När 10-åringen får välja bok blir det rysligt.

Mina barn läser ganska sporadiskt. Hittar de något bra blir det sträckläsning och sedan kan det gå lång tid utan någon bok alls. De läser alltså inte för läsandets skull, utan det måste vara rejält bra för att de frivilligt ska sätta sig med en bok hemma.

Den bok som varit allra populärast hos 10-åringen här hemma är Ingelin Angerborns serie med tre fristående delar. De slukades rakt igenom, alla tre på raken. Sonen älskade alla tre böckerna och håller tummarna för att det kommer fler.

Rum 213Varför händer det så konstiga saker i rum 213? Rummet som Meja, Bea och Elvira delar på kollot. Varför försvinner deras saker på nätterna? Och vem är den vitklädda flickan som bara Bea kan se?

 

Sal 305Jag har nog alltid vetat att det som hände förra sommaren verkligen hände.
Men jag trodde att det var en engångshändelse.
Nu vet jag att det inte var det.
Och nu vet jag att det kommer att hända igen.

Vem är det som tar Elviras hand just när hon håller på att somna? Och vem var det egentligen hon såg i sjukhussängen bredvid hennes? Elvira vet inte. Hon vet bara att hon cyklade omkull och att det nu händer saker som hon inte kan förklara. Och att Dåris, det gamla övergivna hospitalet som hon ser från sitt rum på sjukhuset, får henne att rysa. Är det bara hjärnskakningen som spökar eller finns det någon sanning i de hemska historierna som berättas om Dåris.

 

Fyr 137 Innan vi gick kastade jag en sista blick på fyren. Dörren var stängd och avsatsen tom och jag hade just börjat dra en lättad suck, när andan liksom fastnade i halsen.
– Titta! flämtade jag.
I det ögonblicket hade jag kunnat svära på att jag såg något skymta förbi i det översta fönstret. Ett blekt litet ansikte som liksom spanade ut genom rutan med stora, mörka ögon.

Vem äger dagboken som Elvira, Meja och Bea hittar borta vid Svartudden? Vem är det som har ristat in sitt namn i fyrens grund? Och vem är det egentligen Elvira ser i fyrens fönster? Är det bara inbillning, eller finns det någon sanning i spökhistorierna som berättas om fyren?

Annonser

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr.

snack-parrows-intergalaktiska-rymdbyra-for-underliga-mysterier-och-piratbestyrSnack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr är skriven av Camilla Linde.

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.Ska de lyckas komma levande därifrån?

Jag var lite orolig när jag tackade ja till den här boken, det ska erkännas. Snack Parrows, kapten Hammock och en Tintin-kopia på omslaget, risken för en ripoff från andra kända verk kändes överhängande. Men åh vad fel jag hade. Det vi får är härlig nostalgi i helt ny tappning. Inspirationen är tydlig men så kärleksfullt hanterad att det blir total instalove från första sidan.

Som mina trogna läsare vet är Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams min ständiga följeslagare här i livet. Boken som alltid haft en given plats i min resväska och numera pryder bokhyllan med sina slitna sidor. En älskad bok. Så när jag säger att Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr ger mig samma känsla som Liftarens guide, så förstår ni kanske hur mycket jag gillar det här.

Nu är ju den här boken för barn och den passar naturligtvis bäst för barn. Författaren skriver på ett lättillgängligt språk utan att underskatta den unga läsaren, något som inte alltid är självklart. Samtidigt sitter jag som vuxen och flinar hejdlöst mellan varven, något som normalt är ännu mindre självklart när det gäller barnböcker. Mina barn  ( 7 och 8 år ) älskade boken och det gjorde jag med. Berättelsen är för barnen, men tonen och inspirationen är för oss vuxna. Camilla Linde har lyckats skapa en bok fullsmockad med knasigheter och äventyr, och en igenkänningsfaktor som är oemotståndlig.

Som om Tintin blivit återfödd av Douglas Adams. Så känns det här. Kärleksfull nostalgi med stora doser av skruvad rymdhumor. Jag vill genast ha nästa bok. Helst igår.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Whip Media för recensionsexemplar.

Alla hjärtans dag tävling och hur man inspirerar barns läsande!

Ni har väl inte missat min Alla hjärtans dag tävling där du kan vinna en hel trilogi? Sista chansen nu, vinnaren dras på söndag. 

Mitt inlägg igår slog inte helt fel. Jag gick till frissan för att göra blonda slingor och kom därifrån GRÅHÅRIG! På riktigt.

Frissan hade av någon anledning fått för sig att jag inte ville ha guldigt, så hon hade i en askfärg efter själva slingbehandlingen så mitt hår blev 50 shades of grey. Otrevligt. Som tur är försvinner det av sig själv med några ordentliga tvättar och inpackningar, men jag har inte tålamod så jag googlade mig till en snabbare lösning. Blonderingstvätt. Funkade alldeles utmärkt.

Men för att gå tillbaka till det bloggen egentligen handlar om, så är frågan i dagens jerka denna:

Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?

Egentligen bara ett tips. Försök inte pracka på barnen något du verkligen uppskattade som barn eller något du kallar finlitteratur om detta inte är vad de själva vill ha. Var lyhörd för barnets egna önskningar. Jag ser så ofta i forum hur föräldrar vill att barnen ska läsa något annat än ”bara” fantasy ( jag har märkligt nog bara sett frågan när det handlar om fantasy, aldrig oro för att barnet snöat in sig på häst- eller fotbollsböcker tex ) och ber om tips, och så kommer rader med tips på klassiker de flesta av oss kräktes på redan i skolan. Varför? Får man bara barnen att läsa så kommer läsningen i de flesta fall så småningom att vidga sig.

Och ett litet tips på vägen för fantasy och/eller hästintresserade barn får ni här. Stormvinge av Oskar Källner.

stormvinge

Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins

gregor-fran-ovanjordGregor från Ovanjord är första delen i serien Krönikan om Underjord, skriven av Suzanne Collins.

När Gregor ska passa sin tvååriga lillasyster Boots försvinner hon genom en öppning i tvättstugan. Gregor kastar sig efter och faller … och faller. Slutligen hamnar han i Underjord, som befolkas av stora råttor, spindlar, kackerlackor och bleka människor med lila ögon. En värld som – visar det sig – bara har väntat på att syskonparet ska komma. Gregor är nämligen omnämnd som krigare i en gammal profetia och Boots är prinsessan som alla kackerlackor dyrkar.

I det mörka, främmande landet råder fiendskap mellan de olika invånarna. Ett krig är nära förestående. Underjords öde vilar helt i syskonparets händer, men Gregor har bara en önskan: att ta sig hem. När han får reda på att hans försvunna pappa sitter fängslad i Underjord ändrar han sig dock och ger sig rakt in i ett svindlande farligt äventyr.

Det här är en fantastisk barn- och ungdomsbok. Gregor hamnar i underjorden som visar sig vara befolkad av såväl människor som talande kackerlackor, råttor, spindlar och fladdermöss. Några är allierade med människorna och andra är fruktansvärda fiender. Och det är läskigt, men lagom läskigt. Lilla Boots visar sig dessutom vara en utmärkt tillgång där nere i underjorden och tillför en humor och mjukhet som ger en bra balans till det läskiga.

Gregor och Boots som hamnar mitt i ett krig mellan de olika invånarna visar sig även ha en betydande roll i profetian befolkningen lever efter. Boken innehåller alltså allt en spännande barnbok behöver. En hemlig värld, en dyster profetia, talande djur och ett kreativt världsbygge. Vi får också veta hur en burk läsk kan bli det mest fruktansvärda vapen i händerna på en elvaåring.

Jag gillar verkligen det här. Det är snyggt, kreativt och spännande. Den kan med fördel jämföras med böckerna om Percy Jackson av Rick Riordan, fast för en något yngre läsare. Upplägget är snarlikt och precis som i böckerna om Percy får vi ett snyggt avslut med en klar hint om kommande uppdrag i underjorden. Som tur är för oss läsare verkar det nämligen finnas fler profetior att uppfylla. Och visserligen är det en bok för de unga, men jag läste den själv med mycket stort nöje.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Annas bokblogg, Kattugglan och MsHisingen.

En bok som lämnade mig i tårar.

Fredag är väl en bra dag att fortsätta A-Ö taggen, så jag kör på det.

F – Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?

Ok, jag kan ju inte svara Hungerspelen igen så hmm … Det finns ju många att välja på. Charles Dickens bok En julsaga till exempel. Men näe, jag väljer Legend av Marie Lu. Eftersom jag älskar Day. Day är underbar. Och fattig, så han passar in.

legend

G – Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.

Alltså, jag gråter ju sällan när jag läser. Jag kan förstå att vissa säkert fått intrycket att jag blir helt labil när jag läser ibland och visst kommer det någon tår här och där. Men det där fulgråtandet inträffar inte så ofta.

Första boken som fick mig att bryta ihop på det sättet ( vad jag minns ) var Den gröna milen av Stephen King. Jag låg på en strand i Grekland och fulgrät bakom mina solglasögon. En underbar berättelse med fantastiska personskildringar.

Nuförtiden händer det oftast när jag läser något sorgligt för barnen. Boken Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson var en sådan.

Herr Muffin tänker tillbaka på sitt liv. En gång var han ett ungt och starkt marsvin som kunde kånka och bära på gurkor men nu är han gammal, trött och grå.
Han minns och gör en liten lista:
Jag har haft det bra, bättre än de flesta.
1 mycket klok och vänlig fru. 1 blått litet hus med egen brevlåda. 6 små lurviga barn. 3 gånger om dagen kelad med. 728 hela gurkor under livet. 2555 fång gräs, hö och maskrosor. Och post då och då i brevlådan.

Men en onsdag får han plötsligt ont i magen …

Och när man väl klarat att läsa några rader utan att bryta ihop, då ska det diskuteras och förklaras. Svaras på frågor om var herr Muffin finns nu och andra totalt jobbiga frågor, men ändå så viktiga och bra.

En smakbit av Leonora och Glasplaneten.

Dagens smakbit blir från en barnbok. Leonora och glasplaneten skriven av Helen Johansson.

leonora-och-glasplanetenNu gick det inte att stoppa tårarna länge, de rann nerför kinderna.

”Leonora”, sa Bobo, ”du minns väl att du är född under ett stjärnfall? Då är man född med turen på sin sida, det brukar Manni alltid säga.”

Inte så mycket tur att krascha på en död planet, tänkte Leonora. Men så klart att det var tur att hon levde.

Bobo strök Leonora på armen med sin känslotass. Den var varm och mjuk.

”Jag tror Manni har rätt”, sa han. ”Stäng av mig nu och utforska Glasplaneten.”

”Men jag vill inte utforska! Jag vill hem!”

”Lyssna på mig nu, Leonora. Vem vet vad som finns på andra sidan bergeb? Jag skulle gå norrut om jag var du, mot solen. ”

Leonora såg mot de höga glasbergen som höjde sig långt där borta. De blänkte i ljuset, solen fick dem att glittra som diamanter. Det var vackert.

Ja, vad fanns det för något på andra sidan bergen? Vad som helst kunde finnas där. Kanske fick hon se saker som ingen där hemma hade sett förut. Innan rymdräddningen kom för att hämta dem så borde hon passa på att se sig omkring. Ingenting kunde ju bli värre av det. När hon tänkte närmare på saken så hade juniter faktiskt klarat sig ur nödlägen massor av gånger förut. Kusin Sunni som bara var ett år äldre hade överlevt både en solstorm och ett meteoritregn, så varför skulle inte Leonora klara en gammal glasplanet? Och det var sant som Bobo sa, hon var faktiskt född under ett stjärnfall.

Tusen sidor

We´re all stories in the end

Fear Not The Dark

En blogg om skräckfilmer och skräcklitteratur

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till