Dystopi – Tredje principen

tredje-principen NYTT

Tredje principen är skriven av Anna Jakobsson Lund.

Ava är rebell. Hon kan styra andra människors tankar, en användbar förmåga i en motståndsrörelse som rustar för krig.

Levi slutade tro på kampen när den tog hans föräldrar. Nu försöker han bara överleva. Hålla sig undan och kontrollera vansinnet som känns som om det ska dränka honom.

En natt blir Levis syster gripen. För att rädda henne tvingas han bryta ett gammalt löfte, ta kontakt med folk han inte vill ha med att göra. Ava får order att hjälpa honom och de ger sig av tillsammans. Hon säger att de måste lita på rebellerna. Men kan de verkligen det?

I höstas blev jag kontaktad av Anna Jakobsson Lund som frågade om jag ville förhandsläsa manuset och eventuellt blurba boken ( rekommendationen på baksidan ), förutsatt att jag tyckte om boken förstås. Det ville jag naturligtvis. Vi kände inte varandra men jag hade läst och recenserat två av hennes noveller som jag tyckte väldigt mycket om, så chansen var stor att jag skulle gilla även det här. Och det gjorde jag, för det här är helt fantastiskt bra!

För Levi handlar uppdraget om att rädda sin syster Lo undan en säker död. För Ava är det bara ett uppdrag av många och när Leymah ansluter sig gör de alla tre sitt yttersta för att hålla distansen till varandra. Levi tror inte på rebellernas arbete och Ava har för länge sedan lärt sig att hålla sitt innersta väl gömt. När det visar sig att Levi, Ava och Leymah bara har varandra att lita på, kommer glömda minnen och gömda hemligheter upp till ytan. Kan de lita tillräckligt på varandra för att klara uppdraget i en värld där de kämpar mot klockan och där ingen vet vem fienden är?

I andra dystopier är framtidens samhälle en fantasi. Mer eller mindre välbyggd men man vet att det troligen aldrig kommer bli så. Här tror jag på allt. Det är så otroligt genomtänkt och författaren ger mig en helt igenom verklig framtid som känns möjlig. Trots att världsbygget är allt annat än subtilt med skyttlar som kollektivtrafik och holoider som identifiering, känns världen bekant vilket ökar trovärdigheten ännu mer. Under den framtida ytan finns resterna av det gamla samhället kvar. Ruiner som man gömt undan för att försöka radera historia.

Förmågorna som har utvecklats hos vissa människor är så komplexa och innebär så många biverkningar, att det istället för en superkraft nästan blir en förbannelse. Allt det här gör att karaktärerna känns färgstarka och genuina. Trots att Ava och Levi gör allt för att hålla sina hemligheter gömda, trots att de kontrollerar sig själv så hårt, så är de levande. De blir mänskliga med fel och brister, mod och vilja, och jag håller på dem hela boken igenom. Trots att jag inte har en aning om vart berättelsen är på väg eller vilka normer som gäller. Det är oförutsägbart och kittlande.

Vi får äntligen något helt nytt och fräscht, men även normbrytande. Det här är den smartaste dystopin jag läst, så gillar man dystopi är Tredje principen ett måste. Jag längtar redan efter fortsättningen och jag har höga förhoppningar, för det här är riktigt bra!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Annonser

Bokbloggsjerka – Heta tips, dystopi och skräck!

 

Äntligen bokbloggsjerka igen men tyvärr har jag faktiskt inget att komma med riktigt i veckans fråga som är,

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Vi har påbörjat några serier men inte fortsatt titta av olika anledningar. En var Under the dome. Det är så många onda människor att man blir alldeles matt. Och inte onda på det djävulska sättet, utan bara hemska människor som är korkade, maktgalna och fruktansvärda. Jag orkar inte med så mycket dumhet tyvärr. Så jag tipsar om två kommande böcker istället om det är ok.

Jag fick nämligen förmånen att under hösten läsa ett manus av Anna Jakobsson Lund. Ett manus som nu är en färdig bok och ges ut den 6e mars. Jag hade innan läst en novell av författaren, en novell som jag älskade och skrev så här om,

Att läsa den här var som att hitta en skattgömma. Ni vet när man öppnar en bok och de första raderna avslöjar att här, just här, börjar en fantastisk historia

Därför var det inte svårt att tacka ja till förhandsläsningen av manuset till Tredje Principen. Full recension kommer naturligtvis i samband med utgivning men det är en härlig dystopi, en smart dystopi där jag faktiskt tror på världen som skapats. Hett hett tips med andra ord.

Tredje principen framsida

Tredje principen baksida

Det andra tipset är en chansning och baseras enbart på en opublicerad novell jag råkade snubbla över före jul. Författaren heter Johan Ring och han skriver skräck. Novellen jag läste heter Rent-a-claus. En riktigt bra novell med levande karaktärer och fantastisk gestaltning. Den handlar om en man som hittar ett erbjudande om att hyra en tomte till julafton så han själv slipper låtsas gå ut och köpa en tidning. Man får veta att han som barn hade närmast en fobi för tomtar. En fobi som späddes på av storebror som berättade en ruskig spökhistoria om Skumtomten. Inte en sådan godistomte, utan en skum tomte. Som vuxen har han övervunnit sin fobi men när den inhyrda tomten väl dyker upp blir skräcken sann. Varför novellen är opublicerad vet jag inte för den förtjänar att ges ut. Novellen var dock så otroligt bra att jag vågar mig på att tipsa om Johan Rings kommande debutroman Fyra minuter som ges ut i april. Jag vet inte exakt datum men lär återkomma.

OBS! Är du känslig så titta inte nu, men precis så här föreställde jag mig Johans Rings Skumtomte,

 

Recension – Kärlek i maskinernas tid

karlek-i-maskinernas-tid

Kärlek i maskinernas tid är en antologi med noveller av femton författare.

Erotik. Romantik. Svek. Passion. Och androider, rymdresor och virtual reality.
I antologin Kärlek i maskinernas tid utforskar femton författare kärleken – eller bristen på den – i berättelser där vad som helst kan hända…

Alltså, det här med noveller blir bara trevligare och trevligare. Maskinblod 3 var ju min första antologi någonsin. Jag läste mina första noveller någonsin ( bortsett från kärleksnovellerna i Allers och Året runt som alltid finns på folks utedass av någon anledning ) och nu är jag inne på min fjärde antologi. Än så länge älskar jag det jag läser. Jag gillade Maskinblod 3, men det här är verkligen en nivå högre. Novellerna är överlag välskrivna och genomtänkta. Jag blir förundrad över möjligheterna science fiction innebär inom området kärlek och parallellerna som ofta antyds till vår tids normer och fördomar.

Jag kommer inte att recensera alla noveller, men det blir ändå uppdelat i åtminstone två inlägg eftersom vissa noveller kräver att nämnas mer ingående.

Skördad av Anna Jakobsson Lund inleder samlingen och sätter nivån högt omedelbart. Auro lever i ett framtida dystopiskt samhälle där kärlek är reglerat. Precis som alla andra skördas Auro regelbundet och resultatet används för perfekta genetiska matchningar med kvinnors ägg. När han en dag träffar Embla förändras allt. Istället för en statlig order blir samlivet en kärlekshandling som handlar om mänsklig beröring och närhet istället för resultat.

Berättelsen är dels normbrytande men känns även som ett ifrågasättande av dagens sexindustrialiserade samhälle. När slutar samliv handla om närhet om vi fortsätter matas med det sexindustrin vill tvinga på oss? En passande jämförelse kan göras med Paradise Hotel som visats på tv nyligen. Där avhandlas eventuella kommande sexhandlingar mellan parterna med samma brist på känsla som att beställa en taxi. Man kommer överens om var mötet ska ske, vad som skall levereras och förväntningar och eventuell garanti på varan.

En vacker novell som är normbrytande, välskriven och tankeväckande.

Fånga månen är skriven av Patrik Centerwall. ”Jag skulle ta ner månen åt dig om jag kunde” är sagt av många till sin älskade. När Jack en kväll sitter uppe lyckas han faktiskt med just det, ta ner månen. Plötsligt sitter han där med månskivan mellan fingrarna. Jack som funderat på att fria till sin Mattias blir plötsligt orolig. Känner Mattias honom väl nog för att förstå om Jack berättar? En underbar berättelse om kärlek och hur skrämmande det kan vara att blotta vårt allra innersta även inför den vi älskar.

Överallt, när som helst, på alla tänkbara sätt är skriven av KG Johansson. Trots titeln är det här en fantastisk novell. Jag förväntade mig något snuskigt utan finess för det är vad titeln antyder. Men jag borde ha vetat bättre, det här är ju trots allt KG Johansson.

Nelly lever i ett framtida samhälle där alla konstant är kopplade till nätverket jag känner igen från Samvetsmakaren. Nelly träffar John på en bar och de inleder en sexuell relation. Först i verkligheten men efter ett tag även virtuellt via nätverket. I nätverket kan du med din avatar vara vem du vill, skapa din omgivning som du vill och glömma hämningarna som kanske finns i verkligheten. Nelly blir mer och mer besatt av att behaga John och deras virtuella träffar blir mer och mer avancerade. När Nelly så småningom vill träffa John på en kroppslig träff föreslår han istället att de ger varandra tillgång till sina avatarer att använda hur de vill. Det här är också en rejäl tankeställare gällande sexindustrin idag, fast med en twist. John vill ju använda hennes avatar och då borde det ju vara ok, det är ändå Nelly han vill ha. Eller?

Jag älskar den här novellen. Den är finstämd och vemodig, men samtidigt subtilt smutsig på ett sätt som får mig att ömka dem som inte inser värdet av ett kroppsligt jämlikt möte.

En annan dag är skriven av Eva Holmquist. Bella är en android som finns till för att tjäna. Enligt människor är sådana som hon inte kapabla att känna, tycka eller vilja. Bella tycker dock en hel massa. Hon känner, hon vill och hon är förälskad. I Tom, som också är en android. Bella lever dagligen med verbala övergrepp från människor. Verbala övergrepp som måste accepteras eftersom hotet att skickas till förbränningsugnen är ständigt närvarande.

Det här är ju en ytterst aktuell och viktig novell idag. Bella är nedtryckt och hatad enbart för det hon är, det människor tror sig veta att hon är. Inte för något hon gjort. Även om det skulle bli bevisat att Bella kan känna, kan vilja, så skulle det inte accepteras eftersom alla vet att sådana som hon är annorlunda. Känns det igen? Bella visar sig mycket riktigt vara annorlunda, på ett sätt ingen hade kunnat ana. Berättelsen är engagerande, läskigt aktuell och en påminnelse till oss alla att aldrig glömma.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Mer Maskinblod 3 – Att hitta en guldklimp

. maskinblod-3

Vid brunnen av KG Johansson hade jag kanske lite höga förväntningar på, eftersom jag tyckte så mycket om Samvetsmakaren. Vid brunnen är bra, välskriven och fängslande. Tänk om man hamnar i otakt med varandra i tiden? Att samtala med varandra och försöka förstå vad den ena talar om, när det för den andra ännu inte har hänt. Det är vad som händer Max och Julia som befinner sig på ett rymdskepp när de upptäcker att de upplever tiden olika. Det Julia minns har ännu inte hänt Max. Tidsförsjutningen orsakar inte bara slitningar i deras relation till varandra, utan visar sig även innebära ett problem på liv och död. Ämnet är för mig helt nytt. Tidsförskjutning har många skrivit om, men jag har aldrig läst om det ur den här speciella vinkeln. Trots att livsfaran i det hela blir uppenbar när den påpekas. Så novellen är bra och jag borde älska den, men det känns tyvärr som jag läst den förut. Av någon anledning påminner den för mycket om Samvetsmakaren, så det känns som jag läser en repris. Nu har ju inte alla läst den boken och för er borde den här novellen vara en upplevelse.

Människans odödlighet – vetenskapens sista triumf skriven av Harald Wägner. Professor Pletjnikov andas ut efter ett stort genombrott och känner sig enormt belåten med att ha presenterat en världsomvälvande nyhet. Möjligheten till odödlighet. Där han vältrar sig i självbelåtenhet över sin kommande storhet, avbryts han plötsligt i sin tankegång när det ringer på dörren. Utanför står en främling som påstår att han är 3000 år gammal. Redan några rader in i novellen känns det plötsligt som om jag läser Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Känslan är så kraftig att jag nästan förväntar mig Raskolnikov stå utanför Professor Pletjnikovs dörr. Pletjnikovs tankegång känns lika snirklig och tar samma omvägar som Raskolnikov gjorde i sin galenskap. Meningarna tar oväntade u-svängar och det förväntade blir något helt annat. Men det är inte Dostojevskij och det märks naturligtvis. Jag vet inte om det här är ett medvetet sätt att skriva, men det blir för snirkligt med för många vägbyten och ibland slutar meningen i en återvändsgränd. Det blir liksom inte helt, rätt. Novellen är kort och ämnet är intressant, trots min okunnighet i det. Slutet känns inte helt äkta utan tillrättalagt av någon som inte själv hade slutet helt klart för sig, eller inte vågade ta ut svängarna hela vägen.

Nätverka av Alexandra Nero handlar om Johannes. Han får av misstag i sig sporer från himlen som landat i muggen han dricker från. Resultatet är förödande. Än en gång är jag ytterst imponerad över hur mycket berättelse man kan få in i en så kort novell. På bara några få sidor hinner jag utveckla stark sympati för den drabbade Johannes. Jag vrider mig av olust medan jag känner spänningar i nacken som inte finns. Och jag bävar för det som komma skall. Det här är den första novellen jag läst ( hittills ) som känns ämnad att vara just en novell. En text som passar sin kostym.

Doften av Mango är skriven av Anna Jakobsson Lund och är för mig kvällens höjdpunkt. Jag vill ha mer. Jag vill ha mer världsbygge, mer om Hakeem. Jag vill ha mer Aaron, vindvändaren och stormbringaren. Är hans öde redan beseglat? Jag vill veta mer om Falkarna, jag vill att de överlever och reser sig starkare än någonsin. Dessutom är den nyskapande och normbrytande, men så skickligt invävt att jag faktiskt inte ens tänkte på det förrän jag läste om den. Ja, jag var tvungen att läsa den idag igen. Att läsa den här var som att hitta en skattgömma. Ni vet när man öppnar en bok och de första raderna avslöjar att här, just här, börjar en fantastisk historia. Så känner jag och trots att slutet är perfekt känner jag mig lite lurad.  Som om jag bara fått en aptitretare när jag blivit lovad en trerätters. Jag vill ha mer. Jag vill ha en trerätters.

De senaste tio åren har jag sett tre tusen Falkar skära handflatorna. Det är alltid jag som ger dem kniven. Alltid. Men den där eden är inte värd någonting om jag inte är beredd att ta konsekvenserna.