The space between us

Sommaren börjar ta slut och det är dags att köra igång blogghösten. Vi har hunnit skaffa en till valp, Gizmo,  och alldeles nyligen flyttat. Igen, men den här gången blev det drömhuset så nu stannar vi där vi är. Det har blivit mer filmer än böcker under sommaren, så det blir en hel del filmtips medan jag väntar på att höstens läslusta ska infinna sig.

Vi börjar med The space between us. En film som sågats totalt av Rotten tomatoes vilket ändå inte betyder att filmen inte duger att slötitta på efter en jobbig dag. Lite charm har den trots plotholes större än sd:s förmåga till källkritik.

Filmen handlar om 16-årige Gardner Elliot som är född och uppvuxen på Mars. Hans mamma tillhörde de första astronauterna som åkte till Mars för kolonisering och dog när han föddes. Gardner som bara har mött 14 människor i hela sitt liv, träffar tjejen Tulsa online och drömmen om jorden växer. När han väl lyckas ta sig till jorden visar det sig att han lever på lånad tid, då hans organ inte klarar jordens gravitation. Gardner vill inte dö utan att först träffa sin pappa, så han och Tulsa ger sig ut på en roadtrip i sökandet efter hans far. 

Filmens charm handlar helt och hållet om Gardners brist på social kontakt och därmed hans reaktion och interagerande med människorna på Jorden. Allt han vet har han sett i gamla svartvita filmer där herrar håller upp bildörren för damerna och samtidigt sjunger en trudelutt. Vilket också innebär att filmens charm bygger på total brist på logik eftersom Gardner ju träffat Tulsa online, men samtidigt bara har tillgång till gamla svartvita filmer som de andra kolonisatörerna tagit med sig. Det är ju helt ologiskt att han inte har någon som helst tillgång till moderna filmer, böcker eller typ, vanligt internet, om han nu kan chatta med Tulsa. Och varför kolonisatörer bara skulle ta med sig svartvita filmer är ju också helt utom all rimlighet. Men det bygger ändå upp för några roliga scener och charmiga missförstånd, så jag och barnen hade ändå rätt mysigt trots att filmen dessutom är totalt förutsägbar.

Filmen har ok budget och skådespelarna är inte de sämsta, så varför man inte täppt till plothålet är obegripligt. I huvudrollen ser vi Asa Butterfield som känns igen framförallt från Enders Game och Miss Peregrines hem för besynnerliga barn.

En charmig film, som trots att den når bottendelen i betygsskalan, ändå är rätt mysig att titta på.

Annonser

Trailer – Love, Simon

Jag håller på med recensionen av boken, men fastnade lite när jag uppmärksammades på en del kommentarer jag inte sett om den. Inte för att det ändrar hur jag ser på boken, men de rörde till det lite angående hur jag ska ta mig an recensionen. Istället får ni trailern till filmen idag och bokrecension imorgon.

De vandrande städerna av Philip Reeve kommer som film.

För några år sedan läste jag boken De vandrande städerna, en salig blandning av postapokalyps och steampunk. En bokserie som borde ha tilltalat mig, men som jag inte alls fastnade för. Jag gillade konceptet, att man i en postapokalyptisk framtid byggt svävande städer, men författarens språk tilltalade inte mig. Jag läste en hel bok och kände absolut ingenting för karaktärerna, så det var liksom ingen mening att fortsätta.

Och nu kommer den alltså som film. Kanske kan det här bli ett av de där sällsynta tillfällena när filmen faktiskt är bättre än boken? Jag vill gärna tro det. Speciellt när Peter Jackson håller i spakarna. Det dröjer ett tag till dock, i december släpps filmen.

 

När 10-åringen får välja bok blir det rysligt.

Mina barn läser ganska sporadiskt. Hittar de något bra blir det sträckläsning och sedan kan det gå lång tid utan någon bok alls. De läser alltså inte för läsandets skull, utan det måste vara rejält bra för att de frivilligt ska sätta sig med en bok hemma.

Den bok som varit allra populärast hos 10-åringen här hemma är Ingelin Angerborns serie med tre fristående delar. De slukades rakt igenom, alla tre på raken. Sonen älskade alla tre böckerna och håller tummarna för att det kommer fler.

Rum 213Varför händer det så konstiga saker i rum 213? Rummet som Meja, Bea och Elvira delar på kollot. Varför försvinner deras saker på nätterna? Och vem är den vitklädda flickan som bara Bea kan se?

 

Sal 305Jag har nog alltid vetat att det som hände förra sommaren verkligen hände.
Men jag trodde att det var en engångshändelse.
Nu vet jag att det inte var det.
Och nu vet jag att det kommer att hända igen.

Vem är det som tar Elviras hand just när hon håller på att somna? Och vem var det egentligen hon såg i sjukhussängen bredvid hennes? Elvira vet inte. Hon vet bara att hon cyklade omkull och att det nu händer saker som hon inte kan förklara. Och att Dåris, det gamla övergivna hospitalet som hon ser från sitt rum på sjukhuset, får henne att rysa. Är det bara hjärnskakningen som spökar eller finns det någon sanning i de hemska historierna som berättas om Dåris.

 

Fyr 137 Innan vi gick kastade jag en sista blick på fyren. Dörren var stängd och avsatsen tom och jag hade just börjat dra en lättad suck, när andan liksom fastnade i halsen.
– Titta! flämtade jag.
I det ögonblicket hade jag kunnat svära på att jag såg något skymta förbi i det översta fönstret. Ett blekt litet ansikte som liksom spanade ut genom rutan med stora, mörka ögon.

Vem äger dagboken som Elvira, Meja och Bea hittar borta vid Svartudden? Vem är det som har ristat in sitt namn i fyrens grund? Och vem är det egentligen Elvira ser i fyrens fönster? Är det bara inbillning, eller finns det någon sanning i spökhistorierna som berättas om fyren?

Gender Bender – Ungdomsfantasy

Viktiga personer!

Anna är känd för sin lojalitet och sitt mod och har gått segrande ur otaliga strider.

Carl, eller prins Carl som han kallas i formella sammanhang, är prinsregent Horaces och Lady Cassandras femtonårige son. Han är klipsk och munter.

Katherine är en mystisk figur som är känd för att hon aldrig låter sig hindras. Katherine har en kraftig långbåge och är en fenomenal skytt.

Lady Cassandra är gift med prins Horace, som en dag kommer ärva tronen, och deras son kommer en dag bli kung. Lady Cassandra är mycket lojal och följer riddarnas hederskodex. Hon är också känd för sin goda aptit.

Magda är den enda spejaren som bär svärd. Hon anses ofta vara kårens mästare på att röra sig utan att synas. Trots sitt skojfriska sätt tar Magda spejarlivet på stort allvar, och hon har tack vare sina färdigheter snabbt klättrat till spejarkårens toppskikt.

Jorun är en gammal legosoldat. Hon leder ett  gäng med brottslingar. Jorun har bevisat att hon är beredd att mörda oskyldiga för att bevara sin frihet, och Anna är fast besluten om att stoppa henne och hennes gäng – kosta vad det kosta vill.

Vi får också träffa några av karaktärerna i första kapitlet, så här ser det ut.

Spejaren stod alldeles bakom kuskens stol. Är så länge hade den surmulne kvinnan ingen aning om att hon var där. Huvan kastade en skugga över nykomlingens ansikte och allt som syntes var ett stålgrått hår. Sedan drog hon bak huvan så att ett bistert ansikte med mörka ögon och grått, tovigt hår blottades.

Samtidigt hade hon fiskat upp en tung, lång kniv, och nu lade hon mjukt flatsidan mot kuskens axel så att kvinnan kunde se den ur ögonvrån.

Sedan möter vi pojken Carl.

En nätt gestalt hade kommit ut mellan träden. Nykomlingen var klädd i en jakttunika som nådde till låren och hade dragits åt med ett läderbälte i midjan. Han hade en tjock, långärmad ylleskjorta och knäbyxor av samma material. Byxorna hade han stoppat ned i ett par knähöga stövlar av mjukt, ogarvat läder.

Det var inget med figuren som tydde på att det var en pojke.

Boken börjar alltså så här, med att lista berättelsens viktiga personer. Vi har fem kvinnor en pojke. Alla kvinnor har beryktade färdigheter medan pojken är typ prins, ja och munter och klipsk. Dessutom poängteras det tydligt redan på första sidorna att pojken inte ser ut som en pojke, utan kan passera som flicka. Vilken tur, jag blev lite orolig ett tag där.

Jag har som vanligt bytt könen på karaktärerna. Boken heter Den nya lärlingen som är en av de senaste i serien Spejarens lärling skriven av John Flanagan. Författaren vann Australian Publishers Association’s Book of the Year for Older Children 2008.

Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.