Who Run The World? (kickass women on screen)

Här kommer torsdagspepp! Själv använder jag den som varje-dag-pepp. Ni får också en länk till en artikel om skaparen till videon. Se och njut. Ljud på!

Sannas video visar girl power från filmvärlden – och vilka som run the world

 

Annonser

Fandom av Anna Day

Uppkomsten till boken är en väldigt märklig solskenshistoria.

Anna Day skrev boken Galgdansen som handlar om en framtida dystopisk värld där människor har blivit genmanipulerade och kirurgiskt förbättrade. För att bli längre, vackrare, starkare och snabbare. Dessa förbättrade människor, gemmarna, insåg rätt snabbt att de var bättre än övriga befolkningen, imparna.  Gemmarna tog därför kontroll över herraväldet och imparna blev deras slavar.

I den misslyckade jakten på en agent skickade Anna Day så småningom in manuset till förlaget Chicken House som hade en manustävling. Vinnaren skulle inte bara vinna pengar, utan även bli utgiven. Anna Day vann inte tävlingen och förberedde sig för att låta manuset Galgdansen sova vidare i en byrålåda. Några veckor senare kontaktade förlaget henne med en idé att skriva en ny bok. En idé som uppkommit i en annan tävling förlaget hade. Angela Mccann hade där föreslagit att låta några hängivna fans trilla rakt in i sin favoritbok och försöka överleva där. Förlaget trodde att Days bok Galgdansen skulle vara den perfekta miljön och frågade om hon var intresserad av att skriva en ny bok baserad på Mccanns idé. Day skrev de tre första kapitlena och en synopsis som antogs av Chicken house och de skrev kontrakt på en bok med Anna Day. Innan boken ens var utgiven hade den sålts till över 12 länder!

Anna Day är alltså visserligen författare till miljön, medan idén var någon annans.

Och där har ni Fandom. Violet och hennes vänner skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – de transporteras till sin favoritbok Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld.

Violet och hennes vänner ( samt lillebror Nate ) som kan både bok och film utantill, vet alltså precis vad som ska hända. Men trots att världen de hamnat i verkar följa manuset till viss del så utvecklar sig historien samtidigt åt andra håll. Och eftersom de alla är hängivna dystopin som genre blir det också en hel del referenser och skämt om riktiga verk. För oss som kan våra dystopier är det här riktigt underhållande.

Konceptet är fantastiskt. Så fantastiskt att jag inte bryr om de brister boken ändå har. Det blir en hel del berättande i början eftersom vi läsare måste förstå världen de hamnar i. Vi får alltså återberättat Galgdansen vad gäller både handling, karaktärer och de skådespelare som är i filmen Galgdansen. Men det gör absolut ingenting när det är så himla kul att läsa något nytt. För vem har inte någon gång drömt om att hamna mitt i sin favoritfilm eller älsklingsbok? Men är hjälten verkligen så charmig som vi tyckte när vi läste boken? Är hjältinnan egentligen inte ganska ego som bryr sig mer om kärlek än om världen hon lever i? Om det dessutom visar sig att någon av dina vänner vill ändra på slutet så du måste kämpa för ditt liv, vad gör du då?

Jag trodde boken var en stand alone men slutet visade att så inte är fallet. För hur du än tror att den kommer sluta så har du förmodligen fel. Och även om jag inte blev fängslad på det där uppslukande sättet, älskar jag konceptet så mycket att jag ändå köper det rakt av. Det kommer alltså en uppföljare och vilken tur att det gör det! Det var nämligen en njutning att läsa den här boken. Att hamna i en bok som är i en annan bok. Fandom är en frisk fläkt på YA-himlen, så jag hoppas Day skriver väldigt fort. Jag vill ha fortsättningen, helst igår.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Kulturbloggen har också skrivit om boken.

 

Lika lockande som godis.

Det är inte jätteofta jag ramlar över omslag som är så fina att jag blir förtrollad. Men de här ploppade upp i mitt facebookflöde häromdagen och de är magiska. Jag vill ha varenda en.

Någon är en roman och en annan en essä. Den ena är skriven helt utan bokstaven e, den vanligast förekommande bokstaven i det franska språket. Som en slags självpåtagen tvångströja i sin utforskning av språket. Fascinerande, även utan omslagen. Ändå är det omslagen som gör att jag vill shoppa hem alla fyra nu på en gång. Författaren heter Georges Perec.

En smakbit av Vi mot er av Fredrik Backman

På söndagar får vi en smakbit av olika böcker och nuförtiden hittar ni dessa hos bloggen Betraktninger om ni vill ha fler. Ett bra sätt att få lite mer information om olika böcker än det som går att läsa på baksidan.

Mitt utdrag idag kommer från den fantastiska boken Vi mot er av Fredrik Backman. 

När folk från storstäderna tyckte att något verkade för svårt så flinade vi: ”Det ska vara svårt.” Det var inte lätt att leva här, det var därför vi klarade det och inte ni. Vi stod upp oavsett väder. Men så hände något och vi föll.

För det fanns en historia om oss, före den här, och vi kommer alltid bära skulden för den. Ibland kan goda människor göra fruktansvärda saker i tron att vi försöker skydda det vi älskar. En pojke, stjärnan i vår hockeyklubb, våldtog en flicka. Och vi gick vilse. Ett samhälle är summan av våra val, och när två barns ord stod mot varandra valde vi hans. För att det var lättare, för att om flickan ljög så kunde våra liv fortsätta som vanligt. När vi fick veta sanningen rasade vi samman, och stan med oss. Det är lätt att säga att vi borde ha gjort allting annorlunda, men du kanske inte heller hade gjort det. Om du hade varit rädd, om du hade tvingats välja sida, om du vetat vad du måste offra. Du kanske inte är så modig som du tror. Du kanske inte är så olik oss som du hoppas.

Det här är historien om det som hände efteråt.

 

Uppenbarligen vill vi varken se eller höra män prata. Men i de få fall när vi gör det, vilka roller vill vi se män i? En annorlunda Gender bender.

Uppenbarligen vill vi varken se eller höra män prata. Men i de få fall när vi gör det, vilka roller vill vi se män i?

När jag letade information till mitt inlägg om Bechdeltestet hittade jag en riktigt intressant sida. Där har man gått igenom 2000 filmer från IMDB och tagit fram siffror som visar hur mycket dialog de båda könen har ( man har räknat två kön, man och kvinna, så det är vad jag utgår från ). Jag har sorterat ut en del bitar och tänkte visa lite hur det ser ut.

Hur är dialogen uppdelad om man ser totalt på samtliga filmer och en ren uppdelning bara baserat på kön?

Antal filmer där minst 90% av dialogen framförs av kvinnor = 307 st

Antal filmer där minst 90% av dialogen framförs av män = 9 st

Antal filmer där 60-90% av dialogen framförs av kvinnor = 1206 st

Antal filmer där 60-90% av dialogen framförs av män = 164 st

Slår vi ihop könen här blir siffran 1513 filmer där kvinnor dominerar filmtiden och 173 filmer för männen. Jag har tittat närmare på de 9 filmer där män står för minst 90% av dialogen. Vad vill vi se män i för roller?

Film 1. Storyn är baserad på en dröm som den kvinnliga regissören hade. En dröm hon inte fattade själv men valde att göra film av. Den blyga Donald träffar självsäkre Edgar och de blir vänner ( älskande? ) . När Donald har sex med Millie hoppar Edgar ( svartsjuk ) från balkongen men landar i poolen nedanför och hamnar i koma. När Edgar vaknar från koman börjar han istället ha sex med Mille, men Edgar insisterar nu på att kallas för Donald. I slutet av filmen har Edgar psykiskt gått till barnstadie och kallar nu Donald för pappa. 

Film 2. Den vita societetsmannen John återvänder till Södern, men något i John har förändrats. Han kommer i kontakt med den svarta hemhjälpen Ruben och tillsammans börjar de skriva en bok om den diskriminering svarta män utstått. En blivande klassiker om manlig vänskap, mod och kärlekens kraft. Från ett vitt perspektiv. 

Film 3. Den unga Howard väntar barn med sin fru men blir sexuellt antastad vid ett läkarbesök av den kvinnliga läkaren Anna. Howard polisanmäler Anna för sexuellt ofredande varpå Anna tar sitt liv. Kvar blir Annas man Truman som anklagar Howard för sin frus död. Truman söker jobb som Howards barnpojke och börjar sin hämnd. Han anklagar familjens husfru Rose för sexuella övergrepp mot barnet och ser till att hon blir avskedad. I en sekvens tappar Truman kontrollen i badrummet och blir galen. När sanningen hotar att komma fram bestämmer Truman att Howard måste dö. 

Film 4. En ung mans hämnd för den tortyr han fick utstå som pojke. Filmen gjorde ordet tortyrporr till ett begrepp. Filmen om vännerna ( älskande?) Norbert och Barney som söker upp familjen som Norbert säger utsatte honom för övergrepp som liten, men som själva fastnar i tortyr och övergrepp. Norbert och Barney blir sönderslagna, sönderklippta ( ! ), svultna, flådda och sönderskurna från topp till tå. Vid ett tillfälle hittar de ännu en ung pojke i källaren vars ögon är täckta med ett metallvisir som blivit inspikat i hans skalle. Sekten rövar bort främst unga män eftersom unga män är mer känsliga och mer troliga att en lång tid överleva den brutalaste av tortyr för att därefter bli martyrer. Den franska filmen blev så populär att man även gjorde en amerikansk version. 

En recensent skriver ”Och filmens sista avsnitt, som fokuserar på Norberts vän och älskling Barney, är nästan helt och hållet sammansatt av långvariga, olikartade kliniska scener av tortyr ”.

Så här tycker kvinnor om filmen:

”En av de bästa filmerna jag någonsin sett! Den tar tortyrporren längre än jag någonsin sett tidigare. Spoiler: Den innehåller det grövsta barnövergrepp och den brutalaste tortyren jag någonsin sett begås på en hjälplös ung man tidigare. ”

”En klassiker i lidande!”

”Nivån av brutalitet och psykisk tortyr kan blåsa iväg mänskligheten hos vem som helst ( 4 av 5 stjärnor ). ”

”Poetiskt vackert.”

”Den bästa filmen jag sett i hela mitt liv.”

Kvinnor älskar uppenbarligen att se unga män bli brutalt torterade i vad som kallats ”den sjukaste filmen någonsin”.

Film 5. Den 16-årige Walter bor hos sin pappa. Walter är kraftigt överviktig och kan varken läsa eller skriva. Pappan som nästan aldrig lämnar lägenheten utsätter Walter för fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Det visar sig också att Walter blivit våldtagen av sin mamma flera år tidigare där de tillsammans fått sonen Mongo. Mongo bor hos Walters farfar då Walter själv är oförmögen att ta hand om sitt barn. 

Film 6. Fyra män minns sin barndom, sin vänskap, ett mysterium och de händelser som ledde fram till idag. 

Film 7. En munk hittas i sitt rum blodig och avsvimmad. I papperskorgen hittas en nyfödd död baby. En psykiatriker tillkallas för att avgöra om munken är galen eller frisk nog att kallas inför rätta för mord på sitt eget nyfödda barn.

Film 8. Två tonårspojkar, Arnold och Norman, blir först vänner och sedan ett kärlekspar. Deras kärlek innehåller fantasier om både brutala mord och hämnd mot alla dem som förtryckt dem tidigare. De kommer fram till att Arnolds pappa är den som står i vägen för deras kärlek och mördar honom. Man hittar dock pojkarnas dagböcker och de ställs inför rätta för mord.

Film 9. Den här kommer få ett eget inlägg.

Sammanfattning. Tittarna kan gå med på att låta män få mer filmtid om de innehåller antydd sexuell attraktion mellan männen, förtryck av män, sexuella övergrepp på män och tortyr på män. Riktigt onda män gillar vi också, men helst inget däremellan.

Motsvarande statistik ( de 307 filmerna där kvinnor har mest dialog ) för vad vi gillar att se kvinnor i för roller, så är det alla roller. Som vanliga personer tydligen.

 

Jag har naturligtvis som vanligt bytt kön överallt i inlägget. I statistik såväl som i filmerna jag går igenom. Facit i kommentarer. Statistiken hittar du här. Kommentarerna jag citerat till ena filmen hittar du här.

Bechdeltestet. Bara trams eller något att fundera på?

Jag följer just nu en diskussion om Bechdeltestet och det verkar dela åsikter som Moses delade Röda havet, så jag tänkte reda ut lite hur i alla fall jag tänker kring det hela. Testet är inte någon politisk styrning och det är heller inte censur. Det är inte ett facit för ett bra eller dåligt verk. Däremot kan det vara ett bra verktyg att analysera sitt eget arbete, eller för att granska andras produktioner ur ett större perspektiv.

För att en film ska klara Bechdeltestet måste den uppfylla följande kriterier:

1. Ha minst två (namngivna) kvinnliga rollfigurer

2. som pratar med varandra

3. om något annat än män.

Om vi tar boken Maze runner som exempel. Den handlar om ett antal tonårspojkar som vaknar upp, inlåsta i ett område omgärdat av en gigantisk labyrint. Boken handlar alltså uteslutande om pojkar och har därför misslyckats enligt Bechdeltestet.

Filmen En oväntad vänskap ( Les intouchables ) handlar om Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, som anställs som personlig assistent till miljonären Philippe som blivit förlamad efter en skärmflygolycka. Mot alla odds utvecklar de en varm vänskap. Den misslyckades också enligt Bechdeltestet.

Alla fattar det här. Även de som förespråkar testet förstår att vissa filmer och böcker misslyckas enligt testet utan att det på något sätt säger något om hur dålig eller bra den är. Att en bok som bara handlar om tonårspojkar inte har kvinnor i filmen är liksom självklart. Vi fattar det. Att en film om två män handlar om just dessa män är också självklart. Vi fattar det.

Däremot är det fullständigt obegripligt hur 10 av 14 filmer från Pixar misslyckas helt i testet.

I en genomgång av 41 Disneyfilmer klarar sig 23 stycken och 18 misslyckas. Det kunde se bättre ut men det är ändå över hälften som klarar sig, så det borde vara ok. Eller? Av dem som klarar sig är det ett antal filmer som innehåller exakt det som behövs enligt testet, och inget mer. I Big Hero 6 utspelar sig följande dialog mellan två karaktärer GoGo: Get the mask.  Honey Lemon: I’m right behind you! Och det räcker för att klara testet. En enda kort ordväxling och inget mer.

Det är också obegripligt att 14 av 25 Marvelfilmer misslyckas. Och några av de som klarar sig gör det nätt och jämt. DC lyckas faktiskt bättre trots att de har filmer ända från 60-talet, jämfört med Marvel vars samtliga filmer är från senaste årtiondet.

Bechdeltestet är alltså på inget sätt perfekt. Filmer/böcker som klarar det kan egentligen vara ett stort misslyckande ur genus-perspektiv ändå, medan filmer/böcker som misslyckas kan vara perfekta precis som de är. Vi fattar det. Men det kan också ge en tydlig fingervisning om hur industrin ser ut. Framförallt kan det vara ett bra test för att se vad man själv producerar och varför. Skriver du en ny Flugornas herre är utgången av testet självklart och inget som behöver funderas på. Skriver du däremot en roman med både kvinnor och män i fokus och misslyckas enligt testet, ja då bör du kanske fundera lite extra på varför det blev så och om det var detta du tänkt dig.

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till