En bok som inte är vad den utger sig för att vara.

Jag hittade boken Android på bokrean. Hårdkokt science fiction utlovades på baksidan av boken. Och jag gillar hårdkokt, även den militäriska sorten, vilket var vad detta skulle vara. Militärisk nja, till viss del. Science fiction, inte alls. Nu har jag inte läst hela boken, jag har ett par sidor kvar. Och det är möjligt att det på sista sidan visar sig att protagonisten är robot eller nåt, men det räcker inte. Det blir ändå inte scifi, speciellt inte hårdkokt sådan.

Ta Lars Wilderängs bok Stjärnklart som jämförelse. Där kommer själva scifi-delen in ganska sent i boken, men vi får följa konsekvenserna av det redan från första sidan. Någon recensent kallade Android för whiskyindränkt noir och det stämmer bättre överens med bokens egentliga innehåll. Jag tänker inte ge något omdöme än, så det här handlar inte om huruvida boken är bra eller inte. Men den är inte vad den utger sig för att vara och det stör mig.

Nytt brev från Cosmos

Jag har ännu inte hunnit med veckans Gender Bender och reser iväg idag, men jag tipsar om något som är minst lika bra. Nytt brev från Club Cosmos smockat med fina noveller att läsa. Två av mina favoritförfattare har bidragit så Cosmos får bli mitt resesällskap på båten idag tänkte jag.

Du kan läsa dem i ePub-format eller PDF och du hittar novellerna här.

skrotletarrobot_web

Dödens märken av Veronica Roth

dodens-markenDödens märken är första delen av två, skriven av Veronica Roth.

I en galax styrd av flödet, har varje människa en gåva. 

Det är en värld full av våld och hämndlystnad. En värld där alla som föds utvecklar en flödesgåva – en unik förmåga avsedd att forma framtiden. De flesta har nytta av sina förmågor, men Cyra och Akos har gåvor som samtidigt gör det lättare för andra att kontrollera dem.

Nu kastas Akos in i i Cyras värld. Till en början tycks klyftan mellan dem oöverstiglig, men snart inser de motvilligt att de är tvungna att samarbeta för att överleva. Dessutom har de en gemensam fiende …

Författaren har ju tidigare skrivit Divergent-trilogin och jag verkligen älskade Divergent. De två andra delarna hade jag kanske kunnat vara utan, men Divergent är fortfarande en stor favorit inom dystopin. Så det var med höga förväntningar jag längtade efter den här. Sedan började omdömena trilla in och de var väldigt blandade. Dessutom kom ju anklagelser om rasism och annat in i bilden, något som sänkte mina förväntningar rejält. Jag har redan skrivit om hela soppan här, så nu tänker jag bara skriva vad jag faktiskt tyckte om själva storyn, inget annat.

Eftersom mina förväntningar var ganska låga när jag började läsa blev jag glatt överraskad. Ok, det är ingen ny Divergent, inte ens i närheten, men ändå en bok som fängslade mig.

Platsen är en planet i en galax där Flödet ringlar sig som färggrant norrsken runt stjärnor och planeter. Ett flöde som både skrämmer och dyrkas och anses vara orsak till de speciella flödesgåvor alla når vid puberteten. Vissa har skrivit att science fiction-delen är irrelevant. Att handlingen hade kunnat utspela sig i vilket vanligt samhälle som helst, men jag håller inte med. Flödet har sin plats i boken och planeterna vi möter är alla så annorlunda att det faktiskt gör skillnad.

Jag gillar alltså världsbygget och framförallt tycker jag om hur Roth använder superkrafter så annorlunda. Att Cyras ”gåva” orsakar henne själv så mycket smärta att livet blir nästan outhärdligt. Det ger Cyra mer karaktär och personlighet än man normalt får i liknande böcker. Det ger mer än yta och skapar också en slags förståelse för dem som på riktigt lever med smärta varje dag. Även om det naturligtvis i det här fallet är fiction och inte en faktabok, vilket gör det till något helt annat än verkligheten och passar in i världen Roth ger oss.

Det som gör att jag inte fastnar helt är Akos och eftersom halva boken är ur Akos perspektiv blir det naturligtvis ett problem. Jag kommer honom inte nära, känner inte att han som karaktär är varken tydlig eller fängslande. Och det har förmodligen med berättarperspektivet att göra. Vi får Cyra i förstahandsperspektiv medan Akos berättar ur ett tredjehandsperspektiv. Roth har berättat att syftet med de olika perspektiven var att visa deras olika personligheter tydligare. Att Cyra som är mer hetsig är nu och direkt, medan Akos som är mer tillbakadragen är distanserad även i berättandet. Tanken är bra, men det fungerar inte riktigt.

Men det finns mycket jag tycker om. Jag gillar att Roth har svängt på könsrollerna, att Cyra är den muskulösa och hetsiga krigaren medan Akos är mjuk och försiktig med växter som sitt stora intresse. Jag gillar att vi får samkönad kärlek utan problematisering ( om än i ganska liten dos ) och jag gillar frånvaron av instalove och kärlekstriangel. Och eftersom jag inte ser någon rasism i det hela, utan tvärtom ett mångkulturellt samhälle där fördomar ställs mot sin spets gillar jag det med.

Dödens märken är en bok som börjar lite trevande men fångar mig rejält mot slutet, så jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bam tycker, Bokparadiset och Mitt bokintresse.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Tusende våningen

tusende-vaningenTusende våningen är skriven av Katharine McGee.

Från tusende våningen är fallet högt. Manhattan, år 2118.

Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta reda på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.

På Goodreads haglar jämförelserna med Gossip Girl och Pretty little liars. Den ena har jag sett, den andra inte. Men troligen har de rätt. För det här är en smaskig relationshistoria som cirklar kring några unga och deras kärleks/drog/vänskapsproblem. Intriger i mängder med lögner, otrohet och svek. Alltihop inbakat i en futuristisk inramning. Och jag är faktiskt helt såld.

Boken börjar med en ung kvinnas fall från tusende våningen. Vi får inte veta vem som faller och hela boken är en tillbakablick i händelserna som ledde till fallet. Vi får heller inte veta om hon hoppat, ramlat eller blivit knuffad, även om intrigerna så småningom pekar mot det senare. Bokens kärna är relationerna, de olika klasstillhörigheterna och intrigerna som uppstår. Och även om jag med spänning ( och skämskudde ibland ) följer deras mellanhavanden och allt som händer, är det inramningen som är grädden på moset för mig. Science fiction-delen.

Även om boken hade kunnat utspela sig i vilken skola eller stad som helst, är det miljön som verkligen gör det hela extra intressant. Ett torn på tusen våningar i ett framtida Usa. Ett torn så stort att det är byggt ovanpå Central Park och där man istället byggt om hela parken i tornet. Ett torn där de nedre våningarna är så stora att man får ta tåg mellan de olika kvarteren. Där de övre våningarna är omgivna av faktiska gator med planterade träd och gatubelysning. Där några av våningarna består av nattklubbar, enorma shoppingcenter och skolor.

Vi får följa ett flertal karaktärer, något jag trodde skulle bli rörigt när jag märkte hur många det faktiskt är. Men mängden karaktärer är inget problem. Alla har tydliga röster som sticker ut klart och tydligt. De bor i olika delar av tornet där ens boende visar klasstillhörigheten. Ju lägre ner, desto lägre klass. Extra tydligt blir det med alla futuristiska gadgets som omger karaktärerna. Där de rika tar svävare eller helikopter till sina våningar om de varit ute, där man använder kontaktlinser för ständig uppkoppling. Något som ibland blir tragikomiskt. Till exempel när en familj sitter tillsammans men alla stirrar de rakt ut i luften, helt inne i sina egna chattar eller filmer som utspelar sig inför deras ögon medan de mumlar lite ibland för att ge kommandon till sina linser. Eller en karaktär som gett instruktioner till sitt kylskåp om maxmängden kalorier som får förbrukas per dag. Där kylskåpet vägrar att släppa ifrån sig mer mat eller dryck om den inte får bevis på att ägaren har en gäst, genom att gästen lägger handen på kylskåpet så den kan läsa av handavtrycket. Boken är fullkomligt genomströsslad med alla de här futuristiska små sakerna, och jag är förtjust. Stort + på att vi även får samkönad kärlek som inte problematiseras.

Allt är skildrat med ett tilltalande språk och ett driv som manar till sträckläsning. Tusende våningen är uppfriskande och underhållande läsning från första till sista sidan. Till min glädje slutar boken med en liten cliffhanger och det visar sig vara första delen i en serie.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Midnattsord och Hobbybibliotekarien.

Alfa och Omega av Oskar Källner.

alfa-och-omegaAlfa och Omega är en antologi skriven av Oskar Källner.

Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

Det kan inte ha undgått någon att Oskar Källner blivit en av mina absoluta favoritförfattare, så varje gång han släpper en ny bok känns det som rena rama julafton för mig. Alfa och Omega gör mig inte besviken.

Några av novellerna har jag redan läst medan andra var helt nya bekantskaper. Och även om jag verkligen uppskattade de tidigare novellerna, Jormungand och Memento Mori, så är det några av de nya novellerna som tar andan ur mig.

Tills tiden skiljer oss åt handlar om Sofia vars man Teo dör i cancer. Sofia bygger en kryobädd där hon tänker sova sig in i framtiden, till en tid där det finns botemedel mot cancer. Sedan ännu längre in i framtiden till tidsmaskinernas tid så hon kan åka tillbaka och bota Teo. Som övervakare har hon skapat en ny Teo, en avbild av hennes döda man.

Men tiden går och tidsmaskinernas era kommer inte. Ibland blir hon väckt av Teo vid dramatiska händelser men mest sover hon. Årtusende efter årtusende passerar, medan Sofia och Teo sida vid sida drömmer om olika saker. Hon om att rädda sin sedan länge döde make, och den skapade Teo om att Sofia ska upptäcka honom istället för att längta efter sin sedan länge döde make. En otroligt sorglig berättelse om hur vi kan glömma livet i vår längtan och besatthet efter något annat.

Raka motsatsen är novellen Stockholms drottning. En sprudlande berättelse om ett dystopiskt Stockholm där varelser från sagornas värld sedan länge tagit över. En novell som fullkomligt exploderar i kreativitet och berättarglädje.

Beth och drakynglingen Pug lever sitt liv i ett farligt Stockholm som kryllar av nedgångna nissar, farligt vackra alver och hemska troll. Ett Stockholm där minotauren Bacchios i färgglad tuppkam, ring i mulen och med glittrande ljusslingor kring sina horn, glider omkring på gatorna med sitt motorcykelgäng som deras hänsynslösa gängledare. Men det finns gator som är värre än de i centrala stan. Utanför tullarna har ondskan spridit ut sig och mörkret regerar. Ett uppdrag går snett för Beth och Pug och som straff får de en omöjlig uppgift: att ta sig utanför tullarna och stjäla ett paket. Något som ganska säkert innebär en plågsam död.

Om Tills tiden skiljer oss åt är en finstämd och ganska avskalad melodi med enkla toner, är istället Stockholms drottning årets musikfestival med sprakande diskokulor och kaskader av glittrande konfetti.

Märkligt nog är min stora favorit ändå Gamma. Märkligt eftersom den handlar om saker jag inte har någon kunskap om. Ändå är det denna som berör mig mest. Gamma som är en slags fortsättning på Tills tiden skiljer oss åt.

Årmiljarder efter årmiljarder har gått och människan är sedan länge borta och universum har slocknat. Kvar finns Gamma i ett Kollektiv som i eoner svärmat runt ett svart hål. En dag bryter Kollektivet samman och Gamma beger sig med vännen Kthelk’tha ut i det stora mörkret där ingenting finns kvar. Fast det visar sig att någonting ändå finns, något som förändrar allt.

Det som förvånar mig mest när jag läser Alfa och Omega, är förmågan att som författare kasta sig mellan sådana ytterligheter och ändå lyckas få det så himla himla bra. Hur han kan berätta om kvantpartiklar och Hawkingstrålning från svarta hål, och ändå få mig lika engagerad och berörd som när han skriver om drakdrottningar och elaka nissar i trasiga kläder.

Källner bjuder oss återigen på en hisnande resa med fantastiska berättelser. Mestadels om livet, universum och allting. Men också om järnsyrsor, elaka byråkrater och återvändande astronauter. Läsglädje helt enkelt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Literature connoisseur och Barrikaden.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

 

Anledningar till varför du ska se Netflix dystopiska serie 3%.

Egentligen skulle det har varit flera bokrecensioner den här veckan, men saker hände och jag hann inte. Så ni får nöja er med ett supertips från mig gällande tv-serier idag. Men jag håller också på med ett riktigt roligt inlägg som jag hoppas hinna klart idag eller imorgon, och jag är övertygad om att ni kommer gilla det också. Det är faktiskt så himla kul att jag funderar på att ha det som stående inslag i bloggen en gång i veckan framöver. Tills dess …

Jag är nämligen alldeles tokförälskad i Netflix dystopiska thriller 3%. Knepigt namn att söka på, men fantastisk serie att titta på. Det är alltså en Netflix Original serie, ovanligt nog producerad i Brasilien och med ganska liten budget vilket säkert låter avskräckande för många. Men frukta icke. Det är faktiskt en av de bästa serierna jag sett på länge. Väldigt länge.

3

Konceptet känner vi igen. En dystopisk framtid där människor lever under förtryck och fattigdom, medan en liten del av befolkningen får komma Offshore. Andra sidan som sägs vara en utopi, helt utan svält och kriminalitet. En värld med grönt gräs, levande blommor och rent vatten. Varje år är det uttagningar till vilka 3% som ska få ynnesten att byta sida. Alla som fyller 20 får chansen att testas i Hungerspels-liknande prov. Budgeten är som sagt inte jättestor vilket syns ibland men ändå hanteras riktigt bra. Vi får inte veta så mycket om vad som hänt, inget utförligt världsbygge eller bombastisk high tec. Istället får vi en mångfald i karaktärer. Något som på riktigt går utanför det vanliga stereotypa vi ofta möter i liknande berättelser.

För det är framförallt en serie om människor. Om val och uppoffringar, om syften och handlingar, men kanske allra mest om värderingar och principer. Alla har nämligen sin egen orsak till att söka, och ofta visar det sig vara något helt annat än det vi först trodde. I vissa fall även något helt annat än karaktären själv trodde. Skådespelarna är dessutom fantastiska och fyller sina roller perfekt.

Seriens uppbyggnad påminner en hel del om Lost. Vi får följa karaktärerna i nutid när de gör sina tester. Vi får ganska snabbt veta deras agenda och varför de är där. Tror vi. För så småningom får vi även veta deras bakgrund och inte mycket visar sig vara som vi trott. Jag bytte team flera gånger under seriens gång, berättelsen är alltså väldigt oförutsägbar. Utöver det mångfacetterade persongalleriet så är själva handlingen vansinnigt spännande. Syftet med uttagningen blir mer och mer oklart under seriens gång. Vill de ha godhet, intelligens, grymhet eller något helt annat? Vi får inte veta vad man är ute efter i testerna eftersom valen också är helt oförutsägbara. Något som driver på spänningen ännu mer, eftersom vi aldrig vet vem som klarar sig och vem som åker ut ( eller dör på kuppen ).

Och nu vet jag att jag inte varit den bästa ambassadören för serien hittills i inlägget.  Som påpekat låg budget ( som de hanterar ypperligt ), karaktärsbaserat ( med fenomenala skådisar) och inte mycket sci fi ( men spänning hela vägen ) i det hela egentligen. Dessutom är den på portugisiska ( vilket man glömmer fort ). Men den är så jävla bra! Det är så jäkla uppfriskande med en serie som går utanför normen. Både vad gäller karaktärer och framförande. Som har en så bra story och så bra skådespelare att jag blir alldeles pirrig inuti.

Jag är verkligen tokförälskad i serien och jublade när jag fick veta att det kommer en säsong till. Är det nu så att du vill titta men tvekar eftersom det bara finns en säsong, oroa dig inte. Slutet är visserligen något av en cliffhanger men ger samtidigt ett bra avslut. Tillräckligt i alla fall så vi överlever tills nästa säsong kommer.

 

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till