Zombieinvasion!

I dagens Top Ten Tuesday tipsas det om liknande böcker till någon favorit. Jag kommer inte rada upp tio böcker, men väl tre. Gillade du World war Z av Max Brooks, antingen som film eller som bok så är kanske de här något för dig. Det gemensamma för alla är att de balanserar på apokalyps, skräck och invasion. Inget pluttenutt här inte.

9789186629267_200_varldskrig-z-en-muntlig-historik-over-zombiekriget

Justin Cronins Flickan från ingenstans. Det är första boken i en serie och omdömet är förvisso rätt blandat men jag själv gillar den. Jag hade desto svårare med fortsättningen De första tolv som märkligt nog känns som den är skriven av någon helt annan författare. Men många gillar och kanske du är en av dem. Tegelstensvarning dock.

flickan-fran-ingenstans

Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Förvisso vampyrer och inte zombier, men ändå. Det känns som en ordentlig zombieinvasion mer än något annat. Jag har läst alla böcker utom den sista och jag gillar den. Mörk, rå och skitig med några hjältar i mitten av handlingen.

9789170029141_200_slaktet_pocket

Eller varför inte vår svenska Lars Wilderäng och hans Stjärnklart samt Stjärnfall. Första boken är apokalyps och den andra är invasion.

stjarnklart

Natten jag dog

natten-jag-dogNatten jag dog är skriven av Peter Erik Du Rietz.

Långsamt sänker jag mig mot hans ansikte och slickar honom varsamt över läpparna. Hans döda ögon stirrar bakåt mot sänggaveln och munnen är vidöppen, varm och välkomnande. När jag långsamt trycker handen mot hans bröstkorg känner jag den söta doften av hans sista andetag pressas mot min tunga.

När jag var yngre begick jag många beklagliga misstag när jag dräpte eftersom jag lät känslorna ta överhanden. Nu för tiden ser jag det mest som ett jobb. Den intensiva njutning jag kände vid en attack är för länge sedan förbi och ibland saknar jag känslan. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag gör det som måste göras, vare sig jag får utlösning eller ej.

Det här låter morbidare än det är, på sätt och vis. För berättelsen är förvisso morbid emellanåt. Men samtidigt så charmig, sorglig och älskvärd mitt i den förfärliga berättelsen om hur Carl Cronhammer blev den han blev. Ett monster vi hört talas om tidigare, men som här ändå är en helt ny typ av varelse. Carl själv står för pratandet och berättelsen tar sin början i nutid, där Carl precis tagit livet av en man och vikt ihop honom som ett paket. Ett middagspaket. Vi får följa med Carl ända till början av hans liv och därefter hans skapares början vilket visar sig vara för väldigt länge sedan.

En fantastisk skräckhistoria som lyckas kännas både fasansfull och förtjusande på samma gång. Huvudpersonen är redan från barndomen så belevad på ett sätt som verkligen tilltalar mig. Han är hövlig och empatisk men samtidigt så oberörd. Stoisk är kanske ett passande ord, för oavsett vad huvudpersonen än råkar ut för  (och det är mycket ) så rubbas han inte. Han är inte känslomässigt kall, men han behåller fötterna på jorden. Carl accepterar och analyserar vad som händer och därefter gör han det bästa av det. Eller det som måste göras, vilket ibland är samma sak och ibland inte.

Vi får en skräckberättelse med extra allt. Det är Anne Rice och en ödmjukare variant av Lestat, historia ända tillbaka till vikingatiden och en dos av Mary Shelleys Frankenstein på toppen. Jag tycker mig dessutom känna igen en variant av creepypastan Den leende mannen här. Underbart. Det enda jag känner är att det blir lite för mycket historia ibland. Speciellt avsnittet när Carl anlöper Göteborg hade kunnat kortas ner rejält, i övrigt är det en berättelse som fängslar mig från början till slut.

Carl är den typen av monster som bjuder en på middag och är en fullständig gentleman hela kvällen. Skrattar, pratar och visar intresse, håller artigt upp dörren och med ärlig omtänksamhet erbjuder sin kappa mot kylan. Som avslutar kvällen med en mjuk avskedskyss och sedan med ett vemodigt beklagande vrider nacken av en. För att därefter vika ihop en som ett paket. Ett middagspaket. Och det är fullständigt oemotståndligt.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: C.R.M Nilsson och Jennies boklista.

13 svarta sagor – en godispåse full med härlig skräck

13-svarta-sagorRysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en.

13 svarta sagor är precis vad det låter som. 13 härliga noveller fyllda med skräck, obehag och läskiga monster. Att öppna en sådan här novellsamling är för mig som att sitta med en godispåse. Jag väljer ut en i taget och njuter. Man kan liksom ta bara en åt gången och spara lite till senare, eller så vräker man i sig hela påsen på en gång. Det är den stora fördelen med antologier, man väljer själv hur mycket eller lite man vill läsa. Alla godbitar smakade bra, men några var mer njutningsfulla än andra.

Lova Lovéns Gastkramad satte ribban högt direkt. En obehaglig berättelse om barn, självmord och ohyggliga gastar. Berättelsen handlar förvisso om monster, men också om familjerelationer och att försöka skydda dem man älskar mest.

Mattias Lönnebo och Köttkvarnen ger mig känslan av en spökhistoria som berättas i skenet av ett fladdrande ljus en kulen höstnatt. Skildringen av lilla Fabians skräck för köttkvarnen gav mig gåshud och berättelsen påminner mig av någon anledning om den gamla tv-serien Twilight zone.

Ett riktigt monster under sängen bjuder Johan Grindsäter på i Pappas store pojke. Theo som inte bara blir mobbad i skolan har även ett monster under sängen. Ett monster han kan både höra och känna så snart han ligger där rädd och ensam i mörkret. Här ligger dock inte fullt fokus på monsterrädslan utan även på utsattheten i skolan och hur Theo försöker vara stor och duktig på alla sätt, trots monster både på natten och dagen. Novellen kändes lite banal tills twisten i slutet kom som förändrade hela berättelsen. Härligt läskig blev istället känslan.

Jag uppskattade även Ida Tellestedts Boeuf Bourguignon om den kuvade Betty. Betty med ett svart tomt hål inom sig. Ett hål som bara kräver och kräver precis som männen i hennes liv krävt och krävt. Mer och mer har alla krävt och Betty har äntligen hittat receptet som kommer förändra allt. Hemsk realism som på något märkligt ändå ger en slags, skadeglad tillfredsställelse.

Novellen jag tyckte allra mest om var dock Hungrig skugga av Love Kölle. En berättelse om Frank som förlorat allt och långsamt slukas upp av skuldkänslor. Skuldkänslor som matas på av parasiten som lever och frodas och badar i Franks sorg. En parasit som bara fortsätter att mata och mata, och Frank som sjunker djupare och djupare ner i ett hav av skuldkänslor. Love Kölle beskriver en fasa som jag knappt kan föreställa mig, den allra värsta jag ens kan försöka föreställa mig. Jag skulle så gärna vilja läsa den här i en bokcirkel där vi kunde vrida och vända på berättelsen, diskutera och krama ur vad som är realism och vad som är fiction och även frågan, tänk om … En fantastisk novell som jag kommer fundera på länge.

Som helhet är 13 Svarta sagor en antologi med hög kvalitet. Jag tycker om att få ett tydligt slut även på noveller så därför passade vissa mig bättre än andra, men det är naturligtvis en smaksak. Jag är övertygad om att det finns godbitar i den här till alla.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Swedish zombie för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är: Tentakelmonster och Bims blogg.

 

Parasollprotektoratet, steampunk och vampyrer!

Jag är ingen hejare på det här med Steampunk. Det jag känner till är filmen Wild wild west med Will Smith ( urusel ) och Gail Carrigers trilogi Parasollprotektoratet.

Steampunk är inte riktigt min grej men böckerna om Alexia Tarabotti är svåra att inte tycka om. En salig blandning av vampyrer, varulvar, luftskepp och själlösa i ett viktorianskt London ( till att börja med ), samt en färgstark huvudkaraktär som gillar bakelser, håriga män och har ett parasoll fullsmockat med diverse sinnrika gadgets. Det blir lite för mycket för mig, men så charmigt utfört att jag plöjde igenom hela trilogin under en helg förra året. Rekommenderas även om jag inte blev totalsåld. Omslagen är dessutom grymt snygga!

sjalloschansloshemlos

 

Grymt snygga är ju även kläderna som ofta visas i dessa sammanhang. Så var även dessa två damer på Archipelacon som glatt ställde upp på bild.

Steampunk

Välkommen till Zoey Redbirds vampyrvärld!

house of night

 

House of night är en serie skriven av P.C Cast och Kristin Cast. Första boken i serien heter Vampyrens märke.

”Precis när jag trodde att min dag inte kunde bli värre fick jag syn på den döda killen som stod vid mitt skåp.” 

Och det räcker så klart inte med att han bara står och hänger vid Zoeys skåp, det är verkligen henne han väntar på. Och han är ju inte död egentligen. Han är odöd, eller omänsklig.

Hans uppgift är att spåra upp tonåringar med ett speciellt anlag i sitt DNA, blivande vampyrer. Han sätter vampyrens märke i Zoeys panna som tecken för alla att hon nu tillhör natten.

Det finns ingen väg tillbaka till ett mänskligt liv. Zoey måste snarast möjligt ta sig till ett Nattens hus där man fysiskt förändras till vampyr under några år. Om man klarar förändringen. Alla gör inte det, kroppen kan också stöta bort den. Och då dör man.

Vampyrer kan ju vara rätt uttjatat, men för oss som gillar vampyrer är den här serien ett litet måste. Det härliga är också att serien nu är uppe i elva böcker och än är det inte slut.

Ja ok, lite tjatigt blir det kanske efter ett tag men det går liksom inte att sluta. Jag är beroende. Vampyrerna är attraktiva, skolan är lockande mystisk och karaktärerna en härligt cool och ocool mix. Zoeys kompisar är en rörig blandning av populära, utstötta, homosexuella, heterosexuella, vampyrer, halvvampyrer, röda vampyrer och vad mer man nu kan tänka sig. Alla är liksom välkomna så länge man beter sig schysst. Samtidigt som det övernaturliga hela tiden är fokus betar bok efter bok också av hur jäkla jobbigt det kan vara att bara vara tonåring. Vampyr eller ej så har Zoey fortfarande samma problem som alla andra. Vänner blir osams, partners blir svartsjuka, misstag begås och familjeproblem hopar sig. Zoey är dessutom visserligen en relativt pryd tjej, men det hindrar henne inte från att få till det med flera av de tilltalande vampyrerna. Ingen triangel här inte. Även om hon på typiskt puritanskt sätt tänker på sig själv som slampa när hångelobjekten stadigt ökar i antal, så är det ändå uppfriskande med en tjej som vågar ta för sig och hångla runt ordentligt. Så otypiskt amerikanskt på något sätt.

Serien må vara lättläst och ytlig på sätt och vis men budskapet är faktiskt helt ok. Och låt oss erkänna det, ibland behöver man helt enkelt lite vampyrer i sin vardag.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Svart passion – En svensk Twilight saga

svart-passion

Svart passion är första delen i trilogin Dimmornas folk, skriven av Annika Banfield.

Mardrömmen startar i Göteborg för att sedan spridas över hela Sverige. Folk som försvinner spårlöst, oförklarliga blodspår, bestialiska mord. Och på Lisebergs julmarknad går 16-åriga Amanda in i Spökhuset Gasten för att aldrig mer komma ut ?
När ondskan flyttar in på Hvitfeldtska gymnasiet förändras Mathildas liv totalt. Vänskapen med klassens nörd Emil är märklig och oväntad. Egentligen drömmer hon om Matteo, skolans hetaste kille. Men Matteo bär på djupa hemligheter. Och Mathilda – som inte ens tror att vampyrer existerar – har ingen som helst aning om att hon är märkt av vampyrflocken sedan den dag hon föddes.
Medan Dimmornas Folk förbereder det slutgiltiga övertagandet av Sverige, kastas Mathilda in i en värld av mörker och skräck. Och mitt i mörkret hittar hon kärleken. Den underbara – och omöjliga – kärleken. För hur älskar man en sefyr?

Jag blev positivt överraskad av den här boken, för det här är faktiskt riktigt bra. Av någon anledning känns idén om vampyrer i Sverige löjlig, men det här är verkligen inte löjligt utan spännande och välgjort.

Författaren överraskar med en väldigt genomtänkt vampyrvärld med nya grepp. Även om de flesta myterna finns med, som att inte äta vitlök och inte tåla solen, så har hon vänt och vridit på historierna så det framstår som nytt och fräscht. Som en vampyrberättelse vi aldrig hört tidigare. Jag gillar även kärlekshistorien. Det nuddar lite vid ett kärlekstriangeldrama men går inte tillräckligt djupt in i smeten för att det ska avskräcka. Vid ett tillfälle i boken beter jag mig som twilightfansen säkerligen gjort vid ett antal tillfällen och klappar nästan händerna med ett lyckligt leende på läpparna. Det finns dock en sak jag avskyr i böcker och tyvärr har författaren valt att göra detta misstag. Det är när tjejen i boken beter sig som en fullkomlig idiot och nästan sabbar precis allt. När hon får höra tio gånger att hon absolut inte får göra en viss sak för då kommer hon dö en horribel död och plågas i tusen och tusen år. Och en timme senare är tjejen så uttråkad så naturligtvis gör hon precis det hon inte får med ursäkten att hon glömde. Jag avskyr det verkligen. Även om boken sedan var bra så läste jag ändå vidare med en fadd smak i munnen. Serien verkar lovande och på slutet fanns en twist jag inte hade kunnat förutse och som först verkade obegriplig men som nu känns intressant. Jag kommer absolut läsa nästa bok, men jag kommer inte förlåta en obegriplig bimbohandling till.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.