Årets bästa bok!

Jag ger dig solen av Jandy Nelson. Utan tvekan. Den slår samtliga böcker jag läst under hela året med hästlängder!

Språket liknar inget jag läst tidigare och karaktärerna definieras på ett sätt man bara måste älska. Jag tror att den här boken hamnar på min topp fem lista över böcker. Någonsin. Säker kan jag förstås inte vara förrän jag läst om den, men jag tror det. En bok som känns i mage och hjärta i månader efteråt är sällsynt.

Noah och Jude berättar ur varsitt perspektiv och framförallt Noahs berättelse är makalös. Han är helt hudlös och känslorna drabbar en som små explosioner av smärta eller lycka. Det är som om författaren har flödesskrivit, när man sätter sig framför datorn med timern på fem minuter och sen bara skriver man. Ord och känslor bara flödar ut direkt från hjärnan utan redigering eller eftertanke. Så känns det här. Texten flödar ut från boken och skyfflas ner rakt in i hjärtat på mig.

 

jag-ger-dig-solen

Annonser

Årets bästa skräck

Nu har jag faktiskt inte läst så många skräck som jag hade tänkt. Det har blivit några romaner och en antologi. Men valet är för mig självklart. Självklart eftersom det inte bara är en av årets bästa skräckböcker, utan en av de bästa. En härlig läsupplevelse som slår det mesta i år oavsett genre.  Fyra minuter av Johan Ring.

Det är någonting som gjort att den fastnat. Klibbat sig fast i mitt minne. Kanske för att skräcken kommer från en ny sorts varelse och att den subtila skräcken finns där i början. Att det kryper i mig av förväntan/obehag innan det brakar loss ordentligt. Något som Mats Strandberg inte riktigt lyckades med trots optimalt utgångsläge miljömässigt. Med Färjan som god tvåa är Fyra Minuter årets bästa skräck för mig.

Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

fyra-minuter

Årets bästa: Dystopi

champion

Det finns inget som jag inte gillar i den här trilogin. Det betyder inte att varje rad var perfekt men som läsupplevelse var den det.

När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.