Årets bästa skräck

Nu har jag faktiskt inte läst så många skräck som jag hade tänkt. Det har blivit några romaner och en antologi. Men valet är för mig självklart. Självklart eftersom det inte bara är en av årets bästa skräckböcker, utan en av de bästa. En härlig läsupplevelse som slår det mesta i år oavsett genre.  Fyra minuter av Johan Ring.

Det är någonting som gjort att den fastnat. Klibbat sig fast i mitt minne. Kanske för att skräcken kommer från en ny sorts varelse och att den subtila skräcken finns där i början. Att det kryper i mig av förväntan/obehag innan det brakar loss ordentligt. Något som Mats Strandberg inte riktigt lyckades med trots optimalt utgångsläge miljömässigt. Med Färjan som god tvåa är Fyra Minuter årets bästa skräck för mig.

Ring har dessutom förstått det allra viktigaste. Det som för mig är ett måste i skräcklitteratur, nämligen humorn. Den är ständigt närvarande i personskildringarna vilket förhöjer igenkänningsfaktorn och ger berättelsen den extra lilla touch av värme och närvaro som behövs för att skräcken ska få fäste ordentligt.

fyra-minuter

En smakbit av skräck – Färjan.

en smakbit på riktigtIbland tänker man fel och vissa gånger tänker man inte alls. Jag visste att maken skulle iväg igår och ändå tyckte jag det var en bra idé att börja på Mats Strandbergs skräckroman Färjan just igår. Den fick dessutom sällskap av zombiefilmen World War Z under kvällen. Maken var väldigt efterlängtad när han väl kom hem med nattbåten.

Och på söndagar är det dags för smakbitar. Och man får såklart inte spoila. Här kommer min smakbit ur Färjan.

Dan Appelgren springer och springer, men han kommer ingenstans. Det är en perfekt metafor för hela hans jävla skitliv. Och dessutom springer han på den här färjan som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han känner sig som myternas färjekarlar, dömd att fara över samma tröstlösa vatten i evighet.

Han hör signalen som betyder att Baltic Charisma lämnar kajen. Varnar småbåtarna att akta sig för monstret.

Dan höjer hastigheten på personalgymmets löpband. Vinandet blir högre. Hans fötter slår hårdare och snabbare mot det slitna gummit. Svetten droppar från honom, svider i hans ögon. Den luktar surt. Kemiska rester som tränger upp genom huden. Blodsmaken stiger i halsen och pulsen dånar genom öronen. Det vore jävligt ovärdigt med löpsedlarna om han fick en hjärtattack nu. SCHLAGERSTJÄRNA DÖD PÅ FINLANDSFÄRJA.

farjan

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten!