Spektakulär fantasy – Odinsbarn

korpringarna-1-odinsbarn

Odinsbarn är första delen i serien Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa. Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna …

Jag fick den här boken som ett recensionsexemplar och hade tänkt läsa den direkt. Men jag fick den som e-bok och jag kände att nej, jag behöver pappersboken. Så jag lånade den på biblioteket och sedan har den blivit liggande. Jag har varken velat eller vågat ta upp den. Den är så hypad och jag ville liksom inte bli besviken eftersom den tillhör en genre jag älskar och jag ville så gärna faktiskt tycka om det här. Så jag har kikat på den ibland, läst lite recensioner och tappat modet alltmer. Men så för några dagar sedan tog jag tag i det och har nu ägnat senaste dygnet åt att göra typ allt annat än att läsa färdigt den. För jag ville inte att den skulle ta slut. Aldrig någonsin.

Fantastisk. Det lilla ordet skulle kunna täcka hela recensionen, för Odinsbarn är helt fantastisk. Att det här är Siri Pettersens debut känns obegripligt. Redan från de första sidorna sugs jag in i den här makalösa världen som jag inte förstår någonting av. Det påminner om nordisk mytologi. Världen påminner om Norden och folket påminner om människor. Men Hirka den svanslösa är den enda människan och författaren har skapat sin egen mytologi i ett världsbygge som är gammalt och nytt på samma gång. Det är levande och trovärdigt, men framförallt känns det nyskapande och originellt.

Gestaltningen är fenomenal. Under berättandets gång strösslar författaren ut fragment av mytologin. Små pusselbitar som lite i taget bygger en bakgrund till världsbygget som presenteras. Obegripligt till en början men hela tiden lockande och pådrivande i jakt på fler pusselbitar. För den som vill finns här en hel del att lära sig om samhällskritik, religion och värderingar. Eller så låter en bli och suger åt sig läsupplevelsen. För alla de djupa frågorna finns där, men så naturligt att en inte känner sig skriven på näsan av det.

Och så har vi karaktärerna. Hirka och Rime som båda har sina problem att brottas med. Rime som är utvald redan från födseln att sitta i Rådet som en av de starkaste någonsin. Som redan som barn axlat det tunga ansvaret av att tillhöra de högst uppsatta. Och Hirka … Som jag älskar den här karaktären. Hon som är Hirka den svanslösa, den utstötte och så småningom känd som Odinsbarnet. Rötan. Den som inte får finnas men som är den finaste av dem alla. Hirka den svanslösa som bär sitt namn rakryggad. Som är så kapabel och stark även i sina allra ensammaste stunder. Båda karaktärerna håller måttet hela vägen, både som individer och tillsammans i sin relation. Så otroligt uppfriskande att få möta kapabla karaktärer som trots sina rädslor får vara kloka, starka och jämlika rakt igenom. Inte en enda gång gör de mig besviken, Hirka och Rime, och bara för det älskar jag den här boken ännu mer.

Odinsbarn kan mycket väl vara en av de bästa fantasyupplevelser jag haft. Någonsin.

I mina försök att fördröja slutet läste jag intervjuer med författaren och lyckades spoila fortsättningen för mig själv. En fortsättning som faktiskt gjorde mig helt förfärad och fick mig att vilja fråga författaren hur tänkte du nu? Men sedan insåg jag att jag troligen inte har något att oroa mig för. Det är ju Hirka det handlar om och henne följer jag vart som helst.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

Ensam på Mars – En av årets bästa!

ensam-pa-mars

Ensam på Mars är skriven av Andy Weir.

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Ok, för den som inte gillar science fiction kan jag direkt berätta att boken innehåller inga aliens, inga rymdstrider och inga bebodda planeter runtom i Universum. Det enda egentliga inslaget av science fiction i boken är att man lyckats bygga ett rymdskepp som tar människan till Mars istället för bara till månen.

Det är alltså dit expeditionen tagit sig, till Mars för att under trettio dagar samla ihop prover och ta med tillbaka till jorden. En olycka händer redan på dag sex och de övriga astronauterna som tror att Mark är död avbryter expeditionen och påbörjar resan tillbaka till Jorden. Mark överlever och vaknar upp, ensam på en obebodd och öde planet med endast ett habitat avsett för trettio dagars överlevnad. Där måste han på något sätt hitta ett sätt att överleva i fyra år till nästa expedition kommer.

Alltså, det här är nog det nördigaste jag någonsin läst. Det är nördigt, uppfinningsrikt och superspännande. Mark är rymdens MacGyver. Uppfinningarnas uppfinnare. Man tycker ju att det är problem redan att vara fast på Mars men det slutar naturligtvis inte där. Mark kommer på sätt att få habitatet att fungera i fyra år. Han räknar sedan ut hur många kalorier per dag han behöver för att inte svälta ihjäl och börjar jobba efter det. Hur många kvadratmeter golv innehåller habitatet? Hur mycket potatis måste han odla ( de har lyckligtvis fått med sig några stycken för att fira thanksgiving på Mars ) på golvet för att få ihop dessa kalorier? Allt räknas ut i minsta detalj och Mark sätter igång att jobba. Naturligtvis går allt åt helvete. Allt som kan gå fel går fel och Mark måste klura ut inte bara hur han ska få ihop kalorierna, utan även fixa syresättningen i habitatet ( helst utan att sprängas i luften samtidigt ), hur han ska få vattnet att räcka, hur han ska lyckas kommunicera med Jorden, hur han ( om han överlever så länge ) efter dessa år sedan ska ta sig till platsen där nästa expedition kommer att landa, och så vidare.

Samtidigt får Jorden av en slump reda på att Mark faktiskt överlevt. Ett intensivt arbete påbörjas av Nasa att få kontakt med Mark.

Det här är en helt fantastisk bok. Marks uppfinningsrikedom är makalös och allt låter märkligt nog helt trovärdigt. Jag tror fullt och fast på att allt som beskrivs i boken kan fungera. Förutsatt att man inte råkar spränga sig själv i luften under tiden. Mark som karaktär är levande, smart och väldigt rolig. Humorn i boken är konstant vilket utgör en bra balans mot nördigheten och spänningen. Det är mycket Houston we have a problem spänning, vilket varvat med Marks lite långsammare humoristiska berättelse manar till sträckläsning. Jag förstår att boken blev vald till årets bästa science fiction 2014 av Goodreads läsare, för det här är riktigt riktigt bra. Helt klart en av årets bästa även för mig.

Jag ställde mig på bordet med gnistlampan i ena handen och syreslangen i den andra, sträckte armarna uppåt och gjorde ett försök.

Och jävlar i min dag, det funkade! Samtidigt som jag släppte ut syre över ledningstrådarna slog jag på ficklampan och en underbar låga sköt ut ur luftslangen. Brandlarmet gick förstås, men det hade jag hört så ofta på sista tiden att jag knappt märkte det längre.

Sedan gjorde jag det igen. Och igen. Korta stötar. Ingenting dramatiskt. Jag hade inget emot att låta det ta sin tid. Jag var överförtjust. Det här var det smartaste jag någonsin kommit på! Och jag gjorde mig inte bara av med vätet, utan tillverkade samtidigt mer vatten!

Allt gick som smort ända tills det small.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplar.

Hanas resväska – för barn om Förintelsen

9789127105874_200_hanas-resvaska

Hanas resväska är skriven av Karen Levine.

En sann historia som börjar med en resväska och slutar med att människor från tre kontinenter engagerar sig i sökandet efter dess ägare, flickan Hana som levde med sin familj i Tjeckoslovakien på 1930-40-talet.

Min kompis frågade mig häromveckan om jag kände till någon bra bok för barn om Förintelsen. Förutom Anne Franks dagbok kände jag inte till fler. Så jag googlade fram denna och den lät så intressant att jag beställde den på mitt bibliotek. Och vilken underbar bok jag hittade.

Berättelsen börjar i Japan år 2000 med öppnandet av ett informationscenter för barn om Förintelsen. En ung kvinna vid namn Fumiko tänker att barnen får lättare att ta till sig och förstå Förintelsen om de har något konkret att relatera till, så hon ber om hjälp från muséer runtom i Europa. Från Auschwitz får hon några ägodelar, en strumpa, en giftgasbehållare, en sko och en resväska. Resväskan är märkt med namnet ( tysk stavning med 2 n ) Hanna Brady, hennes födelseår och ordet Waisenkind, som betyder föräldralös. Fumiko och barnen kan inte släppa tanken på resväskans ägare. Vem var Hana? Vad råkade hon ut för? Överlevde hon Förintelsen? Vi får omväxlande följa Fumikos sökande efter Hana i nutid och Hanas eget öde i dåtid.

Berättelsen är så enkel och samtidigt vacker. Jag tar till mig inte bara Hana, utan även de japanska barnen som engagerar sig så otroligt i sökandet efter ett barn som fanns för så många år sedan. Båda berättelserna i boken berör mig verkligen, fast på olika sätt. Sorg över det som hände, men glädje över de nutida barnens engagemang i Hanas öde. Boken passar barn väldigt bra. Den ger något att relatera till, ett sammanhang till nutiden och en stark känsla för Hana som verklig person. Är det någon bok jag anser att alla ska ha läst, som borde vara obligatorisk läsning i varenda skolklass i hela världen, så är det denna. Jag skulle säga att den passar från 8 – 100 år.

Berättelsen släpptes även som film 2009 och heter Inside Hana´s suitcase. 

Boken är märkligt svår att få tag på, så du får nog ta dig en tur till biblioteket.

 

Oryx & Crake

oryx-och-crake

Oryx & Crake är första delen i en trilogi skriven av Margaret Atwood.

Huvudpersonen och  berättaren i boken kallar sig Snömannen. Han sover i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekter förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde.
När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?

Han söker svaren på sina frågor i den resa han gör; till sitt förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

Världen har gått under och Snöman är ensam kvar. Snöman, som tidigare hette Jimmy, vandrar i tankarna mellan och nu. Samtidigt som vi bitvis får veta historien bakom apokalypsen blir Snöman i den nya världen Jesus och Muhammed, en ny profet som ensam och förvirrad försöker skapa ordning ur det kaos Oryx och Crake skapade.

Jag vet, det låter förvirrande men det är det inte. Snöman är förvisso förvirrad och hans berättelse tar oss på irrvägar ibland, men berättelsen är ändå glasklar. Författaren presenterar en fasansfull värld där människan tagit allt steget för långt och mänskligheten är fullständigt depraverad. Allt är dömt att gå åt helvete. Samtidigt gör hon om hela skapelseberättelsen. Hur Bibeln och Koranen hade kunnat se ut om de skrivits efter en apokalyps idag. Hur vi människor så desperat behöver någon slags mening med livet att vi klamrar oss fast vid även de uslaste av lögner.

Atwood serverar samhällskritik, religionskritik och kritik mot oss. Människan. För att vi är så jävla lättlurade och för att allt just därför troligen kommer gå åt helvete. Hon gör det också med så rakbladsvass och nattsvart humor att det ändå blir uthärdligt. Man har till och med ganska roligt på vägen till helvetet. Ett mästerverk.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Frosseri i science fiction – Munins skärvor

9789197942881_200_munins-skarvor_haftad

Munins skärvor är en novellsamling skriven av Oskar Källner.

En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

”En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser.”

-KG Johansson

Jag läste klart den här boken redan för en vecka sedan, så varför har jag inte skrivit om den förrän nu?

Vissa böcker är kanske inte så bra och då behöver jag fundera ut ett respektfullt sätt att skriva om den ändå, och andra är så bra att de tar andan ur en. Så bra att man måste smälta berättelsen i ett försök att hitta ord som kan ge upplevelsen rättvisa. Munins skärvor hamnar i det andra facket. Det är fortfarande svårt att hitta ord som kan få er att förstå hur bra det här är.

Om vi börjar med omslaget. Staden i bakgrunden är makalös. Jag fattar inte varför jag aldrig sett något liknande på film förut och hur Källner ens fantiserat ihop något så storslaget. Än mindre hur illustratören lyckats fånga essensen i Källners världsbygge på det här sättet. Svampstaden hittar vi i novellen Där staden dragit fram. Likt en tromb drar svampstaden fram och lämnar skärvor av civilisation efter sig. Skärvor som samlas ihop av de mindre lyckligt lottade som överlevt i ett kargt övergivet landskap. Där vaknar Chelan bland övergivna sopor och minns ingenting, inte ens sitt namn. Tryggheten hon finner hos familjen som tar sig an henne och skräcken när hon upptäcker vem hon egentligen är, fängslar mig helt.

Byssan lull gör mig frustrerad. Obehaglig skräck i en zombieapokalyps där jag så hemskt gärna hade velat ha mer. Källner manipulerar läsarens ovisshet skickligt och slutet är mästerligt. Är det kärlek eller ren skräck jag får? Båda alternativen är lika hemska. Skräckfyllt hemska. På samma sätt som Yulebocken ger mig obehagskänsla redan efter bara några rader. Olika ändå där den ena ger mig fantastisk zombieskräck och den andra känslan av klassisk spökhistoria. Den sorten man viskar fram en mörk vinternatt trots att man vet att det kommer ge en mardrömmar.

Munins skärvor trollbinder mig. Varje novell är sagolik och det finns ingen som ger någon som helst sur smak efteråt, inga frågetecken. Källner bygger nya världar, vänder dagens värld upp och ner och skapar framtida visioner som både underhåller och väcker tankar. Han ger oss magnifika världsbyggen, varelser som balanserar mellan sorg och skräck och förunderliga maskiner.

Han ger mig a Sense of wonder. Vilket jag har förstått är det bästa betyg man kan ge inom science fiction. Jag är ledsen KG Johansson, men Oskar Källner är kung inom svensk fantastik. Så är det bara.

Boken finns hos Bokus eller hos Fafner förlag.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

The sleeper and the spindle – Neil Gaiman

the-sleeper-and-the-spindle

The sleeper and the spindle är skriven av Neil Gaiman och illustrerad av Chris Riddell.

On the eve of her wedding, a young queen sets out to rescue a princess from an enchantment.
She casts aside her fine wedding clothes, takes her chain mail and her sword and follows her brave dwarf retainers into the tunnels under the mountain towards the sleeping kingdom.

Jag blev så nyfiken på den här att jag beställde den på originalspråk trots att jag är totalt ovan att läsa på engelska. Jag älskar ju omgjorda moderniserade sagor, sk fairytale-retellings, och vad kan vara bättre att öva läsning på engelska med än just en saga.

Boken börjar mitt i Snövits bröllopsbestyr. Hon har besegrat den onda styvmodern och står just i begrepp att gifta sig med prinsen som väckte henne med en kyss. Snövit är tveksam. Hon älskar prinsen men värderar även sin frihet högt. Samtidigt har en fruktansvärd pest spridit sig från kungariket bakom bergen. Det sägs att en prinsessa för cirka sjuttio år sedan eller så, stack sig på en förtrollad slända och föll i sömn tillsammans med resten av invånarna i slottet. Sömnen har spridit sig och nu är även Snövits kungarike hotat. Snövit som redan en gång överlevt magisk sömn är nu det enda hoppet och hon ger sig av tillsammans med tre dvärgar för att rädda båda kungarikena och den sovande prinsessan.

Eftersom jag läste boken på engelska har jag svårt att bedöma språket, är det vackert skrivet eller bara random text liksom? Nu litar ju jag på Neil Gaiman som författare och utgår från att språket är lika utsökt som sagan. För The sleeper and the spindle är en alldeles förtrollande saga. Gaimans Snövit är en kickass hjältinna som inte tvekar att dra svärdet om hon måste. Illustrationerna är fantastiska och understryker Gaimans mörka berättelse. För det är en mörk saga med zombieliknande faror som jagar Snövit och hennes vänner. Trots det så tycker jag absolut att man kan läsa den här med lite större barn. Man får hoppa över lite likmaskar och sånt, men sagan som helhet passar både barn och vuxna.

Jag gillar att Gaiman tänjer gränserna lite, men jag hade önskat att han gått några steg längre. Men kanske gör han ändå helt rätt. Så som sagan är skriven kan ändå de flesta, även de trångsynta, ta till sig sagan och våga läsa den med sina barn. Något tänjda gränser är ändå bättre än inte alls. Och att göra om stereotypa sagofigurer till självständiga starka kvinnor känns som en fantastisk utveckling bara det. Dessutom lyckas han överraska mig när sagan inte alls tar den vändning jag förväntade mig.

Gaiman har lyckats förvandla Snövit och Törnrosa till en modern storslagen saga som jag verkligen kan rekommendera alla. Vuxna som barn.

snow white

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till