Krigarens svärd

Krigarens svärd är första delen i serien om Magnus Chase, skriven av Rick Riordan.

Jag heter Magnus Chase. 

Jag är sexton år gammal.

Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter att jag lyckats ha ihjäl mig själv. 

Magnus är hemlös sedan hans mamma dog och bor under broar, tvättar sig på bibliotek och tigger gårdagens rester från restauranger. Det är alltså en lite annorlunda hjälte vi möter, precis som i Percy Jackson. När Magnus dör hamnar han i Valhall eftersom det visar sig att han är son till guden Frej. Allt skulle vara tiptop i Valhall om det inte var för att Ragnarök är på gång. Det enda hoppet är att hitta Sommarsvärdet. Svärdet som en gång tillhörde Frej och som är ödesbestämt att antingen stoppa Ragnarök eller skynda på det. Ett svärd som nu bara lyder Magnus.

Man vet vad man får när man läser Rick Riordan. Det är inte på något sätt litterärt utmanande, utan mer som att göra bomben i en pool av berättarglädje och kreativitet. Man har helt enkelt väldigt roligt i Riordans sällskap. Och trots att boken är i tjockaste laget gör det absolut ingenting. Med korta kapitel som heter saker som Släpp fram ankungarna, annars slår de dig i huvudet och Vi festar på vårrullar innan halshuggningen blir sträckläsningen ett faktum. Jag läste boken i en sittning.

Det känns verkligen som att Riordan släppt loss ordentligt med Magnus Chase. Trots att han är lite äldre än Percy Jackson och boken har en lite mörkare ton, är knasigheterna bättre än någonsin. Vi får träffa pensionärsdvärgen Junior som har en rullator vid namn Gubbfösaren, en bägare som heter BOOM PSSSCH ( för att den exploderar om man inte ber om påfyllning innan bägaren är tom ) och vi får veta hur det känns att äta kebab gjord av ett djur man pratat med både före och efter att man ätit upp den. Oden har även blivit barnsligt förtjust i powerpoint-presentationer och kallar sig numera för livscoach. Kreativiteten är alltså på topp. Nästan. För det finns saker som stör mig och det är faktiskt författaren själv som bäddar för det här.

Rick Riordan försöker alltid ge oss en mångfald av karaktärer som betonar vikten av allas lika värde. Att saker som funktionsnedsättningar, religion, utseende och ursprung, inte har någon betydelse för hur man är som människa eller vad man klarar av. Och han gör det ofta bra men här tycker jag han skjuter sig själv i foten lite.

Den kvinnliga sidekicken heter Sam och är muslim och bär hijab. Bra så. Men Riordan måste nödvändigtvis pracka på henne ett tvångsgifte. Visserligen råkar det vara med en kille hon är kär i, men ändå ett tvångsgifte. I övrigt skildras hon bra och hijaben råkar dessutom vara väldigt behändig då det även är en osynlighetsmantel. Och sedan har vi det här med resten av kvinnorna i boken. Riordan skildrar dvärgarnas värld som ett matriarkat, bara det att den enda kvinnliga dvärgen vi får är ett hembiträde medan männen hantverkar och bygger saker. Ett hembiträde. I ett matriarkat. Och enda anledningen till att jag faktiskt noterade detta var just för att Riordan själv tog upp det.

Den kvinnliga dvärgen är alltså ett hembiträde, valkyriorna är servitriser i Valhall och Freja beskrivs närmast som prostituerad. Och så har vi förstås Sam, som ska giftas bort. Vi får även två kvinnliga frostjättar, fast de har inget att säga till om eftersom det är pappa som bestämmer. Och jag vet att Valkyriorna passade upp på gudarna i Valhall i mytologin, men med tanke på hur bananas Riordan går med allt annat hade han gärna kunnat sätta valkyriorna på strejk för att de tycker Odens regler är mossiga. Till exempel.

Något jag verkligen gillade lite extra är att Annabeth från Percy Jackson hälsar på i boken. Vi får även några andra flirtar med serien och jag är barnsligt förtjust i sådana kopplingar.

Krigarens hjärta alltså. Som att göra bomben i en pool av berättarglädje. Det är bara hoppa i och njuta medan det varar, för tiden går alldeles för fort i det här sällskapet.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Världens bästa bok, I heart fantasy, Marklars books,

Veckans tips – Jag hör vad du säger, av Peter Du Rietz.

Jag snubblade över novellen Jag hör vad du säger på Storytel ( e-bok ) för några veckor sedan och herregud vad jag gillade den. Den är skriven av Peter Du Rietz som även skrivit romanen Natten jag dog, en bok jag tyckte väldigt mycket om. Här får vi en helt annan genre och en novell som bokstavligt talat fick mig att frusta högt av skratt under läsningen.

Novellen handlar om Gunnar Svensson: journalist, misantrop – och en social katastrof. Härligt dråplig humor.

Jag inser också nu i efterhand att det finns mer att läsa om Gunnar Svensson. Elaka anteckningar kom tydligen före Jag hör vad du säger, men troligen spelar det ingen roll i vilken ordning man läser eftersom jag inte ens märkte att jag läste novell nummer två i ordningen.

Skit i det intetsägande omslaget, novellen är fantastiskt rolig. Rekommenderas starkt!

Gender Bender Day med varning för grovt språk

Idag är det återigen dags att byta kön på karaktärer. Jag har velat lite fram och tillbaka gällande dagens bokval, men kände ändå att den måste med.

Jag skriver vilken bok det är längst ner om någon vill ägna sig åt att gissa. Jag har naturligtvis bytt kön på karaktärerna i vanlig ordning, och här har jag även ändrat vissa öknamn och anatomiska beskrivningar så de passar könsbytet.

Bettan drog på sig en t-shirt som hon hittade på golvet i köket. Den dög på jobbet. Det fanns ju ändå inga grabbar där om man inte räknade gubbkräken på elektriska. Säkert bögar hela bunten. För fina för en grovis som hon i alla fall. Det hade de gjort klart redan från början. Ett hårt skott i krysset skulle de behöva. En liten påminnelse om vad de gick miste om när de snaskade kotte hela nätterna kanske skulle få dem på rätt spår.

 

Bettan knöt nävarna. Hon var bara ett par meter ifrån henne nu. Tjejen backade, upptryckt mot väggen nu. Skakade på huvudet.

”Nej, jag menade bara …”

Bettan högg till. Greppade henne om halsen och tryckte upp henne mot väggen. Tjejen pep till. Bettan lutade sig framåt, ansiktet bara ett par centimetrar från tjejens.

”Bettan, för fan”, sa Lisa. ”Hon menade inget med det.”

Bettan låtsades inte höra. ”Är du en sådan där lebbjävel? Du ser ut som en lebbjävel.”

”Jag är inte …”

”Håll käften när jag pratar med dig!”

Tjejen knep ihop ögonen, hennes händer på Bettans arm, försökte få henne att släppa. Bettan var starkare, mycket starkare.

”Jag vill aldrig se dig i omklädningsrummet samtidigt som mig. Är det uppfattat? Jag vill inte ha nån jävla lebbjävel där som glor på mig.”

Tjejen snyftade.

”Fattar du!?” skrek hon så små droppar av spott pepprade tjejens ansikte.

Bettan släppte taget och vände sig om. Flinade, spottade på marken och lät blicken vandra över de andra. Ingen av dem mötte hennes blick. Så där skulle det gå till. Hon kanske inte var mycket i livet, men här var det hon som var drottning.

”Fan”, sa hon till Lisa. ”Jag är törstig. Är det inte fika snart? Har du nån bärs med dig?”

Boken heter Kalldrag och är skriven av Markus Sköld.

Vi kvinnor vill inte läsa om sexuella övergrepp.

Som alltid gäller naturligtvis devisen inte alla kvinnor. Men ändå.

Jag som tillhör generation Facebook är med i väldigt många olika grupper där, allt från läsgrupper till separatistiska kvinnogrupper. Ofta pratas det om böcker och det finns ett önskemål som dyker upp ganska ofta, alltid från kvinnor.

Kan någon tipsa om böcker utan sexuella övergrepp, våldtäkter eller hot om sexuella övergrepp?

Önskemålet kan gälla i stort sett vilken genre som helst, även om mina gruppval gör att det oftast handlar om fantasy och/eller science fiction. Här ska så klart tilläggas att de flesta inte reflekterar över det här, varken män eller kvinnor. Troligen för att det är så oerhört vanligt i litteratur, det är vardagsmat helt enkelt. Men sedan finns det de som tröttnat och alltså aktivt väljer bort böcker med det här innehållet.

En av få gånger jag hört om män som klagat över sexuella övergrepp i skönlitteratur, är de klagomål som Diana Gabaldon fått för sin serie Outlander. Och då gäller det inte övergreppen som begås mot kvinnorna i boken, utan det som sker mot den manliga huvudkaraktären Jamie av kapten Jack Randall. Framförallt män har klagat på just det här, att scenerna är vidriga och onödiga. Och så känner naturligtvis många kvinnor om skildringar av övergrepp mot kvinnor. Annat vore ju konstigt. Män slipper dock läsa sådant i var och varannan bok, för oss är det inte lika lätt att ducka.

Det här är alltså ett tips till dig som skriver, oavsett genre ( dock inte faktalitteratur eller biografier ). Har du med något av detta? Fundera ett varv till. Är det verkligen nödvändigt för själva berättelsen?

Alltid är det någon jävel som blir kränkt, tänker du kanske nu. Visst kan det vara så, och du får naturligtvis skriva vad du vill. Men värt att tänka över är att jag aldrig ( och troligen inte du heller ) hör om kvinnor som väljer bort böcker för att de innehåller för få våldtäkter, för få sexuella övergrepp eller för få prostituerade i texten. Däremot finns det alltså läsare som kommer att välja bort din bok om den innehåller dessa saker. Om du sedan ändå vill ha med det i boken så bör det vara ett medvetet val. Inget som sker på grund av slentrian.

 

The Mortal Instruments – Jag måste pudla lite.

Jag har kommit till bok nummer fem i serien The Mortal Instruments av Cassandra Clare och har faktiskt omvärderat serien en del. Den har blivit bra! Inte på det sättet att jag längtar efter boken i läspauserna, faktiskt glömmer jag bort den helt så fort jag lägger den åt sidan. Men när jag väl läser så sträckläser jag. Flera hundra sidor på raken, utan problem. Och jag gillar numera karaktärerna. De utvecklas nämligen, väldigt tydligt också. Jag känner inte längre att det är korkade karaktärer jag har att göra med, tvärtom. De har alla mognat, deras personligheter har mejslats ut och deras respektive styrkor och svagheter känns begripliga.

Och de passar alla in i det här fantastiska världsbygget som författaren så skickligt målar upp. Det är verkligen ett världsbygge med extra allt och ändå fungerar det. Allt passar ihop som bitar i ett pussel och Clare lyckas hålla samman alla trådar snyggt. Jag är faktiskt imponerad.

Böckerna går snabbt att läsa och det är inget som fastnar på djupet, men som tillfällig underhållning är det perfekt. Lättillgängligt, snabbläst och oerhört kreativt.

Det här tyckte jag om bok två, Stad av aska.

Nytt brev från Cosmos

Jag har ännu inte hunnit med veckans Gender Bender och reser iväg idag, men jag tipsar om något som är minst lika bra. Nytt brev från Club Cosmos smockat med fina noveller att läsa. Två av mina favoritförfattare har bidragit så Cosmos får bli mitt resesällskap på båten idag tänkte jag.

Du kan läsa dem i ePub-format eller PDF och du hittar novellerna här.

skrotletarrobot_web

Mitt Bokliga Liv

En kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till