Recension – Kärlek i maskinernas tid

karlek-i-maskinernas-tid

Kärlek i maskinernas tid är en antologi med noveller av femton författare.

Erotik. Romantik. Svek. Passion. Och androider, rymdresor och virtual reality.
I antologin Kärlek i maskinernas tid utforskar femton författare kärleken – eller bristen på den – i berättelser där vad som helst kan hända…

Alltså, det här med noveller blir bara trevligare och trevligare. Maskinblod 3 var ju min första antologi någonsin. Jag läste mina första noveller någonsin ( bortsett från kärleksnovellerna i Allers och Året runt som alltid finns på folks utedass av någon anledning ) och nu är jag inne på min fjärde antologi. Än så länge älskar jag det jag läser. Jag gillade Maskinblod 3, men det här är verkligen en nivå högre. Novellerna är överlag välskrivna och genomtänkta. Jag blir förundrad över möjligheterna science fiction innebär inom området kärlek och parallellerna som ofta antyds till vår tids normer och fördomar.

Jag kommer inte att recensera alla noveller, men det blir ändå uppdelat i åtminstone två inlägg eftersom vissa noveller kräver att nämnas mer ingående.

Skördad av Anna Jakobsson Lund inleder samlingen och sätter nivån högt omedelbart. Auro lever i ett framtida dystopiskt samhälle där kärlek är reglerat. Precis som alla andra skördas Auro regelbundet och resultatet används för perfekta genetiska matchningar med kvinnors ägg. När han en dag träffar Embla förändras allt. Istället för en statlig order blir samlivet en kärlekshandling som handlar om mänsklig beröring och närhet istället för resultat.

Berättelsen är dels normbrytande men känns även som ett ifrågasättande av dagens sexindustrialiserade samhälle. När slutar samliv handla om närhet om vi fortsätter matas med det sexindustrin vill tvinga på oss? En passande jämförelse kan göras med Paradise Hotel som visats på tv nyligen. Där avhandlas eventuella kommande sexhandlingar mellan parterna med samma brist på känsla som att beställa en taxi. Man kommer överens om var mötet ska ske, vad som skall levereras och förväntningar och eventuell garanti på varan.

En vacker novell som är normbrytande, välskriven och tankeväckande.

Fånga månen är skriven av Patrik Centerwall. ”Jag skulle ta ner månen åt dig om jag kunde” är sagt av många till sin älskade. När Jack en kväll sitter uppe lyckas han faktiskt med just det, ta ner månen. Plötsligt sitter han där med månskivan mellan fingrarna. Jack som funderat på att fria till sin Mattias blir plötsligt orolig. Känner Mattias honom väl nog för att förstå om Jack berättar? En underbar berättelse om kärlek och hur skrämmande det kan vara att blotta vårt allra innersta även inför den vi älskar.

Överallt, när som helst, på alla tänkbara sätt är skriven av KG Johansson. Trots titeln är det här en fantastisk novell. Jag förväntade mig något snuskigt utan finess för det är vad titeln antyder. Men jag borde ha vetat bättre, det här är ju trots allt KG Johansson.

Nelly lever i ett framtida samhälle där alla konstant är kopplade till nätverket jag känner igen från Samvetsmakaren. Nelly träffar John på en bar och de inleder en sexuell relation. Först i verkligheten men efter ett tag även virtuellt via nätverket. I nätverket kan du med din avatar vara vem du vill, skapa din omgivning som du vill och glömma hämningarna som kanske finns i verkligheten. Nelly blir mer och mer besatt av att behaga John och deras virtuella träffar blir mer och mer avancerade. När Nelly så småningom vill träffa John på en kroppslig träff föreslår han istället att de ger varandra tillgång till sina avatarer att använda hur de vill. Det här är också en rejäl tankeställare gällande sexindustrin idag, fast med en twist. John vill ju använda hennes avatar och då borde det ju vara ok, det är ändå Nelly han vill ha. Eller?

Jag älskar den här novellen. Den är finstämd och vemodig, men samtidigt subtilt smutsig på ett sätt som får mig att ömka dem som inte inser värdet av ett kroppsligt jämlikt möte.

En annan dag är skriven av Eva Holmquist. Bella är en android som finns till för att tjäna. Enligt människor är sådana som hon inte kapabla att känna, tycka eller vilja. Bella tycker dock en hel massa. Hon känner, hon vill och hon är förälskad. I Tom, som också är en android. Bella lever dagligen med verbala övergrepp från människor. Verbala övergrepp som måste accepteras eftersom hotet att skickas till förbränningsugnen är ständigt närvarande.

Det här är ju en ytterst aktuell och viktig novell idag. Bella är nedtryckt och hatad enbart för det hon är, det människor tror sig veta att hon är. Inte för något hon gjort. Även om det skulle bli bevisat att Bella kan känna, kan vilja, så skulle det inte accepteras eftersom alla vet att sådana som hon är annorlunda. Känns det igen? Bella visar sig mycket riktigt vara annorlunda, på ett sätt ingen hade kunnat ana. Berättelsen är engagerande, läskigt aktuell och en påminnelse till oss alla att aldrig glömma.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Full av vacker magi – Runristaren

9789198181104_200_runristaren_haftad

Runristaren är skriven av Andrea Grave-Müller.

Marcella har ett problem, orsakat av hennes egna misstag. Lösningen tycks finnas inom räckhåll, men är det verkligen särskilt klokt att sluta ett avtal med en av Det Andra Folket?

När Aska och hennes dotter hittar spår efter strid i snön blir Aska genast orolig. Kriget har lämnat avtryck i byn, och man litar varken på kungens män eller tronpretendentens. När dessutom en skadad desertör dyker upp tar händelseförloppet en vändning som är varje förälders mardröm …

Den stundande förlovningen mellan unga fröken Tica och herr Leonardo Kavaly är något alla tar för givet. Det enda som fattas är att han ska ställa frågan, men när oförklarliga saker börjar ske i staden och det verkar som att Tica är inblandad sätts kärleken på prov. Hennes förflutna är märkligare än någon kunnat ana.

Boken är full av trolska väsen som berättar om magi, hämnd, längtan och avund och jag tror på dem alla. Titelnovellen Runristaren är i sin flyktighet en full berättelse. Huldrans öde i Snärjd är så vacker men samtidigt så tragisk i sin lockelse och skönhet. Timglas visar oss hur våra fördomar speglar ytan i det vi tror att vi ser och hur en till synes liten handling kan sprida sig som ringar på havet. Där ute väntar Vintergudinnan är ett kärleksfullt farväl och förtrollande vackert.

Det här en underbar novellsamling för alla som uppskattar fantasy. Det finns inte en enda novell jag blir besviken på, ingen novell som inte håller måttet och inget världsbygge jag inte tror på. Författaren serverar små glimtar av en fantastisk sagoväv, där varje berättelse och varje karaktär har sin givna plats. Ungefär som att titta i ett fotoalbum där varje fotografi är sitt eget ögonblick men tillsammans visar ett helt liv.

Boken finns hos Bokus.

Tack till Catoblepas för recensionsexemplar.

Främling. Inkräktare

framling-inkraktare

Främling. Inkräktare är skriven av Hans Olsson.

En flicka blir biten av en orm på fjället. Hon påstår att det är en lindorm. En desperat kamp mot tiden startar där hennes morfar förtvivlat söker efter något som kan hjälpa henne. Det tar honom långt ner i underjorden, till en främmande värld där människan inte hör hemma.

Lisas älsklingar blir en dag plötsligt som tokiga i skogen. De skäller och kryper ihop intill hennes ben. Någon eller något finns där ute, och iakttar henne.

En kvinna blir begravd med ansiktet neråt samtidigt som en mystisk holme dyker upp ur sjön Nimmerns grumliga vatten. Vad har egentligen hänt i de östgötska skogarna som lett till detta hemska öde?

När de vaknar mitt i natten av oljudet tror de att det är åskan som går. På morgonen ljuder larmet. Utanför staden står den, obelisken, och blickar ner på dem från kullen.

Vågar du läsa?

Tolv rysarnoveller som ger kalla kårar, jag lovar. Boken är väl sammansatt. Novellerna håller hög nivå och boken känns precis lagom i längd och är inget man läser själv en mörk höstkväll hemma. Jag råkade dessutom ut för strömavbrott mitt i läsningen av en riktigt ruskig historia, så resten av boken såg jag till att läsa när övriga familjen fanns på plats.

Jag är ju mer för det där hemska man inte riktigt kan ta på. När man vet att ondskan finns, men man har ingen aning om var eller i vilken form. Den krypande rädslan som drabbar en. Här finns det där subtila i början av varje novell. I vissa blir det sedan istället ett väldigt konkret hot. Vi möter både onda vättar och fula troll, hemska varelser som bara väntar på att slita sönder oss. Just det är visserligen underhållande men kanske inte så läskigt i mina ögon. Men resten i boken får håren på armarna att resa sig. Vi får både det krypande hemska, ren skräck och nästan i slutet en novell som känns som en rejäl gammaldags spökhistoria. Jag kan nästan se framför den gamle mannen framför basan i ett vindpinat hus, sittandes i en knarrig gungstol och berättar om ovädersnatten som förändrade hans liv.

Vågar du läsa?

 

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.

Maskinblod 3 – slutet

maskinblod-3

Nu är jag äntligen klar med Maskinblod 3. Och nu menar jag inte äntligen, som äntligen slipper jag den, utan för att jag äntligen kan recensera klart den. Det har varit en helt enastående läsning, som befriat mig från alla fördomar jag kunde tänkas haft om noveller och antologier.

Minns mina tankar skriven av Lupina Ojala.

Bland människorna har det utvecklats telepater, tankeläsare. Myndigheterna anser att telepater är för farliga och har därför dessa under kontroll från födseln på ett forskningsinstitut där telepaterna växer upp åtskilda från alla andra än sina skötare och läkare. Huvudpersonen får en dag kontakt med en annan telepat, David, och tillsammans flyr de från institutet. Är livet utanför väggarna verkligen bättre och kan hon lita på David? Jag tyckte verkligen om den här. Den är väldigt vemodig men samtidigt spännande. Huvudpersonen känns verklig och levande och påminner på vissa sätt om Juliette i boken Rör mig inte! av Tahereh Mafi. Redan på första sidan får vi veta att något traumatiskt hänt och bara det triggar upp drivet direkt. Enda anledningen till att jag inte hellre hade läst denna som en bok, är för att novellen är hela berättelsen. Jag får veta allt jag behöver och jag är helt nöjd.

I obeliskernas skugga skriven av Hans Olsson.

Det här är ännu en novell som för mig gränsar till skräck. Det är något ytterst obehagligt med dessa mörka, ståtliga obelisker som förföljare. Att gå och lägga sig på kvällen och inte veta vad som finns utanför dörren morgonen efter. Författaren bygger upp spänningen i precis lagom tempo. Från en ganska behaglig och avmätt början, till nagelbitare efter bara några sidor.

Stålfjäder skriven av Anna Gable.

En rymdresa tar sin början och både passagerarna och lasten är något utöver det vanliga. En sångdiva finns på plats för att underhålla, en tillfångatagen ängel är inspärrad i lastrummet och en intelligent men hemlighetsfull maskinist går på sitt arbetspass. En passagerare blir mördad och den utpekade blir ängeln. Maskinisten Vogel är dock övertygad om att någon annan är skyldig och jakten på en mördare tar sin början.

Jag läste en annan recension som jämförde den här novellen med bland annat Agatha Christie, och hur mycket det än tar emot att använda samma formulering så måste jag. Mordgåtan är så mycket Christie att det liksom inte går att beskriva på något annat sätt. När pusselbitar leder Vogel på rätt spår och han har sin konfrontation med de misstänkta, ja då känner jag mig som om jag vore på en tidsresa som besöker det förflutna såväl som framtiden. Som om jag emellanåt sitter på Orientexpressen istället för i ett rymdskepp. Novellen är naturligtvis bra, blir man jämförd med Agatha Christie finns inget annat. Det bästa med novellen är dock inte mördarjakten utan tanken på en tillfångatagen ängel. En stympad sådan dessutom. Och hur bra novellen än är, så kan jag inte låta bli att föreställa mig alla andra vägar novellen hade kunnat ta med en sådan unik idé.

Vellians armé vinner alltid skriven av Eva Holmquist.

Vellians armé är obesegrad men står inför en motståndare som visar sig vara starkare än de föregående. Armén är en familj där man tar hand om och uppfostrar varandra. Vad händer när det man trodde på visar sig vara en lögn? En spännande krigsnovell om lojalitet och tillit.

Bortom inomhus skriven av Sofie Berthet.

Jordens luft är förorenad och det går inte längre att vistas utomhus. Människorna lever sina liv inomhus och får endast besöka utsidan genom noggrant planerade resor. Om att längta efter mer. Att få mer än andra men ändå inte få tillräckligt och att inte kunna påverka det man drömmer om. En väldigt fin och behaglig novell om allt det vackra som ändå finns när allt verkar svart. Den påminner mig om en gammal film som heter Änglarnas stad. Huvudpersonen är en ängel och kan inte känna dofter, smaker eller beröring. Så han ber om att få ett päron beskrivet för sig med bara ord. Ord som berättar hur päronet uppfattas med sinnena, inte hur det är eller ser ut. En scen som, liksom novellen, ger en färgstark beskrivning av våra sinnens uppfattning.

Arca Ferrum skriven av Markus Sköld.

Zombiesarna har tagit över marken och människan har flyttat uppåt i skyskraporna. När det blir klart att jorden blivit för otryggt bygger man en ark, ett rymdskepp som ska ta de utvalda till en säkrare planet. Tyvärr är det bara de förmögna och inflytelserika som har möjlighet att köpa sig en plats på arken. En liknande komplott som den i filmen 2012 alltså, fast med zombiesar istället för jordbävningar och tsunamis. Riktigt bra. Nu gillar ju jag zombiesar så jag är säkert lite partisk i mitt tyckande, men ändå. Huvudpersonen Rubek har inte lyckats få plats på arken men har en plan för att få komma på. Tyvärr innebär planen att släppa in zombiesarna in i skyskrapan arken ska landa på. En sträckläsare jag gärna hade sett som en hel bok.


 

Sammanfattningsvis så är Maskinblod 3 en lysande bok, full av fantastiska noveller. Vissa stod ut mer än andra men generellt är kvalitéen superb. Det är en rejäl mix av skräck, sci/fi, dystopi, planeter, änglar, zombiesar, vemod, sorg och mord. Makabert och sagolikt. Skimrande och svart. De som skimrade mest för egen del var Doften av mango, Och Kyria tystnade…, Arca ferrum och Pancasila. Jag hade utan tvekan läst dessa berättelser i bokform och njutit av några hundra sidor extra läsning.

Tusen tack återigen till Affront som tagit mitt läsande till ytterligare en dimension.

Mina övriga recensioner av Maskinblod 3 hittar du här, här och här.