Lite mer om Penryn och World after.

Det här blir inte en recension, utan mer ett kortare utlåtande i förbifarten. Mest för att jag läste den på engelska, men även för att jag läste den under en väldigt dålig tidpunkt. Jag väntar alltså tills den svenska versionen har kommit ut innan jag ger er hela känsloregistret. Omdömet från Änglafall gäller dock fortfarande. Jag är fortfarande golvad och tokförälskad.

Vi får någorlunda bra svar på den korta tidsperioden gällande apokalypsen. Hur hela världen kunde gå åt helskotta på bara sex veckor. Däremot fortsätter allt gå väldigt fort. När jag efter halva boken känner att det borde ha gått åtminstone en månad, har det bara gått några dagar och det känns inte helt rimligt. Men det är väl det enda negativa jag har att säga.

Penryn och Raffe är fortfarande ett fantastiskt par, men jag gillar att kärlekshistorien inte är det primära för någon av dem. De har liksom viktigare saker att tänka på, varför änglarna skapar monster och mördarbarn till exempel. Vi hamnar också på en känd plats som filmatiserats ett antal gånger. Dock aldrig i samband med änglar och apokalypser. Och svärden! Hela grejen med svärden får mig att rysa av lycka. Jag gillar!

world-after (1)

Annonser

Tips på engelska dystopier/scifi/fantasy?

Jag läser just nu World After av Susan Ee ( förlåt att jag tjatar ) på engelska och det går förvånansvärt bra. Nu är koncentrationen inte på topp på grund av stress och mitt uppe i flytt, men jag är ändå glatt överraskad. Visserligen kanske just den boken inte är den mest svårlästa men det som framförallt överraskar är att jag får in läsflowet. Ni vet när man liksom är där, inne i boken. Det trodde jag faktiskt inte skulle hända.

Och helt plötsligt ser jag en ny värld som öppnar sig. Vad mycket intressanta böcker jag kan läsa som inte finns på svenska än! Problemet är bara vad jag ska välja härnäst? Jag kommer inte börja läsa allt på engelska, men nu när jag märker att det faktiskt funkar vill jag gärna fortsätta.

Nästa bok blir såklart End of days av Susan Ee, men sedan då?

18500665

En smakbit av World After.

Söndagar betyder smakbitar från olika böcker och du hittar alla hos Flukten fra virkeligheten.

Min smakbit är från boken World After av Susan Ee. Jag tyckte ju så mycket om Änglafall att jag köpte tvåan på engelska och läsningen funkar faktiskt. Men jag kommer ändå kasta mig över den svenska versionen när den kommer också. Smakbiten är från sidan 7.

A lot of people stare at us as the rest of the small caravan stops in the parking lot. They all saw me in the arms of the demon-winged creature that was actually Raffe, and they all thought I was dead. I feel self-conscious so I sit down on the bench beside my sister.

One of the men reaches out to touch my arm. Maybe he wants to see if I´m warm like the living or cold like the dead.

My sister´s face changes instantly from a blank slate to a growling animal as she snaps at the man. Her razorgrafted teeth flash as she moves, emphasizing the threat. As soon as the man backs off, she goes back to her blank expression and doll-like stance.

The man stares, looking back and forth between us for clues to questions I can´t answer. Everyone in the parking lot saw what just happened, and they all stare at us too.

Welcome to the freak show.

world-after (1)

Penryn och tidernas slut

Jag måste bara fortsätta prata lite till om Änglafall av Susan Ee. Ni vet, boken som jag läste igen och igen och igen.

För det första så måste jag lägga till att Penryn är en ny favoritkaraktär. Jag missade henne i senaste jerkan när vi skulle nämna karaktärer vi gärna ville bli kompisar med, och Penryn som just nu står väldigt högt i listan glömdes av okänd anledning bort. Ett fel jag naturligtvis måste rätta till.

Penryn alltså, gärna kompis och gärna hålla i handen när apokalypsen kommer.

Dessutom gillar jag att boken är egenutgiven. Det är något så oerhört kittlande i tanken att en person kan ge ut en bok helt själv och sprida sig på det här sättet. Utan ett stort förlag i ryggen med i stort sett noll marknadsföring och ändå bli så stor. Där ordet går från person till person och boken bara växer och växer. Precis som Andy Weirs Ensam på Mars och Hugh Howeys Ull.

En detalj är att Susan Ee inte ens försökte ge ut den på förlag, utan av personliga skäl valde att ge ut den själv. Dessutom hade hon en omslagstävling på sin hemsida där läsare fick skicka in egna ritningar. Omslaget är alltså fan art och jag bara älskar den här integreringen mellan författaren och läsarna.

Här kan du läsa en intervju med författaren. Liten spoilervarning om du inte läst någon av böckerna än.

Modernista har andra delen med i sin sommarutgivning. Jag längtar mig grön.

varlden-efter

 

Drystoll

drystollDrystoll är första boken i en serie skriven av S.C. Ödman.

I den snart tvåtusen år gamla staden Drystoll arbetar Arthus Dunkel, tillsammans med sin äldre bror, som förhörsledare. En dag nära den årliga höstfestivalen i Drystoll kommer en märklig man in på förhör. Mannen visar sig vara nattspejare – en fulltränad lönnmördare och spion från fiendelandet Alten. Mannen verkar dock ha drabbats av minnesförlust och Arthus anar oråd.

Samtidigt är prins Bronos Evalda av Stärien ute på egen hand i skogen. Där möter han den altiske skogsbonden Mireke Grenner och till bådas förskräckelse inser de att de är varandra identiskt lika. Till råga på allt står prinsen i tacksamhetsskuld till skogsbonden, då denne räddat prinsens liv i en attack från en ilsken ängel. Ängeln tvingas fly skadeskjuten. Allas liv förvandlas under en oväntad attack mot Drystoll, med katastrofala följder under höstfestivalen. Arthus, som förlorar sin gravida hustru och son i attacken, inser snart att nattspejarens sakta återvändande minne spelar större roll än Arthur först trott. Men Arthus tid är räknad och för att hämnas förlusten av sin familj tvingas han nu till illegalt samarbete med nattspejaren, vars sort han sedan barnsben lärt sig hata.

Drystoll har en riktigt bra berättelse i sig. Det är äkta hederlig fantasy med ett kreativt världsbygge som jag verkligen gillar. Det är mycket att hålla reda på och det hade lätt kunnat bli ett myller av folkslag, länder och karaktärer, men författaren är bra på att göra personporträtten levande och miljön färgstark. Jag känner med karaktärerna, även de som kanske inte är helt sympatiska. Något som jag normalt har svårt för eftersom jag tycker om att gilla karaktärer.

Så själva storyn får högt betyg, jag förstår vad författaren är ute efter. Däremot är slutprodukten tyvärr inte bra.

Mannen rörde inte en muskel, utan satt där med hängande huvud framför Arthurs bror, visade inte ett enda tecken på att han skulle så mycket som nicka för att ge honom ett svar. Gerald försökte då igen, ställde samma fråga på nytt. Men inte heller det försöket fick fången att reagera.

Arthur böjde sig då fram och smällde hårt med baksidan av sin hand till mannen över ögonen och pannan. Hans huvud nickades upp med ett ryck, det mörka hårlockarna lättade av i luften.

Läser man den här meningen högt för sig själv hör man snabbt hur konstig och fel den är. Tyvärr är hela boken i samma stil och hur spännande jag än tyckte själva storyn var, så slutade det med att jag bara skummade igenom andra halvan av boken. Den är alldeles för dåligt korrekturläst och redigerad. Det är fullt av fel och märkliga meningsbyggnader som förtar läsupplevelsen helt tyvärr. Och det är verkligen synd på en berättelse som i grunden har potential.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Upper Room förlag för recensionsexemplar.

Änglafall

anglafallÄnglafall är första delen i en trilogi skriven av Susan Ee.

Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.
Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster, och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Vet ni vad jag gjorde när jag hade läst den här? Jag läste den igen. Och sedan läste jag den en gång till.

För första gången tvivlade jag på mig själv och mitt eget tyckande. Jag var av någon anledning inte så pepp på den här boken och var tvungen att läsa boken igen och igen, för att se om jag verkligen tyckte som jag tyckte. Och det gjorde jag. Det blev kärlek vid första läsningen mellan mig och Änglafall. Och vid andra och tredje läsningen också.

Någon skrev att Änglafall innehåller inget nytt, inget vi inte redan läst flera gånger tidigare. Jag håller inte alls med. För fans av tv-serien Supernatural är det kanske inget nytt under solen. Tvärtom känns det som författaren faktiskt hittat en hel del av inspirationen just därifrån, med krigiska och egocentriska änglar. Men Susan Ee har tagit ett existerande koncept och gjort det till något helt nytt. Det är detaljerna som gör skillnaden.

Penryn som är riktigt jävla kickass. Hennes rullstolsbundne lillasyster som blir tillfångatagen av änglarna. Penryns mamma som lider av paranoid schizofreni och kryddar jakten med bisarra påhitt. Och grymheterna. Det låter kanske absurt att grymheter kan göra en bok bättre, men den besynnerliga ondskan som strösslas ut i berättelsen känns ny och ogjord.

Det som framförallt gör den här boken till något utöver det vanliga är inte att Penryn är kickass, utan varför hon är det. Till skillnad mot andra böcker i liknande genre utspelas den här i nutid. Det är inte något framtida samhälle vi får, utan en värld som alldeles nyss och utan förvarning virvlat in i kaos. Penryn är alltså granntjejen som på grund av sin bisarra och tragiska uppväxt har extraordinära kunskaper och därmed är mer kapabel än de flesta. Den detaljen förändrar allt för mig.

Det är svårt att skriva en bok om änglar och apokalyps utan att falla ned i klichéer, så det finns även här. Susan Ee verkar dock helt medveten om detta och flätar istället in klichéerna i sarkasm och ironi. Ett drag som fungerar alldeles utmärkt. Överhuvudtaget har Penryn ett sätt att se på saker och ting som känns tilltalande. Trots mörker och grymhet finns ett lager av torr humor över det hela, som hindrar allvaret från att någonsin bli löjeväckande.

Jag gillar också kemin mellan Penryn och Raffe. Den uppenbara attraktionen lättas upp av vacklande tillit och sarkastiska inslag. Jag förlåter Susan Ee för några banala Raffemoments, eftersom hon själv inte alls ber om ursäkt för dem. Ee själv förklarar Raffe så här:

He’s just pure yummy fantasy.

Och visst, låt läsaren få en yummy fantasy. Vi slipper kärlekstriangeln och det är värt mycket.

Änglafall är alltså hela jäkla enchiladan och lite till. Jag är golvad och tokförälskad.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Fantastiska berättelser och Bokentusiasten.

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till