Artemis av Andy Weir – Från årets bästa till årets sämsta?

Den här var nog årets mest efterlängtade bok. Jag tokälskade ju Andy Weirs förra bok  och väntade mig något liknande. Och omslaget ser ju bra ut, lite lagom scifi sådär med månen i bakgrunden.

Så börjar jag läsa och möter Jazz, en kvinna som bor på månen. Hon är väldigt positiv till prostitution. Jazz är också smugglare förstår vi rätt snabbt ( och månmutta enligt jordisar ) . Och så gillar hon att ligga, helvete vad hon ligger. Med allt och alla tydligen, det här är väldigt viktigt för det upprepas ofta ( vi får inte vara med när hon ligger, det är Jazz som skryter om det för oss ). Jazz smugglar i alla fall grejer till en miljardär som hon dessutom verkligen är tjenis med. Vid en leverans blir hon inbjuden att sitta och småprata med miljardären och en gäst som verkar ha en topphemlig grej med sig.

Sedan får vi veta att på månen får man ligga med ungar, för de har ingen åldersgräns där. Bara man vill liksom så är allt ok. Och Jazz vill, jättemycket. Vilket alla vet för hon är månens egen lilla sköka ( höhö ).  Att hon blir kallad för sköka rakt i ansiktet eller ombedd att testa en ny kondom ( för att hon ligger så jäkla mycket ) i random konversation är liksom inget konstigt. Jazz bara skrattar, för hon ligger ju faktiskt runt jättemycket. Bordeller tipsar Jazz glatt istället, det finns bordeller! Urtjusiga, sjaskiga, hur man än vill ha dem. För det är ju bara en tjänst mot betalning, vad är det för konstigt med det ( citat )? I alla fall så erbjuder miljardären Jazz massor med pengar om hon genomför ett sabotage. Massor med pengar för en liten terrorgrej, helt ok.

Innan Jazz ( som är icke praktiserande muslim, jag glömde berätta det ) sliter på sig niqaben ( eftersom de är fantastiska plagg om man inte vill väcka misstankar ( citat från boken ) ) för att utföra sitt sabotage, förtydligas det igen att sex med barn inte räknas som våldtäkt. Ifall vi skulle glömma det. Efter allt det här börjar äntligen någon slags berättelse ( fast nu kommer bögen in i historien och därmed byts Jazz liggande ut mot massa bögskämt ), men vid det här laget var jag så jävla irriterad att jag mest skummade igenom sista halvan. Men ok, det tar sig, det gör det. Fast jag köper det inte ändå.

Jazz är skitsmart och jättelat ( att hon orkar ligga så mycket är förvånande ). Hon måste tjäna en exakt summa pengar , till vad får vi inte veta, men hon vill göra det med minsta möjliga ansträngning. Och det är väl ok. Men sättet hon hamnar i hela den här soppan ( det blir lite mord och en jättekonspiration ) är osannolik. Därmed blir den också rätt ointressant. Och allt det här som gjorde The Martian så oerhört bra, allt förklarande, all vetenskap och miljoner grejer man inte förstod ett smack av men som ändå var superintressant, blir liksom rätt meningslöst här. Det funkar inte riktigt.

Och Jazz som person är också osannolik. Hon är som en 12-årig Mark Watney på crack. En kåt pubertal kille som bara kan tänka på sex och sin egen snopp hela tiden. Fast tvärtom då. En vuxen kvinna, hur frigjord hon än är, funkar inte så. Och humorn som funkade så himla bra för en snubbe som är ensam på en öde planet, funkar inte här. Det är mer självklart att man pratar med sig själv ( förklarar för oss )  allt man gör ifall man är strandad ensam långt ute i galaxen, men det blir helt obegripligt varför Jazz gör det.

Så, min första uppeldade tanke i början av läsningen var att Andy Weir tappat det helt och blivit både sexist och rasist. Men efter att jag lugnat mig och läst klart, plus lite google på det, insåg jag att det inte är så. Tvärtom så är han nog bara en snubbe som inte förstår sig på något annat än andra snubbar. En snubbe som faktiskt försökt göra rätt, men misslyckas kapitalt. Han har en supersmart kvinnlig saudisk smugglare som huvudperson och en ( föredetta ) bästa kompis som är bög. Och på något sätt misslyckas han totalt i sin framställning av båda. Båda blir bara platta skämt, karikatyrer. Så jag blir irriterad på Weir, men ännu mer irriterad på hans förlag och människorna runt honom. Någon borde ha sagt stopp.

Filmrättigheterna är redan sålda och den kommer säkert bli en megasuccé ( med en huvudkaraktär som springer runt utan byxor, for sure ). Weir själv skrattar nog hela vägen till banken trots kritik från ganska många håll, och förhoppningsvis gör han bättre ifrån sig nästa gång.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln,  Adlibris, Bokus och CDON.

 

Annonser

Mest klickade 2015

Sist ut för 2015 är kategorin mest klickade och det är två böcker som vann stort. Det är alltså de böcker vars inlägg genererat mest läsare.

Ena boken förstår jag verkligen intresset för, medan den andra fortfarande för mig är helt obegripligt populär. Så obegripligt att jag kommer ägna ett eget inlägg åt detta inom någon vecka.

Den absolut mest klickade är Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philippe Sandker.

konsten-att-hora-hjartslag

Som god tvåa kom Ensam på Mars av Andy Weir.

ensam-pa-mars

Roligaste boken jag läst?

I  boktaggen A-Ö har jag kommit till bokstaven H som i Humor.

H – Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.

Det är ju som alltid svårt att nämna bara en, så här kommer ett gäng med böcker som troligen bara är en bråkdel av roliga böcker jag läst.

De senaste jag minns är Ensam på Mars av Andy Weir och Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Ensam på Mars är dock ren humor, action och spänning medan Britt-Marie var här kommer med både svärta och budskap. Fantastiska böcker båda två, om än kanske inte just av den sort att man skrattar hela boken igenom.

De roligaste böcker jag läst är dock Herman Lindqvists kåseriböcker. Herman framstår inte riktigt som en kul snubbe, så det kan säkert vara svårt att tro för många. Herman jobbade dock som utlandskorrespondent i många år. När han slutat med det skrev han böcker om alla de kulturkrockar han råkat ut för under åren och humorn är fantastisk. Humorn är av det slaget som får en att tjuta av skratt med tårarna rinnande, även om du råkar sitta på tunnelbanan mitt i rusningstrafik ( japp, det hände mig ), eller på bussen med en förskräckt främling i sätet bredvid ( japp, det hände också mig ). Hur korrekta böckerna är idag vågar jag inte riktigt säga. Det finns säkert ett och annat som kanske inte är helt rumsrent längre, men så är det ju med böcker skrivna i en annan tidsanda och de kan vara väl värda sin läsning ändå.

Så, Herman Lindqvist för humorn! Brödrafolkens fel till exempel är en härlig bok och finns säkert på ett bibliotek nära dig.

brödrafolk

De mest klickade böckerna hos mig – Vilka är dina?

De mest klickade böckerna hos mig – Vilka är dina?

Den mest klickade boken är av naturliga skäl Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Men det var i samband med min intervju och Backman länkade hit från sin blogg. Så det räknas inte riktigt.

Jag har skrivit om två böcker som tydligen är extra populära. Den ena har jag hissat och den andra dissat.

konsten-att-hora-hjartslagDen absolut mest klickade boken sedan jag startade bloggen är Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker, en bok jag totaldissade. Jag tyckte verkligen inte om den, framförallt på grund av kärlekshistorien. Många tycker den är storslagen och vacker men jag kan inte se det. Tråkigt, för en storslagen kärlekshistoria är ju alltid trevligt.

 

 

 

 

ensam-pa-marsDen näst mest klickade boken är en av mina egna favoriter och det känns ju trevligt. Det är faktiskt alltid roligare att hissa än dissa tycker jag. Och så är det ju kul om man kan locka någon att läsa en bok man själv uppskattar så mycket. Det är boken Ensam på Mars skriven av Andy Weir. Den tillhör fortfarande favoriterna för i år.

 

Vilka är era mest klickade böcker?

Jag vann Atwood och äntligen finns Ensam på Mars som trailer.

Det här blev en superbra dag ju. Jag vann Margaret Atwoods bok Maddaddam hos Kulturkollo! Jag vinner aldrig något så det är verkligen jättekul. Tack så jättemycket! Och igår kom äntligen trailern som jag väntat på, nämligen den första till filmen Ensam på Mars. Ni vet, den där boken som jag tokälskade och verkligen verkligen rekommenderar. Och det är Matt Damon som spelar Mark! Fattar ni hur bra det kommer bli,  jag kan knappt vänta.

Ensam på Mars – En av årets bästa!

ensam-pa-mars

Ensam på Mars är skriven av Andy Weir.

Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos humor, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.

Ok, för den som inte gillar science fiction kan jag direkt berätta att boken innehåller inga aliens, inga rymdstrider och inga bebodda planeter runtom i Universum. Det enda egentliga inslaget av science fiction i boken är att man lyckats bygga ett rymdskepp som tar människan till Mars istället för bara till månen.

Det är alltså dit expeditionen tagit sig, till Mars för att under trettio dagar samla ihop prover och ta med tillbaka till jorden. En olycka händer redan på dag sex och de övriga astronauterna som tror att Mark är död avbryter expeditionen och påbörjar resan tillbaka till Jorden. Mark överlever och vaknar upp, ensam på en obebodd och öde planet med endast ett habitat avsett för trettio dagars överlevnad. Där måste han på något sätt hitta ett sätt att överleva i fyra år till nästa expedition kommer.

Alltså, det här är nog det nördigaste jag någonsin läst. Det är nördigt, uppfinningsrikt och superspännande. Mark är rymdens MacGyver. Uppfinningarnas uppfinnare. Man tycker ju att det är problem redan att vara fast på Mars men det slutar naturligtvis inte där. Mark kommer på sätt att få habitatet att fungera i fyra år. Han räknar sedan ut hur många kalorier per dag han behöver för att inte svälta ihjäl och börjar jobba efter det. Hur många kvadratmeter golv innehåller habitatet? Hur mycket potatis måste han odla ( de har lyckligtvis fått med sig några stycken för att fira thanksgiving på Mars ) på golvet för att få ihop dessa kalorier? Allt räknas ut i minsta detalj och Mark sätter igång att jobba. Naturligtvis går allt åt helvete. Allt som kan gå fel går fel och Mark måste klura ut inte bara hur han ska få ihop kalorierna, utan även fixa syresättningen i habitatet ( helst utan att sprängas i luften samtidigt ), hur han ska få vattnet att räcka, hur han ska lyckas kommunicera med Jorden, hur han ( om han överlever så länge ) efter dessa år sedan ska ta sig till platsen där nästa expedition kommer att landa, och så vidare.

Samtidigt får Jorden av en slump reda på att Mark faktiskt överlevt. Ett intensivt arbete påbörjas av Nasa att få kontakt med Mark.

Det här är en helt fantastisk bok. Marks uppfinningsrikedom är makalös och allt låter märkligt nog helt trovärdigt. Jag tror fullt och fast på att allt som beskrivs i boken kan fungera. Förutsatt att man inte råkar spränga sig själv i luften under tiden. Mark som karaktär är levande, smart och väldigt rolig. Humorn i boken är konstant vilket utgör en bra balans mot nördigheten och spänningen. Det är mycket Houston we have a problem spänning, vilket varvat med Marks lite långsammare humoristiska berättelse manar till sträckläsning. Jag förstår att boken blev vald till årets bästa science fiction 2014 av Goodreads läsare, för det här är riktigt riktigt bra. Helt klart en av årets bästa även för mig.

Jag ställde mig på bordet med gnistlampan i ena handen och syreslangen i den andra, sträckte armarna uppåt och gjorde ett försök.

Och jävlar i min dag, det funkade! Samtidigt som jag släppte ut syre över ledningstrådarna slog jag på ficklampan och en underbar låga sköt ut ur luftslangen. Brandlarmet gick förstås, men det hade jag hört så ofta på sista tiden att jag knappt märkte det längre.

Sedan gjorde jag det igen. Och igen. Korta stötar. Ingenting dramatiskt. Jag hade inget emot att låta det ta sin tid. Jag var överförtjust. Det här var det smartaste jag någonsin kommit på! Och jag gjorde mig inte bara av med vätet, utan tillverkade samtidigt mer vatten!

Allt gick som smort ända tills det small.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplar.

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till