Årets bästa: Dystopi

champion

Det finns inget som jag inte gillar i den här trilogin. Det betyder inte att varje rad var perfekt men som läsupplevelse var den det.

När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.

 

Annonser

Champion – bästa dystopin!

champion

Champion är den avslutande delen i en trilogi skriven av Marie Lu.

June och Day har offrat mycket för medborgarna i Republiken och för varandra. Men det var långt ifrån tillräckligt. Nu står Republiken inför sin värsta kris någonsin och June, underbarnet, och Day, legenden, står i händelsernas mitt.
June har en hög befattning inom den styrande eliten och Day är en hyllad folkets hjälte. Men precis när fredsavtalet med Kolonierna, som stridit med Republiken i snart ett århundrade, ska bli verklighet orsakar en fruktansvärd pestsmitta panik i Kolonierna. Ett fullskaligt krig verkar oundvikligt. Den här gången kommer inte Republiken att kunna hålla stånd, och den enda lösningen är att finna ett botemedel mot smittan och det snabbt. Det är en kamp mot klockan, och samtidigt vacklar Days egen hälsa.
Day och June är återigen tvungna att sätta allt på spel, inklusive de människor de älskar. Kommer deras kärlek att bestå genom den slutgiltiga prövningen?
Den sista striden är här.

Day är döende och June är preseskandidat åt Elektorn. Day sade ju adjö till June utan att berätta om sin vacklande hälsa i den förra boken, men när kriget hotar och Republiken återigen sätter sitt hopp till Day blir det omöjligt att dölja hans sjukdom. Day blir allt svagare och minnet börjar bli påverkat. Kommer Day överleva tillräckligt länge för att rädda de han älskar och kan han älska June fullt ut trots deras trasiga historia?

Som jag har längtat och fasat för den här sista boken. En serie är ju egentligen bara så bra som den sista boken tillåter den att vara. Och oj vad det här är bra. Marie Lu är konsekvent med sina karaktärer. June och Day fortsätter vara precis lika kapabla som tidigare. De är precis lika starka, egensinniga, sårbara och kompetenta som i de andra två böckerna. Det händer nog inte en enda gång i hela serien att jag sitter och irriterar mig för att karakärerna gör korkade saker. Visst fattar de emellanåt fel beslut och handlingarna kanske inte blir så som man vill, men det är inget velande. Inga idiotiska grejer utan sådant som man ändå kan förstå. Världsbygget Marie Lu uppvisar i Champion är dessutom genialt. Hennes Antarktis skulle gärna få vara underlag för en helt egen serie. Trilogin håller. Nästan hela vägen. För det finns en liten detalj som stör mig, men den kan jag tyvärr inte ta upp utan att spoila. Det finns dock ett hål i slutet som stör mig och saknar trovärdighet. Men det är en petitess i sammanhanget. När jag trodde att det inte kunde bli mer spännande skruvar Marie Lu åt det ännu ett varv, och när det inte var så många sidor kvar hade jag ingen aning om hur det här faktiskt kommer sluta. Och slutet som väl blir hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag tokälskar Champion. Det är helt enkelt den bästa dystopitrilogin av dem alla.

Betyg 5/5

 

Tack till Modernista för recensionexemplar.

 

Prodigy – dystopi

prodigy

Prodigy är andra delen i en trilogi skriven av Marie Lu.

En vecka har gått sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det i själva verket var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare.
Desperata efter hjälp vänder sig June och Day till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går det att lita på Patrioterna? Eller har dessa, utan att inse det, själva blivit brickor i det mest skrämmande av politiska spel?

Jag har ju precis fått hem sista delen, Champion, och innan jag börjar läsa den var jag tvungen att läsa om den här eftersom det var ett tag sen. När man läser om en bok är det inte alltid man har samma uppfattning som första gången så jag var lite orolig, var den lika bra som jag kom ihåg? Ja, det var den. Jag gillade Legend men älskar den här. June och Day ger sig i lag med Patrioterna där ledaren Razor ger dem ett ultimatum. De hjälper till om Day mördar Elektorn. Då den gamla Elektorn dött är det hans son Anden som ska mördas. Day som alltid varit ute efter hämnd men aldrig velat mörda tänker om och ser äntligen en chans att ställa saker och ting till rätta. Dessutom letar han fortfarande efter sin lillebror Eden som är tillfångatagen som försökskanin för pestexperimenten. June går tillbaka till Republiken och är den som ska fånga Elektorn Anden i fällan. Men naturligtvis är det inte så enkelt som de tror. Kan de lita på Razor och om det visar sig att de har fel, hur ska hon få fram ett meddelande till Day som befinner sig med Patrioterna?

Spännande hela vägen ut. Dessutom älskar jag karaktärerna, speciellt Day. Det är så skönt att för en gångs skull ha se huvudpersoner som är kapabla. Som inte gör alla idiotiska misstag man alltid sitter och svär över. Som inte kletar in sig i om och men eller kanske. June och Day kämpar vidare för det de tror är rätt. De är handlingskraftiga, de låter inte kärleken komma emellan besluten och de är så starka och kompetenta att jag faller totalt. June kämpar fortfarande med sig själv och klassskillnaderna mellan henne och Day. Hon är dessutom lite mer hårdhudad och känslorna kommer inte riktigt fram. Det gör det enkelt att hålla isär de bådas berättarperspektiv eftersom Day är tvärtom. Han är stark, kompetent och envis. Men även livrädd, mjuk och sårbar. Trots detta tvekar han inte när det är dags. De försöker båda lita på varandra och när de har bestämt sig för något så tvekar de inte utan handlar. Jag älskar det. Jag har sett att åsikterna går isär gällande slutet, men jag tycker slutet är väldigt bra. Beroende på hur det fortsätter förstås…

Jag börjar läsa Champion den här veckan och jag hoppas så mycket på en trilogi som håller hela vägen. Det skulle vara trevligt för en gångs skull.

Betyg blir helt klart 5/5

Bokcitat, matrevolution och annat smått & gott

Ett gäng dagliga frågor som tyvärr inte är så dagliga kommer här,

En mening/citat från din favoritbok? Jag har ju inte bara en så det blev svårt. Men googlade runt lite och dessa två böckerna tillhör ju favoriterna och citaten är underbara.

Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss det vet man inte förrän efteråt.”

”Arthur hade hittat en Mat-O-Matic-maskin som hade utspisat honom en plastmugg med vätska som var nästan, men inte riktigt, helt och hållet olik te.”

”Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa.”

En bok jag älskade förut men inte längre? Tror faktiskt inte det finns någon sådan. Klart att jag har ändrat smak och vissa böcker som jag gillade förut skulle jag aldrig köpa idag. Men det betyder inte att jag tycker illa om boken eller så. Man växer ifrån varandra helt enkelt.

En bok som fick mig att se på något på ett annat sätt? Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt.

Bok jag längtar mest efter just nu? Champion av Marie Lu och Sveket av Ursula Poznanski.