har blivit något eget och nytt.

Norna har levt hela sitt unga liv i Hem. Men nu måste hon ut i Villmarken, besöka oraklet i Holopedias grotta och dräpa ett Villdjur. Bara då är hon värdig att upptas i stammen som en vuxen, som En som gått.

Men i Villmarken finns det faror och odjur vars like hon aldrig hade kunnat föreställa sig, och snart måste hon kämpa, inte bara för att klara vandringen, utan för att överleva.

Hoppa finns hos streamingtjänsterna som ljudbok och e-bok. Du hittar den även hos nätbokhandeln.

Annonser

Cthulhu och Tidsmaskinen – Nyöversättningar av skräckliga klassiker

Det här blir ett litet fy på mig-inlägg. Jag har nämligen inte läst en enda av det jag ska tipsa om idag, så uppmaningen att läsa något av detta gäller mig lika mycket som er.

Jag läser gärna klassiker ibland och gärna någorlunda nya översättningar. Det är oerhört jobbigt att läsa ett ålderdomligt språk översatt på äldre svenska. Mycket kringelikrok och uttryck som inte längre används. En översättning är ju aldrig en exakt översättning av den faktiska texten, utan en tolkning av den. Och tolkningen kommer se olika ut för olika översättare och skifta mellan olika tidsperioder. En bra översättare lyckas ändå få in ursprungskänslan, även om tolkningen är mer tidsenlig språkmässigt.

Och det här har Fafner Förlag alltså gjort. Översatt och gett ut två författares verk så vi kan få några kända klassiker i nytt utförande. Det handlar om skräckförfattaren H.P.Lovecraft och science fiction-författaren H.G.Wells.

Det enda jag egentligen känner till om Lovecraft är att han gav liv åt Cthulhu och att Wells skrev Världarnas krig ( som filmatiserats med Tom Cruise i huvudrollen ). Den senare orsakade stort rabalder då den sändes som radiodramatisering och en del lyssnare inte förstod att det var en pågående pjäs. Man trodde alltså att jorden faktiskt hade anfallits på riktigt och kaos bröt ut. Hur stort kaos låter jag vara osagt, men det är ändå rolig kuriosa så här i efterhand.

Tidsmaskinen av H.G.Wells har jag hemma, oläst som sagt. Som en liten skämskudde i bokhyllan. En liten och nätt bok som säkert går fort att läsa, så alldeles snart ska jag ta tag i den. Finns att köpa som faktisk bok, eller streama som ljudbok och e-bok.

Och hos de tre streamingtjänsterna hittar ni även kring 20 skräcknoveller av H.P.Lovecraft både som ljudbok och e-bok. Alldeles snart ska jag sätta tänderna i dem också. Prova ni med!

Bilden är från Storytel.

 

En rättvist sönderdelad best och en bevingad svart häst ( förlåt för dåligt rim ).

Två tips får ni av mig här idag. Förutom att båda är utgivna av Fafner Förlag har de inte mycket gemensamt. Det ena är en ungdomsbok skriven av Oskar Källner och den andra är en novell skriven av Lars Carlberg. Den senare ska man tydligen inte läsa, utan helst lyssna på. Och jag måste erkänna att jag faktiskt inte gjort det än, men hur sugen blir man inte av de här raderna från Oarya:

Jag är som bekant inte direkt en storkonsument av ljudböcker men det kortare formatet tilltalade mig. Jag har bara lyssnat på två stycken än så länge – dels ”Skördad” för att, ni vet, Anna Jakobsson Lund står alltid högt i kurs på oarya.se, och dels ”Rättvis sönderdelning av besten Skorm” av Lars Carlberg och det är den vi ska uppehålla oss lite vid idag eftersom den är det ABSOLUT KNASIGASTE jag hört undantaget sånt som den arga apelsinen i Vita Huset säger.

För med ”Skorm” så kan jag förstå vad som är bra med ljudböcker, och det är väl främst inläsaren Simon Väderklints förtjänst. Jag vet inte vad han blandar för mediciner men jag vill ha recepten.

Så vi gör en deal. Ni går in hit och läser resten av Oaryas fantastiska recension och därefter lyssnar vi allihop på Rättvis sönderdelning av besten Skorm. Den finns hos Storytel, Nextory och Bookbeat. Och orkar man verkligen inte lyssna på ljudboken ( jag har jättesvårt för ljudböcker ) så finns den som e-bok också, men vi försöker skippa det tycker jag.

Dagens andra tips är boken Stormvinge. En fantastiskt fin ungdomsbok för alla som villhöver mer hästböcker i sitt liv. Hästböcker med lite mer OUMPH i. Antingen det är till dig själv eller till dina barn.

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Mitt omdöme var att det är en fantastisk ungdomsbok med extra allt. Även den finns hos streamingtjänsterna som både ljudbok och e-bok. Eller så blir det en jättebra julklapp nästa jul under granen. Det skadar ju aldrig att vara ute i god tid …

 

Missa inte att följa mig på Instagram där jag senare idag ger två tips till. Mina absoluta favoritnoveller skrivna av Oskar Källner.

Steampunk, zombies, Lovecraft, apokalyps, science fiction, flygande hästar, urban fantasy och jordgubbsjakt. Det är dags för Oskar Källner-vecka!

Kommande vecka kommer ägnas helt åt författaren Oskar Källner och Fafner Förlag.

Jag känner inte  Oskar Källner personligen. Vi har haft lite kontakt i samband med utskick av recensionsexemplar men inget utöver det, så det här är inget samarbete varken med Oskar Källner, Fafner Förlag eller de streamingtjänster som kommer nämnas framöver. Jag är bara så grymt imponerad över det han gör. Dels naturligtvis hans författarskap. Oskar Källner är en av mina absoluta favoritförfattare inom svensk science fiction och fantasy. Men också för att han just nu satsar på sitt förlag och genom det andra författare inom fantasy och science fiction. Det är ju min egen dröm, att starta förlag och få fram nya spännande författare inom fantastiken i Sverige. Tyvärr ligger den drömmen fortfarande långt borta, så jag passar istället på att hylla Fafner Förlag som faktiskt gör det. Utöver allt detta har han också gett ut ett antal nyöversättningar av utländska klassiker.

Det kommer alltså bli en vecka med mini-recensioner, samt inlägg och tips om sådant jag själv inte hunnit läsa än. Bilden nedanför är från Storytel och visar bara ett axplock av allt det Fafner Förlag kan erbjuda via streamingtjänsterna ( även Nextory och Bookbeat ).

Ni kan ju börja med att läsa om mitt första möte  ( tror jag ) med Oskar Källners noveller här.

 

Nomadplaneten

Det är tidigt 2100-tal. Konflikter, global uppvärmning och ekonomiska kriser avlöser varandra, men när det ser som mörkast ut tänds en ny stjärna på himlen. Stjärnan visar sig vara en nomadplanet, en vandrande himlakropp på väg att korsa solsystemet. Kan en internationell rymdexpedition flytta fokus från eländet på jorden och ge nytt hopp till en splittrad mänsklighet?

När expeditionen ska lämna jorden visar sig en av besättningsmedlemmarna arbeta för en terrororganisation. Ersättare i sista stund blir Jonathan Othiambo, en svensk-kenyansk astrofysiker. Som ny i gruppen kastas han in i ett maktspel han inte förstår, där konflikter sjuder under ytan i den till synes välorganiserade besättningen.

Den nya planeten bjuder på vetenskapliga upptäckter som väcker förvirring, skräck och konspirationsteorier. När expeditionen tappar radiokontakten med jorden tvingas Jonathan välja sida.

Nomadplaneten är skriven av Emanuel Blume.

Det var ett bra tag sedan jag läste det här så det blir ett rätt kort omdöme.

Nomadplaneten sponsrades via crowdfunding vilket för mig känns rätt obegripligt. Om det nu inte var så att författaren faktiskt ville ge ut den själv, vilket ju faktiskt blir vanligare och vanligare. Men tanken att förlag skulle ha refuserat den känns märklig för det här är riktigt bra science fiction. Oerhört välskriven med ett bra driv och en komplex story som känns trovärdig.

Det är nördig science fiction, eller hard sci-fi som vissa kanske skulle säga. Mycket detaljer av det där slaget som gör att det känns som man faktiskt är med. Mitt i själva rymdexpeditionen. För det är rymdresan som är hela enchiladan så att säga. Målet för mig var resan, inte slutdestinationen. För karaktärerna är visserligen mångsidiga, men de känns lite distanserade och framförallt Jonathan känns aningen blek. Slutet är ( utan att spoila för mycket ) lite väl öppet för min smak. För något riktigt svar på vad som faktiskt händer ( och det är mycket som händer ) får vi inte. Det är öppet för egen tolkning så att säga. Vissa tycker om sådana slut medan jag föredrar mer tydlighet. Själva resan däremot är hur bra som helst. Nervositeten och spänningen de alla känner, varvat med både vardagliga och katastrofala problem som måste lösas under expeditionens gång fångar mig helt.

Nomadplaneten alltså. Riktigt bra science fiction som manar till sträckläsning. Jag kommer helt klart hålla ögonen på författaren framöver.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Oarya, Bokhyllan, Bokföring enligt Monika och Mina skrivna ord.

Tack till författaren för recensionsexemplar. 

The 100 – En fullständigt unik serie. Alla kvinnor borde titta!

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om den här serien, men det finns så många orsaker till min hyllning och det kommer bli ett långt inlägg så det har dröjt. Men alla borde få veta vilken fantastisk serie det här faktiskt är, så here we go. Orsakerna till att ALLA borde se serien är de här:

  1. Kvinnorollerna.
  2. Sexualiteten
  3. kön
  4. övergreppen
  5. Samtycket

Jag börjar med nummer fyra, övergreppen. Det finns inga. INGA! Och nu pratar vi alltså om en serie som på många sätt är lika grym som GoT. En värld där krig, tortyr och mord står på dagsordningen. Men inte ett enda övergrepp! I hela serien. Och det finns så många, så många tillfällen för det här. När de landstiger och killarna så uppenbart är hormonstinna aggressiva tuppar som vill leda hela showen. Ingenting. När en av dessa tuppar jagar en flicka ( pga mord ) och fångar henne. Ingenting. När en kvinna tar ledningen. Ingenting. När en kvinna blir tillfångatagen av fienden. Ingenting. Ingen hand på ett bröst, inga könsnamn, inget könshånande, inga övergrepp. Inget.

Vilket leder till nummer tre, kön. Inte en enda gång har kön betydelse. Inte när det gäller krig, inte när det gäller hierarki och inte när det gäller fiendeskap/fångenskap. Inte en enda gång.

Vilket leder till nummer två, sexualitet. Säsong ett börjar normativt ( den framstår även som en vanlig ungdomsserie i början i stil med Flugornas herre, så ha alltså lite tålamod ), men därefter. Not so much. Karaktärerna blir kära, och könet har ingen betydelse. Ingen tycker det är konstigt, ingen hånar, ingen funderar. Det bara är. Man blir kär, man kysser och man ligger om man vill. Könet har ingen betydelse!

Vilket leder till nummer ett. Kvinnorna. Eftersom könet inte har betydelse så är kvinnorna allting. Precis som männen. De är krigare, technördar, läkare, ledare och hämnare. Och massor med andra saker. Och ingen blir hånad. Ingen blir dissad. Ingen blir trakasserad. Aldrig på grund av könet. Det nämns liksom aldrig. Alla har ett namn, alla har en bakgrund. Men könet har aldrig betydelse.

Och till slut kommer vi till nummer fem. Samtycket. Inget sker utan samtycke. Inte en enda smekning. Och vi har ett utmärkt exempel i när Lincoln fångar Octavia ( min favoritkaraktär för övrigt ) . Hon är fångad och fastbunden i en grotta. Inte en endaste antydan till övergrepp sker. När det väl händer ett närmande ( senare, när hon inte är fånge ) så ber han ordlöst, men ändå helt tydligt, om samtycke. Inget närmande sker utan samtycke. Och sker något, med samtycke, så räcker det med en hand på armen för att avbryta. Man behöver inte ens säga nej, ett nej är tillräckligt uppenbart med bara en gest.

För att citera @my_word_is_my_weapon ”The 100 ligger Så Jävla Före Allt annat”. Så jävla före! Och det sjuka är att det tog mig över två säsonger att fatta det här. Det var något som skavde, fast på ett bra sätt. Något som manade mig att se vidare. Något som ville göra sin röst hörd när jag tittade på den här serien och jag fattade inte riktigt vad det var. Och sedan i säsong tre så bara slog det mig. Könsrollerna, kvinnorna, sexualiteten, bristen på övergrepp. Allt. Det finns ingen serie som ens kommer i närheten faktiskt. För The 100 är grym. Den är blodig och grym, men helt utan övergrepp. När har vi sett det senast? Svar, aldrig.

När det gäller GoT till exempel har jag många gånger ifrågasatt kvinnovåldet och fått till svar att det speglar tidsperioden. Det måste vara trovärdigt. Så drakar är trovärdigt men bristen på våldtäkt är det inte? Jag köper inte det och The 100 är beviset för att det inte är nödvändigt. Grymheterna och kriget blir inte det minsta mindre trovärdigt för att man dissar övergreppen. Inte det minsta. Så det går att göra. Om man inte är lat. Eller har fel värderingar.

Exemplen jag har tagit upp, när en kvinna blir jagad eller när en annan är fånge. De har heller inget med kön att göra. Lika många män blir jagade, lika många män tillfångatagna. Jag ville bara belysa tillfällena man hade att krama ett bröst hårt, att könshåna, eller ännu vanligare, att våldta. Så det här är en serie alla kvinnor borde se. För att se hur det kan göras. Hur det kan vara. Och självklart borde alla män också se det här, men det är kvinnor som står på barrikaderna gällande det här och det är tyvärr troligen kvinnor som i slutändan kommer kräva en ändring.

Och det här inlägget blir tyvärr långt, för jag har mer att säga. Jag och Oarya pratade om serien och jag dissade en kärleksscen mellan två av kvinnorna. Men jag har ändrat mig, jag dissar inget. För en grej som tillhör mitt nörderi är att jag blir lite besatt ibland ( jag brukar kalla det nörderi, det låter lite hälsosammare än besatt ). Och jag blev lite besatt av den här. Så jag har tittat på serien, tittat på klipp och slutligen tittat på reactions.

Massiva spoilers! 

Reactions är youtubers som spelar in när de tittar på avsnitt av en serie. Det låter säkert helt märkligt att man tittar på någon som tittar på en serie. Men det är faktiskt ganska befriande. Man får medhåll att det man kände var legit, på något konstigt sätt. Så sånt tittar jag på ibland. Och det finns en homosexuell youtuber ( det finns fler såklart, men jag har valt att titta på hennes ) som följer The 100. Hennes reaktion när det kommer till de samkönade hångel/sexavsnitten är fullständigt hjärtekrossande. Jag ser ju sex och kärlek jag kan relatera till hela tiden. Hon gör det inte. När hon såg ett avsnitt med kärlek mellan två av kvinnorna i serien blir hon helt chockad. När hon fattade att scenen inte bara klipptes av, utan fortsatte med att de vaknade tillsammans på morgonen så är hon ännu mer chockad. För sånt finns inte i amerikanska serier. I någon serie? Och när jag insåg att för henne och andra kvinnor så är de här karaktärerna ikoner, ja då tänker jag fan inte klaga. För jag insåg att jag analyserade scenen. På ett sätt jag inte jag gör med heteroscener. De finns ju hela tiden. Och går oftast förbi omärkt. Så jag tänker låta henne ha hennes scen för sig själv, orörd. Och jag hoppas innerligt att hon och alla andra så småningom får lika många kärleksscener att glädjas åt som vi andra har. The 100 är en bra början.

Och bortsett från allt det här så är The 100 en bra serie. Jag älskar den faktiskt på så många sätt. Dels allt den står för, men också för karaktärerna. Som tyvärr dör som flugor likt GoT, men ändå. Den börjar som en normativ tonårsserie, men den blir så mycket mer. Alla borde titta!

Spoilers! Naturligtvis måste jag( tyvärr ) slänga in en brasklapp gällande övergreppen, För det finns faktiskt ett. En kille som är fånge hos en kvinna med hög ställning. Han var från början en bad guy men blev bra ( återkommande tema, de goda gör ibland onda saker och de onda visar sig vara inte så onda när det verkligen gäller  ) och är nu alltså fängslad. Med handbojor och allt. Han finner fångvakterskan attraktiv och hon kräver att han ligger med henne. Vilket han gör. Dels för att hon är attraktiv ( som jag tolkar det ) men också för att han inte har något val. Ett övergrepp-ish. Ni vet, sådant som inte alltför sällan händer kvinnor. I äktenskap, i förhållanden, i one night stands. Hon ville egentligen inte, men för husfridens skull sade hon ja. Jag hade önskat att de inte tagit med detta, men det gjorde de och nu finns det där. Och förhoppningsvis får det några män att tänka efter lite.

The 100! En serie jag började titta på tre gånger och tyckte var tråkig. En serie jag verkligen gillar idag. Karaktärerna, handlingen, och hur Jävla Före den är.

Och för den som inte har något emot massiva spoilers kommer min favorittrailer här. 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till