Varelserna – En zombiedystopi

varelserna-bok-1-4-samlingsvolymVarelserna är skriven av Magnus Nordin och är en samlingsvolym bestående av bok 1-4.

Gotland härjas av ett zombievirus och ön är isolerad från omvärlden. Syskonen Elias och Emma kämpar för att överleva och det enda som återstår är hoppet om räddning.

Den här samlingsvolymen består av fyra böcker som går att köpa/låna separat. Vilket är väldigt bra om man till exempel har tonåringar med lässvårigheter, eller ett barn som helt enkelt tycker det känns jobbigt med lite tjockare böcker. Varelserna är i och för sig inte jättetjock, men för många känns tunnare volymer mer överkomligt.

Boken är från 12 år och det är nog en bra minimiålder, för även om böckerna separata är ganska lättlästa så är berättelsen emellanåt hemsk.

Gotland har alltså drabbats av zombieutbrott och de som överlevt har fått se och göra fruktansvärda saker. Som Elias och Emma. Natt efter natt försöker de hitta gömställen och när de inte lyckas gömma sig tillräckligt bra tvingas de kämpa mot de smittade. Mot människor de en gång kände. Tills de får höra att militären är på väg till undsättning. På väg till hamnen kommer Elias och Emma ifrån varandra och måste fortsätta ensamma. Kommer de lyckas ta sig till hamnen? Och är militären verkligen där för att hjälpa dem eller väntar något ännu värre om de kommer fram?

Boken består av korta kapitel med ett bra och engagerat driv i berättelsen. Vi får både Elias och Emmas perspektiv och jag har inga problem att hålla isär vem som berättar vad. Trots att berättelsen är ganska brutal gottar sig inte författaren i hemskheter, men det är ändå tillräckligt för att locka den unga skräckläsaren. Samtidigt finns det eftertanke i texten och tid för andningspauser emellanåt. Extra plus för de fina svartvita illustrationer som finns strösslade lite här och där i boken.

Ett härlig bok för alla älskare av zombiedystopier oavsett ålder på läsaren. Jag rekommenderar dock de separata böckerna lite extra för yngre läsare, eller för dem med lässvårigheter.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Stjärndamm av Lars Wilderäng

9789176790229_200x_stjarndamm (1)Stjärndamm är sista delen i en trilogi skriven av Lars Wilderäng.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, 10 år efter Nedsläckningen, är nu krossad. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot den fiende som var nära att förinta dem alla. Och som visade sig vara värre än den mest fasansfulla mardröm.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfullt svarta ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa det här hotet, om det så är det sista de gör. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute?

Serien började ju med Stjärnklart där allt gick åt helskotta. Världen som vi känner den gick under och vi har fått följa några människor från att mobilerna började krångla tills nu, när Kentaurerna invaderat jorden. Actionfyllt, militäriskt och vansinnigt spännande.

Kentaurerna har spridit sitt stjärndamm och människor förvandlas till zombier eller vampyrliknande varelser och resten dör. Förutom ett fåtal som fortfarande kämpar, och aldrig någonsin har jag sett en grupp vara så fullständigt utsatt. När man tror att nu kan det verkligen inte bli värre skruvar Wilderäng upp hotet några snäpp till och allt ser verkligen hopplöst ut. Jag undrade faktiskt några gånger om det här skulle bli första boken jag läser där alla faktiskt dör. Där hela jorden går under, totalt. Men naturligtvis hade Wilderäng några ess kvar i rockärmen och slutet är ett av de snyggaste jag sett.

Boken hade lätt kunnat gå totalt bärsärk så som Wilderäng smackar på med varelser, men den militäriska tonen i boken gör sitt jobb. Jag har hela tiden en känsla av kontroll, av syfte och en stark känsla av realism trots allt vi möter. Det är liksom inte Hollywood-action vi får, utan vanliga människor som kämpar för sin överlevnad minut för minut.

Gillar man inte science fiction kan man läsa Stjärnklart som en fristående bok, även om jag själv älskar trilogin som helhet. Stjärnklart kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst. Bäst som i en av de mest engagerande. Fortfarande, två år efter läsningen, är jag påverkad av undergången som presenteras i första boken.

Med Stjärndamm får vi ett riktigt snyggt avslut och en trilogi som håller hela vägen.

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Bokhyllan, Tentakelmonster och Syrlig.

Flickan med gåvorna

flickan-med-gavornaFlickan med gåvorna är skriven av M.R. Carey.

Varje morgon väntar Melanie i sin cell för att bli hämtad till dagens första lektion. När de hämtar henne håller sergeant Park pistolen riktad mot henne medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i rullstolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. När hon skojar och säger att hon faktiskt inte bits, är det ingen som skrattar.

Ok, boken innehåller allt jag gillar. Det är zombiesar ( jag vet att man inte skriver så men det låter bättre ), en postapokalyptisk värld där precis allt gått åt helskotta och det experimenteras på barn. Alltså jag gillar ju inte direkt experiment på barn, men det här är zombiebarn och då är det ju ok. Eller så är det inte det, vilket vi boken igenom får nerkört i halsen av författaren. För vi möter Melanie, ett exceptionellt intelligent barn som dessutom råkar vara ett zombiebarn. En hungrig som faktiskt kan tänka, till skillnad mot de andra hjärndöda människoätande zombiesarna. För människan är Melanie ett djur och därmed ok att utföra diverse experiment på. Och här är mitt problem ( för ni har säkert fattat att jag inte är helsåld ), det är för uppenbart vad författaren vill.

Storyn är bra. Ett gäng zombiebarn som hålls inlåsta i en bunker. Barn som aldrig sett himlen eller någonsin fått minsta lilla gest av värme, ömhet eller beröm. För de är ju djur. Utom för en lärare, fröken Justineau. Hon fäster sig vid barnen och särskilt vid Melanie, den intelligentaste av barnen och den som törstar mest efter ömhet. Fröken Justineau börjar se Melanie som en människa och när basen blir attackerad räddar hon Melanie och de flyr tillsammans med en löst sammansatt grupp för att försöka ta sig till den säkra zonen.

Boken följer alltså de flesta mallar med twisten att berättelsen är centrerad kring Melanie, zombiebarnet. Boken följer dessutom alla mallar som behövs för att göra en bok bra. Karaktärerna är intressanta ( om än något stereotypa ) och dramaturgin är klockren. Trots att det är en ganska långsam berättelse vi får finns drivet där det behövs. Spänningen hittar fram i precis rätt ögonblick, hatet finns på rätt ställen och mörkret har rätt ton av drama för att fängsla. Jag gillar det här, verkligen.

Men sedan är det den ständiga frågan om djur vs människa, känslor vs tomhet och vad som egentligen är rätt eller fel. Och målet är så uppenbart att väcka frågan om djurförsök. Om hur långt vi människor får gå i våra försök att vara friska, att leva längre eller att bli vackrare. Ett bra mål förvisso, men mer subtilitet hade inte skadat. För jag fängslas inte helt av det här. Jag läser och gillar men jag är inte där. Det som ändå gör att boken känns unik och klart värd att läsa är orsaken till zombiesmittan. Författaren har använt en svampinfektion orsakad av en svamp som faktiskt finns på riktigt. Och det är läskigt. För det känns obehagligt realistiskt och möjligt. Som om zombiesmittan bara är ett stenkast bort.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Sagan om sagorna och Zombieöverlevnad.

The walking dead möter Zombieland – Z Nation

ZZ Nation.

Zombieapokalypsen är här! Ett virus har slagit ut nästan hela mänskligheten med bara några få överlevare ( no shit ). En av dessa är Citizen Z, en ensam kille som sitter i en högteknologisk anläggning någonstans på Arktis. Han kan med sin teknologi leda överlevarna till mat, vatten och trygghet. Något som kommer väl till pass när en grupp slumpvis hopfösta människor ska försöka föra Murphy, den enda som överlevt ett zombiebett och således har antikroppar mot viruset i blodet, till Kalifornien för att skapa zombievaccin. Lägligt nog en tripp tvärs över hela Usa.

Låter klyschigt? Förvisso, men lägg till en stor dos humor så har vi någon slags variant av filmen Zombieland möter The walking dead och ett gäng karaktärer jag verkligen gillar ( de dör visserligen som flugor så man ska inte fästa sig för mycket ). Det funkar märkligt nog. Väldigt bra till och med.

Bra action, bra skådisar och skruvad zombiehumor. Vi är fortfarande bara på säsong 1, men det finns en säsong två och trean är på väg. Jag hoppas den håller sig länge, för jag gillar verkligen det här.

 

Bortom portalen

bortom-portalenTondöda zombier, dunkla speglar, dränkta världar och en ondska bortom tid och rum. Fantastikportalen presenterar stolt elva noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.

Jag jämför gärna antologier med godispåsar. Antingen får man en påse som någon annan plockat ihop där det är ren tur om man hittar något man gillar, eller så plockar man ihop en själv och får massa gottigt. Bortom portalen tillhör den egenplockade varianten.

När jag nu ändå är inne på godis kan vi lika gärna prata lite om kladdkaka också. Ålands före detta näringsminister Fredrik Karlström har någon slags fetisch för just kladdkakor. Enligt honom finns det inga gränser för vad man kan testa och kreativiteten är enorm. Eller vad sägs om en kladdkaka gjord på pretzels och öl? En kladdkaka täckt av ett lager ostbågar? Jag har aldrig hört talas om något liknande, men jag är tämligen säker på att någon av dessa fantasifulla kreationer faktiskt smakat himmelskt gott och att vår förra näringsminister briljerat vid mer än ett tillfälle med sin förmåga att återuppfinna kladdkakan.

På samma sätt briljerar Marcus Olausson med sin novell Sjung, kära syster. En postapokalyptisk värld med zombier och två systrar på vandring har Marcus Olausson lyckats förvandla till något helt nytt, fräscht och fullständigt eget. Han har skapat en värld där musiken är både vapen och räddning och där det farligaste som finns, förutom de tondöda, är att möta en ensemble. Det är som om han har dissekerat Råttfångaren i Hameln och byggt upp något helt annat. Inspirationen är tydlig men skapelsen är helt Marcus egen. Om jag tidigare jämfört Marcus Olaussons fantasyserie om Serahema med en varm snuttefilt, så är Sjung, kära syster som en av herr Karlströms kladdkakor. Galet kreativt och fullständigt briljant.

En annan novell som imponerar stort är Emma 2.0 skriven av Anita Mederyd. Konsekvenserna av att bli medicinskt behandlad med nanoteknik har många skrivit om tidigare, men jag tycker om känslan novellen ger mig. Mederyd lyckas framkalla både spänning, obehag och en klaustrofobisk känsla som fängslar mig helt. Trots att jag tidigt anar varthän det barkar förtar det inget av spänningen. Skickligt framfört.

Marina av KG Johansson läste och älskade jag redan i Fyra kvinnor fyra flickor. En framtida värld dränkt i vatten med en enda överlevande. En novell som framkallar både skräck och sorg.

Oskar Källner har aldrig gjort mig besviken tidigare och det gör han inte nu heller. Jormungand är oerhört underhållande och satiren är hejdlöst rolig. Källner framför vass kritik mot författarbranschens byråkrati och när vi får veta vad som egentligen sker i den sterila kontorsmiljön skrattar jag högt. Jag tror vi alla kan känna igen oss på ett eller annat sätt. Någonstans längs vägen har de flesta av oss fastnat i byråkratins segt malande käftar och Källners fantastiska förklaring till detta är härligt förlösande.

Om jag hade fått sätta ihop en egen antologi skulle den se ut ungefär så här. Den enda kritik jag har är att vissa noveller varit publicerade tidigare. Jag ser dock väldigt gärna ett liknande samarbete som det här igen. Kreativa och djärva indieförlag som tillsammans levererar en strålande potpurri av fantasy, steampunk, postapokalyps och science fiction. Bortom portalen är ren njutning hela vägen.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Carola Strömstedt, Barrikaden och Midnatts Ord.

Tack till Fafner förlag för recensionsexemplar.

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till