Glassvärdet

9789176458327_200x_glassvardetGlassvärdet är andra delen i en trilogi av Victoria Aveyard.

Mare Barrows blod är rött – färgen hos vanligt folk – men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen – vännen – som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.
Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Man måste nog vara i rätt mode för att uppskatta den här fullt ut. Vilket jag var när jag läste Röd drottning men kanske inte helt när jag läste den här. Eller så har berättarjaget blivit ännu mer dramatiskt än i den förra boken, för det blir lite mycket. Väldigt mycket överdramatiseringar  och martyrskap. Ändå gillar jag Mare. Trots alldeles för mycket ältande av typen ”Jag kan inte lita på någon så därför blir jag hård och kall som sten och tycker oändligt synd om mig själv och tror att jag är den enda i hela den här soppan som verkligen lider”, så känns hon ändå både vettigare och mer mänsklig än andra liknande karaktärer i den här typen av böcker. Mare känns vanlig på något sätt, trots sina extraordinära krafter. Mycket går fel mest hela tiden, men inte för att hon gör idiotiska eller obegripliga saker utan för att andra förråder henne. Eller för att hon väljer fel i situationer som inte är så himla lätta. Det gillar jag. Att hon får vara utvald och stark men samtidigt göra grova misstag utan att för den skull verka helt korkad.

Mare  påminner också väldigt mycket om Adelina i Marie Lus bok Rosensällskapet, fast med en kärna av godhet som gör att jag ändå kan sympatisera med henne. Hon gör onda saker av fel orsaker men här kan jag förstå det. Jag gillar ju att kunna sympatisera med huvudkaraktärerna i böcker, vilket gör att jag uppskattar det här väldigt mycket mer än Marie Lus trilogi.

Handlingen är fortfarande bra även om det här är en typisk mellanbok. Det händer egentligen inte så mycket av vikt trots att det är full fart hela boken igenom. Mare och Cal har blivit grovt förrådda av Maven ( något som verkligen överraskade mig i Röd drottning ) och flyr för sina liv. Samtidigt ska de försöka hitta de andra röda med silverkrafter innan Maven gör det. Det är ett ständigt rännande hit och dit, och det mesta av både handling och karaktärsutveckling sker i förbifarten samtidigt som de springer igenom tunnlar jagade av fiender. Det blir lite tröttsamt. Jag hade önskat att Aveyard kunnat stanna upp lite då och då och låta karaktärerna lysa starkare. Mer dialog och djupare karaktärsutvecklingar.

Ändå gillar jag den här. Handlingen och världsbygget känns fortfarande genomtänkt och unikt och boken har ett driv som lockar att läsa vidare. Dessutom slutar den naturligtvis med en sådan rejäl cliffhanger att jag troligen måste beställa sista delen på engelska. Jag bara måste få veta hur det går nu.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

Andra som bloggat om boken är Bam tycker, Fantastiska berättelser och Att leva loppan.

 

Ceremonin av Kiera Cass

the-selection-1---ceremoninCeremonin är första boken av fem, skriven av Kiera Cass.

Om du fick en chans att vinna både kärlek och ett bättre liv, skulle du ta den, även om det innebar att du var tvungen att ompröva allting du tidigare trott på?

För trettiofem tjejer är Urvalet deras livs chans, en möjlighet att fly det liv och den kast de är födda i och istället leva i lyx och rikedom. De ska få bo i det kungliga slottet, tävla om att vinna prins Maxons hjärta och om att bli Illéas nästa drottning.

America Singer har aldrig drömt om den typen av liv och hon vill absolut inte vara en del av en kungafamilj som förtrycker sina undersåtar. Men kanske är saker inte riktigt vad de ser ut att vara, kanske har America och prins Maxon mer gemensamt än vad hon vågat drömma om?

Jag hade inte så höga förväntningar på den här boken. Den har visserligen jämförts med Hungerspelen men det har ju alla nyare böcker gjorts som på något sätt är en slags dystopi. För det mesta inte ett dugg likt. Jag blev därför väldigt förvånad när jag en stund in i läsningen insåg att den faktiskt påminner om Hungerspelen. Rätt mycket till och med.

Språket påminner av någon anledning väldigt mycket om Suzanne Collins och huvudkaraktären America Singer är en Katniss i askungeform. Katniss går på bal liksom. Fast utan att döda någon. Vilket såklart betyder att jag gillar det här. Väldigt mycket till och med.

Nu utspelar ju sig boken i ett slott, fullspäckat med klänningar, håruppsättningar och smygrivalitet mellan deltagarna. Så en viss skillnad finns det förstås. De slåss inte för sina liv, utan för att vinna en prins. Fast America som precis fått sitt hjärta krossat gör det mest för att slippa se sitt ex där hemma, och till viss del för att hennes familj gynnas av det hela. Utgångsläget ger alltså en utmärkt grund till att lägga in lite humor i det hela eftersom America inte direkt anstränger sig för att snärja prinsen. Jag tycker visserligen att författaren missar några öppna mål ( eller fegar ur ) när det gäller humorn, hon hade gärna kunnat ta det lite längre. Men på det stora hela balanserar hon det bra. Hela tävlingsmomentet hade lätt kunnat bli skrattretande utan lite humor som bakgrund.

Vissa saker undrar jag över, samhället till exempel. Illéa är inte ett bra land. Kasterna är olika mycket värda och de lägsta kasterna lever konstant nära svältens gräns, medan de högre lever lyxliv. Ändå accepterar alla det, America också! Visst gnäller hon lite över både kastsystemet och prins Maxon ( mest över att han är en snobb, inte att hans pappa är diktator ), men det känns ungefär på samma nivå som att gnälla över läxor. Ingen verkar tycka att det är ett riktigt problem. Det finns rebeller som livar upp det hela, men de kommer utifrån och verkar bara vara ute efter själva kungafamiljen. Jag ser inte det här som ett problem riktigt än, för jag gissar ( hoppas )  att Illéa som dystopiskt samhälle kommer att redas ut närmare i kommande böcker och att det vi får här bara är en kuliss av vad som faktiskt pågår.

Som helhet är det alltså mycket mer än en skönhetstävling. Det är en dystopi och America Singer är en karaktär jag faktiskt gillar. Kärlekstriangeln är oundviklig men den börjar ändå rätt bra måste jag säga. Ingen instalove inom synhåll och en kvinnlig karaktär som vägrar låta sig väljas. Hon väljer själv och antingen spelar man enligt hennes regler eller inte alls. Ytterst charmigt karaktärsdrag tycker jag.

Ceremonin alltså. En dystopisk variant av Askungen. Lättsmält och underhållande i en tilltalande förpackning. En oemotståndlig liten godbit.

 

Eftersom det här inlägget är en del av en bloggstafett kan du läsa om Ceremonin även hos dessa bloggare:

 

Boken finns hos SF-bokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall

fjarilarnas-stadFjärilarnas stad är skriven av Ingrid Remvall.

Är du vacker, rik och samvetslös? Välkommen till Fjärilarnas stad. Artonåriga Vega bor på den fattiga sidan av muren, dömd att varken synas eller höras. En natt gör hon och hennes bästa vän det förbjudna: de smiter in i staden där de rika och vackra bor. Där träffar hon Fenix. Han står för allt hon själv saknar och hon börjar drömma om ett nytt liv. Men under stadens glansiga yta rör sig mörka krafter och Vega inser att det finns kopplingar mellan henne och de attacker och kidnappningar som skakar samhället.

Vega är en Myra, arbetare och slav åt Fjärilarna som bor i Vegatropolis, Fjärilarnas stad. Där finns makten och eliten, de som har det senaste inom teknologi, mat och mediciner. Utanför murarna får myrorna klara sig på det som Fjärilarna ger. Så länge de arbetar hårt och följer Fjärilarnas regler. Världen befolkas inte bara av människor i olika skikt, utan även AI och AAI. När man väl framställt AI som arbetare gick man vidare och skapade AAI ( Avancerad Artificiell Intelligens ) som blivit en slags supermänniskor och tillhör högsta skiktet i Fjärilarnas stad. Eliten.

När Vega träffar Fenix slår det gnistor och hans vänskap med Hovet introducerar Vega till en helt ny värld. Samtidigt händer det skrämmande saker i staden.

Jag börjar med det uppenbara. Miljön och världsbygget påminner otroligt mycket om den i trilogin Uglies. Precis som i Uglies finns ett högteknologiskt glittrande samhälle där de vackra och omgjorda bor. Precis som Tally Youngblood, längtar Vega till det glittrande och glamourösa.

Jag var alltså inte helt fast när jag började läsningen eftersom den påminde så mycket om Uglies, det kändes som något jag redan läst. Men det visar sig snart att Fjärilarnas stad har mer att komma med. Vi får ett mer genomtänkt världsbygge här än i Uglies och en trovärdig förklaring till varför världen ser ut som den gör. Boken är inte speciellt tjock och att på några få sidor ge oss en så solid bakgrund är skickligt.

Vega och Fenix drabbas av en rejäl instalove när de träffas, något som irriterade mig men får en förklaring i slutet. Förutom hela den här fantastiska världen befolkad av människor och robotar finns det nämligen även ett mysterium och en oförutsägbar twist i slutet. Jag var och famlade lite i utkanten av twisten men hur det faktiskt ligger till kunde jag inte gissa och det gillar jag.

Vi får ta del av både Vegas och Fenix perspektiv i jagform, något jag visserligen uppskattar samtidigt som det är något med berättarperspektivet som stör mig. Jag får inte hundraprocentig kontakt med varken Vega och Fenix, och jag kan inte låta bli att fundera på om ett tempusbyte i berättarperspektivet hade hjälpt upp det. Visserligen ligger presensromaner i tiden trendmässigt, men just här tror jag det hade varit en fördel. Kanske hade jag känt mig mindre distanserad från karaktärerna om jag fått ta del av Vegas och Fenix direkta känslor.

En annan sak som stör mig är längden på boken. Handlingen sög in mig och jag hade velat ha mer av Vega och Fenix, mer av den här fantastiska världen och mer av allt.

Fjärilarnas stad är smart, underhållande och spännande. Och alldeles för kort.

Boken finns hos Science Fiction BokhandelnAdlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Läsfåtöljen, Beas Bokhylla och Bokhyllan.

Tack till Affront för recensionsexemplar.

Tio böcker alla ungdomar borde läsa.

Jag missade Top Ten Tuesday igår ( eller jag brukar inte bry mig så mycket om den ) och med tanke på att ämnet var Ten Books Every X Should Read så kunde jag bara inte missa den helt. Ni får en försenad variant idag istället. Tio böcker alla ungdomar ( unga vuxna ) borde läsa, utan inbördes ordning:

Jag ger dig solen av Jandy Nelson ( ok, någon sorts inbördes ordning är det eftersom den här toppar allt ).

jag-ger-dig-solen

Jack av Christina Lindström. Den här kommer helt klart finnas i min egen topplista när året är slut. Utan tvekan.

Tredje principen och Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund. Dystopi när det är som bäst och det bästa av allt? Det kommer en del till snart!

Hungerspelen av Suzanne Collins. En bok som förändrade litteraturen och en framtida klassiker. Ja, jag är allvarlig.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell.

Känslorna som uppstår mellan Eleanor och Park är så trevande att jag satt och log mig igenom hela första halvan.

Legend av Marie Lu. För att hela den här dystopiska trilogin är fantastisk och för att Day och June är underbara.

Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elf. Fast jag tycker även ungdomars föräldrar ska läsa den här. Det gäller visserligen fler ungdomsböcker jag rekommenderar, men extra mycket i det här fallet.

Stormvinge av Oskar Källner. För att alla behöver en Stormvinge då och då.

Timeriders av Alex Scarrow. Tidsresande blandat med historia visade sig vara en riktigt bra mix. Strunta i det töntiga omslaget, innehållet är bättre.

Järnprovet och Kopparhandsken i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black. Callum Hunt som avig och kantig antihjälte är en karaktär att ta till sig. Magi och trollkarlsskola kan aldrig bli fel. Sedan finns ju naturligtvis nya utgåvan av Harry Potter att gotta sig åt vid sidan av. 

 

Änglafall

anglafallÄnglafall är första delen i en trilogi skriven av Susan Ee.

Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den. Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglar för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå sig ihop med Raffe, en skadad fiendeängel.
Penryn och Raffe reser genom ett mörkt och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Francisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster, och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Vet ni vad jag gjorde när jag hade läst den här? Jag läste den igen. Och sedan läste jag den en gång till.

För första gången tvivlade jag på mig själv och mitt eget tyckande. Jag var av någon anledning inte så pepp på den här boken och var tvungen att läsa boken igen och igen, för att se om jag verkligen tyckte som jag tyckte. Och det gjorde jag. Det blev kärlek vid första läsningen mellan mig och Änglafall. Och vid andra och tredje läsningen också.

Någon skrev att Änglafall innehåller inget nytt, inget vi inte redan läst flera gånger tidigare. Jag håller inte alls med. För fans av tv-serien Supernatural är det kanske inget nytt under solen. Tvärtom känns det som författaren faktiskt hittat en hel del av inspirationen just därifrån, med krigiska och egocentriska änglar. Men Susan Ee har tagit ett existerande koncept och gjort det till något helt nytt. Det är detaljerna som gör skillnaden.

Penryn som är riktigt jävla kickass. Hennes rullstolsbundne lillasyster som blir tillfångatagen av änglarna. Penryns mamma som lider av paranoid schizofreni och kryddar jakten med bisarra påhitt. Och grymheterna. Det låter kanske absurt att grymheter kan göra en bok bättre, men den besynnerliga ondskan som strösslas ut i berättelsen känns ny och ogjord.

Det som framförallt gör den här boken till något utöver det vanliga är inte att Penryn är kickass, utan varför hon är det. Till skillnad mot andra böcker i liknande genre utspelas den här i nutid. Det är inte något framtida samhälle vi får, utan en värld som alldeles nyss och utan förvarning virvlat in i kaos. Penryn är alltså granntjejen som på grund av sin bisarra och tragiska uppväxt har extraordinära kunskaper och därmed är mer kapabel än de flesta. Den detaljen förändrar allt för mig.

Det är svårt att skriva en bok om änglar och apokalyps utan att falla ned i klichéer, så det finns även här. Susan Ee verkar dock helt medveten om detta och flätar istället in klichéerna i sarkasm och ironi. Ett drag som fungerar alldeles utmärkt. Överhuvudtaget har Penryn ett sätt att se på saker och ting som känns tilltalande. Trots mörker och grymhet finns ett lager av torr humor över det hela, som hindrar allvaret från att någonsin bli löjeväckande.

Jag gillar också kemin mellan Penryn och Raffe. Den uppenbara attraktionen lättas upp av vacklande tillit och sarkastiska inslag. Jag förlåter Susan Ee för några banala Raffemoments, eftersom hon själv inte alls ber om ursäkt för dem. Ee själv förklarar Raffe så här:

He’s just pure yummy fantasy.

Och visst, låt läsaren få en yummy fantasy. Vi slipper kärlekstriangeln och det är värt mycket.

Änglafall är alltså hela jäkla enchiladan och lite till. Jag är golvad och tokförälskad.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Fantastiska berättelser och Bokentusiasten.

Bloggstafett – Askfödd av Sabaa Tahir.

askfoddAskfödd är första delen i en trilogi skriven av Sabaa Tahir.

Laia är en av de lärda och därmed dömd till fattigdom eller slaveri. När Laias morföräldrar blir mördade av Imperiet och hennes bror Darin fängslas flyr Laia för sitt liv. En handling som ger Laia massiva skuldkänslor och leder henne rakt i armarna på motståndsrörelsen.

Hon är i sin sorg och skuld beredd att göra allt för att rädda sin bror. Något som i det här fallet betyder att bli slav åt Kommendanten, den grymma ledaren på militärskolan Blackcliff som även visar sig vara Elias mamma.

Elias är en Mask. En av krigarna från Blackcliff där eleverna tränas från barndomen för att bli hårda, grymma och dödliga. Elias som mår dåligt av tortyren och ondskan som omger honom planerar att desertera. Något som visar sig vara svårare än han trodde. 

När Laias och Elias vägar korsas inser de att de behöver varandra för att få det de mest av allt vill ha, frihet. Deras öden är tätt sammanflätade och tillsammans kommer de att förändra framtiden för hela Imperiet.

Askfödd var egentligen menad som en fristående bok. Något som troligen förklarar det grundliga världsbygge vi får och karaktärsutvecklingarna som inte är få. För även om boken i sann YA-anda berättas i jagform från våra två huvudkaraktärers perspektiv, finns här ett antal kanske ännu mer intressanta karaktärer.

Laias frånvaro av mod känns äkta. Hon är ingen hjältinna, har inga superkrafter eller någon grandios nobel agenda. Elias som tillhör de onda är inte ond trots att han är en av de starkaste krigarna på Blackcliff. Ingen av dem är ute efter att rädda världen, de vill bara rädda sig själva och få den frihet de aldrig haft.

Här finns även Elias bästa vän, Helene. Den enda kvinnliga eleven på Blackcliff och rankad som nummer tre. Helene funderar aldrig över om det de gör är rätt eller fel. I hennes värld finns bara en mening, att lyda order. Och så har vi naturligtvis Kommendanten. Elias mamma och även ledare på Blackcliff. En ledare som verkar njuta av att tortera slavar och piska elever till döds på löpande band.

Relationerna utmanas när augurerna, de vise männen, förkunnar att Kejsaren kommer att bytas ut. Därmed börjar en tävling om tronen, där vänner ställs mot vänner och även fienden kan visa sig vara lierade.

Världsbygget vi får är fängslande. Ett slags romerska riket med gladiatorer och allt, placerat vid Saharaöknen omgivet av nomadstammar. Det är en intressant mix som ger en känsla av både fiction och brutal realism. Jag blev lite förvånad när fantasyn klev in i berättelsen då jag trodde det här var en renodlad dystopi. Men jag tycker att fantasyn dels ger berättelsen en extra dimension och dessutom är nödvändig som motpol mot realismen. Jag känner nämligen ofta ett motstånd mot att presentera kvinnan som samhällets slav och ständiga våldtäktsoffer, speciellt i fantasy där man skapar världen hur man vill. Här tycker jag dock det fyller sin funktion eftersom det känns som Tahir skildrar världen idag. Grymheten som presenteras hade lika gärna kunnat vara taget från en nyhetssändning om barnsoldater och skoningslösa avrättningar. Askfödd är nämligen grym. Det frossas inte i brutalitet men Tahir väjer inte för det heller.

Det jag framförallt gillar med boken är frågan om god eller ond? Ondskan kan tyckas glasklar, men det finns tvärtom en hel ocean av gråzoner här. Gråzonerna är dessutom svåra att förstå eftersom vi inte får alla svar här.

Sedan är det ju den ständiga kärleksfrågan, här i form av någon slags kvadrupel och instalove hit och dit. Jag vet att många suckar lite över den självklara ekvationen de tror ska följa ( eftersom boken dräller av nästankyssar ), men jag är inte lika säker. Möjligen kan Tahir ha lite överraskningar i beredskap åt oss, jag hoppas det.

Askfödd är allt jag hade förväntat mig och lite till. Hade det här nu varit en fristående bok hade jag slitit av mig håret på grund av alla obesvarade frågor. Men som tur är kommer det en fortsättning och därmed får vi förhoppningsvis fler svar.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till B.Wahlströms för recensionsexemplar.

Kika gärna in hos de andra deltagarna i bloggstafetten. Igår skrev Book obsession om Askfödd och imorgon är det dags för I heart fantasy.