En serie som växer – Skogsblod

skogsblod

Skogsblod är andra delen i en trilogi ( eller? ) skriven av Ylva Lee Lindell.

Mindra är uppgiven. Delhad nonchalerar henne och Bastian
går knappt att prata med. Trots allt som hänt har livet
aldrig känts så rörigt och alla problem kväver henne. Dessutom kommer snart eleverna tillbaka till skolan för ännu en terminsstart. Mindra har bestämt sig, hon tänker inte vara kvar i något som hon inte längre tror på.

När Mindra en sen kväll klättrar ut genom sitt fönster på
St: Mikas för att besöka sin familj, som hon så länge saknat, har hon ingen aning om att hennes utflykt till familjens sommarstuga i England kommer att föra henne ur askan, rakt in i elden.

Varför flyger Norränglarna över kanalen till England?
Var håller Bastian hus?
Varför verkar det som om det brinner överallt och hur ska
Mindra någonsin kunna hitta sin familj i allt detta kaos?

Jag hade egentligen tänkt skriva om en helt annan bok, men den här pockade på och då är det bara ge efter.

I Eldbunden hade jag vissa problem att hänga med i svängarna ibland. Det var som att författarens skrivande inte riktigt hann med tankarna. Jag upplevde också att författaren upprepade sig lite väl mycket, vilket visserligen gav boken författarens signatur men som efter ett tag blev tjatigt. Men det händer inte nu och Skogsblod fångade mig helt. Inte ens det faktum att jag läste den på Storytel, alltså som e-bok, hindrade mig från sträckläsning. Handlingen är spännande och jag både beundrar och irriterar mig på Mindra. Jag håller inte alltid med karaktärernas handlingar men jag förstår nu deras drivkrafter, varför de agerar som de gör. Mindra som försöker frigöra sig, Delhad som vet vilken fara hon svävar i och mysteriet vi möts av direkt när vi börjar läsa. Berättelsen känns glasklar. Jag sugs direkt in i handlingen och författaren drar mig skickligt vidare med ett driv som sitter där det ska. Vi får möta ännu fler varelser och det hade lätt kunnat vara för många. Men eftersom författaren ger mer tid till både karaktärer och gestaltning i den här boken är det inget problem, snarare tvärtom.

Den här boken gör mig lycklig. Ylva Lee Lindell har klivit upp flera nivåer som författare och med Skogsblod har hon snärjt mig. Jag verkligen längtar efter nästa bok. Och om jag har tur, även en fjärde …

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Svart passion – En svensk Twilight saga

svart-passion

Svart passion är första delen i trilogin Dimmornas folk, skriven av Annika Banfield.

Mardrömmen startar i Göteborg för att sedan spridas över hela Sverige. Folk som försvinner spårlöst, oförklarliga blodspår, bestialiska mord. Och på Lisebergs julmarknad går 16-åriga Amanda in i Spökhuset Gasten för att aldrig mer komma ut ?
När ondskan flyttar in på Hvitfeldtska gymnasiet förändras Mathildas liv totalt. Vänskapen med klassens nörd Emil är märklig och oväntad. Egentligen drömmer hon om Matteo, skolans hetaste kille. Men Matteo bär på djupa hemligheter. Och Mathilda – som inte ens tror att vampyrer existerar – har ingen som helst aning om att hon är märkt av vampyrflocken sedan den dag hon föddes.
Medan Dimmornas Folk förbereder det slutgiltiga övertagandet av Sverige, kastas Mathilda in i en värld av mörker och skräck. Och mitt i mörkret hittar hon kärleken. Den underbara – och omöjliga – kärleken. För hur älskar man en sefyr?

Jag blev positivt överraskad av den här boken, för det här är faktiskt riktigt bra. Av någon anledning känns idén om vampyrer i Sverige löjlig, men det här är verkligen inte löjligt utan spännande och välgjort.

Författaren överraskar med en väldigt genomtänkt vampyrvärld med nya grepp. Även om de flesta myterna finns med, som att inte äta vitlök och inte tåla solen, så har hon vänt och vridit på historierna så det framstår som nytt och fräscht. Som en vampyrberättelse vi aldrig hört tidigare. Jag gillar även kärlekshistorien. Det nuddar lite vid ett kärlekstriangeldrama men går inte tillräckligt djupt in i smeten för att det ska avskräcka. Vid ett tillfälle i boken beter jag mig som twilightfansen säkerligen gjort vid ett antal tillfällen och klappar nästan händerna med ett lyckligt leende på läpparna. Det finns dock en sak jag avskyr i böcker och tyvärr har författaren valt att göra detta misstag. Det är när tjejen i boken beter sig som en fullkomlig idiot och nästan sabbar precis allt. När hon får höra tio gånger att hon absolut inte får göra en viss sak för då kommer hon dö en horribel död och plågas i tusen och tusen år. Och en timme senare är tjejen så uttråkad så naturligtvis gör hon precis det hon inte får med ursäkten att hon glömde. Jag avskyr det verkligen. Även om boken sedan var bra så läste jag ändå vidare med en fadd smak i munnen. Serien verkar lovande och på slutet fanns en twist jag inte hade kunnat förutse och som först verkade obegriplig men som nu känns intressant. Jag kommer absolut läsa nästa bok, men jag kommer inte förlåta en obegriplig bimbohandling till.

Tack till Idus förlag för recensionsexemplar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Demonologi för nybörjare

demonologi-for-nyborjareDemonologi för nybörjare är skriven av Caroline L. Jensen.

Gud har gått in i väggen, och i helvetet planerar Beelzebub uppror mot Satan. Dessutom tänker han släppa loss helvetets alla demoner på jorden. Allt detta är Isak omedveten om när han som vanligt går till vaktmästarjobbet på sin gamla skola. Men när Beatrice, grannens allvetande råtta, förklarar för Isak att det enbart är han som kan förhindra apokalypsen, OCH rädda sin älskade, ondskefulla lillasyster, tvingas han ge sig ut på en resa genom helvetets nio kretsar för att möta Satan.

Ibland när jag får en bok jag verkligen har stora förhoppningar på så läser jag den inte direkt. Istället cirklar jag runt boken några dagar, en vecka. Tar upp den ibland, läser baksidestexten och lägger ner den igen. Vågar inte riktigt gå vidare eftersom jag är så rädd att bli besviken. Så jag nosar lite på den, behåller mina förväntningar ett litet tag till i tryggt förvar. Det här var en sådan bok.

I helgen gjorde jag äntligen slag i saken och öppnade den. Och ibland när man öppnar en bok och läser första meningen blir det kärlek vid första ögonkastet. Den där första meningen ger rysningar som pirrar sig hela vägen ut i fingertopparna och fjunet på armarna står rakt ut. Att först ha sådana förhoppningar och sedan känna så starkt redan vid första meningen är faktiskt ett nästan hopplöst utgångsläge för det är naturligtvis svårt, för att inte säga omöjligt, att uppfylla sådana förväntningar. Den här boken kommer dock ganska nära.

Vi borde låta allt gå åt helvete. Det var den gröna som uttryckte sin åsikt.

Den meningen gav löfte om en fantastisk upplevelse i stil med Liftarens guide till galaxen. Och det levererade den tyvärr inte riktigt. Men det man får är inte illa, tvärtom.

Isak är en vanlig kille som har ett lite för taskigt jobb, dricker lite för mycket, röker lite för mycket gräs och har lite för många brudar. Han är inte helt tillfreds men livet rullar på för honom och bästa kompisen Rufus. Isak tar trots sina brister bra hand om sin familj. Hans mamma orkar inte riktigt med livet, så Isak har ryckt in som ställföreträdande förälder för både lillasyster Thea och mamman. När Theas pappa plötsligt dyker upp efter 7 års frånvaro blir Isak av naturliga skäl misstänksam. Sanningen får Isak när grannens råtta Beatrice presenterar sig. När Beatrice förklarar krisen i himlen och helvetet och vem Theas pappa egentligen är, så faller ansvaret tungt på Isak. Det blir upp till honom och Rufus att rädda världen.

Det här är en fantastisk bok. Den är unik och välskriven. Karaktärerna är levande och handlingen är originell. Har man läst Bibeln, Den gudomliga komedin eller sett serien Supernatural, så blir det helt klart lättare att hålla reda på det imponerande persongalleriet som mestadels består av änglar, demoner och ryttare.

Ändå blir jag pyttelite besviken. Jag önskar att författaren hade vågat gå ett litet steg längre. Skruvat till det ännu ett varv, så att det verkligen hade fått den där Douglas Adams twisten. Boken innehåller ju vanvördiga änglar, blärpiga drakar, en gnällig Satan och en utbränd Gud, så boken är förstås skruvad. Men jag hade önskat att till exempel råttan Beatrice haft mer psykotiska drag, typ som universums mest deprimerade robot Marvin, eller den galna Zaphod Beeblebrox. Som det är blir Beatrice rätt tråkig och det känns lite som slöseri med en allvetande talande råtta. Bortsett från det är boken fenomenal.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Kalla kulor förlag för recensionsexemplar.

Maskinblod 3 – slutet

maskinblod-3

Nu är jag äntligen klar med Maskinblod 3. Och nu menar jag inte äntligen, som äntligen slipper jag den, utan för att jag äntligen kan recensera klart den. Det har varit en helt enastående läsning, som befriat mig från alla fördomar jag kunde tänkas haft om noveller och antologier.

Minns mina tankar skriven av Lupina Ojala.

Bland människorna har det utvecklats telepater, tankeläsare. Myndigheterna anser att telepater är för farliga och har därför dessa under kontroll från födseln på ett forskningsinstitut där telepaterna växer upp åtskilda från alla andra än sina skötare och läkare. Huvudpersonen får en dag kontakt med en annan telepat, David, och tillsammans flyr de från institutet. Är livet utanför väggarna verkligen bättre och kan hon lita på David? Jag tyckte verkligen om den här. Den är väldigt vemodig men samtidigt spännande. Huvudpersonen känns verklig och levande och påminner på vissa sätt om Juliette i boken Rör mig inte! av Tahereh Mafi. Redan på första sidan får vi veta att något traumatiskt hänt och bara det triggar upp drivet direkt. Enda anledningen till att jag inte hellre hade läst denna som en bok, är för att novellen är hela berättelsen. Jag får veta allt jag behöver och jag är helt nöjd.

I obeliskernas skugga skriven av Hans Olsson.

Det här är ännu en novell som för mig gränsar till skräck. Det är något ytterst obehagligt med dessa mörka, ståtliga obelisker som förföljare. Att gå och lägga sig på kvällen och inte veta vad som finns utanför dörren morgonen efter. Författaren bygger upp spänningen i precis lagom tempo. Från en ganska behaglig och avmätt början, till nagelbitare efter bara några sidor.

Stålfjäder skriven av Anna Gable.

En rymdresa tar sin början och både passagerarna och lasten är något utöver det vanliga. En sångdiva finns på plats för att underhålla, en tillfångatagen ängel är inspärrad i lastrummet och en intelligent men hemlighetsfull maskinist går på sitt arbetspass. En passagerare blir mördad och den utpekade blir ängeln. Maskinisten Vogel är dock övertygad om att någon annan är skyldig och jakten på en mördare tar sin början.

Jag läste en annan recension som jämförde den här novellen med bland annat Agatha Christie, och hur mycket det än tar emot att använda samma formulering så måste jag. Mordgåtan är så mycket Christie att det liksom inte går att beskriva på något annat sätt. När pusselbitar leder Vogel på rätt spår och han har sin konfrontation med de misstänkta, ja då känner jag mig som om jag vore på en tidsresa som besöker det förflutna såväl som framtiden. Som om jag emellanåt sitter på Orientexpressen istället för i ett rymdskepp. Novellen är naturligtvis bra, blir man jämförd med Agatha Christie finns inget annat. Det bästa med novellen är dock inte mördarjakten utan tanken på en tillfångatagen ängel. En stympad sådan dessutom. Och hur bra novellen än är, så kan jag inte låta bli att föreställa mig alla andra vägar novellen hade kunnat ta med en sådan unik idé.

Vellians armé vinner alltid skriven av Eva Holmquist.

Vellians armé är obesegrad men står inför en motståndare som visar sig vara starkare än de föregående. Armén är en familj där man tar hand om och uppfostrar varandra. Vad händer när det man trodde på visar sig vara en lögn? En spännande krigsnovell om lojalitet och tillit.

Bortom inomhus skriven av Sofie Berthet.

Jordens luft är förorenad och det går inte längre att vistas utomhus. Människorna lever sina liv inomhus och får endast besöka utsidan genom noggrant planerade resor. Om att längta efter mer. Att få mer än andra men ändå inte få tillräckligt och att inte kunna påverka det man drömmer om. En väldigt fin och behaglig novell om allt det vackra som ändå finns när allt verkar svart. Den påminner mig om en gammal film som heter Änglarnas stad. Huvudpersonen är en ängel och kan inte känna dofter, smaker eller beröring. Så han ber om att få ett päron beskrivet för sig med bara ord. Ord som berättar hur päronet uppfattas med sinnena, inte hur det är eller ser ut. En scen som, liksom novellen, ger en färgstark beskrivning av våra sinnens uppfattning.

Arca Ferrum skriven av Markus Sköld.

Zombiesarna har tagit över marken och människan har flyttat uppåt i skyskraporna. När det blir klart att jorden blivit för otryggt bygger man en ark, ett rymdskepp som ska ta de utvalda till en säkrare planet. Tyvärr är det bara de förmögna och inflytelserika som har möjlighet att köpa sig en plats på arken. En liknande komplott som den i filmen 2012 alltså, fast med zombiesar istället för jordbävningar och tsunamis. Riktigt bra. Nu gillar ju jag zombiesar så jag är säkert lite partisk i mitt tyckande, men ändå. Huvudpersonen Rubek har inte lyckats få plats på arken men har en plan för att få komma på. Tyvärr innebär planen att släppa in zombiesarna in i skyskrapan arken ska landa på. En sträckläsare jag gärna hade sett som en hel bok.


 

Sammanfattningsvis så är Maskinblod 3 en lysande bok, full av fantastiska noveller. Vissa stod ut mer än andra men generellt är kvalitéen superb. Det är en rejäl mix av skräck, sci/fi, dystopi, planeter, änglar, zombiesar, vemod, sorg och mord. Makabert och sagolikt. Skimrande och svart. De som skimrade mest för egen del var Doften av mango, Och Kyria tystnade…, Arca ferrum och Pancasila. Jag hade utan tvekan läst dessa berättelser i bokform och njutit av några hundra sidor extra läsning.

Tusen tack återigen till Affront som tagit mitt läsande till ytterligare en dimension.

Mina övriga recensioner av Maskinblod 3 hittar du här, här och här.

Eldbunden – Fantasy

eldbunden

Eldbunden är första delen i en trilogi skriven av Ylva Lee Lindell.  Andra boken heter Skogsblod och har redan kommit ut.

Känslan att bara vara vanlig är ingen känsla som Mindra är särskilt bekant med. Omgiven av ungdomar från vanliga hem, med vanliga familjer och vanliga intressen känner hon sig ganska ensam. Mindra kommer till internatskolan S:t Mikas en sen höstkväll med en sliten tygväska. Familjen som hon varit placerad hos i flera år har tröttnat på hennes vanskliga tonårsbeteende och givit upp om att hon någonsin ska bli som andra. Utåt sett är hon en helt vanlig tjej med alla attribut som andra tonårstjejer men inuti bär hon på en stor hemlighet och en ännu större fruktan: Eld. Vart hon än går har saker en tendens att börja brinna. Hon vet inte varför eller ens hur hon ska kunna stoppa det. Det enda hon verkligen önskar är att någon gång någonstans bli accepterad för den hon är. Men så träffar hon Bastian. Bastian förstår och lyssnar och accepterar henne precis som hon är. I Bastians värld känner hon sig plötsligt hemma men en sak står klart redan från början: han är inte som någon annan hon mött och plötsligt befinner hon sig i en verklighet där änglar och hämndlystna spöken är vardagsmat.

Mindra är i början en osäker och alltför temperamentsfull tonåring. Egenskaper som kan vara rätt jobbiga om man har en tendens att börja brinna så fort man blir lite arg. Men så möter hon Bastian som visar sig vara en ängel. Mindras egen skyddsängel. När det visar sig att någon vill dem illa flyr de hals över huvud med hjälp av Vika och Delhad. Delhad är en skiftare som kan byta gestalt och han visar sig vara mer betydelsefull än Mindra kanske vill.

I början av boken hade jag lite svårt för den. Lindells favorituttryck ”ärligt talat” hänger med som ett klister igenom hela boken. Det är även som om författarinnan haft för många idéer och försökt klämma in alltihop redan från början, så jag hängde inte riktigt med i svängarna först. Men efter några sidor lugnar det ner sig och när jag väl får grepp om alla karaktärer och ickemänsliga varelser blir det bra. Mindra är något irriterande i början med alla sina tonårsfasoner, men i takt med att spänningen stiger i boken utvecklas Mindra till en riktigt stark tjej som inte låter någon trampa på henne. Det här är rejäl fantasy. Jag gillar att Lindell vågat ta ut svängarna rejält och öser på med varelser och världsbyggen i olika skikt. Jag gillar att Mindra utvecklas och att relationer förändras. Det gör storyn oförutsägbar vilket faktiskt är alltför ovanligt i fantastikvärlden.

Tack till Mörkersdottir förlag för recensionsexemplar.