Första hösten: Blå gryning

Första hösten: Blå gryning är skriven av E.P Uggla.

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Jag gillar apokalypser. Jag blir därför extra glad när jag hittar apokalyps som faktiskt är riktigt bra. Som den här. Själva berättelsen känner vi igen. Femtonåriga Charly som befinner sig i Malmö försöker desperat ta sig hem till storasyster Lisen i Stockholm. Omständigheterna gör att de blir fler som slår följe och vi får följa gruppen på sin färd. Samtidigt kämpar Lisen för att ta reda på vad hotet egentligen består av. Att de små blå blommorna är orsak till apokalypsen står klart, men varför och hur?

Första hösten: blå gryning är en stark debut. Välskriven med en stark story och intressanta karaktärer. Bokens styrka är dock det vetenskapliga. Dels får vi något helt nytt och det märks även att författaren kan sin sak. Om författaren jobbar som forskare eller bara gjort sin research väldigt bra vet jag inte. Oavsett känns det verkligen som ett troligt scenario och vi får allt förklarat på ett sätt som ändå känns någorlunda begripligt för oss okunniga.

Det här är första boken i en serie och vissa saker får av naturliga skäl större plats på bekostnad av annat. Det är ett starkt driv från första sidan till sista. Vi får en solid bakgrund till katastrofen varvat med hemskheter och action. Det som får stå tillbaka lite här är karaktärerna. Vi får visserligen ganska klara grunder till varför de är och beter sig på ett visst sätt, men vi får inte lära känna dem på djupet. Framförallt Charly känns så driven och stark redan från början att jag trots hens unga ålder ändå aldrig tvivlar på att hen kommer klara det. Vilket på ett sätt är bra, men lite mer ångest i läsningen hade inte heller varit fel. Stort ( megastort ) plus dock till en huvudkaraktär som förefaller vara icke-binär. Ledsen om jag spoilade lite nu, men hur ska man hitta böcker med karaktärer som avviker från cisnormen om ingen talar om var de finns?

Bra läsning alltså. En komplex, spännande och trovärdig apokalyps som lyser starkt. Väldigt bra gjort och jag ser mycket fram emot nästa bok i serien.

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Håkans Bokhylla, Oarya och Fear not the dark.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Annonser

The Expanse – en snubbes våta dröm?

Jag såg några avsnitt av första säsongen men tappade intresset nånstans mitt i. Det var rätt oklart varför, för serien innehåller egentligen allt jag gillar. Bra scifi liksom. Men något skavde, så jag släppte serien. Tills i helgen när jag hakade på makens tittande. Jag såg två, kanske tre avsnitt, och jag tror det var säsong två.

Men i alla fall. Jag såg ett avsnitt och i slutet på det avsnittet satt jag mållös och undrade vad fan är det jag tittar på?

Kvinna A. Kvinnans försvinnande har varit en röd tråd i hela första säsongen. Man Ett försöker hitta kvinna A. Under tiden han letar blir han närmast besatt. När han till slut hittar henne är hon död. Hennes medvetande lever dock och Miller träffar hennes medvetande. Hennes medvetande är manifesterat som en naken kvinna som sitter fast ( hon är assimilerad i något slags levande biovapen ). Han vet precis allt om henne, hon har ingen aning om vem han är. Han kliver in och säger att det är dags att vakna nu Julia. Att hennes medvetande måste vakna.

You need to wake up now kid. En slags lugn och förtrolig fadersgestalt. Hon är rädd och han lugnar. Hon naken och han i rymddräkt. Och efter någon minut fastslår hon att de är menade för varandra och de börjar kyssa varandra innerligt. Eh VA?

Vilken snubbes våta drömmar såg jag precis? VA?

Efter det här började jag såklart fundera på vad som hänt tidigare i avsnittet och reflekterade också lite mer över det andra avsnittet jag såg. Och under två avsnitt får vi alltså dels det ovan samt kvinnorollerna jag presenterar här under.

Kvinna B. En marinsoldat som är enda överlevande från en attack. Omringad av män med högre position än henne som med alla medel försöker få henne att berätta vad som hände, men som också försöker övertyga henne att ljuga för andra vad som hände. Hon får medalj ( av en man ) med orden att hennes pappa hade varit stolt över henne. Så stolt, så stolt.

Kvinna C. En slags assistent till en av ledarna ( de är alla män ). En av de andra ledarna kommer fram till henne och pratar om hennes ledares uppdrag. Bara för att sekunden efter börja tafsa på henne (  hon står med ryggen mot honom och ser allt annat än välkomnande ut ) och fastslå att han vet att hon vill eftersom de tydligen har ett ( sexuellt ) förflutet ihop. Hon följer med honom utan att yttra ett ord.

Kvinna D. Ledaren för en besättning, man Två,  meddelar övriga besättningen att han och kvinna D är ihop. Och förtydligar för alla att de alltså ligger med varandra. Direkt därefter har man Två och man Tre ett samtal. Man Tre är kvinnans arbetspartner sedan länge så man Två vill försäkra sig om att det inte är några bekymmer att han nu ligger med kvinnan. Man Tre säger att det är helt lugnt eftersom kvinnan är som en syster till honom. Men måste förstås lägga till att han såklart gärna skulle ligga med henne ändå om hon hade velat det. Man Tre försäkrar alltså man Två att han anser kvinnan liggbar trots att hon är som en syster för honom.

Puh, vilken tur. Tänk om scenen bara hade tagit slut efter att man Tre fastslagit att kvinnan är som en syster. Hur skulle det ha sett ut liksom …

Kvinna E. Har hög position men verkar mest bakom kulisserna och låter män fatta de faktiska besluten. Blir försäkrad av man i hög position att hennes far hade varit stolt över henne.

Under två avsnitt har vi alltså massor med män och dessa fem kvinnor. Varav den ena naken välkomnar en man hon aldrig sett och börjar kyssa honom. Två av dem får det ultimata berömmet ( av allt att döma ) att deras fäder hade godkänt deras gärningar. En blir antastad av ett ( creepy ) ex och bara följer med som en viljelös docka när han kommer med en sexinvit, och den sistes liggbarhet och tillgänglighet blir diskuterad av två män.

Jag hade förmodligen inte reflekterat över något av detta om det inte varit för scenen med kvinna A. Men har man väl öppnat ögonen är det svårt att stänga dem igen. Och det är svårt att låta bli att fundera över varför kvinnan tydligen måste vara antingen liggbar eller ha sitt största värde i att vara en mans avkomma.

Nu är ju The Expanse långt ifrån värst och det är trots allt välgjord scifi, så jag förstår ändå att folk gillar den. Jag skippar den dock och låter Miller leva sin våta dröm ifred med Julie någonstans på Venus.

Nu finns den att köpa – En roman om identitet och kön, vänskap och magi!

Jag har inte läst den själv ( än ), men jag tvivlar inte på att den kommer vara fantastisk. Equilibrium av Anna Jakobsson Lund.

Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi

Och nu finns den att köpa! Antingen av författaren själv på bokmässan, eller så kikar ni in i bokhandeln.



 

Är ni på bokmässan hittar ni författaren i Fantastikgränd.

Pärlfiskaren – En vacker saga för alla åldrar

Pärlfiskaren är skriven av Karin Erlandsson.

Vi får följa Miranda, den skickligaste pärlfiskaren av dem alla. I varje ny generation utlyser drottningen i riket jakten efter Ögonstenen, den finaste pärlan av alla. Miranda som alltid hittar de vackraste pärlorna i djupen vet att ögonstenen, den mytomspunna och värdefullaste pärlan, kan bli hennes. Om hon vill. Men den som bestämmer sig för att leta efter Ögonstenen drabbas också av en förbannelse som får en att lämna allt. Där det enda som till slut betyder något är att hitta Ögonstenen. Miranda ger sig ut på jakt och med sig har hon ofrivilligt flickan Syrsa. Syrsa som aldrig kan sluta prata och bara är till besvär. Tills det visar sig att Syrsa har en ovanlig förmåga som kan förändra allt i jakten på Ögonstenen. 

Jag fick ett mail från förlaget Schildts & Söderströms gällande pressreleasen för den här boken. Eftersom jag bor på Åland och det är en ganska liten ö, blev jag förtjust när jag insåg att det var en åländsk författare som skrivit boken. I mailet fanns även en länk där jag kunde provläsa första sidorna i boken.

Jag läste de 20 första sidorna och dagen efter gick jag till bokhandeln och köpte boken. Fanns ingen tid att kasta bort i väntan på recensionsexemplar, jag var tvungen att ha den genast. För så bra är den. Pärlfiskaren av Karin Erlandsson.

Jag gillar egentligen inte att jämföra böcker men ibland bara måste man. För Pärlfiskaren utspelar sig i en påhittad värld med samma känsla som Maria Turtschaninoffs vackra bok Maresi: krönikor från röda klostret. Språket känns tidlöst och den omedelbara känslan jag fick var samma som när jag i barnålder fick höra berättelser börja med orden Det var en gång … Ändå är boken märkligt ålderslös. Författaren vann en barnbokstävling med Pärlfiskaren. Den är också skriven med slukaråldern i åtanke men passar i stort sett vilken ålder som helst. Jag skulle kunna säga att jag köpte den till barnen men så är det ju inte. Jag köpte den till mig själv och tyckte väldigt mycket om den.

Lite kritisk är jag till det ganska intetsägande omslaget. Det ger mig ingen känsla av det färgsprakande inre den innehåller. Den värld som består av gnistrande pärlor i olika färger, farliga roshajar i turkosblått hav, glömda legender och övergivna barn. Det finns även en del frågetecken efter läsningen, som så ofta. Vem är egentligen Iberis och varför vill drottningen ha Ögonstenen? Frågetecken jag gärna skulle se besvarade i en uppföljare. För naturligtvis vill jag ha mer av den här väldigt vackra och ganska sorgliga sagan.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Du kan provläsa boken här

 

Fafner förlag släpper 10 fantastiknoveller som ljudböcker!

Oskar Källner är ju en av mina stora favoriter inom svensk sf och det mesta har han gett ut med eget förlag. Nu öppnar hans Fafner förlag upp även för andra författare inom fantastiken.

10 noveller släpps som ljudböcker hos bland annat Storytel, Nextory och Bookbeat de kommande veckorna. Ett litet kliv för den oinsatte, men ett jättekliv för fantastiken i Sverige.

Läs mer om Oskar Källners planer hos Boktugg och Tentakelmonster. Har du ett manus som bara väntar på att bli läst så kikar du istället in på Fafner förlag. 

 

Obs, det här är inte ett samarbete av något slag. Bara jag som tycker det är sjukt kul att det kommer ett nytt fantastikförlag. 

Leva utan skugga – För dig som gillade The Mortal Instruments.

Leva utan skugga är första delen i en serie skriven av Sofie Trinh Johansson.

I en tragisk bilolycka förlorade Aisha inte bara sin tvillingsyster Shirin utan även sin själ. Hon tvingas att möta en ny värld, en värld där de döda inte alltid försvinner och där onda förmågor hotar att ta över. Märkt av sin sargade barndom får hon en sista chans på slottet i Skygge, en internatskola och behandlingshem för ungdomar med särskilda förmågor. Samtidigt som de döda fortsätter att söka upp Aisha är det fler som dör på slottet och hon inser snart att hon kan vara nästa offer. Men det finns en annan själlös i Skygge. Och han har inte tillåtit henne att dö förut.

Det här var en riktigt trevlig överraskning. Jag har aldrig tidigare läst något av författaren även om jag sett hennes böcker lite här och där. Svaret på varför är omslagen. De andas inte direkt fantasy och det gör inte det här heller. Nu råkar jag vara med i flertalet läsgrupper på facebook och där var det en tjej som tipsade om den här. Eftersom vi oftast har ganska liknande smak i böcker så plockade jag upp boken i Storytel och började slöläsa lite. Och vilken tur att jag gjorde det. För det här är faktiskt riktigt bra fantasy.

Vi får möta Aisha. En trasig ung kvinna med ett hemskt förflutet. Efter att ha skickats mellan olika fosterhem under barndomen, det ena värre än det andra, har hon efter tvillingsysterns död fått multipla diagnoser som alla bottnar i hennes vanföreställningar och hallucinationer. Tror hon. Det visar sig att de döda som plågar Aisha, både fysiskt och psykiskt, faktiskt finns på riktigt och inte är ett påhitt av hennes egen hjärna. På slottet i Skygge upptäcker hon en helt ny värld. En värld befolkad av magiker, vampyrer, varulvar och hamnskiftare. En värld som visar sig vara extra farlig för den som förlorat sin själ.

Ni hör ju. Fantasy med extra allt! Det är välskrivet och har ett härligt flyt från första sidan till sista. Ett ständigt driv där den här dolda världen sakta skalas av lager för lager. Varning för sträckläsning alltså. Möjligen hade den kunnat kortas ner något och möjligen hade storyn kunnat förenklas lite, men det är absolut inget som stör.

Det som stör är däremot omslaget. Det är förvisso vackert, men jag tänker att författaren troligen förlorar en hel del potentiella läsare som inte förstår att det här är fantasy. Omslaget för snarare tankarna till historisk romance. Och det är ju väldigt synd eftersom det här är en riktig liten pärla. Speciellt för alla er som gillade The Mortal Instruments. Det här ger väldigt mycket samma känsla fast lite mörkare och mer djup.

Jag är väldigt positivt överraskad och lovar att jag kommer kasta mig över fortsättningen när den kommer. Gillar starkt.

Boken finns hos SF-bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till