Allegiant

allegiant

 

Allegiant är den avslutande delen i en trilogi skriven av Veronica Roth.

Tänk om hela din värld var en lögn. Tänk om ett enda avslöjande eller ett enda val förändrade allt. Tänk om kärlek och lojalitet fick dig att göra saker som du inte trodde var möjliga
Det falangbaserade samhälle som Tris Prior en gång trodde på är splittrat av våld och maktkamper, ärrat av svek och förluster. Så när hon får chansen att utforska en värld bortom den hon hittills känt, är Tris redo. Kanske kan hon och Tobias bygga ett nytt och enklare liv tillsammans bortom stängslet, ett liv fritt från komplicerade lögner, hoptrasslade lojaliteter och plågsamma minnen.
Men Tris nya verklighet är ännu mer skrämmande än den hon lämnat bakom sig. Gamla sanningar förlorar snart sin mening, och nya omskakande insikter förändrar människorna hon älskar.
Och än en gång måste Tris kämpa med att försöka förstå den mänskliga naturens komplexitet och sin egen samtidigt som hon ställs inför svåra val i fråga om mod, lojalitet, uppoffring och kärlek.

Jag köpte boken i lokala bokhandeln samma dag den svenska översättningen släpptes. Jag laddade upp med ett glas vin, satte mig tillrätta i solstolen på altanen och förberedde mig på både njutning och besvikelse. Jag hade nämligen av misstag råkat spoila boken för mig själv, så man kan säga att jag hade skottsäker väst på mig när jag läste. Men jag hade ändå stora förhoppningar eftersom jag älskade Divergent och tyckte mycket om Insurgent. Så läser jag och inser efter ungefär halva boken att magin är borta. Den finns inte. Allt som jag kände för Tris och Four är puts väck. Karaktärerna som finns där är inte samma karaktärer jag träffade i Divergent. Tris i Allegiant är kall och väldigt distanserad. Distanseringen som började redan i Insurgent men vägdes upp av Fours värme, är total. Four däremot blir väldigt känslosam men åt det gnälliga hållet. Självömkande, gnällig och envis som ett litet barn, vilket i kombination med den kallhamrade Tris ger mig två karaktärer jag till slut är så trött på att jag faktiskt inte bryr mig om vad som händer. Handlingen är i och för sig ganska spännande men till slut blir det för rörigt, för många vändor gällande de olika serumen och folks genetiska tillhörighet att jag känner mig rätt oberörd till slut. Så när det oväntade väl händer och det dessutom händer av helt fel skäl ( enligt mig ) är jag så less på både karaktärer, serum och märkliga val att jag knappt reagerar. Jaha liksom.

Jag lägger in en pytteliten reservation för att min ( brist på ) känsla för boken möjligen, kanske beror på den skottsäkra västen. Men jag tror inte det.

Boken finns hos Adlibris, Bokus och CDON.

Insurgent – dystopi

insurgent

Insurgent är andra delen i en trilogi skriven av Veronica Roth.

Ett enda val kan förändra dig eller förgöra dig. Men varje val har konsekvenser, och när oroligheter väller upp i falangerna omkring henne måste Tris Prior fortsätta att försöka rädda dem hon älskar – och sig själv – samtidigt som hon brottas med svåra frågor om sorg och förlåtelse, identitet och lojalitet, politik och kärlek.
Tris initiationsdag borde ha varit en dag fylld av firande och segeryra tillsammans med hennes valda falang. I stället slutade dagen i outsägliga fasor. Nu rasar krig, och konflikterna mellan falangerna och deras ideologier växer. Och i krigstider måste man välja sida, hemligheter kommer i ljuset, och de val som måste göras blir ännu större och mer oåterkalleliga.
Tris har förändrats, dels genom sin beslut, men också av på grund av nya upptäckter och skiftande relationer. Nu måste hon omfamna sin divergens fullt ut, oavsett vilka risker det innebär.

Jag har ju redan läst hela trilogin för ett bra tag sedan, så jag har haft i tankarna att jag ska skriva om den här så jag kan komma vidare till Allegiant. Men när jag försökte visade det sig att jag inte kom ihåg någonting alls från den här boken. Inte ett smack. Jag har till och med läst igenom andras recensioner för att försöka minnas men det hjälpte inte. Så det var bara låna om den på biblioteket och friska upp minnet via omläsning.

Märkligt nog var den faktiskt lika bra den här gången som jag tyckte den var första gången. Trots att jag vet hur allt slutar, eller kanske tack vare det. Tris och Four flyr till de fridfulla efter attacken som utspelade sig i Divergent och Tris plågas av skuldkänslor för sina föräldrars och Wills död. Hon känner sig så ansvarig att hon inte kan med att berätta för de andra vad hon gjort. Därmed börjar även problematiken i relationen mellan henne och Four. Hemligheterna hopar sig mellan dem och Tris drar sig undan alltmer. Trots att jag blir irriterad på Tris i den här delen, händer det så mycket hela tiden att det ändå inte stör nämnvärt. Dessutom träder Four fram tydligare och i en scen där han tvingas berätta varför han valde att byta falang värker mitt hjärta av sympati för det han gått igenom och den styrka han besitter. En riktig sträckläsarbok med en rejäl cliffhanger som avslutning.

Tyvärr förstärkte den här boken bara vad jag redan tyckte om Allegiant. Recension för den kommer senare i veckan.

Boken finns på Adlibris, Bokus och CDON.