En smakbit ur Den mörkaste delen av skogen.

Helgens smakbit blir från Holly Blacks senaste bok Den mörkaste delen av skogen. Och ja, jag valde så klart stycket på grund av Dr Who referensen. Nu gillar jag Holly Black ännu mer.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

Hazel hade inte tyckt att det var något konstigt med att hon och hennes bror hade samma låtsaspojkvän.

De var kära i honom för att han var prins, älva och magisk och för att de älskade prinsar, älvor och magi. De älskade honom på samma sätt som de hade älskat odjuret första gången han hade svängt runt med Belle, i hennes gula klänning, över dansgolvet. De älskade honom på samma sätt som de älskat alla femtioelva versioner av Doctor Who, både han med flugan och han med det galna skrattet. De älskade honom på samma sätt som de älskade sångare i band och som de älskade filmstjärnor. Älskade honom med en gemensam kärlek som förde dem närmare varandra.

Och eftersom pojken inte var riktig kunde han inte älska dem tillbaka och skulle heller aldrig bli tvungen att välja mellan dem.

Fast nu hade han vaknat. Det förändrade allt.

Annonser

Magisterium – Bronsnyckeln

bronsnyckelnBronsnyckeln är tredje delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call är lycklig för första gången på länge. Han har haft ett bra sommarlov, han och pappa är vänner igen och Call ska börja tredje året på Magisterium. Han, Aaron, Tamara och Tumult ser fram emot att få ge sig ut på farliga expeditioner och lära sig mer om kaosmagi. Men de märker snart att allt inte står rätt till. Någon på skolan bär på en hemlighet om mörk magi, och när en elev hittas död förstår de att något måste göras.

Men mördaren låter sig inte fångas så lätt, och vännerna tvingas sätta sina egna liv på spel för att rädda andras. Det blir tydligt för dem att magi varken följer lagar eller regler. I en god trollkarls händer kan den göra underverk, men hos en ond magiker kan den innebära slutet på allt – om ondskan inte stoppas i tid …

Jag är verkligen ledsen över att behöva meddela er det här. Men boken är tyvärr helt meningslös. Den är en ren upprepning av tvåan. Inget nytt under solen alls.

Någon försöker mörda Call och gänget ska försöka hitta mördaren. De kommer på den briljanta idén att försöka hitta en elementarande som kanske kan hjälpa dem. Och för att hitta någon behöver de hjälp av Ben, ni vet ödlan som hjälpte dem i förra boken. Oh, det har vi inte läst förut. Eller just ja, det hade vi ju. Så de irrar runt i grottor med hängande stalaktiter och däremellan äter de vanliga gamla lavarna som smakar gudomligt gott. Och Mäster Rufus hotar emellanåt med att låta dem räkna sand om de inte följer reglerna. Och det här är det vi får. Inget mer. Ö V E R H U V U D T A G E T!

Jag blir faktiskt lite förbannad. Två av de mest kreativa ungdomsförfattarna inom fantasy just nu, och det här är vad de levererar? Och hur kunde deras förlag gå med på att ge ut det här? Jag förstår verkligen inte. Och jag överdriver inte. Vi får ingen ny magi alls. Nada, zero, ingenting. Call och Aaron kör lite kaosmagi, som fortfarande bara består av någon slags svart rök och tomhet. Ok, de lär sig andas under vatten, vilket är avklarat på typ en sida. Mäster Rufus säger att de ska tänka på luft och så gör de det och så funkar det. Jamen det var ju skitspännande.

Så den här boken kändes tyvärr som bortkastad tid. Vilket känns helt obegripligt med tanke på hur lovande den började och hur mycket jag har gillat serien. Och helt plötsligt får vi en bok som inte tillför något alls. Ok, på de tre sista sidorna händer det lite grejer så det blir en cliffhanger till nästa bok. Dessa tre sidor hade med fördel kunnat införas redan i förra boken, så hade vi kunnat skippa den här meningslösa mellanakten.

Med tanke på hur obefintliga mina förväntningar nu är inför nästa bok, så kanske jag ändå blir glatt överraskad nästa gång. Kanske.

Boken finns hos Science Fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Vad jag tyckte om Järnprovet och Kopparhandsken.

Den kallaste flickan i Coldtown.

den-kallaste-flickan-i-coldtownDen kallaste flickan i Coldtown är skriven av Holly Black.

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

Jag är otroligt positivt överraskad. Jag gillar nämligen det här starkt. Inte så att jag är totalt störtförälskad, men absolut förtjust. Hade Holly Blacks språk varit lite mer speciellt hade det troligen blivit rejäl instalove från min sida, men Blacks språk fyller sin funktion och inte så mycket mer. Berättelsen däremot, den är något alldeles eget.

Jag kan tänka mig att Holly Black har suttit och brainstormat med sina kompisar på puben för att få till den här boken. Jag kan riktigt se framför mig hur de ölat sig igenom vampyrklassikerna och alla myter, för att sedan spinna vidare på det med den ena idéen galnare än den andra. För det här är en vampyrbok som har gått lite bärsärk. På ett bra sätt.

Black har placerat coldtowns i nuet. Städer som fallit offer för vampyrer och omgärdats med murar. Fängelsestäder där de som råkade befinna sig på plats under vampyrutbrottet aldrig kom därifrån. Vampyrer och människor som alla lever i en slags påtvingad symbios. Där finns Suicide square, torget där vampyrer tar livet av sig genom att ställa sig i solen och en ständig folkmassa som väntar på dagens självmordsunderhållning. Evighetsbalen där vampyrer och människor dansar sig igenom nätter fyllda av alkohol och blodsugande, och bloggare som tagit sig till coldtowns i sökandet efter det ultimata blogginlägget.

Allt berättat i rasande fart och galet kreativt.  Tana som är riktigt jäkla kick ass håller spänningen på topp och en härligt mörk humor fyller ut kulissen perfekt. Jag är faktiskt lite besviken på att det här inte är tänkt som en serie. Men det här svaret från Holly Black ger mig åtminstone lite hopp om en fortsättning.

Q: Will there be a sequel to the Coldest Girl in Coldtown?

Coldest Girl in Coldtown was written as a stand-alone. That said, I know what happens next, and maybe someday you will too. Right now, as with Curse Workers, I’m happy with where I left everyone. I’m sure they’ll be fine. Right?

 

Boken finns hos Science fiction Bokhandeln, Adlibris, Bokus och CDON.

Andra som bloggat om boken är: Carolina läser, Havsdjupens sal och Prickiga Paula.

The goldest girl, eller hur var det nu?

Fick med mig ett par stycken böcker från senaste biblioteksbesöket …

13473806_10153719465997817_1575113119_n

Jag är ju mitt uppe i serien Tidens hjul ( Wheel of Time ) av Robert Jordan och det kommer väl någon slags sammanfattning så småningom. Kanske jag försöker mig på att skriva lite kort om varje bok, mest för min egen skull så jag kommer ihåg hur serien fortlöper. Den ska ju komma som tv-serie så småningom och det blir kul att se hur de använt böckerna. Är jag lika förtjust i serien som jag var för 15 år sedan? Svar ja!

Och jag ser jättemycket fram emot att läsa boken överst i högen, Den kallaste flickan i Coldtown av Holly Black. Jag har sett den engelska titeln tidigare men märkligt nog missuppfattat den helt. Jag trodde den hette The goldest girl in Goldtown. Oavsett så är det en cool titel och ursnyggt omslag, så jag hoppas innehållet matchar utsidan.

Kopparhandsken av Cassandra Clare och Holly Black.

kopparhandskenKopparhandsken är andra delen i serien Magisterium skriven av Cassandra Clare och Holly Black.

Call Hunts sommarlov är inte som ett sommarlov borde vara – hans pappa är övertygad om att han är ond och Calls bästa vän heter Tumult och är en rödögd jättevarg som inte precis gör succé i grannskapet. Dessutom längtar han tillbaka till trollkarlsskolan Magisterium och sina vänner.

När Call en kväll upptäcker att hans pappa planerar att förgöra både honom och Tumult blir situationen ohållbar och för att undkomma flyr han till Magisterium. Där råder panik. Den magiska Kopparhandsken, som kan skilja en magiker från hens magi, har blivit stulen och hotar att ödelägga skolan och hela trollkarlsvärlden. Tillsammans med sina vänner Tumult, Tamara och Aaron (samt en mycket ofrivillig Jasper) ger sig Call ut på ett farligt uppdrag för att hitta handsken, men i jakten på den skyldiga väcks onda väsen till liv. Mystiken tätnar och vännerna närmar sig en allt mer obekväm sanning …

Call är ensam med sin fruktansvärda hemlighet, att hans själ egentligen är den onda Constantine Maddens. Eftersom Call inte känner sig som någon annan än just Call, kämpar han för att förstå konsekvenserna av sin vetskap och vad det egentligen kan innebära att vara Dödens fiende. Kommer han märka när han blir ond, eller är han redan ond?

Gillar, gillar gillar!

Berättelsen skruvas åt i den här andra delen. Intrigen är tajtare, magin är explosiv och hemligheterna skaver ända in i hjärteroten. För Call är så fruktansvärt ensam och utsatt i sina försök att förstå sig själv. Att hålla vetskapen om sig själv dold för att inte förlora alla runtomkring sig. Och trots att Call är en så ömkansvärd antihjälte förlorar författarna aldrig greppet om hans modighet och lojalitet till de han bryr sig om. Vågskålen hade lätt kunnat tippa över i ett träsk av medlidande. Men trots att jag tycker så fruktansvärt synd om Call mest hela tiden, förlorar jag aldrig hoppet om honom.

Jag tror att de här båda författarna var för sig inte hade lyckats lika bra som de gör tillsammans. Jag anar nämligen vissa skillnader i deras sätt att föra fram berättelsen. Inte något som märks när jag läser, deras kapitel är väl sammanvävda och har samma språk. Men en av dem har aningen mer humor ( jag gissar på Holly Black ) som ger hela berättelsen det där lilla extra. Det där som gör hela skillnaden i hur jag upplever Call.

För hur ömkansvärd han än är, så lättas det hela upp bland annat av att han hela tiden har en lista i huvudet på vad en Ond Härskare gör och inte gör. Skulle en Ond Härskare ta sista kaffet? Skulle en Ond Härskare gå med vargbajspåsar i fickan ( absolut inte ) och vilken bok skulle en Ond Härskare låna på biblioteket?

Jag gillar också att det hela så uppenbart utspelas i nutid. Magi och hemliga trollkarlssällskap blandas friskt med användande av mobiler, GPS och skämt om GTA och läskiga pepparkakshus. Igenkänningsfaktorn ger allt ett extra oumph som höjer läsupplevelsen ännu mer.

Och jag måste ju bara nämna omslaget en gång till. Det är fräscht och formatet tilltalar mig verkligen.

Kopparhandsken uppfyller alla mina förväntningar och lite till. Nu återstår bara en alldeles för lång väntan på fortsättningen. En fortsättning jag har vissa tankar om. Calls sista handling torde räknas till saker en Ond Härskare faktiskt gör …

Boken finns hos Science fiction bokhandeln, Adlibris, Bokus och Cdon.

Andra som har bloggat om boken är Fantastiska berättelser.

Tack till Bonnier Carlsen för recensionsexemplar.

Omslag lika som bär?

Ibland är likheten slående. Stormvinge av Oskar Källner och den nya Maximus ring av Patrik Bergström.

stormvinge  Stormvinge vs Maximus ring maximus-ring

Jag nämnde ju för några dagar sedan att omslaget till fortsättningen i serien Magisterium av Cassandra Clare och Holly Black inte riktigt tilltalade mig. BonnierCarlsen svarade på det att man funderar på att använda det brittiska omslaget istället. Jag vet inte om det var på allvar eller på skämt, men jag tycker ju den brittiska är så mycket snyggare. Samtidigt vet man ju att en hel del människor kommer bli arga eftersom omslagen i så fall inte matchar mellan första och andra boken.

Verkar svårt det där och jag är glad att jag bara är en tyckare i det här och inte en bestämmare.

61A6gsElOtL._SX329_BO1,204,203,200_ Amerikanska vs brittiska coppergauntlet_55e2ee0e2a6b221916d29d2c

Vad tycker du?

Marias bokhylla

Ibland kommer även livet i vägen

Mitt Bokliga Liv

~ en kedjeläsande boknörds oändliga läsäventyr ~

Den onda cirkeln

Witness this, bloodbag!

bam tycker

- om böcker

Bokföring enligt Monika

We´re all stories in the end

ylwakarlsson

All Kinds of Stories -Short but Great

A ROOM OF MY OWN

We´re all stories in the end

Sagan om Sagorna

We´re all stories in the end

Midnatts ord

We´re all stories in the end

C.R.M. Nilsson

We´re all stories in the end

Carolina läser...

We´re all stories in the end

Vargnatts bokhylla

We´re all stories in the end

Fiktiviteter

när den verkliga verkligheten inte räcker till