Doctor Who – Arachnids in the UK

Jag är snäll idag så jag skippade spindelbilderna. För vi får massor av spindlar i det här avsnittet. Gigantiska, håriga saker med massor av ben som krälar runt i Sheffield.

Mr Big från Sex and the City gästspelar som evil hotellmagnat. En Trumpkopia som bryr sig mer om alla pengar han kan tjäna, än det faktum att han orsakat massiv genmutation hos spindlarna i Sheffield. Kul att se Mr Big i en helt annan roll än jag är van vid, men samtidigt gör han en ganska lam skurk tyvärr. Och ännu mer tyvärr blir det, för avsnittet suger faktiskt. Det här är bland det sämsta jag sett i Doctor Who och jag blir mer och mer frustrerad över Chibnalls oförmåga att ge oss en riktigt komplex story.

Avsnitten hittills har varit bra, men de är långt ifrån så fantastiska som de kunde/borde ha varit med Jodie Whittakers fantastiska tolkning av Doktorn. Det här är dock ett totalt bottennapp som börjar bra och spännande, men slutar i gigantiska plotholes och en simpel lösning som inte alls känns likt Doktorn. Spoilers efter trailern. 

Doktorn och följeslagarna är alltså tillbaka i dagens Sheffield och upptäcker där att spindlarna muterat till gigantiska bestar. De hittar orsaken ( och nästet )  i ett nybyggt hotell som visar sig vara byggt över en dumpningsstation för farligt avfall. Elake hotellmagnaten vägrar hjälpa till men Doktorn kommer till slut på att vibrationer lockar till sig spindlarna. Den naturliga lösningen blir att låta Ryan spela sin rapmusik ( ! ) över hotellet och locka in spindlarna i ett skyddsrum. Och här är det väl meningen att de helt enkelt ska låta spindlarna svälta ihjäl eller kvävas till döds, vilket som nu kommer först. Så långt ifrån Doktorn man kan komma i all sin grymhet.

Vad som hände med resten av spindlarna i staden får vi inte veta. De verkar helt enkelt bortglömda eller så hoppades kanske Chibnall att ingen skulle märka att han tokslarvade med lösningen. Riktigt uselt avsnitt och jag blir mer och mer besviken på Chibnall som showrunner.

Annonser

Doctor Who – Rosa ( Parks )

Jag vill varna för att inlägget kommer att innehålla spoilers efter första trailern. Allt efter den trailern är alltså spoilers, men fram till dess är det bara läsa vidare ( och se trailern förstås ).

I avsnitt 3 hamnar alltså Doktorn och hennes tre följeslagare i 50-talets Alabama. Närmare bestämt dagen innan Rosa Parks bestämmer sig för att inte lämna sin sittplats på bussen till en vit man. Det visar sig att någon är ute efter att ändra historien och självklart måste Doktorn se till att det inte händer.

Det är episoder som det här som gör att Doctor Who är en så fantastisk serie. Avsnitt som verkligen betyder något, som lär våra barn om vår historia och vad som är viktigt. Jag är visserligen glad att inte alla avsnitt är så. Jag gillar okända planeter, cybermen och interstellära hot. Men däremellan ploppar det upp sådana här avsnitt som ger ett extra djup till hela serien.

Avsnittet lyfter dessutom följeslagarna Graham och Ryan. Ryan som är en helt vanlig tonåring från nutiden råkar oväntat ut för dåtidens öppna rasism. En chockerande händelse som borde påverka även den mest hårdhudade tittare. Graham står för säsongens första gapskratt när han i en pressad situation ska försöka förklara för en polis vad de egentligen gör där. Sjukt rolig scen! Utöver det stod han även för en stor del av tårarna jag fällde i slutet. Jag återkommer till det längre ner, men Graham som karaktär är verkligen sympatisk, mångfacetterad och viktig för serien. Jag gillar honom och Ryan starkt. Tyvärr står Yazz fortfarande i bakgrunden, även om hon har ett fint moment i avsnittet också.

Ett av de bästa avsnitten i Doctor Who överhuvudtaget. I topp tillsammans med avsnittet om Vincent van Gogh i säsong 5, där en bruten van Gogh får se ( bokstavligt ) hur hans konst har påverkat världen. Oerhört fint avsnitt. Så jag gillade det här även om jag faktiskt är besviken på själva skurken. Skurken känns så futtig på något sätt. Mer om det också längre ner.

Rosa Parks, en kvinna som förändrade världen. Och, som det visar sig, även universum.

 

Spoilerdags!

Ok, så någon försöker hindra Rosa Parks från att åka med bussen och ytligt sett så är det ju en väldigt bra story. Men jag önskar den hade mer djup. Alltså själva orsaken till att skurken vill ändra historien. Det är ändå Doctor Who vi tittar på och där är skurkarna något utöver det vanliga. Eller bör vara i alla fall. För i det här fallet är skurken inget annat än en tråkig gammal rasist. Det finns ingen spännande agenda dold under ytan, ingen utomjordisk robot/alien eller levande staty som ligger bakom, utan ”bara” en idiotisk rasist. En tidsresande sådan förvisso, men ändå. Doctor Who brukar inte vara så tydlig, ska inte vara så tydlig eller enkel. Så stor besvikelse där.

Däremot är jag grymt imponerad av slutet. Ett slut där Doktorns och följeslagarnas uppgift är att inte göra något alls. De som ska kämpa när andra råkar illa ut, när andra råkar ut för orättvisor, måste bara sitta där och låta Rosa Parks bli utsatt och arresterad. Och det är verkligen fullkomligt hjärtskärande. Speciellt Graham visar så tydligt hur ont det gör att vara delaktig i det här, att vara en av dem som tvingar Rosa till att agera och därmed bli utsatt.

Många Who-fans har också klagat på musiken i slutet. Det hör liksom inte till serien att lägga in moderna popdängor som förstärkare. Men här passar det utmärkt enligt mig. Speciellt som låten tydligen är den officiella låten för Black Lives Matter-rörelsen. Så passande och känslostarkt att tårarna rullade fritt här hemma. Ni får slutet av mig här och jag tycker absolut man ska titta även om man inte följer Doctor Who.

Doctor Who – The Ghost Monument

Det blir några inlägg om Doctor Who tätt inpå varandra nu tyvärr. Det har sänts fyra avsnitt och jag hamnade lite efter, så jag tänkte komma ikapp så jag är i fas med serien och därefter kan ta ett avsnitt i veckan.

Så avsnitt två den här säsongen heter The Ghost monument.

Doktorn och hennes tre följeslagare hamnar på en okänd planet som visar sig vara slutstationen i en tävling. Två deltagare återstår som har lyckats ta sig hit, och med sig fick de Doktorn och hennes följeslagare som nu är strandsatta. Tävlingen tar slut när en ensam vinnare når det som kallas The Ghost monument.

Det visar sig att planeten gömmer dödliga hemligheter och Doktorn, hennes följeslagare och de två tävlingsdeltagarna, kämpar tillsammans för att överleva hela vägen till sig slutet.

En serie är ju bara så bra som sitt senaste avsnitt, så hur var det här då?

Jodie fortsätter imponera på mig. Hon är envis och rolig på ett sätt som känns väldigt mycket Doctor Who. Följeslagarna Graham och Ryan tar mer plats än Yazz, men jag har fortfarande förhoppningar om att hon steppar upp längre fram. Den jag var mest tveksam till från början var Graham. Han som i början kändes som en kränkt sur gubbe visar sig vara en härlig typ. Hans karaktär visar också hur viktigt det är att inte låta sorg ta överhand, utan försöka använda den för att istället hedra den man sörjer. Hans och Ryans förhållande är rätt komplicerat, styvfarfar till Ryan som han ju är. En styvfarfar Ryan inte har accepterat än. Jag ser verkligen fram emot att följa deras relation och tror den kommer utvecklas på ett fantastiskt sätt.

Vi har ju även en ny showrunner den här säsongen vilket innebär att avsnitten faktiskt skiljer sig en aning mot vad vi är vana vid. Jag har vissa åsikter men kommer att lufta dem mer längre fram. Jag nöjer mig med att säga att avsnittet var bra. Bättre än säsongsöppningen, även om jag gillade det också. Och precis som i förra avsnittet grät jag en skvätt. Slutet på det här avsnittet är ett riktigt halleluja-moment för oss Whovians.

Doctor Who – The woman who fell to earth

Doctor Who är den tv-serie som pågått längst med sina 50 år i tv-rutan nu. Doktorn är en icke-mänsklig superhjälte med två hjärtan och är beväpnad med en sonic screwdriver. En skruvmejsel, för att laga sådant som är trasigt oavsett om det handlar om trasiga rymdskepp eller trasiga människor. En fin superhjälte med andra ord.

Doktorn regeneras efter ett tag till en ny kropp vilket innebär att varje ny doktor har ett nummer. Det är alltså en ny kropp men samma doktor, fast med ny personlighet. Doktorn kan regeneras till i princip vem som helst, men märkligt nog är detta första gången på 50 år som Doktorn blir någonting annat än en vit man. Vi har för första gången en kvinnlig doktor! Och sexisterna rasade förstås och förutspådde att nu jäklar, nu går hela serien åt helskotta. Vilket är lite märkligt eftersom serien handlar så mycket om inkludering, tolerans och medmänsklighet. Så hur gick det nu då när de första avsnitten visats? Bara bra, tackar som frågar. Den trettonde Doktorn, gestaltad av Jodie Whittaker, är hittills den säsong med mest tittare. Så världen verkar överleva en kvinnlig Doktor lustigt nog.

Första avsnittet den här säsongen hette The woman who fell to earth och där  får vi träffa de nya följeslagarna och se hur de möter Doktorn för första gången. Vi får även aliens som använder jorden som sina jaktmarker och ett monster med minst sagt horribelt utseende. Spännande, roligt och lite läskigt. Precis som det ska vara. Och jag är verkligen supernöjd med den nya Doktorn. Ofta när vi introduceras för en ny Doktor är första reaktionen usch, fy och blä. Sorg, eftersom man kommit att älska den föregående Doktorn och regeneringsavsnittet där de säger adjö alltid är oerhört sorgligt. Men jag älskar Jodie som Doktorn redan från start. Hon fångar essensen av karaktären direkt, genom att vara precis som jag tycker Doktorn ska vara. Orädd, entusiastisk och viljestark. Följeslagarna verkar också bra, men är än så länge lite suddiga.

Jag älskar alltså nya Doctor Who. Har du inte sett den än är det faktiskt ett ypperligt tillfälle att börja nu. Det gör inget att serien pågått i 50 år. Fördelen med att introducera en ny Doktor lite då och då är att nya tittare kan haka på och enkelt komma in i i serien. Gillar man den så arbetar man sig sedan bara bakåt. Jag började med Doktor 11, och först därefter såg jag 9 och 10. Funkar alldeles utmärkt. Trailern nedan är fantastiskt, så det är bara börja titta!

 

Julafton för nördar – Dr Who, Star Wars och Harry Potter

Vi har ju visat oss vara en nördfamilj av stora mått. Mest populärt är naturligtvis Doctor Who, hos både mig och barnen. Men även Star Wars och Harry Potter hade en självklar plats under nördgranen i år.

Vi handlar inte mycket prylar under året och vi köper hellre begagnat om det finns och passar syftet. Men på julen slår vi till och går all in. Inte så att golvet bågnar under tyngden av julklappar, men vi håller inte igen heller. Och i år hade nörderiet inga gränser.

Bästa julklappen enligt barnen. Ett Doctor Who-monopol. Rejäl kvalitet vilket är tur för jag har redan tappat räkningen på hur många gånger vi spelat det sedan julafton.

monopol

Bästa julklappen enligt mig ( fast det var till barnen … ). Lego dimensions till vårt Wii U. Vi köpte både ett starter-pack samt ett tilläggspack med Dr Who, vilket ger en extravärld utöver grundspelet. Älskar. Och det är absolut inte bara för Dr Who-fans. Eller vad sägs om banor med Ghostbusters, Sagan om ringen, Scooby Doo, Portal 2, Trollkarlen från Oz och mycket mer. Extra plus att det följer med legogrejer som måste byggas ihop för att kunna spela.

15781388_10154259050957817_5260889557461061453_n

Själv fick jag ett efterlängtat Harry Potter-överkast. Jag är inget stort HP-fan även om jag uppskattar filmerna, men det här överkastet är ju bara alldeles fantastiskt fint. Tyvärr visade det sig att King Size inte är jättestort. På bredden visst, men tydligen har de kortare sängar over there så överkastet täcker inte riktigt så bra som jag vill. Lätt ordnat dock med snygga kuddar som täcker glipan.

jlss_harry_potter_house_comforters_gryffindor

Sedan gillar vi att spela sällskapsspel, även barnen. Och av insatta släktingar fick vi Carcassonne Star Wars edition. Carcassonne kan uppskattas av dem som gillar brädspel typ Ticket to ride. Klurigt, strategiskt och får tiden att flyga fram. Barnen som är 8 och 9 år hade inga problem att lära sig reglerna och ändå är det inte för lätt för oss vuxna heller. Riktigt bra familjespel oavsett om man väljer vanliga Carcassonne eller Star wars-varianten. Vi har båda.

Star wars.

star-wars-carcassone

Vanliga.

carcassone

carcassonne

Ett paket jag beställt från Forbidden planet den 10e december har fortfarande inte kommit fram, så dagen för julafton fick vi panikhandla lite eftersom hälften av klapparna inte kommit. Det blev just Lego dimensions och det försvunna paketet blir julklappar till nästa år i stället. Men ja, jag kan inte rekommendera Forbidden Planet för webhandel. Om man inte är ute i väldigt väldigt god tid uppenbarligen.