Blodskifte av Eva Holmquist.

blodskifteBlodskifte är skriven av Eva Holmquist.

Noras mamma ligger för döden. Förblindad av sorg går Nora rakt ut i vägen, precis när Robin kommer cyklande, och de kolliderar våldsamt. Blödande hamnar de på marken och deras blod blandas.

Senare dyker Robin oväntat upp vid hennes mammas dödsbädd och Nora dras in i en främmande värld. Robin visar henne ett parallellt Jönköping som bebos av varelser hon inte hade kunnat drömma om. Själv är hon också förändrad, i hennes blod finns nu kraften att skifta hamn. Men denna nya värld är på väg att utplånas om inte hon och hennes nya vänner agerar snabbt.

Författaren är duktig på att dra in läsaren snabbt. Utan överdrivet tempo händer det ändå saker direkt och jag fastnar ganska omgående för karaktärerna. Jag gillar Nora framförallt. Trots att hon hamnar i en okänd värld och dessutom blir kattskiftare, hindrar inte förvirringen eller sorgen henne från att hjälpa till att kämpa mot det okända hot som dyker upp. Hon är kapabel och smart utan att framstå som en supermänniska. Bara en vanlig tjej med lite extra mycket skinn på näsan.

Däremot känner jag mig splittrad när det gäller Robin. Trots att man så småningom förstår att det ligger annat bakom hans märkliga sätt, känns han ofta ändå för mesig. För feg och ibland till och med lite korkad. Tur då att han har Nora som inte tvekar när det gäller, som peppar hans mod och får honom att ändra prioriteringar.

Jag blir dock inte helt klok på om det här är en fristående bok eller första delen i en serie. Jag hittar ingen information om kommande delar, men det är frågor som förblir obesvarade och trådar som lämnas hängande så jag hoppas på en fortsättning.

Ett roligt och genomtänkt världsbygge med intressanta karaktärer ger hela berättelsen en mysig känsla. Trots att det ändå händer en del grymheter är den genomgående känslan jag får just mysig och charmigÄven om den inte fångar mig riktigt lika mycket som Attentaten i Gallus gjorde gillar jag det här. En bra och spännande bok för lite yngre ungdomar.

Boken finns hos Adlibris och Bokus.

Tack till Ordspira förlag för recensionsexemplar.

Uppstigningens brunn av Brandon Sanderson – Årets bästa?

9789177011095_200x_mistborn-uppstigningens-brunn-del-1  9789177010890_200x_mistborn-uppstigningens-brunn-del-2

Uppstigningens brunn del 1 och 2 är andra delen i en serie av Brandon Sanderson.

Tjuvflickan Vin som hittades och räddades av Kelsier visade sig vara en Dimfödd. Till skillnad mot Dimmingar som bara kan använda en specifik metall och få en specifik förmåga, kan en Dimfödd använda allomantikens alla metaller för att få olika övermänskliga krafter. Kelsiers gäng kämpade för att befria Skaafolket från Överstehärskarens tyranni, och det var till slut Vins dolda förmågor som dödade Överstehärskaren och befriade Imperiet. Vin blev förälskad i Elend, en ädling som också kämpade för Skaafolket, och tillsammans försöker de nu skapa ett fungerande samhälle. Men deras stad sägs gömma den dyraste och mest svåråtkomliga metallen av dem alla och det är många som vill åt den. Belägrade av tre olika arméer visar det sig att det riktiga hotet kanske är något helt annat, och mycket värre, än de trodde. 

Jag både förstår och inte förstår varför man delat upp boken till två. Jag själv är ju väldigt förtjust i tegelstenar, men vet att andra har svårt för det. Boken är dessutom i sig själv uppdelad i två ganska olika sektioner, så det känns inte som ett onaturligt avbrott när första delen är slut. Däremot finns risken att man tröttnar efter del 1 och inte köper del 2. Vilket är ett stort misstag. För den blir fantastisk. Helt jäkla makalöst bra blir det!

I första boken Sista riket får vi lära känna Kelsier. Vi blir visserligen presenterade för världsbygget, magin och hans tjuvgäng också, men framförallt lär vi känna Kelsier. Som dör. Kelsier som till varje pris vill rädda Skaafolket och offrar sig själv för att bli martyr i förhoppningen att hoppet ska fortsätta växa hos den kuvade befolkningen.

I del 1 av den andra boken får vi nu lära oss magin. Allomantiken. Vin och Elend kämpar tillsammans med resterna av tjuvgänget för att resa samhället efter Överstehärskarens död när Vin stöter på en annan Dimfödd. En Dimfödd som borde vara en fiende men som inte beter sig så. Tillsammans träningskämpar de nätterna igenom och vi får möta alla metallers styrka i detalj. För mycket detalj tyvärr. Det blir ett ständigt Knuffande och Dragande där de hoppar från hustak till hustak och kastar mynt på varandra. Det blir tröttsamt. Och hade jag inte redan haft del 2 hemma är det osäkert om jag faktiskt fortsatt läsa den. Men jag läste den och det måste ni också göra, för herregud vad bra det blir! Här får vi äntligen lära känna karaktärerna, och vilka karaktärer! Tjuvgänget alltså, de får mitt hjärta att bulta rejält. Mitt hjärta fullkomligt smälter för vissa av dem och jag vill bara läsa mer om dem alla. Hålla dem alla vid liv. Terrismannen Sazeed som kan vara den finaste karaktären jag stött på. Hunden OreSeur ( som egentligen inte är en hund, utan en fiende till människorna ) och hans relation till Vin, som samtidigt berättar inte bara hans historia, utan även hennes. Jag älskar dem. Och helt plötsligt har den här ganska segdragna berättelsen förändrats till något annat. Årets bästa läsning? Inte omöjligt.

För det finns naturligtvis en handling också, en spännande sådan. Vi får även mysterium att lösa, och inte bara ett mysterium, utan två. Delar av profetian, delar av skeendet och delar av det förflutna där ingenting passar ihop, men som samtidigt ger oss konstanta ledtrådar till faran som väntar. Ledtrådar till världsbygget som egentligen är ganska ofullständigt fortfarande. Karaktärerna, faran och spänningen gör sträckläsningen till ett faktum, samtidigt som jag försöker dra ut på varje sida för att boken inte ska ta slut. Det andra mysteriet är hjärtknipande och Sanderson delar verkligen ut ledtrådarna på ett lysande sätt. Nästan så jag känner mig lurad på slutet och känner att ingen hade lyckats klura ut det där. Men så inser jag att vi får ju faktiskt ledtrådarna, vi får egentligen svaret utan att se det. Briljant uppbyggt.

Sen har vi naturligtvis Kelsier. Som dog. Men som jag inte tror är borta. Jag kan ha helt fel, kanske är jag helt ute och cyklar här, det vet jag inte. Men sättet Sanderson håller Kelsier vid liv genom de andras minnen gör det omöjligt för mig att tro att han faktiskt är borta. Så jag fortsätter hoppas och tro att han kommer tillbaka.

Uppstigningens brunn är ett makalöst episkt fantasyäventyr som ger dig karaktärer att älska och en värld full av hemligheter. Årets bästa? Inte omöjligt.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Tack till Modernista för recensionsexemplar.

 

Trollkarlens arvinge – En snygg debut av Ida Öhnell

trollkarlens-arvingeTrollkarlens arvinge är skriven av Ida Öhnell.

”Genom den svarta höststormen ringde ett larm ut över nejderna. Fåglar och andra flygande väsen lyfte från grenarna och vindilar for med dundrande fart fram över ängarna. Det var uppståndelse den natten. Ett barn hade fötts på Zenithars borg, trollkarlen hade fått en arvinge.”
17 år senare bor Stella i en vanlig svensk småstad med sin moster och lillebror, och vet ingenting om sin far. När han då hör av sig och plötsligt vill att de ska komma och bo hos honom så blir det början på ett äventyr som förändrar allt.

Utgivningen av Trollkarlens arvinge finansierades av ett crowdfunding-projekt som jag var med och backade. Ida Öhnell hade lagt upp ett par avsnitt som smakprov och det jag läste var så bra att jag gärna ville se boken i tryck, så det kändes självklart att bidra. Och visst är den bra. En härligt magisk bok att förlora sig i. Och som om inte texten var nog, så är även det vackra omslaget illustrerat av författaren.

Hela världen känns väldigt genomtänkt och är snyggt uppbyggd. Jag tycker om att inte allt förklaras, till exempel får vi inte veta exakt var den här trollkarlsvärlden finns. Bara att man faktiskt kan köra bil dit, så hamnar man i den här blandningen av modernt och medeltida. Där Stella och Jakob får bo i en mörk borg och gå i skola där man tränar till att bli riddare, men samtidigt går på klubb och lyssnar på senaste rockbandet. Och just det, att man kör bil och hamnar i den här underliga världen gör att den känns mer trovärdig på något sätt. Som om vem som helst skulle kunna hamna där om man råkar köra lite vilse en regnig natt.

Boken är välskriven samtidigt som språket ändå känns lite trevande. Som om författaren håller tillbaka och inte riktigt tar hela klivet ut i det som var tänkt, något som färgar av sig i både karaktärer och miljö. En av bokens styrkor är förvisso att framförallt Stella är lugn och tillräckligt trygg i sig själv för att ta saker med ro. Hon hetsar inte upp sig över någonting, utan vet vad som är rätt och fel och hur resten blir får tiden utvisa. Samtidigt hade jag önskat lite hetsigare och mer spontana reaktioner ibland. Lite mer tonåring. När de kommer till borgen där magin uppenbarar sig, när Jakob fastnar med handen i en stålhandske ( som sitter kvar så länge den själv vill sitta kvar ), när de får veta att deras far faktiskt är en trollkarl. Lite undrande och oroliga blir det ju, men att ingen bryter ihop eller skrikande frågar vad som faktiskt pågår kan kännas lite väl orimligt ibland.

Så boken haltar lite ibland, men som helhet är det är en fantastisk ungdomsbok och en snygg debut. Ida Öhnell ger oss ett genomtänkt världsbygge, sympatiska karaktärer och en vändning i sista delen av boken som känns oväntad och fräsch. Någon skrev att hon tyckte Ida skulle satsa mer på att skriva böcker som utspelar sig i den vanliga världen. Jag håller inte med. Visst vill jag se Ida Öhnell skriva mer böcker av allt, men framförallt vill jag att hon skriver mer om Stella och Jakob. Jag vill ha mer.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är Beas bokhylla, Emmas krypin och Läsresan.

När man får bokpaket

Jag beställer väldigt sällan böcker via nätbokhandel eftersom jag vill gynna våra lokala bokhandlare. Men ibland vill man ha böckerna snabbt och billigt, två saker nätbokhandeln tyvärr alltid är bättre på.

Så jag beställde böcker och när jag öppnade paketet undrade jag hur i jag tänkt egentligen. Hur kan man beställa bara två böcker? De gånger jag beställer vill jag nämligen passa på att beställa rejäla laddningar. Något som jag uppenbarligen glömde bort här. Turligt nog är den ena boken otroligt efterlängtad och tjockare än föregångarna i serien. Den andra boken vet jag inget om, har inte läst några recensioner eller hört några omdömen om. Jag tog den på omslaget.

14568238_10154000569877817_5831589971757906771_n

Det lustiga är att även fast jag ju vet vad paketet innehåller känns det ändå jättespännande att öppna. Som om det av någon anledning kanske skulle ligga en extrabok i paketet. Varje gång.

Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater

dromtjuvarnaDrömtjuvarna är andra delen i en serie av Maggie Stiefvater.

När Adam, Gansey och Ronan mötte Blue förändrades deras liv på ett dramatiskt sätt. Nu händer det igen, leylinjerna som leder runt den förtrollade skogen Cabeswater har vaknat. Allt ställs på sin spets. Ronans märkliga, svårtydda drömmar håller på att ta över hans liv, och han måste nu försöka bemästra sina övernaturliga förmågor. Finns det ett samband mellan drömmarna och den försvunna skogen?

Visserligen älskar jag den här lika mycket som Kretsen men samtidigt har del två sina problem. Precis som Carolina så förstår jag ärligt talat inte mycket av det som händer. Det är lite för mycket prat om leylinjer, döda kungar och drömskogar och det blir minst sagt rörigt.

Samtidigt är det här Ronans bok vilket gör den helt oemotståndlig. Stiefvater har ett sätt att hamra in karaktärernas personlighet så vi verkligen tror vi känner dem, för att sedan rycka undan mattan och presentera det som finns under det vi trodde att vi såg. Och Ronan alltså, vilken kille. Så vass, krigisk och arg och ändå så mycket mer. Och när jag får veta Ronans hemligheter vill jag bara gråta. Så sanslöst sorgligt.

Trots att jag får väldigt mycket känsla av mellanbok så håller berättelsen om Ronan mig i ett stadigt grepp hela vägen igenom. Detsamma gäller Stiefvaters språk som inte vacklar en sekund. Jag läste den här som e-bok vilket inte rekommenderas. För jag vill hela tiden bläddra tillbaka till extra fina, varma, sorgliga eller hemska avsnitt. Jag vill stryka under meningar, lägga till och kommentera lite överallt, men istället tvingas jag fortsätta framåt när jag egentligen vill gå hit och dit och framåt och bakåt i boken.

Jag tillhör ju dem som gillar sympatiska karaktärer. Eller jag vill åtminstone kunna sympatisera med dem på något litet sätt även om alla inte alltid behöver vara goda. Stiefvater ger mig exakt det jag vill ha. Jag älskar alla, även de som är hemska. Som Torpeden. En riktig tvättäkta torped som iskallt mördar människor på beställning. Och ändå så ytterligt charmig och fin att jag inte skulle tveka att bjuda hem honom på gofika. Jag vill bjuda hem dem alla på gofika.

Jag kan också tillägga att nästa bok inte känns som en mellanbok. Den lyfter, högt.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är C.R.M. Nilsson, Romeo and Juliet och Fridas bokhylla.

Budbäraren av Lois Lowry #TheGiver

budbararenBudbäraren är tredje delen i en serie skriven av Lois Lowry.

Föräldralösa Matt bor i en fredlig by där de svaga och sjuka tas om hand och gränserna är öppna. Människor flyr hit från förtryck och förföljelse. Matts bästa vän Kira bor på andra sidan skogen i ett samhälle där hon valt att stanna, trots dess auktoritära regim. Matt har rollen som byns budbärare, en uppgift som kräver mod och osjälviskhet. Men klimatet hårdnar även i hans by. Röster höjs för att bygga en mur som håller främlingar ute. Samtidigt tätnar skogen och blir en ogenomtränglig och livsfarlig plats. Matt måste göra en allra sista resa. Han måste hämta Kira.

Alltså den här serien gör mig så förbryllad. Jag fattar inte riktigt vart författaren är på väg eller hur allt hänger ihop. För hänger ihop gör det på något konstigt sätt, men trådarna hänger som avslitna repstumpar längs vägen. Ibland känns det som författaren försöker knyta ihop repstumparna, för att sekunden senare glömma att det finns hundra till.

I den här boken möter vi Jonas och Gabe från bok ett, Den utvalde. Och det är ju ett kärt återseende eftersom vi får veta vart de tog vägen och hur det gick. Samtidigt får vi inte veta ett endaste dugg mer och det är så himla frustrerande. Att samhällena vi får presenterade i de olika böckerna är samtida förstår vi. I Den utvalde det totalitära känslolösa samhället där varken sjukdomar eller känslor får existera. I Blå tråd där avvikelser tillhör ondskan och människan hemfallit åt totalt frosseri i raseri, hat och egoism. Så kommer vi till Budbäraren och en värld som välkomnat människan som den är. Som tillåter avvikelser och olikheter. Som omfamnat kärlek och omtanke om sina nästa. Tills människans girighet åter tar över.

En handlare kommer till byn och Matt ser människorna förändras i takt med att de byter till sig saker. När hatet och misstänksamheten sprider sig måste Matt hämta sin vän Kira innan byn stänger sina gränser för gott.

Så långt är allt väl. Språket och tonen ger precis som tidigare känslan av en sagoberättelse. Karaktärerna blir levande trots Lowrys typiskt lågmälda presentation och världen känns sagoaktigt kreativ. Men ändå förstår jag inte vad det är Lowry berättar. Jag förstår beståndsdelarna och likheten med den ökade främlingsfientligheten i vårt samhälle. Varje bok har sin tydliga början och slut, men alla dessa hängande trådar …

Varför är världarna så olika, varför finns det olika förmågor, varför har samhällena ingen kännedom om varandra. Varför varför varför?

Och ja, det är väl ungefär den känslan som boken lämnar mig med. Ganska nöjd men fortfarande förbryllad och återigen med ett stort frågetecken i pannan.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till