The Rain

Den här var ju väldigt spännande att ta sig an. En Netflix Originalserie som utspelar sig i Danmark. Och jag är faktiskt imponerad, för den är riktigt bra. Fem avsnitt hann jag titta på igår och sedan var jag tvungen att slita mig på grund av måste jobba idag. Annars hade jag lätt bingeat hela säsongen ( bara åtta avsnitt dock ) direkt.

Det hela börjar alltså i Danmark där våra huvudkaraktärer, Simone och Rasmus, måste fly undan regnet som plötsligt blivit dödligt farligt. Simone och Rasmus pappa ser till att familjen kommer i säkerhet i en bunker. Själv försvinner han för att reda upp det han ställt till med, för man får tidigt reda på att viruset i regnet på något sätt är pappans fel. En olycka gör att Rasmus och Simone blir ensamma och de stannar sex år i bunkern för att vänta på sin pappa. Till slut tvingas de inse att han inte kommer, och de ger sig iväg för att försöka hitta honom. Under resan träffar de Martin, Lea, Beatrice, Jean och Patrick och tillsammans kämpar de för att överleva.

Mycket bra! Spännande story och intressanta karaktärer där vissa har oerhört tragiska bakgrundshistorier som vi får reda på allteftersom. Skådespelarna är riktigt bra, framförallt Jessica Dinnage som spelar Lea. Makalöst bra skådespeleri från hennes sida, speciellt i avsnitt fem som är fullkomligt hjärtskärande. Även Sonny Lindberg som spelar Jean imponerar stort.

Något som däremot stör mig enormt är att våra två huvudkaraktärer, Rasmus och Simone, gör så otroligt korkade saker. De fuckar upp allt precis hela tiden, eftersom de av någon anledning vägrar lyssna på andra som uppenbarligen har mer information och erfarenhet. Det här är normalt en sådan sak som gör att jag slutar titta. Jag orkar inte med dumheter liksom. Men storyn är tillräckligt spännande för att jag ska fortsätta, trots att jag sitter och svär som en borstbindare emellanåt. Och övriga karaktärer är tillräckligt kompetenta för att det inte ska bli en total soppa av allting.

Men som helhet är jag helt nöjd. Gillar du apokalyps så rekommenderar jag den. Många tillfällen i serien tar också upp frågan vad som är rätt eller fel i hemska situationer. En apokalyps vänder uppenbarligen vår moraliska kompass upp och ner, och det som kan verka så självklart är inte alltid det rätta.

Ser fram emot att se resterande avsnitt ikväll och förhoppningsvis kommer det en säsong till snart.

Annonser

Den blomstertid nu kommer – svensk apokalypsfilm

Datorn hemma har sagt tack och adjö ( nä, maken fixar den åt mig men det var tydligen värre än vi trodde ), så det inplanerade Gender Bender-inlägget får vänta lite. Jag kör ju den spontana stilen så det är inte så att jag har det färdigt, något jag ångrar djupt när sånt här händer.

Men jag hittade en godbit att bjuda på idag ändå. En kommande film som ser ut som en trevlig liten apokalyps. I Sverige.

Filmen Den blomstertid nu kommer går upp på svenska biografer vid midsommar i år och den ser väldigt lockande ut. Eller vad säger ni?

 

 

Innan himlen faller av KG Johansson

Himlen håller på att falla ner över Julia och hennes familj. För att bli förvarnade när slutet är nära har de satt upp långa störar så de vet när himlen är nästan nere vid marken. Samtidigt försvinner världen bit för bit. Julias familj består av hennes pappa, Jess och mamm. Julia vet att de hette något annat förut, men vad det var minns hon inte längre. För att minnas skriver hon ner allt som händer dag för dag, men även texten försvinner bit för bit.

I byn bor nu bara två familjer, resten av försvunnit. Föräldrarna har olika teorier om varför världen försvinner och varför himlen håller på att falla. Mamman i den andra familjen tror att universum håller på att ta slut, medan Julias pappa tror att de lever i datorer vars programmering helt enkelt gått sönder. För Julia spelar det ingen roll om hon själv slutar att upphöra, så kan hon stoppa himlen från att falla ner innan allt är försent?

Det här är en riktigt mysig novell om en annorlunda apokalyps. Det finns inte många som förstår ordet mysig i samband med apokalyps, men några gör det. Berättelsen som är både skrämmande och klaustrofobisk, känns samtidigt ändå vacker när författaren med lågmäld ton för fram historien bit för bit.

En mysig novell som påminner mig om varför KG Johansson är en de bästa i sin genre.

Finns att köpa hos näthandlarna eller som e-novell hos streamingtjänsterna.

Första hösten: Blå gryning

Första hösten: Blå gryning är skriven av E.P Uggla.

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Jag gillar apokalypser. Jag blir därför extra glad när jag hittar apokalyps som faktiskt är riktigt bra. Som den här. Själva berättelsen känner vi igen. Femtonåriga Charly som befinner sig i Malmö försöker desperat ta sig hem till storasyster Lisen i Stockholm. Omständigheterna gör att de blir fler som slår följe och vi får följa gruppen på sin färd. Samtidigt kämpar Lisen för att ta reda på vad hotet egentligen består av. Att de små blå blommorna är orsak till apokalypsen står klart, men varför och hur?

Första hösten: blå gryning är en stark debut. Välskriven med en stark story och intressanta karaktärer. Bokens styrka är dock det vetenskapliga. Dels får vi något helt nytt och det märks även att författaren kan sin sak. Om författaren jobbar som forskare eller bara gjort sin research väldigt bra vet jag inte. Oavsett känns det verkligen som ett troligt scenario och vi får allt förklarat på ett sätt som ändå känns någorlunda begripligt för oss okunniga.

Det här är första boken i en serie och vissa saker får av naturliga skäl större plats på bekostnad av annat. Det är ett starkt driv från första sidan till sista. Vi får en solid bakgrund till katastrofen varvat med hemskheter och action. Det som får stå tillbaka lite här är karaktärerna. Vi får visserligen ganska klara grunder till varför de är och beter sig på ett visst sätt, men vi får inte lära känna dem på djupet. Framförallt Charly känns så driven och stark redan från början att jag trots hens unga ålder ändå aldrig tvivlar på att hen kommer klara det. Vilket på ett sätt är bra, men lite mer ångest i läsningen hade inte heller varit fel. Stort ( megastort ) plus dock till en huvudkaraktär som förefaller vara icke-binär. Ledsen om jag spoilade lite nu, men hur ska man hitta böcker med karaktärer som avviker från cisnormen om ingen talar om var de finns?

Bra läsning alltså. En komplex, spännande och trovärdig apokalyps som lyser starkt. Väldigt bra gjort och jag ser mycket fram emot nästa bok i serien.

 

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Håkans Bokhylla, Oarya och Fear not the dark.

Tack till författaren för recensionsexemplar.

Trojanerna av Lova Lovén

trojanernaTrojanerna är skriven av Lova Lovén.

ÖVER 300 DÖDA I MASSAKER PÅ HÖGSTADIESKOLA I MALMÖ

Så lyder rubriken i en lokal nyhetstidning, och händelsen är startskottet på en rad liknande katastrofer runtom i Malmö.

I Sverige.

I världen.

Trojanerna är en berättelse ur tre kvinnors perspektiv, om relationer i en modern apokalyps, ett samhälle som smulas sönder av paranoia och en odefinierbar fiende som våra krisförberedelser inte kan skydda oss mot. En präst, en kommunikatör och en telefonoperatör på SOS Alarm … mot det smygande hot som är trojanerna.

Nämn ordet apokalyps och jag är fast. Och, ska det erkännas, jag fastnar rätt bra oavsett om det är bra eller dålig undergångslitteratur, en undergång är alltid en undergång. Sedan finns det bra undergångslitteratur och fantastisk undergångslitteratur, och när jag får den senare varianten gråter jag av lycka ( vill inte veta vad det säger om mig ). Vilket jag gjorde med den här. För det här är skrämmande realistiskt , trots att det vi möter inte är mänskligt.

Läsningen ligger tillräckligt nära aktuella händelser för att skaka om mig i märgen. Ta bara de skräckslagna ropen på hjälp över Twitter.

ring inte jag gömmer mig

snälla hjälp

Jag tänker inte gå in på detaljer men mycket av det som händer i boken påminner om verkliga händelser. I boken är allt fiktivt men skeendet är emellanåt fasansfullt välbekant och kastar mig tillbaka till olika händelser och datum som verkligen rört om hela världen. Samtidigt är det tillräckligt fiktivt för att inte kännas respektlöst, inte utnyttjande. Något som säkert har varit  svårt att balansera och som verkligen kräver sin författare. Den här blandningen av fiktion och verklighet gör berättelsen skrämmande på en ovanligt obehaglig nivå. Vilket är en komplimang när det handlar om undergångslitteratur.

De tre kvinnorna vi får följa känns så nära och trovärdiga att jag köper allt. Ibland tycker jag att det är obegripligt att de faktiskt vågar sig utanför hemmet med tanke på allt som sker, men vid närmare eftertanke så fortsätter ju samhället rulla på trots katastrofer. Mat måste finnas på bordet och lön måste håvas in. En berättelse som får en att tänka efter lite extra över allt som sker idag. Hur vardagligheter blandas med tragedier. Extra plus också för den moderna feministiska tonen i berättelsen.

Det enda jag hade problem med var datumangivningen i berättelsen. Den utspelar sig 2014 vilket för mig är obegripligt. När det gäller undergångslitteratur bör det antingen inte vara datumangivet alls, eller angivet framåt i tiden. Jag vill känna att apokalypsen jag läser om är möjlig. För mig är den känslan den yttersta rädslan när jag läser skräck, att det skulle kunna hända. En känsla jag blir lite lurad på här och som tar bort den ultimata apokalypskänslan.

Ändå, en skakande läsupplevelse och så nära full pott man kan komma.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är I bokhyllan och Tentakelmonster.

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar.

Virus av Daniel Åberg – Storytel Originals

66a02d0d-fa51-4cc0-970f-bc1e7d0c3a93Virus är en följetong som skrivits av Daniel Åberg.

En stekhet sommardag drabbas Stockholm av ett mystiskt och våldsamt virus. Inom loppet av dagar är staden, landet och kanske hela världen ödelagd.

Ett fåtal överlever smittan. Amanda, en oberoende och tuff person som aldrig riktigt vuxit ur sin ungdomliga livsstil. Iris, som trots en bruten arm är redo att gå över lik för att skydda sin dotter Sigrid från kaoset i sjukdomens spår. Dano, en 12-årig pojke som flytt krigets fasor i Syrien bara för att tvingas se sin familj utplånas vid ankomsten till Flemingsberg när viruset når Stockholms förorter.

Tillsammans flyr de och tvingas snart inse att hoten de möter i en civilisation som dör är fler än de kunnat ana. Samhället må ha nått sitt slut, men något måste komma därefter. Har de en plats där?

Det här är alltså något så märkligt som en följetong producerad av Storytel. Typ som Netflix egenproducerade serier. Man kan alltså inte köpa den i bokhandeln, utan den finns enbart på Storytel som e-bok och ljudbok. Den är dessutom skriven i säsonger, något jag inte visste när jag började läsa.

Jag har senaste veckan vältrat mig i Maggie Stiefvaters fantastiska värld. En värld som tagit så mycket plats i mina tankar att jag behövde något lättsmält att läsa. Sådan läsning som egentligen är blaha men fungerar för stunden. Så jag började läsa Virus igår morse och blev väldigt förvånad när jag satt och grät redan efter bara några sidor. För den här är inte blaha utan faktiskt mer än så.

Boken är visserligen lättsmält. Den har korta kapitel, tydliga cliffhangers flera gånger och rejäl dramatik. Spännande och pådrivande och mycket action. Det är explosivt och bombastiskt på ett väldigt filmatiskt sätt. Vilket ju är meningen. Men det finns också hjärta här. Daniel Åberg vill mer än bara underhålla.

Dels har vi karaktärerna som inte följer de vanliga stereotyperna. Ingen Wesley Snipes så långt ögat når. Istället möter vi Dano. En rädd 12-årig pojke som precis kommit till Sverige med sin familj. Efter månader av flykt är de 16 kilometer från sitt mål när tåget stannar och helvetet bryter ut. Dano som istället för trygghet finner samma skräck som han flytt ifrån.

Sedan finns det en känsla i boken som är mer odefinierbar. Som jag inte vet om den är medveten eller om det beror på min egen känsla av tilltagande hopplöshet. Med viruset kommer visserligen en aggressivitet som gör de insjuknade våldsamma. Istället för att be om hjälp attackerar de. Men samtidigt är det ingen som ens försöker hjälpa någon. Ingen bryr sig. Alla är arga på någon, myndigheter och samhälle men ingen lyfter själv en hand för att göra något. Det finns bara ilska. Ilska över att man själv ska behöva bry sig, ta hand om, hjälpa. Så ingen gör det och folk dör. Kanske är samhället inte riktigt där än, men jag känner att Åberg sätter fingret på något som oroar mig. Ovilja att bry sig om. Och ilskan. Överallt dessa arga människor som sprider sitt hat i media, sociala forum, ute på gatan.

Virus är visserligen snabbläst underhållning, men jag uppskattar att Åberg mitt i det explosiva även gett den hjärta.

Vad jag däremot inte uppskattade var att det här tydligen var säsong 1. Något jag inte visste när jag började ( eftersom det inte står någonstans ) och som retade mig enormt när allt bara slutar mitt i med en rejäl cliffhanger. Och tyvärr gör det förmodligen att jag inte kommer läsa fler av Storytel Originals följetonger.