Veckans bokbloggsfråga – Recensionsexemplar

Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen handlar om recensionsexemplar.

Brukar du be om/ta emot recensionsexemplar? Vad tycker du om de krav som förlagen ibland kan ha för att skicka ut recensionsexemplar (exempelvis när det gäller bloggens besöksantal)? Och vad anser du att du har för skyldigheter som bokbloggare när det gäller recensionsexemplar?

I början tog det emot att be förlagen om recensionsexemplar men nu känns det faktiskt rätt ok. Jag har insett att vi bokbloggare faktiskt är väldigt värdefulla för förlagen ( även om alla förlag inte inser det ) eftersom vi ger väldigt billig reklam åt de böcker vi uppskattar. Ofta finns vi också på sociala medier och når därmed ut till ganska många läsare på ett enkelt sätt. Jag gissar att recensionsexemplaren dessutom är avdragsgilla för förlagen och därmed blir reklamen från oss nästan gratis i slutändan.

I början var jag lite för entusiastisk gällande recexen och tog på mig för mycket, så nuförtiden ber jag ganska sällan om recensionsexemplar. Jag ber också bara om böcker jag verkligen tror jag kommer uppskatta. Allt annat är slöseri med tid för både mig och förlagen.

Krav på besöksantal har jag aldrig stött på från förlag, däremot från en författare. Jag har aldrig bett författare om recensionsexemplar utom i ett fall och då gällde det en lokal debutant som jag kände att jag ville vara med och promota. Lokal kultur liksom, det är ju alltid bra att stödja. Så jag bad om ett recensionsexemplar och fick direkt frågan hur många läsare jag har. Det kändes som en lite märklig respons faktiskt. Bloggen är ju uppenbart seriös och som debutant borde väl första reaktionen vara att vad kul att någon frågar om min bok. Sedan kanske man inte kan/vill ge ett gratisex på grund av kostnader eller andra principer och det förstår jag fullt ut, men att avgöra på grundval av antalet läsare när jag dessutom ( mig veterligen ) är den enda lokala bokbloggen kändes som en konstig prioritering. Antalet läsare var tydligen ok för jag fick boken, men förspelet gav en lite sur bismak så jag är tacksam att jag inte stött på detta i övrigt.

Recensionsexemplar jag själv bett om, eller tackat ja till vid förfrågan, anser jag mig skyldig att läsa och skriva omdöme om. Det är liksom den givna motprestationen tycker jag. Recex som skickas spontant från förlag tar jag visserligen tacksamt emot, men jag känner inte samma skyldighet att recensera dem. Jag försöker göra det ändå, men räcker tiden inte till är det inget jag ligger sömnlös över om man säger så.

Jag är självklart också ärlig i mitt omdöme även om jag gör skillnad i hur jag recenserar böcker. Jag försöker vara mer utförlig i omdömen gällande recensionsexemplar ( det går inte alltid dock ) och jag är lite mjukare mot svenska författare än mot utländska. Det betyder inte att jag ljuger eller förskönar, men jag anstränger mig mer för att lyfta fram det som är bra också istället för att bara såga boken rakt av. Jag försöker att behandla deras verk lite mer respektfullt helt enkelt, eftersom jag vet att svenska författare ofta läser det vi bloggare skriver om deras böcker. Däremot var jag lite för snäll i början mot egenutgivare. Av någon anledning ursäktade jag ett par gånger usel korrigering med att de var just egenutgivare, som om de inte skulle ha lika mycket ansvar för sin text som alla andra. Sådana dumheter sysslar jag inte med längre eftersom även läsaren ska respekteras.

Veckans-bokbloggsfraga