Drakhornet och Skogens hjärta. Obarmhärtig ungdomsfantasy låter väl bra?

Det här inlägget får avsluta veckan om Oskar Källner och Fafner Förlag. Vi kan väl konstatera att Fafner Förlag går snabbt framåt och uppåt. Jag vet att det kommer en efterlängtad godbit senare i vår från förlaget och att mer är att vänta. Det blir ett spännande år med många överraskningar gissar jag. Det kommer dock ett inlägg på instagram senare idag, med tips om en annan av mina favoritnoveller. Så helt slut är det inte riktigt än.

 

Drakhornet är första delen i en serie skriven av Oskar Källner själv och det här blir mer fy skäms på mig, för jag har inte läst den. Den ligger på läslistan så troligen kommer jag läsa den tillsammans med barnen under året. Men den låter ju bra, titta bara.

Han höjde armarna och slungade sig bakåt, precis utom räckhåll för gripande händer. Fallet var långt. Det tog aldrig slut. När han väl träffade vattenytan blev allt svart.

Erik är bara en enkel stallpojke. Så varför är han jagad av soldater? Och varför är kyrkoherde Kloo så mån om att ge honom husrum?Efter en vild flykt hamnar Erik i Kilsbergen. Där bor Hanna med sin försupne far. Hon är bortlovad till en flera gånger äldre man och söker sin frihet, medveten om att priset kan bli mycket högt. Snart upptäcker Erik att det finns varelser i skogen och att alla inte är vänligt sinnade. När ett märkligt väsen försöker dränka barnen i byn dras Erik och Hanna in i ett spel som de inte förstår, men desperat måste vinna.

Oskar Källners debutroman Drakhornet är en smart, spännande och bitvis obarmhärtig ungdomsfantasy. Den utspelar sig i det tidiga 1800-talets Sverige där det fortfarande finns älvor i mörkret och troll i underjorden.

 

”Den kommer att skydda dig. Men var ändå försiktig! De är hemska varelser, grymma och hjärtlösa.”

Erik kramade den vita stenen mellan fingrarna. Han visste vad han var tvungen att göra. Att bli en tjuv och stjäla från älvorna. På skakiga ben försvann han in bland träden. Hanna fingrade på ryggsäcken. Hon hade packat den säkert tusen gånger, men kunde ändå inte förmå sig att gå. Hon svor för sig själv. Vad håller du på med? Ska du sitta här tills de hämtar dig till bröllopet? Hon reste sig och gick mot dörren. Idag skulle det ske. Idag skulle hon lämna allt det gamla bakom sig. Skogens hjärta är andra delen av Nornornas vävnad.

Annonser

En rättvist sönderdelad best och en bevingad svart häst ( förlåt för dåligt rim ).

Två tips får ni av mig här idag. Förutom att båda är utgivna av Fafner Förlag har de inte mycket gemensamt. Det ena är en ungdomsbok skriven av Oskar Källner och den andra är en novell skriven av Lars Carlberg. Den senare ska man tydligen inte läsa, utan helst lyssna på. Och jag måste erkänna att jag faktiskt inte gjort det än, men hur sugen blir man inte av de här raderna från Oarya:

Jag är som bekant inte direkt en storkonsument av ljudböcker men det kortare formatet tilltalade mig. Jag har bara lyssnat på två stycken än så länge – dels ”Skördad” för att, ni vet, Anna Jakobsson Lund står alltid högt i kurs på oarya.se, och dels ”Rättvis sönderdelning av besten Skorm” av Lars Carlberg och det är den vi ska uppehålla oss lite vid idag eftersom den är det ABSOLUT KNASIGASTE jag hört undantaget sånt som den arga apelsinen i Vita Huset säger.

För med ”Skorm” så kan jag förstå vad som är bra med ljudböcker, och det är väl främst inläsaren Simon Väderklints förtjänst. Jag vet inte vad han blandar för mediciner men jag vill ha recepten.

Så vi gör en deal. Ni går in hit och läser resten av Oaryas fantastiska recension och därefter lyssnar vi allihop på Rättvis sönderdelning av besten Skorm. Den finns hos Storytel, Nextory och Bookbeat. Och orkar man verkligen inte lyssna på ljudboken ( jag har jättesvårt för ljudböcker ) så finns den som e-bok också, men vi försöker skippa det tycker jag.

Dagens andra tips är boken Stormvinge. En fantastiskt fin ungdomsbok för alla som villhöver mer hästböcker i sitt liv. Hästböcker med lite mer OUMPH i. Antingen det är till dig själv eller till dina barn.

Minna älskar att flyga men får bara göra det på gamla Lera. En dag trotsar hon sin farbrors order och flyger djupt in bland bergen. Där hittar hon en rasande vildhingst med bruten vinge. De attackeras av pumor och Minna blir strandsatt med vildhingsten som enda sällskap. Omgivna av rovdjur tvingas de samarbeta för att överleva.

Mitt omdöme var att det är en fantastisk ungdomsbok med extra allt. Även den finns hos streamingtjänsterna som både ljudbok och e-bok. Eller så blir det en jättebra julklapp nästa jul under granen. Det skadar ju aldrig att vara ute i god tid …

 

Missa inte att följa mig på Instagram där jag senare idag ger två tips till. Mina absoluta favoritnoveller skrivna av Oskar Källner.

Visheten vaknar

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar är skriven av Elin Säfström.

När man har läst en bok som man verkligen gillar ( årets charmigaste bok förra året ), då känns en uppföljare rätt läskig. För hur många gånger har man inte lagt undan bok nummer två och suckat lite av besvikelse? För att den inte lever upp till det där glittrande crescendot man önskat och förväntat sig. Så det var en läskig bok jag packade upp ur det vackra paketet som kom en dag. Så läskig att jag låtit den ligga. Tittat på den, klappat lite på den ibland och sedan avvaktat lite till. Så det är med väldigt glatt och lättat hjärta jag kan meddela att Visheten vaknar levererar. Den är till och med bättre än debuten. Det här inlägget kommer faktiskt bli rätt löjligt. Det blir hyllningar åt både höger och vänster. En enda stor megahyllning blir det. Jag TOKÄLSKAR det här!

Älvdansen är i full gång i Vasaparken när jag går förbi på väg hem. Det är inte helt smidigt att släpa på klubban, så jag lutar den mot ett elskåp och tittar en stund på den böljande, självlysande, lite småsuddiga älvklungan. Det är oerhört vackert. Det är så sällan jag verkligen tittar på dem. Tills för några månader sedan brukade jag mest krypa omkring i gräset på lagom avstånd från dansen och skrapa upp älvasnön som de lämnar efter sig.

Tilda Modigh som huvudperson är så fin. Hennes lojalitet till Plikten som väktarskapet för med sig. Hennes försök att samtidigt hålla relationer i normalläge. Något som inte alltid är så lätt som väktare. Speciellt inte när man mitt under en dejt blir störd av ett firande tomtegäng som går bärsärk på Stockholms gator. Jag känner också att Tilda Modigh verkligen hittat sin röst. Allt känns trovärdigt, trots myllret av rådare på stadens gator. Hon kanske är lite väl smart för sin ålder ibland, men samtidigt så trevande på det sätt jag tror vi alla känner igen. Någorlunda säker i sin roll som väktare, mer osäker på relationsbiten.

För trots att det kryllar av tomtar och troll och naturligtvis ett hot som måste besegras, så finns allt det vardagliga där. En jobbig föräldrarelation, kompisar som känner sig bortvalda och naturligtvis den ständiga frågan, hur vet man att man är kär? Kär på riktigt? Att försöka bena ut allt det här samtidigt som trollen firar att den mystiska Visheten ska vakna är inte helt lätt. Säfström lyckas balansera allt otroligt bra. Allt kryddat och strösslat med torr härlig humor. Trots att vi möter Största Bästa Jättetrollet ( bara för att det är så underbart tar vi det igen, Största Bästa Jättetrollet! ) blir det inte tramsigt i Rick Riordan-anda. Säfström smackar inte dit knäppheter i onödan, utan i precis lagom dos för att det ska vara charmigt småknasigt. Jag sitter med ett fnissleende hela boken igenom och bara myser. Och emellanåt lider jag lite, med Tilda som oförtrutet kämpar på. Som aldrig ger upp. Så himla himla fint alltihop!

Jag vill också verkligen understryka att båda böckerna passar alla åldrar. Det är visserligen klassat som ungdomsbok men låt inte det skrämma bort er. Alla som tilltalas av fantasy kan ( bör ) läsa det här.

Och som tur är för mig och alla andra läsare som tokälskar det här, så har författaren lyckats makalöst bra med konceptet att göra det här till en serie. För den passar ypperligt som evighetsserie! Jag ser framför mig hur det kommer en bok ( eller två ) om året där vi får följa Tilda i hennes uppväxt, hennes relationer, hur hon besegrar olika hot och tar sig an utmaning efter utmaning i bok efter bok? Visst låter det fantastiskt! Jag är säker på att författaren håller med ( ingen press ) så vi säger väl så. Det gör vi.

Och ja, det är klart även den här blir årets charmigaste bok. Utan konkurrens.

Boken finns hos Adlibris, Bokus, Science Fiction Bokhandeln och CDON.

Andra som skrivit om boken är Bokföring enligt Monika, Tusen sidor och Bokpool.

Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplar.

Någorlunda frisk så jag orkar med en rant om Pretty Little Liers.

Det har varit två jobbiga veckor med sjuka barn och sedan sjuk själv. En dag hann jag jobba innan jag sedan blev ännu sjukare och därefter haft hostan från helvetet. Men med lite cocillana och bricanyl har jag fått ordning på mig själv och är så sakta på väg att piggna till. Bokrecension får vänta till imorgon, men jag orkar dra en liten rant om tv-serien Pretty Little Liers. Jag har alltså en arbetskollega som rekommenderade den. Bästa serien någonsin, löd omdömet. Eftersom man inte har så himla mycket annat att göra i en sjuksoffa än just titta på tv, fick det alltså bli Pretty Little Liers. Och herregud vilket skit.

Serien börjar med att en av fem tjejkompisar försvinner. Ett år senare får de fyra resterande vännerna sms av A, en person som alla antar är Allison, den försvunna flickan. A vet en himla massa skit om alla och hotar att avslöja de fyra vännerna om de inte gör som A vill. Och så börjar det. Avsnitt efter avsnitt med förvecklingar, hemligheter som kommer till ytan och en vän som av någon anledning verkar vara ute efter hämnd. Allison hittas dock död så då återstår frågan, vem är egentligen A?

Och själva konceptet är ju bra. Det är som gjort för intriger och spänning. Om det hade gjorts snyggt. Men eftersom det är en tonårsserie ( mer tonårsserie än de flesta andra tonårsserier ) så verkar man skippa trovärdigheten helt. Devisen att lättlurade ungdomar går på vilket skit som helst verkar vara det som gäller. För i början kommer meddelandena som sms. Sedan blir det mail, sedan som handskrivna meddelanden i skåpet i skolan. Och även om A verkar kunna vara precis överallt hela tiden, gärna på flera ställen samtidigt, så kan jag köpa det också. A kan ju faktiskt vara flera personer. Men när tjejerna får personliga meddelanden i lyckokakan på kinarestaurangen orkar jag inte mer. Förstår ni, de köper med sig take away och får personliga lappar INBAKADE I LYCKOKAKAN?! Hur skulle det ens gå till? Och det blir värre. A snor pengar av ena tjejen ( pengar som finns i lasagnepaketet i tjejens skafferi i hennes kök ) och för att få tillbaka pengarna måste tjejen göra som A säger. Så vid ett tillfälle när tjejen gjort det hon ska går hon in på en cafétoalett. När hon tvättat händerna och ska torka dem så sitter pengarna FASTNÅLADE I TORKPAPPRET. Vad fan liksom.

Det här är bara första säsongen och det finns typ sex eller sju säsonger till, hur är det ens möjligt? Jag ska skälla ut kollegan på jobbet idag, nån måtta på dålig smak finns det väl ändå.

Jag lägger inte ens in en trailer på serien för jag kan verkligen inte rekommendera det här till någon. 

Den försvunne hjälten av Rick Riordan – Snuttefiltsläsning

Den försvunne hjälten av Rick Riordan. Spinoffserie från Percy Jackson.

Jason vaknar upp på en klassresa och vet inte vem han är, var han kommer ifrån eller vad han gör där. Piper hävdar dock att hon är hans flickvän, typ, och Leo verkar vara hans bästa vän. Så varför minns han dem inte?

Mitt i allt dyker det upp några stormandar som gör sitt bästa för att döda Jason, Piper och Leo. Gympaläraren Hedge visar sig vara en satyr och räddar dem, men blir själv tagen av stormandarna. AnnaBeth dyker upp och för dem till halvblodslägret, för naturligtvis är de halvgudar även om Jason känner att han inte hör hemma där. 

Tillsammans måste de ge sig ut på en resa över USA för att befria en tillfångatagen gudinna, hitta den försvunne Percy Jackson, och ta upp kampen mot en av gudarnas farligaste fiender någonsin. 

Med Rick Riordan vet man alltid vad man får. Det här är i mitt tycke den sämsta boken av Riordans serie om Percy Jackson, och även sämst jämfört med nya serien om Magnus Chase. Men det betyder liksom ingenting. Riordan underhåller alltid. Det är ändå action, drakar, spänning och lättläst underhållning som fungerar när inget annat lockar. Sämst betyder ändå bra. Snuttefiltsläsning som jag och Oarya kallar det. Och boken handlar inte om Percy. Han är försvunnen och istället möter vi Jason, Piper och Leo. Tre färska halvgudar som måste rädda världen. Varav den ena lider av minnesförlust och inte vet någonting.

Vi får pusselbitar längs vägen. Dels pusselbitar om vem Jason är och dels om faran som hotar. Och det här är nytt. Som en mysteriedeckare där vi ska försöka lösa gåtorna som kastas åt oss. Tanken är bra men det blir väldigt rörigt. Det brukar visserligen vara ganska rörigt i Riordans böcker men snödrottningar avlöser stormandar som avlöser vargar. Och så två gåtor mitt i alltihop, det blir lite mycket.

Men det gör som sagt ingenting. Trots röran känns allt välbekant och trots att jag googlar gudar och ledtrådar som en tok under läsningen lyckas jag inte spoila handlingen för mig själv. Riordan lyckas faktiskt hålla gåtorna ända till slutet. Och vilket slut vi får! Cliffhanger gone mad, det är allt jag säger. Och jag ljuger inte. Se bara på Riordans dedikation i boken som följer.

 

Tillägg: Efter att jag skrev den här recensionen har jag läst hela serien, och jag pudlar lite. Jag var inte superentusiastisk efter den här boken, men serien som helhet visade sig faktiskt vara Riordans bästa. Enligt mig. 

Härlig läsning alltså. Härlig bok i typisk Riordan-stil även om den inte tillhör favoriten.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Sagan om sagorna, Bokfrossa och Mitt bokliga liv.

 

Ett smakprov ur Drömverk – Fantastikhjälpens kommande bok

Idag använder jag Flukten fra virkelighetens smakebit till skamlös reklam för vårt projekt Fantastikhjälpen. Det är ett projekt där vi ideellt kommer ta fram en barn-/ungdomsbok och låta merparten av vinsten från försäljningen gå till en hjälporganisation. Den som jobbar hårdast är naturligtvis vår författare och grundare till hela projektet, Marcus Olausson. Nedan en bild av honom från bokmässan där han agerade levande reklampelare.

Boken Drömverk handlar om den ensamkommande flickan Nahrina vars hela värld slagits i spillror. Tills hon en dag får en gåva som tar henne med  till världen kallad Avigsidan. Där finns de forna gudarna, otämjda vattenfall, vidunder, jättar och troll. Men där finns också Maran och hennes skuggvittror och de vill ta över allt, ersätta människornas drömmar med rädsla och skräck. För att stoppa dem måste Nahrina använda både list och fantasi. Och svårast av allt – hon måste finna sitt mod och våga lita på andra igen.

Första smakprovet är från Nahrinas hemland. Från den dagen allt går sönder. 

Nahrina förstår inte vad som händer. Plötsligt är allt hon hör ett tjutande ljud som hotar att spränga sönder hennes öron inifrån. Och av någon underlig anledning faller svartbrända fjädrar mot marken runt omkring henne. Hon ligger på mage på marken men minns inte att hon har ramlat. Det gör ont i bröstet och svider på armar och ben. Mamma skriker utan att höras och pressar Aram mot famnen samtidigt som hon böjer knä bredvid pappa, men varken pappa eller Aram rör sig. Det luktar bränt och dammrök sveper fram över dem. Pappa öppnar sakta ögonen, möter Nahrinas blick och ler mot henne, men sluter sedan ögonlocken igen.

Något hårt pressar mot Nahrinas bröst och hon sätter sig upp och ser att det är stenen hon fick av pappa. Den är röd av blod. Som ett hjärta av sten. Hon tar sig för bröstet och ser att det är hennes eget blod, att stenen rivit upp ett sår. Nahrina börjar gråta och ropar på mamma och pappa.

Det fortsätter att tjuta i hennes öron när starka armar lyfter upp Nahrina och bär henne därifrån. Hon håller krampaktigt tag om stenen och skriker medan världen faller sönder. Stenen bultar i takt med hennes hjärta.

Andra smakprovet är från en rast i skolan. Nahrina har kommit som ensamkommande till Sverige och har det inte lätt, varken i skolan eller med mardrömmarna som plågar henne. Den här rasten möter hon en pojke som har med sig en gåva till Nahrina. 

”Ta boken”, säger han. ”Den är din nu.” Sedan tar han på sig ryggsäcken igen och går tillbaka till buskaget, men stannar och vänder sig om. ”Jag heter Hadar förresten! Vi kanske ses igen, på Avigsidan.”

Nahrina kastar en blick mot skolgården där alla barnen nu försvinner in till lektionen. Pojken är borta men boken ligger kvar. Med försiktiga steg går hon fram och plockar upp den. Omslaget är av nött ljusbrunt läder. Där finns en inpräntad bild som föreställer en uppslagen bok där en pojke och en flicka går hand i hand över boken. Nästan som om de går i boken. Flickan har flätor, precis som Nahrina. ”En saga ur Bokvandrarnas Krönikor” står det under bilden. Hon öppnar boken och flämtar till. På första sidan finns en teckning som ser ut precis som hon själv. En flicka med mörka ögon och svarta flätor, hängselbyxor och en jacka med huva. Nahrinas hjärta bultar när hon slår igen boken, bara för att mötas av nästa överraskning. Nu har en rubrik tillkommit på omslaget, ovanför bilden på barnen som vandrar över boken. Med förgylld text står där nu ordet ”Drömverk”.

Vad är det här? tänker Nahrina och sätter sig ner i gräset med boken framför sig.

Hon öppnar den försiktigt igen och tittar på teckningen som liknar henne själv. Porträttet ser inte lika sorgset ut som hennes spegelbild brukar göra. Snarare finurligt. Modigt. Hon vänder blad, men nästa sida är blank. Förvånad bläddrar hon vidare i boken men alla sidor gapar tomma. Då plockar hon upp en pennstump ur fickan och skriver sitt namn på sidan efter porträttet.

NAHRINA

En svag vibration känns från boken och Nahrina backar undan när bokstäver träder fram under hennes namn. Boken skriver något till henne och Nahrina stakar sig fram genom orden.

Hej Nahrina. Nu börjar din berättelse.

 

 

Nu närmast väntar redigering av Drömverk och jakt på sponsorer av bokens tryckning. Om man vill hjälpa till och stötta Fantastikhjälpen får man gärna sprida vårt budskap i sociala medier (använd hashtaggarna #fantastikhjalpen #drömverk eller #bokvandrarna) och kanske rentav gå in som sponsor. Alla belopp och all hjälp är välkomna. Skicka ett mejl till info@fantastikhjalpen.se om du vill hjälpa till eller bara veta mer.

 

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till