Anledningar till varför du ska se Netflix dystopiska serie 3%.

Egentligen skulle det har varit flera bokrecensioner den här veckan, men saker hände och jag hann inte. Så ni får nöja er med ett supertips från mig gällande tv-serier idag. Men jag håller också på med ett riktigt roligt inlägg som jag hoppas hinna klart idag eller imorgon, och jag är övertygad om att ni kommer gilla det också. Det är faktiskt så himla kul att jag funderar på att ha det som stående inslag i bloggen en gång i veckan framöver. Tills dess …

Jag är nämligen alldeles tokförälskad i Netflix dystopiska thriller 3%. Knepigt namn att söka på, men fantastisk serie att titta på. Det är alltså en Netflix Original serie, ovanligt nog producerad i Brasilien och med ganska liten budget vilket säkert låter avskräckande för många. Men frukta icke. Det är faktiskt en av de bästa serierna jag sett på länge. Väldigt länge.

3

Konceptet känner vi igen. En dystopisk framtid där människor lever under förtryck och fattigdom, medan en liten del av befolkningen får komma Offshore. Andra sidan som sägs vara en utopi, helt utan svält och kriminalitet. En värld med grönt gräs, levande blommor och rent vatten. Varje år är det uttagningar till vilka 3% som ska få ynnesten att byta sida. Alla som fyller 20 får chansen att testas i Hungerspels-liknande prov. Budgeten är som sagt inte jättestor vilket syns ibland men ändå hanteras riktigt bra. Vi får inte veta så mycket om vad som hänt, inget utförligt världsbygge eller bombastisk high tec. Istället får vi en mångfald i karaktärer. Något som på riktigt går utanför det vanliga stereotypa vi ofta möter i liknande berättelser.

För det är framförallt en serie om människor. Om val och uppoffringar, om syften och handlingar, men kanske allra mest om värderingar och principer. Alla har nämligen sin egen orsak till att söka, och ofta visar det sig vara något helt annat än det vi först trodde. I vissa fall även något helt annat än karaktären själv trodde. Skådespelarna är dessutom fantastiska och fyller sina roller perfekt.

Seriens uppbyggnad påminner en hel del om Lost. Vi får följa karaktärerna i nutid när de gör sina tester. Vi får ganska snabbt veta deras agenda och varför de är där. Tror vi. För så småningom får vi även veta deras bakgrund och inte mycket visar sig vara som vi trott. Jag bytte team flera gånger under seriens gång, berättelsen är alltså väldigt oförutsägbar. Utöver det mångfacetterade persongalleriet så är själva handlingen vansinnigt spännande. Syftet med uttagningen blir mer och mer oklart under seriens gång. Vill de ha godhet, intelligens, grymhet eller något helt annat? Vi får inte veta vad man är ute efter i testerna eftersom valen också är helt oförutsägbara. Något som driver på spänningen ännu mer, eftersom vi aldrig vet vem som klarar sig och vem som åker ut ( eller dör på kuppen ).

Och nu vet jag att jag inte varit den bästa ambassadören för serien hittills i inlägget.  Som påpekat låg budget ( som de hanterar ypperligt ), karaktärsbaserat ( med fenomenala skådisar) och inte mycket sci fi ( men spänning hela vägen ) i det hela egentligen. Dessutom är den på portugisiska ( vilket man glömmer fort ). Men den är så jävla bra! Det är så jäkla uppfriskande med en serie som går utanför normen. Både vad gäller karaktärer och framförande. Som har en så bra story och så bra skådespelare att jag blir alldeles pirrig inuti.

Jag är verkligen tokförälskad i serien och jublade när jag fick veta att det kommer en säsong till. Är det nu så att du vill titta men tvekar eftersom det bara finns en säsong, oroa dig inte. Slutet är visserligen något av en cliffhanger men ger samtidigt ett bra avslut. Tillräckligt i alla fall så vi överlever tills nästa säsong kommer.

 

Filmgudarna var verkligen inte med oss igår.

Jag och maken kollar mycket på tv-serier. Problem uppstår ibland när man hamnar mellan serier och inte vet riktigt vad man ska titta på nu. Igår var jag istället filmsugen och hade sett ut en jättebra film, trodde jag. The Rezort, en zombieapokalypse som verkade rätt bra. Jag googlade lite och hittade det här omdömet bland annat.

The Rezort is what happens when SyFy ideas are given an actual budget.

therezort2-1

Det tog bara ungefär två minuter in i filmen innan jag insåg att omdömet var ironiskt menat. Nästa.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv då? Den har ju precis kommit som tv-serie och kan ju kanske vara något? Det tog ungefär tio minuter in i första avsnittet innan vi insåg att det var någon slags variant av Kalle i chokladfabriken, fast med hundra gånger mer konstigheter inblandat. Kan vara ok, men absolut inte vad vi var sugna på. Nästa.

468348-jpg-r_640_360-f_jpg-q_x-xxyxx

Forsaken kanske? En skräckfilm med en präst och exorcism inblandat brukar ju funka. Det börjar med att en snubbe sitter i ett mörkt rum. Snubben går sedan ner någonstans i en källare, slår en annan snubbe på käften. Nästa scen. Tjej ligger på sängen och lyssnar på musik medan en människa? Demon? Spöke? tittar upp bredvid sängen och sedan försvinner. Nästa scen. En människa står och bankar huvudet mot en vägg. Bank. Bank. Bank. Nästa!

forsaken-key-art-v2

Tre misslyckanden på en kväll var tydligen vår smärtgräns och där satte vi på Star Trek Enterprise istället. Inte originalet, utan någon slags mellanvariant som spelades in 2001 – 2005. Den är verkligen inte bra, men funkar när allt annat har misslyckats. Fast den har en ytterst märklig intromusik som inte på något sätt är StarTrekig alls. Mer Love boat eller något annat 90-tals romantiskt tjafs. Jag undrar verkligen hur man kom fram till att just den låten skulle representera Star Trek på ett bra och lockande sätt. Lyssna bara.

 

The 5th Wave – Filmen

Filmen är ju grundad på boken Den femte vågen skriven av Rick Yancey. Boken som borde ha fått mina ögon att tåras av lycka ( rymdskepp, katastrofer, virus och apokalyps liksom ) berörde mig inte särskilt mycket tyvärr. Jag har inte ens läst fortsättningen även om jag gissar att det blir av någon regnig dag längre fram.

the-5th-wave-rick-yancey

Trailern för filmen var dock lovande, men sedan när recensionerna dök upp tappade jag intresset även för filmen. Folk hade inte mycket bra att säga om den, så varför lägga ner tid i onödan? Men under influensan hade jag väldigt mycket tid över till filmtittande och då passade ändå den här bra. Och så illa är den faktiskt inte.

Ok det är inget mästerverk vi talar om, men visst duger den som underhållning. Jag är visserligen glad över att jag inte slösade biopengar på den, men känner samtidigt inte heller att jag slösat bort två timmar av mitt liv genom att se den här. Trevlig action mellan varven, mysig liten romance och hyfsade skådisar. Och tvärtemot många andra gillar jag Cloe Grace Moretz som spelar huvudrollen Cassie. Hon gör det helt ok och har en charmig utstrålning som jag gillar.

Betygsmässigt skulle jag ge den 3/5. Om jag satte betyg alltså.

En besvikelse – Travelers

Ok, den är inte helt usel men heller inte vad jag hade förväntat mig. Den låter ju så lovande. Ett gäng resenärer från framtiden som tar över kroppar i människors dödsögonblick, och kämpar för att rädda världen från den kommande katastrofen som nästan ödelagt den framtida jorden. Jag gillar sådant och själva grundstoryn känns intressant. Skådisarna är inte jätteusla även om jag inte älskar dem heller. Kanske problemet inte är skådisarna så mycket som den vanliga stereotypa castingen, något hos dem stör mig i alla fall.

travelers_cast

Men det största problemet ligger i seriens trovärdighet. Det är för mycket hål i storyn för att jag ska tro på den. En del hål som säkert är hål och några där det kanske är jag som missat bakgrunden till ploten.

Resenärerna har en hel del regler som är bestämda av den för oss okände Direktören. De viktigaste reglerna är skada ingen och rädda ingen. De ska alltså inte ingripa i andra människors öde. Förutom den halvan av jordens befolkning de är där för att rädda då. Om det nu är det de ska göra, syftet är inte helt klart.

I de första avsnitten ska de i alla fall rädda några tusen okända människor från att dö av en jättebomb. Förutom chauffören som kör lastbilen med bomben. Av oklar anledning kan de inte rädda just honom ( fast han hamnar i koma och dör inte ändå ). Det här förklaras av en i gänget till de andra medan de står samlade och andas ut efter uppdraget. Jag fattar att meningen är att förklara för oss tittare, men det kan göras så mycket snyggare än att någon i gruppen förklarar för resten av gruppen ( som rimligen borde ha samma information och kunskap ) varför de gjort som de gjort och vad det har lett fram till. Det blir lite Poirot över det hela.

En annan snubbe som var en potentiell kandidat för att tas över, kan inte tas över eftersom han skulle ha dött samma dag ändå. En i gänget vill därefter rädda en okänd men hindras av de andra. Ingrip inte. Den okända kommer att dö i alla fall, eftersom ödet har bestämt att han ska dö. Varför det gäller just den här snubben men inte kropparna de själva tagit över framgår inte. Hur de vet att samma regel inte gäller de tusentals som skulle ha dött av bomben är inte heller klart. Det är mycket som är väldigt oklart. Framförallt hur ledaren för det här gänget tar över sin människokropp. Den personen ska nämligen dö av att falla ner i ett hisschakt, men de drar tillbaka honom precis när han ska falla. Sedan väntar de några sekunder och i samma sekund som han skulle ha slagit i botten dör han och blir övertagen av ledarresenären. Reglerna är tydliga, men ändras ändå lite hur som helst när de inte passar in i historien.

Så nej, den här serien är inte för mig. Inte helt usel som sagt och kanske fortsätter jag titta en regnig dag, men tills dess går jag vidare till andra och förhoppningsvis bättre serier.

 

Trailer – Rum 213

Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det. Det är en sorts tyst överenskommelse. Som om det kanske aldrig hände om vi inte pratar om det. Men innerst inne vet vi förstås …

Den här natten vaknade både Meja och jag av Beas skärande skrik. Hon satt i sin säng med kudden hårt tryckt mot ansiktet. Hon sa inte ett ljud. Snyftade inte ens. Men jag såg att hennes ben skakade under täcket.
– Du drömde bara, viskade jag. Här är ingenting.
Jag viskade för att inte väcka Meja, men hon var redan vaken.
– Vad är det? frågade hon och lutade sig över sängkanten.
– Inget, sa jag. Bea drömde en grej bara.
Bea skakade på huvudet bakom kudden.
– Det var ingen dröm, sa hon tyst. Jag såg henne, på riktigt.
– Såg vem? undrade Meja.
– Spöket, viskade Bea. Den vitklädda flickan.

Jag har inte läst den här boken men fick mail med trailern häromdagen och nu bara måste jag ju läsa den. Rum 213 heter boken och är skriven av Ingelin Angelborn. Filmen beskrivs som en rysare för barn mellan 8-12 år, men trailern är rätt creepy faktiskt så jag vet inte. Filmen kommer i februari 2017, så jag har tid på mig att läsa boken och sedan bestämma mig för om åldern funkar. Jag återkommer om det.

Trailern hittar du här.

rum-213

Bokmonster blir biomonster

Sju minuter över midnatt vaknar trettonårige Conor av att ett monster står utanför hans fönster och ropar hans namn. Men det är inte det monster Conor väntat sig, monstret från hans mardrömmar, mardrömmarna han haft varje natt sedan hans mamma påbörjade sin behandling på sjukhuset. Monstret i trädgården är annorlunda. Det är uråldrigt. Och vilt. Det har tre berättelser att berätta för Conor. Men det vill ha något fruktansvärt och hemskt i utbyte. Det vill ha sanningen.

sju-minuter-over-midnatt

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness, på engelska A monster calls.

Jag har varken läst boken eller sett filmen än, men båda är på gång. Tyvärr var jag lite sent ute med att beställa boken, så jag får nog se filmen först för en gångs skull.

Men alltså den här trailern, den är så sjukt fin. Och Liam Neeson som monster måste ju bli det bästa monstret någonsin? Den verkar väldigt sorglig så det känns som en ska ladda upp rejält med pappersnäsdukar på bion.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till