Nordic fantasy noir – Har svenska trenden skapat en ny subgenre inom fantastiken?

Nordic noir är en subgenre inom den skandinaviska kriminallitteraturen och är omåttligt populär i bland annat Storbritannien och Usa. Språket är avskalat och kargt, människorna ( även hjälten, om det finns en sådan ) är trasiga och miljön är ofta snävt lokal samt dyster och mörk. Moraliska gråzoner, samhällskorruption och dolda komplotter, samt en känsla av hopplöshet hör också till. Svärta, vardag och våld.

Nu verkar den nordiska noiren ha trendat sig in även i utgivningen av svensk fantastik.

Boken Dränkt av Frida Andersson Johansson kvalar direkt in i vad som kan kallas Nordic fantasy noir. Mörk och avskalad med övernaturliga inslag av nordisk folklore känns den lite så där Läckbergskt deckaraktig mitt i mystiken, erotiken och dödandet.

Skönheten av Christian Johansson med sin dubbelbottnade känsla av både skräck och pusseldeckare, hade kunnat vara skriven av Christian Johansson och Jussi Adler-Olsen tillsammans.

Vattnet drar skriven av Madeleine Bäck läste jag så sent som i helgen och utöver diskbänksrealism och mystiska föremål som väcker ondskan till liv, får vi också en alldeles egen journalist som gräver i en lokal myndighetsskandal med korrupta politiker.

Böckerna har en tydlig touch av Nordic noir där deckarkänslan överröstar det övernaturliga. Erotiken är rå och brutal utan finesser. Det är grov alkoholism och trasiga barndomar, kriminella mc-gäng och korrupta myndigheter.

Trenden märks även inom ungdomslitteraturen hos böcker som Middagsmörker av Charlotte Cederlund, Nattbuss 198 av Niklas Krog och Huset mittemot av Alex Haridi. Inte lika tydligt och brutalt naturligtvis eftersom det är ungdomsböcker, men med en lightversion av det mörka och skitiga mitt i mysteriet som ska lösas. Deckarkänsla med övernaturliga inslag.

Nordic fantasy noir alltså. Fantasy i deckarkostym. Kanske är det en välbehövlig tröskel och en bra inriktning för att få ut svensk fantastik på marknaden? Eller så har man skapat en enkel lösning för förlag som vill visa att de går utanför boxen men inte riktigt vågar? Jag har inget emot subgenren i sig, men jag önskar och hoppas att det inte slutar här. Att det istället är en riktgivande vägskylt för förlagen, så att man så småningom vågar satsa på svensk fantastik fullt ut.

vattnet-drar drankt skonheten

 

Skräckvecka – Skönheten av Christian Johansson

skonhetenSkönheten är skriven av Christian Johansson.

Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?

Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.

Vi får följa tre olika händelseförlopp. Inger som bor på en ö med sin man Erik. En idyll om det inte vore för det faktum att Erik börjar bete sig konstigt. Dag efter dag står han och väntar på något bara han vet ska komma. Det visar sig vara ett barn som flyter iland och för det barnlösa paret borde det innebära lycka. Men samtidigt med barnet kommer även ondskan.

Tomas och Pål som vaknar upp i en källare. Två män som aldrig mötts, men som av någon anledning placerats tillsammans på en helvetesplats. Kan de bara komma ihåg hur de hamnade där har de kanske en chans att överleva.

Anne-Marie som mött kärleken i prästen Magnus och tillsammans med sin dotter följer honom till ön Skönheten över sommaren. En lycka som långsamt övergår i skräck när vansinnet tar över idyllen.

Det här är en sådan bok som passar många. En oförutsägbar skräckroman med deckarkänsla där läsaren får en pusselbit i taget. Vi får i början inga ledtrådar till tidsepoker. Sker dessa händelser samtidigt och hur hänger de ihop? Författaren tar tid på sig och långsamt träder bilden fram. Ändå är det vansinnigt spännande hela vägen.

I vissa delar känns det dock lite som att karaktärerna fått ge efter för spänningen i själva handlingen och det gäller främst Pål och Tomas. Deras dialoger är aningen för käcka för att kännas helt trovärdiga med tanke på vilken sits de befinner sig i. Det känns ibland som vi är ett myrsteg från coola oneliners och passar inte in i brutaliteten som omringar dem. Den psykologiska aspekten bakom ondskan är annars en stor del av bokens styrka. Det blir inte ett meningslöst frosseri av grymheter, allt har en förklaring och psykologin bakom känns trovärdig.

Berättelsen vi får är så oförutsägbar och full av galenskap och rädsla att nagelbitandet är konstant från sidan ett. Det som lätt hade kunnat bli rörigt vävs skickligt ihop av författaren och inget lämnas åt slumpen. Intelligent och välskrivet om människans ondska och instinkten att överleva även den värsta fasa.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Tentakelmonster, Bokbesatt och Carola Strömstedt.

Tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar.