Event horizon och Den leende mannen skrämmer mig!

Kulturkollo har i sin tisdagsutmaning bett oss berätta om skräck.

Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?
horizonte-final-posterJag har alltid älskat skräck. Ända sedan jag var liten och såg Poltergeist ( gömd bakom soffan då jag egentligen inte fick se den ) tills för bara något år sedan. Av någon anledning har jag blivit harigare med åren och alltmer skräck sållas bort för att det blir för läskigt. För läskigt, ett uttryck som inte fanns i min vokabulär tidigare. Läskigt är så olika för alla och kan ju också skilja sig åt vid olika tidpunkter. Men jag har överlag alltid tyckt mer om den där krypande obehagskänslan. Den som orsakas av psykologiska faktorer snarare än av blodbad.

Den läskigaste filmen jag någonsin sett har dock en blandning av båda. Event horizon. Science fiction på den tiden när jag egentligen inte ens uppskattade science fiction. Event horizon är namnet på ett rymdskepp som försvunnit i ett svart hål och nu kommit tillbaka. När man bordar skeppet för att undersöka vad som har hänt börjar skräcken. Jag såg den för många år sedan och fortfarande är det den filmen som orsakat mest obehagskänsla i efterhand. Just medan jag såg filmen var det inte så farligt, men mardrömmarna jag hade om filmen i flera nätter efter var hemska. Den satte sig enormt av någon anledning.

 

himmelstrandDen läskigaste boken är däremot lite knepigare. Böcker skrämmer mig inte lika mycket som filmer kan göra. Däremot finns det ju böcker som väcker otroliga obehagskänslor som inte försvinner. De klibbar sig kvar som kåda vid huden långt efteråt, och en sådan är faktiskt John Ajvide Lindqvists Himmelstrand.

Framförallt en scen i boken som gav mig den där kletiga ångestkänslan som stannar alldeles för länge. En sådan känsla jag märkligt nog gärna vill ha.

 

 

 

 

1000px-The_smiling_manDet läskigaste på senaste tiden har dock varken varit en bok eller en film. En creepypasta är en slags vandringssägen på internet. Jag läser på sidan som heter just Creepypasta ibland och hittade där berättelsen om Den leende mannen. En kort berättelse som av någon anledning skrämmer skiten ur mig. Och när jag sedan såg trailern/kortfilmen, herregud! Hemskt hemskt hemskt. Och egentligen händer det ingenting.

 

Annonser

Årets bästa: Skräck

himmelstrand

Sveriges egen skräckmästare gjorde det igen, skrev en helt fantastiskt bok som skakade om min själ.

Det här är den mest obehagliga bok jag någonsin läst. Mörkret de här människorna har inom sig är ofattbart. Så mycket trauma, så många hemligheter och så mycket ondska som sakta pyser ut allteftersom handlingen drivs framåt, gjorde att jag var tvungen att ta läspauser. Det har aldrig hänt tidigare. När det mörka släpps ut förändras karaktärerna sakta och ingen kan göra det här som Lindqvist. De griper tag i mig och jag vill gråta för någon, slå till en annan rakt i ansiktet och i slutet kan jag inte göra annat än hoppas. Hoppas att det på något sätt ska gå att laga allt som är trasigt. För trasigare än så här blir det inte.