Eldmärkt av Sabaa Tahir

Eldmärkt är andra delen i en serie skriven av Sabaa Tahir.

Laia och Elias är på flykt genom öknen, på väg mot det ökända fängelset Kauf för att frita Laias bror. Efter sig har de Kommendantens trupper, beordrade att döda eller fånga dem.

Helene är kvar i huvudstaden, för evigt bunden av eden hon svurit till den nye kejsaren. Hon försöker desperat glömma sin kärlek till Elias, eftersom han numera är Imperiets, och därmed även hennes, största fiende.

När Helenes vägar korsas med Elias och Laias, tvingas Helene till ett omöjligt val. Elias, eller Imperiet?

Jag började läsa med minnet att första boken, Askfödd, var helt ok. Att jag gillade den under läsningen men att den inte fastnat nämnvärt efteråt. Bra alltså, men inte fantastisk. Men under läsningen nu börjar jag inse att det här är något alldeles speciellt. Att det här inte är ytterligare en dussinbok inom YA-genren, utan något ganska unikt.

Andra delen i en serie tenderar ju ofta att bli någon slags mellanmjölk. Ett litet stopp på vägen där det egentligen inte händer så mycket. Inte här. Eldmärkt gör precis det en fortsättning ska göra, tar mig framåt med ett driv som ger sträckläsning. Karaktärerna utvecklas, miljön utvidgas och det händer något hela tiden. Vissa delar är så klart förutsägbara ( jaja, boken innehåller en del klichéer ärligt talat, men vi struntar i det nu ), medan andra är helt oväntade. Framförallt får vi mer fantasy. Och här är det mest intressanta. Till skillnad mot många andra böcker inom fantasygenren är det här inte fantasy med viss verklighetsanknytning. Sabaa Tahir ger oss istället verkligheten inbakat i fantasy. Brutal verklighet med krig, offer, massgravar, tortyr och fasa. Det är alltså inget för den känsliga. Den här brutala verkligheten insvept i en unik fantasymiljö ger mig en ganska omtumlande läsupplevelse. Ändå är känslan efter läsningen att jag precis läst en fantasybok och inte en nyhetssändning. Tahir lyckas alltså balansera delarna utmärkt.

Tillsammans med karaktärer som är mångfacetterade, men ändå tillräckligt goda eller onda för att jag ska sympatisera med rätt personer, bygger Tahir upp en helhet som fängslar mig helt. Karaktärerna tillåts vara naiva, själviska, modiga och ibland fega. De väljer ibland rätt men lika ofta fel. Något som visserligen skapar en hel del irritation hos mig ibland när jag blir arg på någon karaktär, men som samtidigt höjer hela läsupplevelsen ett snäpp över många andra i samma genre. Vi får till exempel Helenes POV här och hon irriterar mig enormt genom hela boken, ändå är hon nödvändig för helheten.

Det enda jag har lite problem med är närmiljön. Jag förstår inte alltid hur det ser ut när de tar sig fram genom tunnlar och gränder, och det är lite störande eftersom det är ganska mycket sådant i boken. Men det är ändå en petitess i sammanhanget.

Sabaa Tahir väckte mitt intresse med första boken, men med Eldmärkt har hon fångat mig helt. Jag är grymt imponerad!

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Här kan du läsa vad jag tyckte om Askfödd.

Kretsen av Maggie Stiefvater – En av årets bästa?

kretsenKretsen är första boken i en serie skriven av Maggie Stiefvater.

Fyra pojkar på en prestigefylld internatskola har bildat ett hemligt sällskap i syfte att finna en historisk, mytomspunnen kungagrav. En flicka med övernaturliga förmågor har nyligen mött en av pojkarna – fast som död. Snart kommer deras vägar att korsas igen, med förödande konsekvenser.

Blue är sexton år och dotter till en spåkvinna. Hennes egna synska förmågor är begränsade, men för inte så länge sedan förutsåg hon en ung mans färd mot dödsriket. Dessutom bär hon på vetskapen om ett annat förebud: om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Så möts Blue och Gansey, och hon förstår vem han är.
Ungdomarna slår följe i en tyst övertygelse om att de på något sätt behöver hjälpa varandra i jakten på kungagraven. Kärlek spirar, men en fiende närmar sig också …

Jag skulle vilja skriva så mycket mer om handling och karaktärer, men är rädd för att spoila ens minsta lilla grej eftersom så mycket i boken har betydelse längre fram. Så jag låter det vara så här.

Och jag vet att man inte ska jämföra med andra böcker eftersom det förutsätter att man läst de andra böckerna för att förstå jämförelsen, men jag måste. Det känns nämligen som om Maggie Stiefvater är en slags mellansyster till Jandy Nelson ( Jag ger dig solen )  och Siri Pettersen ( Odinsbarn ). Som att hon fått en gen från ena hållet, en annan gen från andra hållet och däremellan sina helt egna gener.

Språket har allt det där säregna som Jandy Nelson är så bra på. Sättet att definiera karaktärerna och miljön med knasigheter, ytterligheter och värme. Samtidigt väver hon in en unik fantasyvärld rakt in i knasigheten och strösslar ut fragment på samma sätt som Siri Pettersen gjorde i Odinsbarn. Stiefvater droppar trådar här och där, planterar in händelser som verkar betydelselösa men som knyts ihop längre fram. Och många trådar blir det. Just det är ett grepp som kanske inte passar alla, men som jag själv älskar. Det håller mig alert och uppmärksam under läsningen och ändå lyckas Stiefvater överraska mig totalt med en oväntad megatwist som jag verkligen inte såg komma.

Jag inser också att böckerna bör läsas på engelska om man kan. Inte för att översättningen är dålig, tvärtom är den nog alldeles utmärkt. Men vissa saker kan inte översättas. Som titeln. Originaltiteln är The Raven Boys och det går bara inte att översätta så det får samma gåtfulla klang. Korppojkarna kallas det i boken och det är ju en helt korrekt översättning, men det blir inte riktigt lika bra.

Jag älskar alltså den här boken. Och det där med att kyssa sin sanna kärlek och döden och så, det är inte lika cheesy som det låter. Jag lovar.

Det är visserligen några månader kvar av året, men jag är tämligen säker på att Kretsen kommer finnas bland mina topp tre när året är slut.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Carolina läser, Vargnatts bokhylla och Sagan om sagorna.

Ceremonin av Kiera Cass

the-selection-1---ceremoninCeremonin är första boken av fem, skriven av Kiera Cass.

Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?

För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara, kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?

Jag hade inte så höga förväntningar på den här boken. Den har visserligen jämförts med Hungerspelen men det har ju alla nyare böcker gjorts som på något sätt är en slags dystopi. För det mesta inte ett dugg likt. Jag blev därför väldigt förvånad när jag en stund in i läsningen insåg att den faktiskt påminner om Hungerspelen. Rätt mycket till och med.

Språket påminner av någon anledning väldigt mycket om Suzanne Collins och huvudkaraktären America Singer är en Katniss i askungeform. Katniss går på bal liksom. Fast utan att döda någon. Vilket såklart betyder att jag gillar det här. Väldigt mycket till och med.

Nu utspelar ju sig boken i ett slott, fullspäckat med klänningar, håruppsättningar och smygrivalitet mellan deltagarna. Så en viss skillnad finns det förstås. De slåss inte för sina liv, utan för att vinna en prins. Fast America som precis fått sitt hjärta krossat gör det mest för att slippa se sitt ex där hemma, och till viss del för att hennes familj gynnas av det hela. Utgångsläget ger alltså en utmärkt grund till att lägga in lite humor i det hela eftersom America inte direkt anstränger sig för att snärja prinsen. Jag tycker visserligen att författaren missar några öppna mål ( eller fegar ur ) när det gäller humorn, hon hade gärna kunnat ta det lite längre. Men på det stora hela balanserar hon det bra. Hela tävlingsmomentet hade lätt kunnat bli skrattretande utan lite humor som bakgrund.

Vissa saker undrar jag över, samhället till exempel. Illéa är inte ett bra land. Kasterna är olika mycket värda och de lägsta kasterna lever konstant nära svältens gräns, medan de högre lever lyxliv. Ändå accepterar alla det, America också! Visst gnäller hon lite över både kastsystemet och prins Maxon ( mest över att han är en snobb, inte att hans pappa är diktator ), men det känns ungefär på samma nivå som att gnälla över läxor. Ingen verkar tycka att det är ett riktigt problem. Det finns rebeller som livar upp det hela, men de kommer utifrån och verkar bara vara ute efter själva kungafamiljen. Jag ser inte det här som ett problem riktigt än, för jag gissar ( hoppas )  att Illéa som dystopiskt samhälle kommer att redas ut närmare i kommande böcker och att det vi får här bara är en kuliss av vad som faktiskt pågår.

Som helhet är det alltså mycket mer än en skönhetstävling. Det är en dystopi och America Singer är en karaktär jag faktiskt gillar. Kärlekstriangeln är oundviklig men den börjar ändå rätt bra måste jag säga. Ingen instalove inom synhåll och en kvinnlig karaktär som vägrar låta sig väljas. Hon väljer själv och antingen spelar man enligt hennes regler eller inte alls. Ytterst charmigt karaktärsdrag tycker jag.

Ceremonin alltså. En dystopisk variant av Askungen. Lättsmält och underhållande i en tilltalande förpackning. En oemotståndlig liten godbit.

 

Eftersom det här inlägget är en del av en bloggstafett kan du läsa om Ceremonin även hos dessa bloggare:

 

Boken finns hos SF-bokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Del tre av Korpringarna – Kraften

kraftenKraften är den tredje och sista delen i trilogin Korpringarna skriven av Siri Pettersen.

Alla i Ginnungad visste vem hon var, eftersom hon till synes var själva symbolen för allt de hatade. Hon var Dreyris stora hopp. Beviset på att de alltid skulle styra enväldigt.

Hirka har äntligen fått reda på vem hon är och var hon kommer ifrån. Hon går återigen igenom Korpringarna, den här gången till de likföddas land, Dreysil, för att försöka återställa Kraften och därmed rädda både Ymslanden och Rime. Hennes släkt är de mäktiga Umpiri som varken visar rädslor eller svaghet och som lever i tusentals år. Och trots att Hirka är deras enda hopp att få Kraften tillbaka möter hon hårt motstånd även från sina egna och Hirka börjar för första gången tvivla på vad som egentligen är rätt och fel. 

De likföddas törst efter Kraften är enorm och Hirka inser att krigen som hon vill stoppa är oundvikliga.

Det är alltid lite nervöst att läsa den avslutande delen i en serie man tyckt väldigt mycket om. Ett dåligt avslut kan så lätt förstöra allt. Men jag var faktiskt inte speciellt orolig den här gången. Siri Pettersen har inte gett mig annat än makalöst bra läsning, så jag kände mig hyfsat säker på att avslutet skulle bli tillfredsställande. Och det hade jag ju rätt i. Men ändå.

Bra räcker nämligen inte för att beskriva hur jag känner för Korpringarna. Jag fick allt jag knappt vågat hoppats på och mycket mer därtill.

Det Siri Pettersen har skapat är minst sagt magiskt. Ett storslaget fantasyepos som inte liknar något jag läst tidigare. Vi får inte mindre än tre olika världar. En värld för varje bok, där världsbyggena är så intrikata och nyskapande men samtidigt så självklara. Känslan av nordisk mytologi är konstant påtaglig, trots att det vi faktiskt får egentligen är något helt eget.

Världsbygget är även här fenomenalt. Och trots att Pettersen aldrig blir svulstig i sin text ser jag ändå allt som på en filmduk. Berättelsen spelas upp i mitt inre och jag har inga svårigheter att förstå världen som presenteras. En bidragande del till det är de likföddas språk. Trots att vi får okända ord, namn och fraser är det tillräckligt välbekant för att inte kännas obegripligt. Nabyrn ( de likfödda, de blinda ) som påminner om engelskans newborn, umpiri som påminner om empire och så vidare. Att på det här sättet skapa något nytt och eget men med välbekanta former är helt briljant.

Jag tycker också om att inte allt behöver förklaras. Samtidigt som Pettersen strösslar ut information i jämna smulor om Kraften och världarna, får andra saker bara vara som de är. Att ta näbben blir en naturlig del av historien trots att vi egentligen aldrig får någon direkt förklaring till varför eller hur. Berättelsen känns lika naturlig som gåtfull och det fungerar alldeles fantastiskt bra.

Det som framförallt sticker ut i den här delen är Hirkas karaktärsutveckling. Hirka som från början var ett barn, blir i den här boken en stark ung kvinna. Utvecklingen är markant, men övergången sker ändå så snyggt att jag blir häpen när jag plötsligt ser Hirka som kvinna. Rimes utveckling är inte lika tydlig, men ändå måste den finnas där eftersom jag aldrig känner att det blir någon obalans mellan Hirka och Rime. Jag älskar att de fortsätter vara jämlika och kapabla. Trots att de båda vacklar emellanåt och går vilse ibland, tappar de aldrig målet ur sikte. De vet vad som måste göras, men inte alltid hur de ska göra det. Ändå fortsätter de kämpa, gång på gång, hur smärtsamt det än är. Och smärtsamt blir det.

Kraften är ett helt makalöst avslut på en fantastisk trilogi. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre än det här.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Eftersom det här är en del i en bloggstafett kan du läsa mer om Kraften hos Pyssel under Polstjärnan imorgon.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

 

Jack – En jävligt fantastisk bok!

jackJack är skriven av Christina Lindström.

Jack är den snygga och coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha. Freja har en lite för stor näsa, en rosa stickad mössa och tycker om att titta på sälar. De är ett omaka par på papperet, men när de träffas i ett badrum på en fest kan ingen av dem värja sig. De faller handlöst för varandra och allt känns helt rätt.

Men så hinner Jacks historia ikapp dem. Jack har förändrats, men för Freja blir det snart obehagligt uppenbart att Jack inte är den hon trodde att han var.

Gillade du Eleanor & Park av Rainbow Rowell så kommer du älska den här. Vilken fantastisk bok! Skit i Romeo och Julia för här kommer Jack och Freja.

Jack är killen tjejerna vill ha och killen killarna vill vara. Han är snygg, sympatisk och smart. Populär och självsäker. En kille att älska. Men det visar sig att Jack inte är så jävla bra och när kraschen kommer ligger krossade hjärtan och tokblöder. Mitt, Jacks och Frejas. Totalt haveri på en sekund och allt måste omvärderas. Vem är Jack egentligen och hur mycket kan man egentligen förlåta?

Att Christina Lindström har lyckats med karaktärsutvecklingen är givet. Jag kan inte låta bli att tycka om Jack, trots att han faktiskt är rätt osympatisk vad det visar sig. Att allt det fina och braiga kanske mest beror på rätt taskig självinsikt. Ändå lider jag verkligen med Jack när världen tippar över och allt faller. Jag står liksom på hans sida även när sanningen kommer fram, och det är väl egentligen vad boken handlar om. Att onda handlingar inte alltid begås av onda människor. Det handlar om att växa upp, att förändras och om att ge människor en andra chans. Och om kärlek. Massor av kärlek.

För grejen är att även om boken innehåller viktiga och aktuella frågor, så får vi inga livsvisdomar nedkörda i halsen. Jack är som han är och blir som han blir. Han får insikt men den kommer i glimtar. Glimtar som för berättelsen framåt, men ändå låter kärlekshistorien vara huvudtema. För även om vi blir lite klokare och bättre av att läsa Jack, så är det kärleken mellan Jack och Freja som betyder mest. Som får mig att känna. Jag smälter, drunknar och kraschar. Men mest av allt ler jag. Även när det är som absolut jobbigast lyckas Jack få mig att le igen bara några rader bort.

Det är nu och det är äkta. Och det är helt makalöst bra. Så bra att jag gärna skulle se Jack nominerad till Augustpriset som Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Vi spelar Counterstrike och skrattar, och resten av natten ligger vi under Frejas rödprickiga, svala påslakan och kysser varandra. Hennes haka blir öm av min skäggstubb.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är ViskbloggenBokhora och Oarya.

Bloggstafett – Askfödd av Sabaa Tahir.

askfoddAskfödd är första delen i en trilogi skriven av Sabaa Tahir.

Laia är en av de lärda och därmed dömd till fattigdom eller slaveri. När Laias morföräldrar blir mördade av Imperiet och hennes bror Darin fängslas flyr Laia för sitt liv. En handling som ger Laia massiva skuldkänslor och leder henne rakt i armarna på motståndsrörelsen.

Hon är i sin sorg och skuld beredd att göra allt för att rädda sin bror. Något som i det här fallet betyder att bli slav åt Kommendanten, den grymma ledaren på militärskolan Blackcliff som även visar sig vara Elias mamma.

Elias är en Mask. En av krigarna från Blackcliff där eleverna tränas från barndomen för att bli hårda, grymma och dödliga. Elias som mår dåligt av tortyren och ondskan som omger honom planerar att desertera. Något som visar sig vara svårare än han trodde. 

När Laias och Elias vägar korsas inser de att de behöver varandra för att få det de mest av allt vill ha, frihet. Deras öden är tätt sammanflätade och tillsammans kommer de att förändra framtiden för hela Imperiet.

Askfödd var egentligen menad som en fristående bok. Något som troligen förklarar det grundliga världsbygge vi får och karaktärsutvecklingarna som inte är få. För även om boken i sann YA-anda berättas i jagform från våra två huvudkaraktärers perspektiv, finns här ett antal kanske ännu mer intressanta karaktärer.

Laias frånvaro av mod känns äkta. Hon är ingen hjältinna, har inga superkrafter eller någon grandios nobel agenda. Elias som tillhör de onda är inte ond trots att han är en av de starkaste krigarna på Blackcliff. Ingen av dem är ute efter att rädda världen, de vill bara rädda sig själva och få den frihet de aldrig haft.

Här finns även Elias bästa vän, Helene. Den enda kvinnliga eleven på Blackcliff och rankad som nummer tre. Helene funderar aldrig över om det de gör är rätt eller fel. I hennes värld finns bara en mening, att lyda order. Och så har vi naturligtvis Kommendanten. Elias mamma och även ledare på Blackcliff. En ledare som verkar njuta av att tortera slavar och piska elever till döds på löpande band.

Relationerna utmanas när augurerna, de vise männen, förkunnar att Kejsaren kommer att bytas ut. Därmed börjar en tävling om tronen, där vänner ställs mot vänner och även fienden kan visa sig vara lierade.

Världsbygget vi får är fängslande. Ett slags romerska riket med gladiatorer och allt, placerat vid Saharaöknen omgivet av nomadstammar. Det är en intressant mix som ger en känsla av både fiction och brutal realism. Jag blev lite förvånad när fantasyn klev in i berättelsen då jag trodde det här var en renodlad dystopi. Men jag tycker att fantasyn dels ger berättelsen en extra dimension och dessutom är nödvändig som motpol mot realismen. Jag känner nämligen ofta ett motstånd mot att presentera kvinnan som samhällets slav och ständiga våldtäktsoffer, speciellt i fantasy där man skapar världen hur man vill. Här tycker jag dock det fyller sin funktion eftersom det känns som Tahir skildrar världen idag. Grymheten som presenteras hade lika gärna kunnat vara taget från en nyhetssändning om barnsoldater och skoningslösa avrättningar. Askfödd är nämligen grym. Det frossas inte i brutalitet men Tahir väjer inte för det heller.

Det jag framförallt gillar med boken är frågan om god eller ond? Ondskan kan tyckas glasklar, men det finns tvärtom en hel ocean av gråzoner här. Gråzonerna är dessutom svåra att förstå eftersom vi inte får alla svar här.

Sedan är det ju den ständiga kärleksfrågan, här i form av någon slags kvadrupel och instalove hit och dit. Jag vet att många suckar lite över den självklara ekvationen de tror ska följa ( eftersom boken dräller av nästankyssar ), men jag är inte lika säker. Möjligen kan Tahir ha lite överraskningar i beredskap åt oss, jag hoppas det.

Askfödd är allt jag hade förväntat mig och lite till. Hade det här nu varit en fristående bok hade jag slitit av mig håret på grund av alla obesvarade frågor. Men som tur är kommer det en fortsättning och därmed får vi förhoppningsvis fler svar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Kika gärna in hos de andra deltagarna i bloggstafetten. Igår skrev Book obsession om Askfödd och imorgon är det dags för I heart fantasy.

 

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till