De vandrande städerna av Philip Reeve kommer som film.

För några år sedan läste jag boken De vandrande städerna, en salig blandning av postapokalyps och steampunk. En bokserie som borde ha tilltalat mig, men som jag inte alls fastnade för. Jag gillade konceptet, att man i en postapokalyptisk framtid byggt svävande städer, men författarens språk tilltalade inte mig. Jag läste en hel bok och kände absolut ingenting för karaktärerna, så det var liksom ingen mening att fortsätta.

Och nu kommer den alltså som film. Kanske kan det här bli ett av de där sällsynta tillfällena när filmen faktiskt är bättre än boken? Jag vill gärna tro det. Speciellt när Peter Jackson håller i spakarna. Det dröjer ett tag till dock, i december släpps filmen.

 

När 10-åringen får välja bok blir det rysligt.

Mina barn läser ganska sporadiskt. Hittar de något bra blir det sträckläsning och sedan kan det gå lång tid utan någon bok alls. De läser alltså inte för läsandets skull, utan det måste vara rejält bra för att de frivilligt ska sätta sig med en bok hemma.

Den bok som varit allra populärast hos 10-åringen här hemma är Ingelin Angerborns serie med tre fristående delar. De slukades rakt igenom, alla tre på raken. Sonen älskade alla tre böckerna och håller tummarna för att det kommer fler.

Rum 213Varför händer det så konstiga saker i rum 213? Rummet som Meja, Bea och Elvira delar på kollot. Varför försvinner deras saker på nätterna? Och vem är den vitklädda flickan som bara Bea kan se?

 

Sal 305Jag har nog alltid vetat att det som hände förra sommaren verkligen hände.
Men jag trodde att det var en engångshändelse.
Nu vet jag att det inte var det.
Och nu vet jag att det kommer att hända igen.

Vem är det som tar Elviras hand just när hon håller på att somna? Och vem var det egentligen hon såg i sjukhussängen bredvid hennes? Elvira vet inte. Hon vet bara att hon cyklade omkull och att det nu händer saker som hon inte kan förklara. Och att Dåris, det gamla övergivna hospitalet som hon ser från sitt rum på sjukhuset, får henne att rysa. Är det bara hjärnskakningen som spökar eller finns det någon sanning i de hemska historierna som berättas om Dåris.

 

Fyr 137 Innan vi gick kastade jag en sista blick på fyren. Dörren var stängd och avsatsen tom och jag hade just börjat dra en lättad suck, när andan liksom fastnade i halsen.
– Titta! flämtade jag.
I det ögonblicket hade jag kunnat svära på att jag såg något skymta förbi i det översta fönstret. Ett blekt litet ansikte som liksom spanade ut genom rutan med stora, mörka ögon.

Vem äger dagboken som Elvira, Meja och Bea hittar borta vid Svartudden? Vem är det som har ristat in sitt namn i fyrens grund? Och vem är det egentligen Elvira ser i fyrens fönster? Är det bara inbillning, eller finns det någon sanning i spökhistorierna som berättas om fyren?

Gender Bender – Ungdomsfantasy

Viktiga personer!

Anna är känd för sin lojalitet och sitt mod och har gått segrande ur otaliga strider.

Carl, eller prins Carl som han kallas i formella sammanhang, är prinsregent Horaces och Lady Cassandras femtonårige son. Han är klipsk och munter.

Katherine är en mystisk figur som är känd för att hon aldrig låter sig hindras. Katherine har en kraftig långbåge och är en fenomenal skytt.

Lady Cassandra är gift med prins Horace, som en dag kommer ärva tronen, och deras son kommer en dag bli kung. Lady Cassandra är mycket lojal och följer riddarnas hederskodex. Hon är också känd för sin goda aptit.

Magda är den enda spejaren som bär svärd. Hon anses ofta vara kårens mästare på att röra sig utan att synas. Trots sitt skojfriska sätt tar Magda spejarlivet på stort allvar, och hon har tack vare sina färdigheter snabbt klättrat till spejarkårens toppskikt.

Jorun är en gammal legosoldat. Hon leder ett  gäng med brottslingar. Jorun har bevisat att hon är beredd att mörda oskyldiga för att bevara sin frihet, och Anna är fast besluten om att stoppa henne och hennes gäng – kosta vad det kosta vill.

Vi får också träffa några av karaktärerna i första kapitlet, så här ser det ut.

Spejaren stod alldeles bakom kuskens stol. Är så länge hade den surmulne kvinnan ingen aning om att hon var där. Huvan kastade en skugga över nykomlingens ansikte och allt som syntes var ett stålgrått hår. Sedan drog hon bak huvan så att ett bistert ansikte med mörka ögon och grått, tovigt hår blottades.

Samtidigt hade hon fiskat upp en tung, lång kniv, och nu lade hon mjukt flatsidan mot kuskens axel så att kvinnan kunde se den ur ögonvrån.

Sedan möter vi pojken Carl.

En nätt gestalt hade kommit ut mellan träden. Nykomlingen var klädd i en jakttunika som nådde till låren och hade dragits åt med ett läderbälte i midjan. Han hade en tjock, långärmad ylleskjorta och knäbyxor av samma material. Byxorna hade han stoppat ned i ett par knähöga stövlar av mjukt, ogarvat läder.

Det var inget med figuren som tydde på att det var en pojke.

Boken börjar alltså så här, med att lista berättelsens viktiga personer. Vi har fem kvinnor en pojke. Alla kvinnor har beryktade färdigheter medan pojken är typ prins, ja och munter och klipsk. Dessutom poängteras det tydligt redan på första sidorna att pojken inte ser ut som en pojke, utan kan passera som flicka. Vilken tur, jag blev lite orolig ett tag där.

Jag har som vanligt bytt könen på karaktärerna. Boken heter Den nya lärlingen som är en av de senaste i serien Spejarens lärling skriven av John Flanagan. Författaren vann Australian Publishers Association’s Book of the Year for Older Children 2008.

Mina topp 10 att läsa i vår

Det var längesedan jag deltog i en topp tio-lista, men dagens lista passade bra in eftersom jag redan tänkt skriva ett liknande inlägg. Dagens lista är alltså Books On My Spring TBR

Warcross. För att den är skriven av Marie Lu.

Ett hov av taggar och rosor av Sarah J.Maas. För att jag just nu älskar Throne of Glass och därmed måste läsa även den här. Även om jag hört att den inte är fullt lika bra.

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. För att jag har hört att den är superläskig och obehaglig och allt annat man vill att skräck ska vara.

Pandemi av Maths Claesson. Det här dock del tre och jag har inte läst någon i serien, så jag får börja med första, Linux.

Häxyngel av Margaret Atwood. För att det är Margaret Atwood.

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman och Jay Cristoff. Om bara böckerna kommer någon gång. Beställda till min bokhandel för två veckor sedan.

Children of Blood and Bone av Tomi Adeyemi. Av självklara skäl.

Varelserna av Magnus Nordin. Det här är femte delen och jag måste ju ha hela serien, så jag kommer skaffa den här och del 6 som också är på väg.

Passagen av Simon Stålenhag. Jag har sett bilder från den här och de är verkligen fantastiska, så jag måste äga och läsa den själv.

Queen of Shadows av Sarah J.Maas. För att det är drakar, häxor, fekrigare och tusen andra orsaker.

Sedan kommer det flera böcker från mindre svenska fantastikförlag i vår som jag så klart kommer läsa. Men då det inte direkt finns kataloger med utgivningsdatum kommer de inte med på listan den här gången.

Isdraken av George R.R Martin

Adara kan inte minnas när hon såg Isdraken första gången. Det känns som om den alltid funnits i hennes liv, som fjärran glimtar när hon lekt i snön. När hon var fyra år rörde hon vid draken för första gången, när hon var fem år red hon på dess kalla rygg. Men en dag när hon är sju år, sveper eldsdrakar in över nejden. Och med dem följer skräck och ödeläggelse. Bara ett vinterbarn och hennes Isdrake kan rädda världen från förgörelse.

Jag hade sett den här boken flimra förbi någonstans och bestämde mig snabbt för att det skulle bli en av julklapparna till barnen. Eftersom vi firade jul i Sverige blev det ett besök på Akademibokhandeln. Så jag stegade fram till tjejen i kassan och sade att jag ville ha en barnbok skriven av George R.R Martin. Tyvärr kom jag inte ihåg titeln men tänkte att så svårt kan det ju inte vara. Tjejen slog in något i datorn och sökte men verkade inte hitta något och bad mig upprepa. Jag upprepade namnet, extra tydligt. ”Aanää, vi har inget av han.”

Varm och svettig efter några timmars julhandlande var jag inte form för att diskutera. Så jag orkade inte upplysa henne om att de hade en hel jäkla hylla med hans böcker ungefär två meter från kassan. Det fick bli andra böcker istället.

Men nu har jag äntligen läst den och den fastnade inte riktigt hos mig. På ett sätt gillar jag Adara eftersom jag ser glimtar av en karaktär som möjligen var ursprunget till Daenerys Targaryen. Samtidigt är berättelsen väldigt ytligt berättad och jag fick ingen direkt känsla varken för handlingen eller karaktärerna. Det är möjligt att det finns massa underliggande betydelser som jag inte uppfattade, men det är svårt att leta efter sådant när man inte riktigt bryr sig.

Jag gillade heller inte slutet. Hela berättelsen går ut på att Adara är annorlunda och att Isdraken alla är rädda för visar sig vara räddningen. Om de bara hade besvärat sig att titta lite närmare, istället för att sky det okända. Men slutpunkten verkar ändå vara att alla blir lyckliga när normen är återställd. Kanske ville han visa hur sorglig världen är på det just det sättet, men jag uppfattar det inte så.

Men det är ändå en fin fantasybok med vackra illustrationer. Åldern är satt 6-9 år vilket känns jättemärkligt. Från 9 år skulle jag säga och uppåt på grund av brutaliteten som finns där. Samtidigt ändå för unga eftersom det är en kort, lättläst och ganska ytligt berättad bok. För de yngre som vill ha fantasy, men ännu inte riktigt klarar tjockare böcker, är den här nog ett bra val.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Booklovin, Biblioteksbubbel och Annas bokblogg.

Den mörkaste delen av skogen

I den mörkaste delen av skogen finns en kista av glas. I kistan ligger en sovande älvprins som ingen kan väcka. Hazel och hennes bror Ben är båda förälskade i honom. Båda drömmer om att vara den som lyckas väcka honom. Men vad händer när drömmen blir sann?

Den mörkaste delen av skogen av Holly Black.

Berättelsen är precis så mycket saga som titeln antyder. Befolkningen i den lilla staden har alla växt upp med vetskapen att älvorna finns i skogen, att man kan råka ut för bortbytingar om man inte är försiktig, och med älvprinsen som vilar i skogen. Ändå är den förvånansvärt mycket nu. Ungdomarna har sina fester i skogen, dansar på glaskistan och häller ut öl för älvprinsen som sover. Och alla vet att kistan inte går att krossa.

Hazel och Ben har båda förälskat sig i älvprinsen. De har berättat sina innersta drömmar, sina önskningar och gråtit vid kistan. Och de har båda hemligheter för varandra. Hemligheter som skulle krossa om de kom fram. När så älvprinsen vaknar ( för det gör han ju ) och försvinner, blir det både komplicerat och farligt.

Jag gillar Holly Black mer och mer för varje bok. Hon är inte alltid spot on ( ja Magisterium #3 jag tittar på dig ) men hennes lägstanivå är ändå tillräckligt hög för att alltid vara bra. Och hon skriver utanför boxen, vågar kanske lite mer än andra amerikanska ungdomsförfattare. Jag gillade ju Den kallaste flickan i Coldtown just för att Holly Black öste på som hon gjorde. Hon gick all in i hela vampyrgrejen och detsamma har hon gjort här. Hon smackar på ordentligt och sagokänslan genomsyrar hela boken. Både karaktärer, miljö och berättelse har ett trolskt skimmer över sig. Och samtidigt aningen tillskruvat så det känns nytt och fräscht. Tillsammans med den lite Jandy Nelsonska syskonberättelsen vid sidan om blir resultatet väldigt charmigt.

Ändå stannar den inte kvar så länge. Jag är totalt engagerad under läsningen ( vilket ledde till sträckläsning ) men jag glömmer ändå boken direkt efter. För tillfälligt engagemang är den alltså perfekt, men vill du ha något som berör djupare får du leta någon annanstans.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Andra som skrivit om boken är Carolina läser, Tusen sidor och BokLus.