Wax on – Wax off

Hade ett helt annat inlägg på gång, men hann inte klart eftersom jag ska till frisören nu på morgonen. Det kommer lite mer Gregor ( och massmord ) senare under dagen hoppas jag.

Förhoppningsvis jag när jag är klar hos frisören.

hair giphy (1)

Men risken finns ju att det blir något liknande det här.

tumblr_lr8r0kiAkS1qknbv6

Det är ju trots allt Throwback Thursday så den sista frillan kanske bara är passande?

 

Annonser

Gamla tv-serier väcks till liv igen

Längesedan jag gjorde en Throwback Thursday men idag passade det bra. Jag har nämligen funderat över det här med gamla tv-serier som återuppstår, för det finns en del sånt på gång nu.

Allt som har 20 år på nacken kan göras på nytt. Vem är jag att förneka nästa generation något jag själv tyckte jättemycket om en gång i tiden? Sedan är det inte säkert det blir bra, men försöka kan man ju göra tycker jag. Några gamlingar som får nytt liv är dessa.

Twin peaks kommer tillbaka 2017 vilket jag har lite blandade känslor för. Nostalgin för serien ( och signaturlåten OMG ) säger JA. Men ärligt talat tappade jag intresset för serien någonstans mitt i. Det blev för twistat till slut. Men ändå, Twin peaks liksom.

The X-files! Say no more, jag älskade Mulder och Scully och kommer såklart titta. Premiär nästa vecka.

Även Prison break och Heroes är på väg med nya avsnitt. Vilket väl är roligt, men jag har ingen direkt nostalgi till de här serierna så det gör varken till eller från. Men sedan hörrni, ryktas det om en återkomst jag verkligen verkligen skulle älska. Verkligen.

Xena: Warrior princess! Alltså, Xena är min hjältinna. Jag hade filmerna och tv-spelet ( som sög ) och jag har sett avsnitten framåt och bakåt hur många gånger som helst. Men, Xena för mig är Lucy Lawless så jag kan inte ens föreställa mig vem som skulle kunna fylla hennes läderoutfit på ett värdigt sätt.

Men det här är än så länge bara rykten och jag både hoppas och inte hoppas.

8-xena-warrior-princess-nbc

En annan ( eller flera i en ) serie jag gärna skulle se remake av är Stargate. Alla tre, alltså SG1, SGU och SG Atlantis.

Jag skulle inte ha något emot att se en Stargate The next generation, eller till och med en Stargate The beginning, en prequel till serierna. I plural, alla tre vill jag ha på nytt.

Loadinggate_003

 

En lite annorlunda TBT.

Eftersom jag inte har några böcker att skriva om just nu ( det kommer, jag lovar ) så blir dagens Throw Back Thursday av det mer privata slaget. Just november har vid flera tillfällen inneburit förändring för mig. 2004 sökte jag spontant jobb i Egypten på hotell och fick det. Jag hade en vecka på mig innan planet gick, så det blev till att inhandla en stor resväska och sedan försöka få ner saker jag kunde tänkas klara mig på i flera månader. Boken i resväskan var En liftares guide till galaxen.

Några månader senare kom jag hem till Stockholm men visste att det bara var tillfälligt. Resfebern hade drabbat mig totalt. Jag sökte alla jobb jag hittade i någorlunda varma länder över hela världen. Till slut hade jag bestämt mig för att åka till Uganda som volontär efter att ha haft kontakt med en barnhemsföreståndare där. Men så i slutet av oktober fick jag ett telefonsamtal gällande ett jobb jag sökt på Madeira. Vid det laget hade jag sökt så många olika jobb att jag dels knappt visste var Madeira låg och dels inte hade någon aning om vilket jobb det gällde. Men jag genomförde telefonintervjun och det pratades mycket om telekom och support, vilket egentligen inte sade mig så mycket. Samtalet avslutades med att jag fick jobbet direkt och jag tackade omedelbart ja, Uganda fick vänta. Flygbiljett ordnades av företaget och två veckor senare landade jag på Madeira. Atlantens pärla. Boken i väskan var såklart Liftarens guide.

Det här var alltså i november 2005. Jag landade mitt på dagen och blev hämtad av min nya chef samt HR-ansvarige. Lägenheten som jag skulle dela med två andra tjejer var helt fantastisk och jag bara kände att det här kommer bli bra. Och det blev det.

Kollegorna var fantastiska och jobbet passade mig som handen i handsken. Under mina år där hann jag träffa min make och få två underbara barn.

Julskyltning i Funchal på Madeira. Hela ön blir som en enda stor julglöd av allt pynt de slänger upp. Väldigt vackert dock. 

funxma

Utsikten från mitt skrivbord i huset vi flyttade till när vårt första barn skulle komma. Inget kan slå den. 

9697464_37209811

På väg till jobbet en vanlig morgon. 

6840221_39602492

Festival i någon by. De har någon märklig festivaltradition att färga kycklingar i diverse färger. Maken misstog först de små bollarna för färgade popcorn…

9338050_12650744

Strandpromenaden i Funchal. 

6840331_39602509

Sedan hände ju naturligtvis tråkiga saker också. Första barnet föddes med något som kallas Kraniosynostos, sluten fontanell kan man säga väldigt förenklat. Det gjorde att han var tvungen att opereras vid 7 månaders ålder. Väldigt jobbigt och speciellt när det finns språkliga hinder. Men allt gick bra. Kanske kommer en till fördjupad TBT om detta så småningom. 

IMGP1244

Fem år senare var det dags att lämna Madeira för en annan ö, nämligen Åland. Ytterligare en chansning eftersom varken jag eller maken någonsin varit där ( jag hade kryssat till Åland ett flertal gånger men aldrig klivit av färjan ). Och även detta blev fantastiskt. Resfebern har lagt sig och Åland är numera hemma för mig.

Vill ni läsa en TBT med lästips kan ni kika in hos Oarya.

#TBT – Ingen dans på rosor av Hannah Green

Torsdag betyder Throwback thursday hos Oarya och eftersom jag redan skrivit om psykisk ohälsa den här veckan så fortsätter jag i samma tema.

Ingen dans på rosor läste jag första gången i skolan och som jag älskade den boken. Som en fantasy fast med horribel tvist. Och naturligtvis det faktum att det inte var fantasy, utan snarare en självbiografi. Författaren som egentligen heter Joanne Greenberg satt själv på institution som barn, diagnoserad som schizofren. Ingen dans på rosor är hennes berättelse om riket hon skapade i huvudet. Platsen dit hon flydde för att vara trygg, men som så småningom blev alltmer hotfull.

Bokens huvudperson heter Deborah och läkaren som tar sig an henne kallas Dr Fried. Deborah tillbringar största delen i landet Yr där man talar yri. Det kan inte ens kallas för fantasivärld, eftersom världen är verklig i allra högsta grad för Deborah. Dr Fried vinner så småningom Deborahs förtroende och tillsammans påbörjar de arbetet med att bryta Yrs grepp om Deborah. Det känns som en ärlig berättelse om åren och behandlingen på institutionen. Hur Deborah hamnar på storm-avdelningen, den för de svåraste fallen. En vardag bestående av våld och förvirring för de intagna, men även vänskap och tillförsikt inför framtiden.

Ingen dans på rosor alls

Deborah Blau är sexton år när hon tas in på psykiatriskt sjukhus med diagnosen Schizofreni. Under åren som har gått har hon byggt upp en egen värld fjärran från den tillvaro hon inte uthärdar och de krav hon inte orkar uppfylla.

Den världen är Yr, dess språk är yri, den befolkas av goda och onda makter som kan ge henne lycka – eller plåga henne så att hon drivs att förstöra sin egen kropp för att få lindring. Det självmordsförsök som fört Deborah till sjukhuset uppfattas som ett rop på hjälp av den psykoterapeut (Frieda Fromm- Reichman), som tar hand om fallet. Hon vet att det finns en väg ut ur sjukdomen och börjar kartlägga Deborahs värld.

Boken finns fortfarande att köpa och Bokus har den i annan upplaga. Den ovan valde jag eftersom det är så min egen slitna variant ser ut.

9789187852367_200_ingen-dans-pa-rosor

 

#TBT – Anne Rice och Vampyrkrönikan

En vampyrs bekännelse

Throwback thursday idag hos Oarya vilket är ett steg närmare helg ( jag lever för helgerna just nu, gräsklippning, rosé och bra böcker ). Jag tänkte egentligen skriva om en stor favoritserie ( tv ) men jag hittade inte youtubeklippet jag tänkt mig, så jag fick tänka om lite. Vampyrkrönikan således.

Jag vet inte hur allmänt känd Anne Rice är idag bland de yngre. Själv har jag helt missat att hon faktiskt fortfarande skriver på Vampyrkrönikan. Av någon anledning hade jag fått för mig att den avslutades för flera år sedan. Naturligtvis ska jag rätta till mitt misstag och ta upp den läsningen igen för Anne Rice är väldigt bra. Oftast. Vissa reservationer måste jag lägga in eftersom alla böcker såklart inte är lika bra. Så blir det ju ofta tyvärr när en serie matas på en längre tid. Men överlag är det bra, riktigt bra.

Min favorit är dels En vampyrs bekännelse eftersom den är introduktionen till hela vampyrsläktet. Där vi får lära känna odågan Lestat. Det kan låta harmlöst, men en trotsig och innerst inne ganska trasig vampyr med superkrafter är förvisso en odåga, dock en farlig sådan. Samtidigt är han oemotståndlig. Så mycket karaktär och så intressanta förvecklingar som hans trots och upptåg skapar, går liksom inte att motstå. Det blir någon sorts hatkärlek. Säger jag som inte läst de sista böckerna, så viss reservation för det också.

Utöver Lestat finns det en kärna av karaktärer som följer med i hela serien, och vi möter också nya i varje bok. Just karaktärerna anser jag vara Rices starka sida. De framstår tidigt väldigt tydligt och det känns som att återse goda vänner ( eller fiender ) varje gång man påbörjar en ny bok. Som att komma hem även om intrigerna skiftar.

Min absoluta favorit i serien är De fördömdas drottning. Älska boken, se inte filmen. Jag funderar på att läsa om hela serien, och även om det ser hopplöst ut att hitta böckerna för egen ägo så kan man alltid lita på biblioteket.

De fördömdas drottningMan får följa vampyren Lestat de Lioncourt när han vaknar upp efter en lång sömn och bestämmer sig för att bli rockstjärna. Med sin musik väcker Lestat andra vampyrer, inklusive alla vampyrers moder; Akasha. Akasha vill härska över världen med Lestat som sin följeslagare, men de vampyrer som inser faran med detta ger sig inte utan en kamp.

 

 

 

 

 

 

Vampyrkrönikan alltså, läs den!

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till