14 – Mörk ungdomsbok

14

14 är skriven av Alexandra-Therese Keining.

14 utspelar sig under en enda helg. En helg som förändrar livet för de fem tonåringar vi får möta. Alla bär de på en egen hemlighet, en sårbarhet och en längtan. När deras öden sammanflätas, stärker de i vissa fall varandra.

Det här är en väldigt mörk bok. Alla karaktärer har någon form av problem och har på något sätt hamnat snett. Billies pappa kommer av någon anledning inte hem och hon kan inte förstå varför. Carl-Henrik är adopterad och har helt plötsligt fått en lillasyster, lilla apan, som tar all uppmärksamhet och kärlek hemma. Fredrik är mobbad och utanför och för honom finns det bara ett sätt att slippa den själsliga smärtan. Saga lockas av sin storasysters pojkvän som av någon anledning är så snäll mot henne, och Mathildas pappa blir aldrig nöjd hur mycket hon än presterar. Under en helg kulminerar alla deras problem i tragik och det som kunde ha varit en vanlig helg slutar med blod, jakt och skuld.

På ett ställe i boken står det att den är mörk och tung, men att det ibland även sker mirakel. Så jag väntade mig något mirakel som tyvärr aldrig hände. Det är tungt och mörkt och även om boken inte slutar så tragiskt som den kunde ha gjort så finns det inga vinnare här. En för mörk bok för mig, men säkert en räddning för trasiga ungdomar som kanske behöver läsa om öden värre än deras egna. Ibland hjälper det medan man fortsätter vänta på miraklet.

Jag har svårt att sätta betyg själv, men jag gissar att betyget från rätt åldersgrupp blir högt.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Lilla Piratförlaget för recensionsex.

Nyårsfesten

nyarsfesten

Nyårsfesten är skriven av Ann-Charlotte Ekensten.

Den här boken handlar om tonårstjejen Elin som är bjuden på maskerad på nyårsafton. Hon vill så gärna gå, men har dåligt samvete för hennes mamma är döende i cancer. Kan Elin lämna sin mamma ensam på sjukhuset?

Boken tillhör en kategori jag faktiskt inte kände till, nämligen Lättläst. Det här är en liten bok på nitton sidor. När jag fick hem den tänkte jag att ok, hur intressant text kan man få in på så få sidor? En text som dessutom ska passa ungdomar och inte barn. Det visade sig gå alldeles utmärkt. Ann-Charlotte Ekensten debuterar med den här boken och den går rakt in i hjärtat. När Elin blir bjuden på en maskerad bestämmer hon sig för att gå, trots skuldkänslor över att inte stanna med sin sjuka mamma. Festen börjar hemma hos Markus och mötet mellan honom och Elin är så okonstlat och fint att det går rakt in. Ann-Charlottes språk är avskalat och utan omskrivningar, något som lätt kan ge oönskad distans, men det händer inte här. Känslorna för Markus och skuldkänslorna gentemot mamman är så direkta att det känns som jag läst en hel roman när jag är klar. En utmärkt debut.

För unga med lässvårigheter är det här en perfekt bok, så betyget blir 4 / 5.

Ur boken: Jag känner Markus armar runt mig. Att krama honom är som att krypa in i en mysig koja. En sådan koja som mamma byggde till brorsan och mig när vi var små.

Tack till Nypon förlag för recensionsex.

The fault in our stars

the-fault-in-our-stars

The fault in our stars skriven av John Green. Svensk titel är Förr eller senare exploderar jag.

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig – det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.

Jag var lite orolig för vad ska jag skulle tycka om boken, eftersom jag ofta har problem med hypade böcker. Av någon anledning. Jag ville så gärna älska den här boken lika mycket som alla andra gör. Och det gjorde jag. Nästan.

Hazel är fantastisk. Hon har levt med sin cancer i flera år, släpandes på en syrgastub som är ett nödvändigt ont eftersom hennes svekfulla lungor inte längre klarar att göra sitt jobb. När hon träffar fina fina Augustus blir det både sprakande gnistor och jobbiga funderingar som dyker upp. Funderingar kring vad en tonårskille egentligen tycker om en tjej som släpar på en syrgastub hela tiden,  som kommer att dö snart, som har överbeskyddande föräldrar. Såna saker. Det visar sig att Augustus inte bryr sig om sånt, bara om henne, Hazel Grace, eftersom han redan från början använder hela hennes namn. Som om hon är värd bättre än att förkortas.

Parallellt med kärlekshistorien löper även jakten på en försvunnen författare, Peter Van Houten. Han har nämligen skrivit en bok som först är Hazels favoritbok och därmed även blir Augustus favoritbok. Att hitta författaren blir viktigt för dem båda och förenar dem i något normalt, utanför cancervärlden. Något som inte är en biverkning av döendet.

Boken är fantastisk. Språket är fantastiskt och karaktärerna är fantastiska. Allt är så jäkla bra, så fint och så fruktansvärt sorgligt. Jag säger det igen, boken är fantastisk! Men naturligtvis finns det ett men. Jag är hela tiden medveten om att jag läser en fantastisk bok. Och det är tyvärr ett litet minus. Jag blir inte uppslukad så jag glömmer var jag befinner mig. Jag blir inte döv för omgivningen. Vilket innebär att det är en fantastisk bok, men inte en fantastisk upplevelse. Möjligen beror det på att jag inte köper dialogerna mellan Hazel och Gus. I min värld pratar inte tonåringar så med varann så det blir inte helt trovärdigt. Vilket förmodligen är anledningen till att jag är medveten om att jag läser och inte lever i boken med karaktärerna. Men det här är troligen bara mitt problem. Jag förstår helt och fullt att det här kan vara en oförglömlig upplevelse för någon annan. Jag älskar den också. Nästan.

”Vet du hur vi blandar whisky och vatten i det här huset?”

”Nej”, sa Gus.

”Vi häller whisky i ett glas och sedan frammanar vi tankar på vatten i våra sinnen och sedan blandar vi den verkliga whiskyn med den abstrakta idén om vatten.”

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till