En smakbit av Hönan som drömde om att flyga.

en smakbit på riktigtJag och maken vaknade brutalt imorse av upptäckten att grannhuset brann. Kvart i fem var det bara larma brandkåren och rusa ut för att knacka dörr och försöka få reda på om någon var hemma i det brinnande huset. Det var det som tur var inte, men hemskt för dem som fått sitt hus förstört. Så jag är trött men redo att tänka på annat och då passar det bra med dagens smakbit.

Jag bad mina läsare om boktips för några veckor sedan och ställde även frågan i en läsgrupp på facebook, för att komma ur min egen läsbox lite. Få tips och välja en bok jag normalt kanske inte hade lagt märke till. Tipsen var många och boken jag till slut valde är skriven av Sun-Mi Hwang och heter Hönan som drömde om att flyga. Jag har valt en sida på måfå och måste säga att jag inte har en aning om vad berättelsen vill, eller vart den är på väg. Det ska bli spännande läsning.

Bonden fnös och kastade en missnöjd blick på Knopp. Han plockade upp hennes ägg. Så snart hans fingrar rörde vid det, gav det vika, och tunna rynkor spred sig över dess yta. Knopp blev chockad. Hon visste att det var litet och fult, men hon hade aldrig kunnat föreställa sig att det skulle vara mjukt. Skalet hade inte ens hårdnat klart! Bonden rynkade pannan.

Knopp kände hur hennes hjärta slets itu. Den sorg hon upplevde varje gång hennes ägg plockades bort var ingenting jämfört med det hon kände nu. Gråten stockade sig i halsen; hela hennes kropp stelnade. Den stackaren kom ut utan skal. Bonden kastade ut det mjuka ägget på gårdsplanen; Knopp stålsatte sig och knep ihop ögonen. Ägget gick sönder utan ett ljud. Den gamla hunden lunkade fram och slickade i sig det. För första gången i Knopps liv strömmade tårarna fritt ur hennes ögon. Jag vägrar lägga ett enda ägg till. Aldrig mer!

honan-som-dromde-om-att-flyga

Jag är äntligen klar med intervjun av George R.R. Martin, äntligen! Den ska redigeras lite först men kommer nu i veckan, så håll utkik.

En smakbit av skräck – Färjan.

en smakbit på riktigtIbland tänker man fel och vissa gånger tänker man inte alls. Jag visste att maken skulle iväg igår och ändå tyckte jag det var en bra idé att börja på Mats Strandbergs skräckroman Färjan just igår. Den fick dessutom sällskap av zombiefilmen World War Z under kvällen. Maken var väldigt efterlängtad när han väl kom hem med nattbåten.

Och på söndagar är det dags för smakbitar. Och man får såklart inte spoila. Här kommer min smakbit ur Färjan.

Dan Appelgren springer och springer, men han kommer ingenstans. Det är en perfekt metafor för hela hans jävla skitliv. Och dessutom springer han på den här färjan som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han känner sig som myternas färjekarlar, dömd att fara över samma tröstlösa vatten i evighet.

Han hör signalen som betyder att Baltic Charisma lämnar kajen. Varnar småbåtarna att akta sig för monstret.

Dan höjer hastigheten på personalgymmets löpband. Vinandet blir högre. Hans fötter slår hårdare och snabbare mot det slitna gummit. Svetten droppar från honom, svider i hans ögon. Den luktar surt. Kemiska rester som tränger upp genom huden. Blodsmaken stiger i halsen och pulsen dånar genom öronen. Det vore jävligt ovärdigt med löpsedlarna om han fick en hjärtattack nu. SCHLAGERSTJÄRNA DÖD PÅ FINLANDSFÄRJA.

farjan

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten!

En smakbit av Sekten på Dimön.

sekten-pa-dimonDet var svårt att välja smakbit idag för jag har så många böcker att välja på, men till slut bestämde jag mig för ett avsnitt ur Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. En omtalad bok om scientologerna som jag ser fram emot att läsa.

 

Hon har legat vaken länge i mörkret. Hållit koll på tiden genom att räkna andetagen. Ett andetag in tar tre sekunder. Sekunderna blir till minuter. Snart en timme. Då är det dags.

Mörkret är kompakt. Här syns inga skuggor, konturer eller siffror från någon klockradio. Hon känner sig tyngdlös där hon ligger, som om hon svävar. Men räknandet håller henne vaken, och hon är ändå alldeles för spänd för att somna nu. Tvivlet maler i bakhuvudet. Rädslan för att misslyckas får hennes nerver att gnissla som strängarna på en ostämd fiol. Ångesten har lagt sig som en suddig hinna över alla hennes tankar. Bäst att bara andas, inte tänka, bara vara där tills det är dags.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

en smakbit på riktigt

En smakbit av Kyrkogårdsboken – Neil Gaiman

kyrkogårdsbokenHär kommer dagens smakbit som är från Neil Gaimans Kyrkogårdsboken. Jag snubblade över den i bokaffären och Neil Gaiman känns fortfarande mystisk för mig, så jag var tvungen att köpa den. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Gaiman än, främst eftersom jag inte helt förstår vad han vill säga med sina böcker. Jag har inte lärt honom tillräckligt bra än, så jag tar alla tillfällen i akt att bekanta mig med honom. Vet att jag köpte Goda Omen ( Terry Pratchett, Neil Gaiman) på Archipelacon, men sedan är den puts väck. Jag har ingen aning om var den bokkassen hamnade. Men jag hittar den kanske så småningom.

Ingen var ett stillsamt barn med allvarsamma grå ögon och en rufsig råttfärgad kalufs. För det mesta var han rätt lydig. Han lärde sig prata, och så fort han lärt sig det började han ansätta kyrkogårdsfolket med frågor. ”Varför får inte jag lämna körgårn?” kunde han fråga, eller: ”Hur bär jag mig åt för att göra samma sak som han?” eller: ”Vem bor härinne?” De vuxna gjorde sitt bästa för att besvara hans frågor, men ofta var deras svar otydliga, förvirrande eller motsägelsefulla, och då gick Ingen ner till det gamla kapellet för att prata med Silas.

Han brukade vänta där vid solnedgången, precis innan Silas vaknade.

Man kunde alltid räkna med att hans förmyndares förklaringar var tillräckligt tydliga och lättbegripliga för att Ingen skulle förstå dem.

”Du får inte lämna kyrkogården – det är så det heter, förresten, inte körgårn, så säger man inte längre – för att det är ju bara härinne som vi kan skydda dig. Härinne bor du och härinne kan du hitta dem som älskar dig. Utanför är du inte säker. Inte än.”

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

en smakbit på riktigt

 

En smakbit av Gyllene sonen.

Äntligen har jag fått fortsättningen på Rött uppror. Redan från första sidan kan jag känna Darrows raseri ånga ut och jag är fast. Här kommer dagens smakbit från Gyllene sonen som är andra delen i en serie skriven av Pierce Brown.

gyllene-sonen

 

Mitt folk har varit förslavat i sjuhundra år utan att kunna göra sin röst hörd, utan att ha något hopp. Nu är jag deras svärd. Och jag förlåter inte. Jag glömmer inte. Så jag låter honom leda mig ombord på skytteln. Låter honom tro att han äger mig. Låter honom bjuda in mig i sitt hus så att jag kan bränna ned det.

Men då tar hans dotter min hand, och då känner jag tyngden av alla lögner på mina axlar. Det sägs att ett splittrat kungarike inte kan bestå. De sa aldrig något om hjärtat.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

http://gronneskoger.blogspot.com/2015/08/en-helt-spesiell-dag-en-smakebit-pa.html?m=1

 

En smakbit av Cress – Marissa Meyer

Dagens smakbit kommer från boken Cress av Marissa Meyer. Det är tredje delen i serien The Lunar Chronicles. En härlig serie där författaren skapat nya berättelser av gamla sagor där Cinder är en variant av Askungen, Scarlet är Rödluvan och Cress baseras på Rapunzel. Cress sitter dock inte fast i ett torn, utan i en satellit.

cress

Hennes satellit färdades ett helt varv runt Jorden på sexton timmar. Det var ett fängelse med en hisnande vacker utsikt – vidsträckta blå hav, virvlande moln och soluppgångar som satte halva världen i brand.

Under den första tiden som fånge hade hon staplat kuddar ovanpå det inbyggda skrivbordet, hängt sängkläderna över skärmarna och skapat en liten alkov åt sig. Hon brukade låtsas att hon inte alls befann sig på en satellit, utan i ett litet kapselskepp på väg till den blå planeten. Snart skulle hon landa och kliva ut på riktig jord, värmas av riktigt solsken och känna doften av riktigt syre.

Hon kunde stirra på kontinenterna i timme efter timme och föreställa sig hur det kunde kännas.

Däremot gjorde hon sitt bästa för att undvika att se Luna. Somliga dagar passerade satelliten så nära att månen upptog hela synfältet och hon kunde urskilja de jättelika, glimmande kupolerna på dess yta och de glittrande städerna där lunarerna bodde. Där hon också hade bott. För många år sedan. Innan hon blivit förvisad.

Fler smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.

en smakbit på riktigt

En smakbit ur Pensionatet vid världens ände.

Snart är det dags att recensera Pensionatet vid världens ände, uppföljaren till Camilla Davidssons debutroman Under vintergatans alla stjärnor. Men först en liten smakbit.

pensionatet-vid-varldens-ande

Då mindes hon förra gången hon hört låten. Det hade varit en varm och kvalmig kväll hemma hos Eric i London sommaren innan. Med van hand förde han henne runt i sitt stökiga vardagsrumsgolv. Titt som tätt fick han parera staplar med böcker, dokument och teknikprylar. Han lyckades inte helt. De råkade riva boktraven vid soffbordet innan de landade i soffan. När skivans sista toner ebbade ut låg de där, nakna och andfådda. Hon mindes hur kvällssolens strålar träffat hans ansikte, lyst upp de spända käkarna, svettpärlorna i pannan och en blodåder som pulserat i tinningen av anspänningen från deras kärleksstund. Det hade varit den andra gången hon hälsat på hos honom. Då när allt fortfarande varit magiskt och oförstört, förhoppningar och känslor ljusa som sommarnatten.